Sorgligt på Kyrkåsen

Den nya dragningen av Upplandsleden genom Enköping är om inte genialisk så åtminstone väldigt trevlig. Så trist då att labyrinten på Kyrkåsen, trots att den finns med på informationskartan vid de nya entréerna är i ett så sorgligt skick.

Ursäkta den skakiga pilen, den är i samma skakiga skicka som labyrinten.

När labyrinten invigdes för några decennier sedan var det med tal, specialkoreograferad dans och en skylt sattes upp med information om vad en trojeborg är för något historiskt, och mera specifikt om Kyrkåsens egen trojeborg.
Nu har inte bara informationsbladet försvunnit, skivan den satt på är också borta. Kvar på stolpen är en hittaut-kontroll, nog så vällovligt i sig.
Och trojeborgen/labyrinten. Ja, se själva:

Tallplantan är ännu så liten att den inte syns på bilden, men busken, ogräset och de desorienterade stenarna…

En buske växer sig allt större år från år inne i labyrinten. En bit ifrån busken har en tall etablerat sig också, och hur någon ska kunna leta sig in till labyrintens mitt är en gåta mer svårlöslig än vad skaparna avsett. Stenar har flyttats i labyrinten och utanför, gångar blockerats eller öppnats på ställen som saknar motivering.
Labyrinten har gått från att vara ett roligt tidsfördriv för barn och vuxna till en skamfläck.

Därför är det sorgligt på Kyrkåsen, trots att leden och entréerna gjorts så fina.

Klotterplank och reservat

Den har beskrivits som en praktristning. Ett hundratal figurer, 40 skepp, 32 människor och 22 djur på en berghäll i Övre Rickeby. Det är hällen längst i öster, och den liknar mest ett bronsålderns klotterplank.

Bilden gör på intet sätt hällen rättvisa, den bör upplevas där den är vid Övre Rickeby. Grishällen är det namn den fått i broschyrer.

Det går utmärkt att fylla en dag med hällristningsexkursioner sydväst om Enköping. Många av ristningarna är målade och därför lätta att se, andra kan anas i hällarna. ”Klotterplanket” i Övre Rickeby är på sitt sätt överväldigande, men ändå inte den med flest ristningar. Det är Stora Hemstahällen med omkring 400 figurer varav 200 skepp.

Svin på Hemstahällen. I reservatet finns tydliga spår också efter dagens vildsvin.

De många skeppen i Hemsta är imponerande, men än mer imponerande är faktiskt Brandskogsskeppet. En välmarkerad stig leder till hällen med den drygt fyra meter långa skeppsristningen. Med sex människor som ror och under kölen en människofigur som tycks lyfta skeppet, är ristningen inte bara säregen, den är unik i sitt slag.
Det går att jämföra med skeppet strax intill som, om än drygt två meter långt och med många med streck markerade roddare, ändå känns traditionellt i sin utformning.

Det lilla skeppet i Brandskogen, fören på det stora skymtar uppe till höger.

Hällristningarna kan ha gjorts av religiösa skäl, eller kanske för att markera platsernas betydelse som samlingspunkter i bronsålderslandskapet då vattnet låg så mycket högre än nu, Enköping var ett skärgårdslandskap. Människorna livnärde sig på jordbruk, boskapsskötsel, jakt och fiske, och det avspeglas i hällarnas figurer.

Många skepp, gott om djur och män, men också några kvinnofigurer finns på hällarna. De här två syns på stora Rickebyhällen, intill vägen mot Lillkyrka.

Enköpings museum har utomordentliga utställningar om inte bara hällristningar, ett besök rekommenderas, före eller efter besök i det fria.
Vad museet inte berättar om är naturreservatet i Hemsta som också innefattar Hemstahällen, en av så många som ett 80-tal registrerade fornlämningar. Beteslandskapet med hagar och mindre skogspartier är en upplevelse i sig, att vandra genom längs Upplandsleden som passerar där, eller stillsamt packa upp matsäcken i, med full respekt för samtliga reservatsregler.

Hemsta naturreservat bjuder på ett vackert hållet beteslandskap, och exempel på envis växtkraft som den här björken.

Invallning och utvallning

Skvalbäcken invallad på fredagen överst, gäss och änder på fotbollsplanen på söndagen därunder.

Mellan tre och fyra miljoner har kostnaden för nya vallar på båda sidor om Skvalbäcken vid Pepparrotsbadet uppskattats till.
Invallningen beställde kommunen som tilläggsuppdrag från Cobab, bolaget som byggt Enköpings nya familjebad.
Den gångna veckans regnande blev ett test för invallningen, och den bestod testet. Det förelåg ingen fara för att Skvalbäcken skulle flöda över sina bräddar.

Vad som däremot lades under vatten var en lång sträcka av marken mellan Skvalbäcksvallen och nya ishallen. Gång- och cykelvägen väster om bron över utloppet från Vattenparken översvämmades och stängdes av. Men vattnet stod också högt långt in på den intilliggande fotbollsplanen, och ännu på måndagen stortrivdes änder och gäss i den uppkomna våtmarken.

Utvallning är något som MSB i vissa fall rekommenderar för att förhindra att brandfarliga vätskor rinner in under skåp. Vid Skvalbäcken tycks vallen förhindra att vatten från bristfälligt dränerade områden rinner ut i bäcken.

Det mesta av vattnet från onsdags- och torsdagsregnet var borta från gc-banan på söndagen, men gässen och änderna noterades vara fortsatt nöjda på den översvämmade fotbollsplanen ännu på måndagen.
Man kan undra om det inte varit värt någon miljon på bättre dränering som komplettering till, eller kanske i stället för, en del av invallningen.