Kategori: Uncategorized

En till dom mot ”exorcister” har meddelats i svensk domstol. Den utsatta flickan är nu i tonåren, och ”exorcismen” utövades mot henne för fem år sedan, av hennes fosterföräldrar.

Det är tingsrätten i Borås som nu dömt mannen till fängelse i ett år och tio månader för grovt olaga tvång och grovt olaga hot. Kvinnan dömdes för grovt olaga hot till fängelse iåtta månader.
De har tvingat flickan dricka en blandning av rengöringsmedel, vatten och urin för att på så sätt onda andar skulle drivas ut ur henne.
Flickan omhändertogs 2008, efter att ha kräkts blod och förlorat medvetandet av det hon utsattes för.

Borås tingsrätt har tidigare behandlat ett liknande ärende. Om detta skrev jag i bloggen 16 maj, ”Häxor” och svensk rättvisa:
http://lottasallehanda.wordpress.com/2013/05/16/haxor-och-svensk-rattvisa

I det fallet frikände Borås tingsrätt, men hovrätten ändrade domen till fleråriga fängelsestraff.
Man får inte misshandla barn med hänvisning till ”kultur” och ”folktro” eller att det som skett förefaller så främmande att det inte kan ha hänt.

Ibland lär sig gamla hundar sitta. Det inger hopp.

”Approach thou like the rugged Russian bear!”
Kom som en björn från Ryssland!

Det är Shakespeare’s Macbeth som uppmanar Banquo’s spöke att anta formen av en rysk björn, så att kan Macbeth möta honom.
För svenskt försvar och vänner av Nato-anslutning räcker det med ett björnspöke. Någon önskan att möta det finns inte.
Frågan är kanske om det finns någon risk för ett möte. Försvarsreportrar och kommentatorer från olika försvarsinstitut och -högskolor är inte eniga om hur stor risken är.

Om att björnen vässar klorna är dock alla överens. Det skiljer lite emellan de som anser att vässandet sker från en så slö nivå att det egentligen inte innebär någon fara, och de som anser att vassare klor alltid kräver högre beredskap än slöa.
Sedan är frågan hur de vässade klorna ska bemötas. Natomedlemskap tycker FP, de flesta andra partier anser att det inte är en fråga att ta upp eftersom svenska folket inte är beredda att säga ja till ett sådant medlemskap.

Men att Sverige inte kan försvara sig självt är ändå något alla håller med om. Svårt att göra annat efter ÖB:s uttalande vid årsskiftet: Försvaret klarar att försvara en mindre del av landet under en vecka. Sen behövs hjälp utifrån.
Vem är egentligen förvånad? Sverige, oberoende av storlek, har väl alltid haft bundsförvanter när landet gått i krig? Allianserna har varierat, och för de flesta är det svårt att följa med i hur och varför allianserna skiftat genom århundrandena.

Nu sätter några sin tro och sitt hopp till ensidiga solidaritetesförklaringar med nordiska och baltiska länder. Solidaritetesförklaringar som vederbörande länder närmast tävlat om att förklara vara just ensidiga, för någon avsikt att rycka in till Sveriges försvar har de inte. De kommer att ha fullt upp att försvara sig själva, förstår man. Enligt rapporter från norska Aftenposten är för övrigt den norska försvarsförmågan inte alls lika bra som den vill verka: av flottans fem fregatter finns besättningar till tre, av flygvapnets 50 F16 finns bara 15-16 tillgängliga, och den internationella övningen Cold Response anses vara förlagd till fel område.

Om vi ska försvara oss mot något annat än den ryska björnen förefaller inte vara ett ämne att alls diskutera. Annat än om det handlar om ”terrorism”, men då deltar vi för fullt och Säpo lämnar uppgifter om svenska medborgare till amerikanska myndigheter som anklagar medborgarna för terroristbrott som inte är åtalbara enligt svensk lag.
Om det låter luddigt syftar det på de två svenska medborgare som utlämnades från Djibouti till USA, anklagade för medlemskap i al-Shabab som inte är terroriststämplat i Sverige eller EU.

Försvaret deltar i aktioner mot pirater i Adenviken. Gott så. Men kanske det vore bra att agera mot tjuvfiskarna i Adenviken och havet utanför Östafrikas kust. Också. Det har aldrig förts på tal vad jag vet. Ingår inte i mandatet. Men nog vore det bra att agera mot de krafter som gör piratverksamhet till den enda möjliga kvarvarande försörjningkällan för fiskarbefolkningar längs Afrikas kuster. Både vid Afrikas horn och i Västafrikanska länder.

Ryska björnungar får för övrigt tas om hand av människor finansierade av IFAW (International Fund for animal welfare), en amerikansk organisation. Tydligen har denna organisation inte behövt registrera sig som utländsk agent. Anna-Lena Laurén berättar om björnungarna och familjen som föder upp dem med flaska i en artikel i SvD 3 juni. Den uteblivna registreringen förklaras med Putins förtjusning i vilda djur. Fler ryska björnar alltså, riktiga björnar, med hjälp av Putin. Hm.

Det gick inte så bra för Macbeth som bekant.
Det var inte Banquo’s ande som besegrade honom.
Det var en levande Macduff, ”off his mother’s womb untimely ripped”.

Nu är rättegången inledd. Bradley Manning kläs i olika kläder i media. Förrädare och hjälte och ganska mycket däremellan.

Häromdagen sades det i en notis att han ”skröt” om hur duktig han var på datorer och på att knäcka koder.
Det var en överordnad som framställt det så. Nu. Inte då förmodligen när den överordnade var tacksam över att få en soldat som var duktig på annat än slå hårt, skjuta prick och gå långt med tung packning.
Bradley sökte sig alltså till en tjänst inom it- och analysverksamheten, särskilt fysisk var han kanske inte.
Enligt en artikel ska Mannings överordnade ha ifrågasatts därför att de satt en ”så ung och så labil nykomling” på en position där han kunde ta del av så känslig information.

Jo. Man kan ju undra. Men för att ta del av Colleteral Damage utan att reagera emot vad som skedde i videofilmen, ska man nog vara psykopat. Och då har det inte med åldern att göra, däremot med mänskliga rättigheter, empati och värdighet.
Det är kanske inte prio ett i träning av soldater i någon militärmakt, och inte heller i vad som premieras i hierarkierna.

Om Bradley Manning och ketchup skriver Jenny Nordberg, SvD-kolumnist placerad i New York, fredagen 7 juni. ”Förrädaren i ketchupfabriken”. Hon konstaterar att den sympati som Bradley Manning bemöts med från olika läger, om än inte alla förstås, i Europa, i stort sett är frånvarande i USA. Och förklaringen är – ketchup.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/forradaren-i-ketchupfabriken_8244034.svd

Nå, det är en min förenkling, och SvD:s rubriksättares. Det är helt enkelt så många miljoner människor som är beroende av det militära komplexet, inkluderat privata säkerhetsorganisationer och privata leverantörer av olika förnödenheter till militären, att det inte går att väcka en opinion mot militären och allt det den representerar.

Det är inte ”cherchez la femme” det handlar om, utan ”follow the money”.

Är man beroende av att fabriken man arbetar på får leverera ketchup till butiker vid USA:s militärförläggningar runt om i världen, då försvarar man militären och den egna försörjningen.
Vem bryr sig om mänskliga rättigheter, empati och värdighet? Vad är en whistleblower, om inte en förrädare som hotar – den egna försörjningen?
Det är kanske förståeligt, men inte mindre beklämmande för det.

Men allt vad i viljen att människor skola göra eder, skolen i ock göra dem.
För att ta till ett citat som kanske inte är i allmänt bruk i något Bibelbälte.

Bradley Manning kom till militären och trodde att han hade caught-up vad det handlade om: it, analysverksamhet, anti-terrorism och försvar av demokrati och mänskliga rättigheter.
Vad han inte hade koll på var att det är ketch-up som gäller.

Farväl folkhem, eller ska vi önska välkommen tillbaka?

Nu är tiden tillbaka då hembiträden fanns att tillgå för dem som hade råd och behövde tid till att bygga karriärer.

När Rut hette Ruth, har DN så fyndigt satt rubriken till en recension av en ny avhandling av Emma Strollo, ”Det städade folkhemmet. Tyskfödda hembiträden i efterkrigstidens Sverige”, Makadam förlag. Lars Linder recenserade 21 maj 2013.
Avhandlingen handlar om tyska kvinnor som kom till Sverige på 1950-talet och tog plats som hembiträden. ”En undantagslag gjorde det möjligt att trots strikta bestämmelser om arbetskraftsinvandring importera tyska kvinnor för hemarbete”.
Jomen. Så kan man få städat, diskat, tvättat och mat lagad till en billig penning. Lönerna kan hållas nere också, det är inte så dumt. Det heller.

Rut har inte nödvändigtvis hög lön, men hälften av den betalas med skattepengar. Och nu är det inte något krav på att Rut ska stå till tjänst i Sverige heller, det går bra att göra skatteavdrag för Rut inom hela EU. Precis som avdrag för Rot. ”Tack alla hyresgäster för halva min nya veranda” som en villaägare sa.
De där avdragen som sägs vara så bra för att de gör svart arbete vitt, och skapar arbetstillfällen. I Sverige. Däremot är det inte nödvändigtvis arbetslösa svenskar som får jobben, det finns många arbetslösa i EU och skatteavdragen gäller tjänster, vem som utför dem är inte reglerat.

Låter det främlingsfientligt? Det är inte det är som är poängen. Poängen är skatteavdragen. Rut- och rotavdragen utomlands ökade från 20 miljoner kronor 2011 till närmare 30 miljoner kronor 2012. Totalt har bara 100 miljoner kronor av de totalt 55 miljarder som Skatteverket betalat ut sedan 2009 gått till rut- och rotavdrag i utlandet.

Och förlåt, men det är 55 miljarder som förefaller ha behövts till vård och inte minst skolor i Sverige.
Av Lars Linders artikel framgår att undantagslagen för hembiträden var utformad så att ”social turism” skulle motverkas. Det innebar att de som kom skulle ägna sig åt hushållsarbete i minst två år innan det var tillåtet att ta andra jobb, eller få förlängt uppehållstillstånd.

Ringer det inte en klocka där också? Om äktenskap och fruimport? Hembiträdena behandlades inte nödvändigtvis väl. Det gör inte nödvändigtvis hustrur till svenskar som anser att exempelvis asiatiska kvinnor är mera behagliga att ha med att göra än svenska kvinnor heller. Om äktenskapet upplöses inom två år blir kvinnan utvisad, oavsett om hon misshandlats och plågats så till den grad att hon tvingats söka skydd för att överleva.

Men cynismen i dag är ännu mera omfattande med de bestämmelser som sedan 2008 gör det möjligt att sälja arbetserbjudanden som leder till arbetstillstånd i Sverige. Det har skrivits om hur människor fått betala för arbetserbjudanden och sedan tvingats arbeta under slavliknanade förhållanden. Har Migrationsverket godkänt arbetserbjudandet går det inte att lagföra ”arbetsgivarna”. Två tredjedelar av de utfärdade tillstånden gäller enklare jobb inom städ- eller restaurangnäringen. Bärplockning och skogsplantering. När lagen infördes var det efter många års lobbying från företag som sade sig behöva kvalificerad och högutbildad arbetskraft som inte fanns att tillgå i Sverige.

Migrationsverket utövar ingen tillsyn över ”arbetsgivarna”. Enligt en artikel i SvD 15 april 2013 (Negra Efendic skrev) säger en tjänsteman vid Rikskriminalen att de ”sett exempel på pizzerior som anställt hundra personer via arbetstillstånd”.

En lucka i lagen. O, så tråkigt då.
Det är inte bara en kriminell hantering av människor från andra länder. Det är förlorade arbetstillfällen för dem som är arbetslösa i Sverige, i Husby till exempel, eller Enköping. Det är lönepress nedåt, och det är underminering av facket.
Samtidigt som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen gör livet surt för alltför många som av sjukdom och/eller stress inte klarat villkoren i arbetslivet.
Samtidigt som ersättningar i a-kassa, sjukpenning, barnbidrag, och statsbidrag till kommunerna inte räknas upp med inflationen.
Samtidigt som pensionerna inte räknas upp.
Staten sparar mångmiljardbelopp varje år på uteblivna uppskrivningar, pengar som används till … till exempel rut- och rotavdrag, och jobbskatteavdrag.

Arbetslinjen gäller.
Varför då jobbreseavdragen blir allt mindre värda, är något att fundera över. Det gör jag.

Sannerligen. Vi ser hur samhället skiktas, i de som har rättigheter och de som inga har, de som har jobb och de som inga har.
De som äger bostäder, och de som hyr.
Ingen gräns för andrahandshyror längre, och höjda gränser för skattefria inkomster för uthyrning av hus och fritidshus.
Det har blivit avdragsgillt till och med att idka välgörenhet om välgörenheten är tillräckligt stor, och om välgörenhetsorganisationen är tillräckligt stor för att finansiera registrering hos Skatteverket.

Och det var just det som var meningen.
Enligt uppgift ska Anders Borg i en skrift 1992, ”Generell välfärdspolitik – bara magiska ord” ha skrivit att politikens viktigaste uppgift var ”att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken”.
Jag har inte kollat citatets autencitet. Men nedmontering pågår.
”De ökande klyftorna är chockerande” lyder rubriken på en artikel i SvD 23 maj 2013, signerad Ove Sernhede, professor och föreståndare för Centrum för urbana studier i Hammarkullen, ett samarbete mellan Göteborgs universitet och Chalmers. Husby är inte en segregerad stadsdel, Stockholm är en segregerad stad, anser Sernhede.

Och visst, det är vad som var meningen med utförsäljningar och privatiseringar, gentrifiering och ”arbetslinje”.
Åt den som har, ska vara givet. Och den som fått, ska få alltmera.

Det lönar sig att äga, av arbete blir man trött och sjuk och fattig.

PS. EU:s jordbruksbidrag gör inte saken bättre – bidrag utbetalas för ägande av mark, inte för produktion/arbete. DS

Musiken förenar, sprider värme och gemenskap. Världskultur och förståelse. Kanske rentav demokrati.
Eller?

Om så är, är väl ESC som det nu förkortas, Eurovision Song Contest, schlagerfestivalen jättebra.

2012 hölls festivalen i Baku, men inte har där blivit mera demokratiskt eller präglat av värme, gemenskap och förståelse än tidigare. Och inte har väl Europa i betydelsen EU lärt sig mera om Azerbajdzjan heller.
Men ibland kommer det rapporter därifrån. Senast i SvD då Anna-Lena Laurén skrev under rubriken ”Bortglömda orättvisor”:

Nya lagar har gjort att det är i praktiken omöjligt att registrera NGO:s (när Ryssland beslutade att NGO:s som tar emot pengar från organisationer utanför Ryssland ska registreras som ’utländska agenter’ uppmärksammades det stort i västmedia, och tas ofta upp i rapporteringen därifrån), och rätten att demonstrera har begränsats samtidigt som det blivit möjligt att hemlighålla ägare till företag. Grävande journalistik försvåras alltså avsevärt. Och det är hur som helst farligt att rapportera om korruption, misstänkt valfusk med mera. Hot och utpressning förekommer, och i slutändan drakoniska domar och långa fängelsestraff.

En drabbad journalist skriver Kvinna till Kvinna om i ett pressmeddelande: Khadija Ismayilova, internationellt prisad journalist och en av dem som kritiserat president Ilham Aliyevs hemliga affärer och avslöjat korruption på högsta nivå.

I början av maj rapporterade Kvinna till Kvinna om hur den azerbajdzjanska regimen satt upp en webbsida som bland annat visar snuttar av en porrfilm där hon påstås vara med.

I pressmeddelandet citeras Khadiya Ismayilova från hennes facebooksida:
– Regimen fortsätter sitt omoraliska krig mot sina kritiker. De publicerar en okänd kvinnas porrvideo och påstår att det är jag som är med. Det är vad man måste handskas med i det här landet – människor utan moral, utan värderingar och utan hjärna. De slipper dessutom straffansvar och kan fritt förolämpa och angripa de som vågar kritisera.

Kvinna till Kvinna har publicerat en rapport: Equal Power – Lasting Peace. Rapporten kartlägger hinder kvinnor möter om de tar plats i offentligheten.

”Ett mönster vi ser är att kvinnliga människorättsaktivister utsätts för förtal, förolämpningar och ”skvaller”, ofta med sexuella anspelningar på deras moral och beteende. Det görs med avsikt att förlöjliga och marginalisera aktivisterna och därmed tysta kritiken mot makthavarna” säger Lena Ag i pressmeddelandet.

”Schlagerfestivalen gjorde varken till eller från när det gäller människorättsproblemen här i landet” säger en journalist till Anna-Lena Laurén i artikeln i SvD, införd 26 maj 2013.

I årets ESC-final i Malmö kom Azerbajdzjans bidrag på andra plats. Nästan genast kom anklagelser om fusk och köpta röster.

Vann gjorde Danmark, och om det kan räknas till världskulturell förståelse att en Uppsalayngling redan dagen efter släppte en parodi på vinnarbidraget, ”Dumma Danmark” på nätet och fick stort genomslag inte bara där utan också draghjälp i gammelmedia inklusive deras tv- och nätkanaler, då har ESC ändå fyllt någon av de funktioner som nämndes inledningsvis.

”Socialismen ger toalettproblem” lyder en rubrik i SvD 25 maj. Problemen är papper.
Kapitalismen ger också toalettproblem kan jag berätta. Problemen är frånvaron av toaletter.

Det är Thomas Gür som i en kolumn på ledarsidan i SvD 25 maj 2013 skriver att det är svårt att få tag på toalettpapper i Venezuela. Det var problem i Sovjetunionen också framgår det, liksom att det var ett återkommande tema i samtida journalistik och litteratur.

Och visst vore det ett problem om det inte funnes toalettpapper att köpa i affärerna. Toapapper i olika mjukhetsgrad, olika många skikt, olika mönster och färger och kanske också miljömärkta.

På utedasset hemma på gården lärde vi oss skrynkla blad ur gamla telefonkataloger mjuka, det fungerade det också. Fast sämre, det ska erkännas. Och nu finns det ju knappt telefonkataloger att få tag på, heller. Att försöka skrynkla tidens glassiga magasin mjuka skulle säkerligen kräva ännu mera tid och kraft.

Ett annat problem i stora delar av världen, mestadels kapitalistiska, eller åtminstone demokratiska enligt gängse bedömningar, är bristen på toaletter.

Toaletter är något som biståndsorganisationer bidrar till att bygga i samhällen och byar i länder där organisationer med intresse för människors vardag verkar. Det är en av de bekvämligheter som bidrar till hälsa och ekonomiska framgångar.

De kan också bidra till säkerhet. Inte minst för kvinnor som slipper utsätta sig för att på vägen till eller från avskilda platser där de kan förrätta sina behov, bli överfallna och våldtagna.
Just säkerheten för kvinnor vid hygienavdelningar är något som speciellt poängteras när flyktingläger etableras.

Så bäste Thomas Gür, visst vore det bättre om det fanns toalettpapper att köpa i Caracas. Men ännu bättre vore det om det fanns toaletter för alla hushåll, i alla länder, oberoende av om de är ”socialistiska” eller ”kapitalistiska”.

För den som vill läsa om toalettproblem finns en artikel i Göra skillnad, Svenska kyrkans informationsblad nr 2/2013, där skillnaden mellan att ha en toalett invid hemmet och att inte ha det, görs väldigt klart.
Om toalettproblem i Indien finns en artikel i UNT 26 maj 2013, text Julia Wiraeus, foto Romana Manpreet. Rubrik ”Järnvägsnätet är Indiens största toalett”.
Sug på den, alla klagande tågpendlare!

I dag 26 maj är det Mors dag. Och Bradley Mannings – i  Raoul Wallenberg-kalendern 2013.
Mors dag är vackert tänkt men mest inriktad på konsumtion. Blommor, choklad, hjärtformade smycken och mer eller mindre rejäla nattlinnen verkar vara populära presentförslag.

Raoul Wallenberg-kalendern ges ut av Forum för levande historia. En hjältekalender kallar överintendenten Eskil Franck den för i sitt förord. En hjälte namnges för varje dag på året, människor som trotsat ondskan, bjudit motstånd och kämpat för det goda.
”Många fler kan genom sina handlingar vara ledstjärnor för oss och inspirera till modiga handlingar” skriver Eskil Franck.

Bradley Manning avslöjade krigsbrott begångna av amerikanska soldater i Irak. Han försåg Wikileaks med material som sedan spreds över världen. Filmen Collateral Murder var ett av de mest uppmärksammade, filmen där soldater från en helikopter skjuter åtta civila till döds på en gata i Bagdad 2007. Manning hade en cahttkontakt han fått förtroende för, men denne avslöjade honom och Manning greps 26 maj 2010. Han satt länge fängslad och isolerad under förhållanden som gjorde att såväl Amnesty som FN:s sändebud mot tortyr protesterade.
Rättegången mot honom har flera gånger skjutits upp.

Åklagarsidan vill få Manning fälld för spioneri, döms han blir straffet livstids fängelse utan chans till benådning.

Det är sjätte gången under Obamas regim som spionakten använts mot människor som läckt hemligstämplad information, enligt vissa uppgifter är det flera gånger än sammantaget under de tidigare snart hundra år som gått sedan akten infördes 1917. Whistleblowing är inget som uppmuntras. Senast var det journalister på AP som fick sina telefonsamtal spårade.

Bradley Manning ska ha sagt om videon från skjutorgien i Bagdad 2007 att ”den mest alarmerande aspekten med videon var den lustfyllda blodtörst de verkade ha”.

Soldater som tränats för att lösa en uppgift, bekämpa fiender, och hamnar i en situation som påminner om dataspel (som används i soldatutbildningar), går det kanske att förstå om de förgår sig. Vad som är totalt obegripligt är civila tjänstemäns, administrationens, blodtörst när det gäller Bradley Manning.

I New York Times ska Mannings motiv till läckan ha ifrågasatts, hade han ”rätt” motiv eller var han bara en homosexuell, mentalt instabil anarkist med romantiska åsikter om hackers? Enligt uppgift ska NYT ha erbjudits materialet innan Manning vände sig till Wikileaks.

Bradley Mannings mål var inte att få en egen dag i en hjältekalender.
Han fann det bara vara vedervärdigt att amerikanska soldater lustmördade irakiska civila.

Hora låter väl inte så bra, men eskort är ok. Det är ok att försörja sig som eskort också, temporärt åtminstone. För att dryga ut a-kassa eller socialbidrag eller studiebidrag.

Faktum är att det egentligen är lite nobelt, en service åt mestadels män, svältfödda på sex. Deras fruar förstår dem inte, orkar inte ge dem vad de behöver, är inte tillräckligt attraktiva längre, eller de får inte valuta för pengarna de lägger på en bjudmiddag. Men ”betalar de bra vill jag ge allt”, citerades en ”eskort” i en artikel i UNT som tidigare refererats till i ett inlägg på denna blogg. Servicen kan kanske rent av jämställas med hemhjälp och berättiga till rut-avdrag, med eller utan den oförstående frugans goda minne.

I SvD 2 april skrev Daniel Kederstedt om ”Tlaxcala – staden där sexhandeln går i arv”. Det vill säga, pojkarna blir handelsmän, eller hallickar med ett annat ord. Flickorna blir varor. Mellan 15 000 och 18 000 unga mexikanska flickor smugglas enligt artikeln årligen över gränsen till USA. Av 32 hallickar som greps av New York-polisen vid ett tillslag 2012, kom 26 från Tlaxcala.

Alma lyckades fly från hallick och prostitution och lever i ett skyddshus. Mamman håller utåt fast vid familjens vita lögn ”Alma har flyttat till USA”, så att inte hallicken, Almas kusin, ska skada någon av dem.

Juanita, 14 år, sitter inlåst i ett rum i Texas sedan ett år tillbaka. Hennes pojkvän lurade i väg henne hemifrån, till ett liv som prostituerad i USA.
Alma och Juanita är de exempel som nämns i artikeln.

Är det kanske sådana historier och sådana som i Lilja 4ever, historier om missbrukande kvinnor som tvingas till prostitution, traffickingoffer, barn och vuxna -tvång och smuts och latenta hot om våld, och inte historier om eskortservice, som gör att två tonårstjejer i Göteborg åtalats för grovt förtal efter det som kallas Instagramkravallerna i december 2012.

Till ett Instagramkonto skickades bilder på ”orrar” (slampor/horor), över 200 bilder av mestadels tjejer men också några killar, med kommentarer om deras påstådda sexaktiviteter.

Kontot blev populärt, och fick snabbt flera tusen följare, som mest var 8 000 tillräckligt intresserade för att kolla vilka som var ”orrar” i Göteborg.
Men det fanns också ett antal tonåringar som ansåg att åtminstone några av de uthängdas heder skulle försvaras. Den som satt upp kontot skulle ställas till svars. Omkring 400 tonåringar samlades utanför Plusgymnasiet för att göra upp med en 17-årig tjej som de trodde öppnat kontot.
Det hade hon inte, ryktet om 17-åringen var lika ogrundat som ryktena om de 200:s sexaktiviter. Uppmaningen till att samlas vid skolan hade gått ut via en nyskapad Facebookgrupp, och uppmaningen gällde också misshandel av 17-åringen.
Nu har två andra tjejer, 15 och 16 år gamla, åtalats för grovt förtal genom att sprida vidare kränkande inlägg på nättjänsten Instagram. Ingen har veterligen åtalats eller ens utretts för att ha spritt ryktet om 17-åringen som satt i förhör hos polisen en hel dag och sedan tvingades gå under jorden tillsammans med sin familj.

Lynchmobbar är svåra att utreda.

Det kan ju nätbrott också vara, men svensk polis fick till sist från Instagram i USA ut mejladress, ip-adress och telefonnummer till den mobiltelefon som Instagramkontot skapats på.

Om något försök gjorts att spåra den som skapade Facebookgruppen, eller spåra den eller de som uppmanade till misshandel av 17-åringen, har inte framgått. Olaga hot och uppvigling låter annars som tillämpliga brottsrubriceringar.

Varför framställs prostitution som ett acceptabelt alternativ för försörjning i media, när vidareförande av rykten om lösaktighet i andra fall leder till åtal för grovt förtal?
Så farligt kan det väl inte vara med lite lösaktighet. Eller är det?
Ja. Det är det.
Att ha ett aktivit sexliv är en sak.
Sex för försörjnings skull är något annat.
Det senare är inte socialt accepterat, det första accepterat med förbehåll, även i frigjorda Sverige/Skandinavien.
Och hora är ett skällsord.

Låt mig citera ur Göra skillnad, Svenska kyrkans informationsblad om dess internationella arbete, nr 2/2013. Artikeln handlar om Marilia, 28, från Recife i nordöstra Brasilien:
”Marilia växte upp i Morro da Conceicao – ett område där många ungdomar börjar tidigt med droger. Våld, prostitution och människohandel är vanliga inslag i vardagen… Marilia vågade inte hoppas på att hon skulle få några chanser till en bättre tillvaro.”
Men det fick hon, genom ett projekt som drevs av Diaconia. Övningar i gruppdynamik, samtal om droger, sexualitet och familjerelationer, delatagande i flera projekt, också som ledare och nu universitetsstudier.
”- I framtiden vill jag hjälpa ungdomar som känner som jag gjorde. Jag vill ta fram det som finns inom dem. Stärka deras självförtroende och lära dem hur man får respekt för sitt eget – och andras – liv.” Avslutas intervjun med Marilia.

Ve media och ve alla som försöker få prostitution att framstå som ett acceptabelt alternativ för försörjning. Det är acceptabelt bara för dem som inte förväntar sig att behöva ägna sig åt det. Och för dem som tycker det är bekvämt att använda sig av människor på samma sätt som man använder sig av kollektivtrafik.

Ett nyhetsuppslag i SvD från 31 januari 2013 lämnar mig ingen ro. Ia Wadendal skrev om våldskartan, HarassMap, som Egyptian Center for Womens Rights tagit fram. Hon skrev om övergrepp i Tunisien och om den världskända gruppvåldtäkten i Indien, som ledde till att kvinnan dog.

Uppslaget:

Svårast att komma undan är bilden. AP/Reuters fotograf Hmed Abdelatif fotograferade de leende slynglarna som skamlöst attackerar tre kvinnor på en stadsgata mitt på ljusa dagen.

Titta närmare:

Hur är det möjligt?

Ja, och hur är det möjligt att en svensk tingsrätt friar tre 18-åriga män som stått åtalade för våldtäkt, medhjälp till våldtäkt respektive sexuellt ofredande, efter att ha kört upp en flaska i underlivet på en 16-årig flicka. Flickan höll ihop benen för att visa att hon inte ville ha någon vinflaska uppkörd i slidan. Men rätten skriver att ”…det inte med nödvändighet av de tilltalade måste ha uppfattats som ett uttryck för bristande samtycke från hennes sida, utan möjligen som ett tecken på blygsel eller inledande tvekan.”

Blygsel? Inledande tvekan?
Rätten kanske vill ha en flaska uppkörd i något lämpligt hål, efter inledande tvekan?

Domen har överklagats.

En annan tingsrätt har nyss dömt en nu 20-årig man för att ha varit en av flera som våldtog en 15-årig flicka i juni 2008. 20-åringen kunde dömas efter att dna-prover visat att han var en av dem som deltog i våldtäkten. En kommunikationsmiss mellan SKL och Uppsalapolisen gjorde att 20-åringen inte knöts till våldtäkten redan 2011, enligt vad UNT uppgav 18 maj i år då domen meddelats.

Straffvärdet för våldtäkten uppgår enligt tingsrätten till tre års fängelse. Men 20-åringen döms till fem månaders sluten ungdomsvård, med hänsyn till hur ung han var då han deltog i gruppvåldtäkten.

Flickan då? Lika ung som förövaren? Hon begick självmord två år efter våldtäkten. Våldtäkten kan ha bidragit till att hon fått ”vissa psykiska problem”, tror tingsrätten.

Kanske rätten också skulle få ”vissa psykiska problem” efter att ha utsatts för en gruppvåldtäkt?

Hur är det möjligt?

Med detta sagt känns det skönt att det finns gender advisers med svenska trupper på uppdrag utomlands. I Afghanistan till exempel. Afghanistans oberoende människorättskommission registrerade 4000 fall av våld mot kvinnor i hemmen från juni till december 2012. ”Många av fallen uppvisar en grymhet som vida överstiger de vanligare formerna av kvinnomisshandel i västerlandet. Halshuggning, hängning och svält toppar listan. Kraften i de känslor som exploderar när kvinnor anses ha brutit mot anständighetens lagar saknar gränser”. Uppgifterna kommer från en artikel av Nancy Hatch Dupree i Afghanistan-nytt 1/13, Svenska Afghanistankommitténs tidning.

I den rapport som SAK, Kvinna till Kvinna och Operation 1325 gemensamt gjort om de svenska insatserna för kvinnor, fred och säkerhet i Afghanistan skriver man om gender field advisers, GFA:s, bland annat att ”Not all GFA:s had felt the support of the field commander, a factor which was deemed crucial to their effectiveness also by the vast majority who had encountered no problem in this regard. Another problem reported was the substantial gap between an understanding leadership and the bulk of the common soldiers still looking on these issues as peripheral, if not as a cumbersome expresson of political correctness aloof of harsh military realities.”

”… these issues as peripheral, if not as a cumbersome expression of political correctness …”

Förvånad – någon?

Visst är det skillnad på halshuggning och våldtäkt.
Men här halshuggs ingen, varken man eller kvinna. Däremot våldtas det. Och det går tydligen att hitta ursäkter för denna form av maktutövning. Ungdom och oförstånd till exempel.
Kanske är det inte konstigt att respekt för kvinnor och flickor, och hänsyn till deras livsförhållanden, uppfattas som ”pk”, detta begrepp som kan användas till vad som helst.

Om våld och kön, Könskriget och Bang nr 3-4, 2012 skrev Rasmus Landström i UNT 12 januari 2013. Det är en länk värd att följa. Redigering och citatteknik är något som diskuteras och kritiseras ibland, och det kan gälla såväl press som radio och tv. Vad är det som blir kvar i minnet hos läsare/lyssnare/tittare? ”Få program har gjort så mycket skada” skriver Landström om dokumentären Könskriget från 2005. Läs artikeln:

http://www.unt.se/kultur/litteratur/konskriget-svts-lagvattenmarke-2054730.aspx

Avslutningsvis får vi ändå vara glada över att såväl Uppsala tingsrätt som Svea hovrätt visat förståelse och beslutat att Mange Schmidt inte gjorde sig skyldig till förargelseväckande beteende då han kissade bakom en buske i Stadsträdgården i Uppsala 2012. Nöden har ingen lag.