Kategori: Okategoriserade

Publicerat

Sänk skatten och slipp statlig service!

Sänkta skatter är slagordet i tiden, sänkt skatt på inkomster (jobbskatteavdrag, diverse andra bidrag, rut, rot, el t ex) och ingen alls på arv och gåvor och så lite som möjligt på fastigheter och drivmedel.

Vad som inte ingår i slagorden är att mindre skatt till staten innebär mindre pengar att fördela till statliga myndigheter. (Inte bara till dem, läs gärna:)

Skatten politikerna inte vill att du ska känna till

Myndigheter ska vara invånarna behjälpliga i olika ärenden.
Lätta att nå, lätta att förstå kunde vara ett slagord om politikerna hade den inställningen. Men när myndigheterna får minskade anslag ska de effektivisera. Bolagiseras, eller kanske delvis ”knoppas av” för senare försäljning. Dvs privatiseras. Priset bestämmer politikerna. Det blir billigt om politikerna tycker det är finfint med privata företag.
Så långt behöver det ju inte gå med allting, men minskade anslag gör att myndigheterna krymper, eller slås samman i effektivitetens namn. Då minskas kostnader för lokaler, och för personal.

Arbetsförmedlingen är ett utmärkt exempel på båda sakerna, privatisering av kurser, exempelvis Rusta och matcha, och effektivisering för att minska kostnader för lokaler och personal.
Om Rusta och matcha kan man läsa följande på SVT:
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/efter-svts-granskning-johan-britz-l-vill-lagga-ner-rusta-och-matcha

Statens servicecenter är (var) resultatet av effektiviseringsivern. Där ska myndigheterna Skatteverket, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Arbetsförmedlingen samverka i gemensamma lokaler.
Att det gällde personal i större utsträckning än jag trott har jag först sent förstått: det fanns inte minst en från vardera myndigheten vid varje servicecenter – det kunde vara en eller två personer där, som kunde ringa upp centrala myndigheter om exempelvis en besökares frågor om skatter blev för svår för tjänstemannen från Försäkringskassan, eller tvärtom.

I Enköping har det funnits ett Statens Servicecenter. Skylten på Korsängsgatan såg ut så här i januari 2022:

Och i juni 2025:

Arbetsförmedlingen, en av myndigheterna som det inte är svårt att tänka sig har betydelse för invånarna skriver på sin hemsida:
https://arbetsformedlingen.se/om-oss/var-verksamhet
”Vi samarbetar med Statens servicecenter vilket innebär att vi finns tillgängliga för arbetssökande och arbetsgivare på servicekontor i städer över hela Sverige. På servicekontoren samverkar vi med andra myndigheter för att på ett och samma kontor erbjuda service och hjälp i olika frågor.”
Och:
”Statens servicecenter är en myndighet som jobbar med effektiv statsförvaltning. Genom dem får medborgare en och samma väg in till flera myndigheters erbjudande.På servicekontor runt om i landet samverkar vi med Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Skatteverket. Där kan arbetssökande och arbetsgivare få hjälp med att bland annat

  • skriva in sig
  • använda våra tjänster på webben
  • aktivitetsrapportera.”

Effektiviseringen/centraliseringen har inte tagit slut med detta. Nej, nej. Nu läggs servicecenter också ner.
Kommuner kan förstås protestera, det har lokalpolitiker i Enköping gjort. Men vad hjälpte det? Servicecentret i Enköping stängdes för gott i december 2025.
Nu ser det ut så här:

Enköpingsbor med ärenden till Skatteverket, Pensionsmyndigheten, Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen ska nu enligt besked lämnade på en 10,5×15 cm stor lapp med förtroende vända sig till:

… och andra sidan:

Servicecentren kallas förvisso servicekontor, men det är väl samma sak då, och se en
qr-kod, hurra! Läs av med kamera-appen, få en lista på var servicekontoren finns. Omgivande städer har du förstås koll på, och har du svårt med svenskan kan du alltid få texten på engelska. Tack snälla statenssc.se!
(Lägg märke till att det är sc, servicecenter igen, inte statenssk, som i servicekontor. Klart och tydligt ska det vara när myndigheter informerar. Jajamen. Eller?)

Upplysningsvis kan meddelas att om någon bakåtsträvare insisterar på att få personlig service av en människa må de hänvisas till Strängnäs, Västerås eller Uppsala där servicecentren finns kvar. Finfint, det blir bil eller buss (region- och stadsbuss åtminstone i Uppsala. Lycka till med att hitta rätt hållplatser och linjenummer!)

Åter till myndigheterna, effektivisering är vad som krävs, och sparbeting. Och privatisering förstås. Vi kollar på Arbetsförmedlingen.

Arbetslös i Enköping? Se till att ha tillgång till en dator och börja surfa – klick, klick, klick …
Starta här:
https://arbetsformedlingen.se/for-arbetssokande/arbetslos—vad-hander-nu
”Det är viktigt att du skriver in dig via vår digitala tjänst din första arbetslösa dag. Tjänsten är öppen varje dag klockan 07–24. Du kan börja fylla i uppgifter innan du har blivit arbetslös. Vänta sedan till din första arbetslösa dag innan du skickar in din inskrivning.”

Lite krångligt kanske, till och med om svenska är det språk du föredrar. Hys hopp, det finns hjälp på olika språk: engelska, arabiska, ryska, ukrainska, teckenspråk och minoritetsspråken, samiska, romani, finska , meänkieli. Men inte på dari, tigrinja eller persiska.

Nåväl, vi fortsätter. Klicka, scrolla, klicka … inskriven?
https://arbetsformedlingen.se/for-arbetssokande/arbetslos—vad-hander-nu/villkor-nar-du-har-ersattning-fran-a-kassan
Klicka, scrolla, klicka, klicka …
Inte a-kassa? Tillbaka till startsidan:
https://arbetsformedlingen.se
Rutan ”Extra stöd” kanske? Klick.
”Stöd och program A-Ö
Arbetsmarknadsutbildning, nystartsjobb, Rusta och matcha, praktik, etableringsjobb.”
Det finns mycket att välja på. Och den här rubriken:
”När kan jag få stöd eller delta i ett program?
Vi erbjuder flera former av stöd och program för dig som söker arbete och är inskriven på Arbetsförmedlingen. Efter en individuell bedömning beslutar vi om du har rätt till stöd eller kan delta i ett program, baserat på just dina behov.”

Klicka på bakåtpilen, en annan ruta på startsidan, klick:
”När du deltar i ett program
Ersättning när du deltar i ett program. Hur du ansöker, villkor och frånvaro.”
Scrolla, klicka…
”Ersättning när du deltar i ett program
Det är Arbetsförmedlingen som efter en bedömning beslutar om du behöver ett program. Har Arbetsförmedlingen beslutat om ett program ansöker du om aktivitetsstöd, utvecklingsersättning eller etableringsersättning hos Försäkringskassan.”

Åhå. Där har vi Försäkringskassan igen … men fortsätt klicka, klicka, scrolla …

Vi håller oss kvar på Arbetsförmedlingen och kollar på Rusta och matcha (ett av programmen):
Söker på Enköping/ ofiltrerat/ leverantörer (dvs företag) 132. Och filtrerat på bygg och anläggning 46 (inom 5 mils radie från Enköping. Pendlingsavstånd, men det förutsätter tillgång till bil eller kollektivtrafik). Jaha.

Om någon missat det lägger jag in länk till artikel på svt.se, uppföljning av undersökning rubricerad Fuskförmedling som gjorts av SVT Skåne:
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/efter-svts-granskning-johan-britz-l-vill-lagga-ner-rusta-och-matcha

Mycket klicka och scrolla blir det på arbetsformedlingen.se. Inte konstigt om den arbetssökande till sist ändå behöver en människa att fråga till råds. Ett servicecenter. Förlåt servicekontor … på pendlingsavstånd.
Det går att få tag på en adress i Uppsala via den där adressen på den lilla informationslappen nämnd ovan. Man klickar och kommer till
https://www.statenssc.se/besok-servicekontor/uppsala-bolanderna-servicekontor

Med en gatuadress och en tydlig varning (i parentesen) högt upp på sidan:
”Besöksadress
Kungsängsvägen 31C
753 23 Uppsala
(Observera att du inte kan skicka post som brev eller handlingar till denna adress)”

Och en vägbeskrivning via google maps. Hur vettig den är för bilister vet jag inte.
Men kollektivresenärer kan jag meddela att det är regionbuss 804 från Enköping, gå av på hållplats Stålgatan södra, korsa Kungsängsleden, och så är det första huset till vänster, före Kungsängsvägen. Var vänlig notera skillnaden på -leden, och -vägen.
Detta står inte på google maps.. Tvärtom kan man förledas tro att hållplatsen heter ”Kungsporten”. Håhåjaja.

Till Gottsunda servicecenter/-kontor är det också 804:an som gäller, gå av vid Klostergatan, gå åt sydöst, samma håll som bussen åker, fram till Vaksalagatan, vik åt höger (mot Stora torget med Carolina Rediviva i fonden) till närmsta hållplats, buss 7 till Gottsunda torg/centrum. Voilà.
(Den alternativa hänvisningen på google maps till stadsbuss 1, ringlinjen, från Ekonomikum och Kyrkogårdsgatan är obegripligt krånglig.)

Arbetsförmedlingen poängterar på sin hemsida att man samarbetar med andra myndigheter, se lista:
https://arbetsformedlingen.se/om-oss/var-verksamhet/samarbeten

Det kan roa en cyniker att se Statens servicecenter/-kontor på 10:e av 12 platser i listan.
Överst ligger Återvandring med länk till Migrationsverkets hemsida. På fjärde plats Kriminalvården, på 6:e Mot organiserad brottslighet, på 7:e Motståndskraft hos utbetalande och rättsvårdande myndigheter, på 9:e Samverkan mot arbetslivskriminalitet, och, efter Servicecentren, på 11:e plats Öka utrikes födda kvinnors inträde på arbetsmarknaden och på 12:e och sista Ökad upptäckt av våld.
Vi kan kanske inte helt blunda för att det finns angelägenhetsgrader uttryckta i placering på listan.

Arbetsförmedlingen, liksom andra statliga myndigheter, har en organisationsplan med en generaldirektör, en överdirektör, en ledningsstab, fem verksamhetsområden och en analysavdelning.
https://arbetsformedlingen.se/om-oss/var-verksamhet/var-organisation

Migrationsverket, som intog första platsen i Arbetsförmedlingens lista över samarbeten, har naturligtvis också en general- och en överdirektör, en myndighetsstab, ett huvudkontor med sex olika avdelningar, en operativ verksamhet fördelat på tre regioner, nord, syd och väst, men häpnadsväckande nog också något som benämns ”nationella operativa avdelningen.
NOA? Det är väl en polisiär instans?
https://sv.wikipedia.org/wiki/Nationella_operativa_avdelningen

Men uppenbarligen också Migrationsverkets mimikry:
https://www.migrationsverket.se/om-migrationsverket/var-organisation.html

Migrationsverket kan nu nås via 35 servicecenter/-kontor runt om i Sverige. Bland annat i ”Uppsala City”. Var det är i förhållande till Boländerna och Gottsunda är oklart.
Trafikverket och Transportstyrelsen, nog så viktiga myndigheter för ex. bilförare och -ägare som ska ta sig till anvisade jobb/program, har sina egna, sparsamt lokaliserade, kontor. För dem som för andra statliga myndigheter förutsätts information hämtas från hemsidor och kontakt företrädesvis ske via mejl eller telefon.
Blanketter hämtas på hemsidor, fylls i och förses i förekommande fall med bilagor, och sänds via nätet. Svar förmodas lämnas via mejl. Ve den fattige och/eller inte uppkopplade.

Den som inte har råd eller av andra skäl inte har tillgång till dator och internet, kan få viss hjälp på bibliotek. Som de flesta vet är biblioteken kommunala, drivs med kommunala skattepengar.
Det innebär alltså att kostnaderna för att bistå invånare som behöver hjälp med att utföra sina ärenden vid statliga myndigheter har flyttats från staten, till kommunerna.

Det är ändå en evinnerlig tur att biblioteken finns när statens myndigheter kräver tillgång till internet och myndigheternas hemsidor. Ännu större tur att där finns bibliotekarier som sett hur deras arbetsuppgifter mer och mer handlar om att hjälpa besökare till rätta vid datorer och printrar, och samtidigt undvika att ta på sig rådgivar- eller informationsroller som berör myndigheter, och självklart också värna om besökarnas personliga integritet.
Heder åt bibliotekarierna!

Det vore bra om alla skattetrötta kunde se och förstå vad politikerna i regering och riksdag gör när de flyttar kostnaderna från egna ansvarsområden till politiker i regioner och kommuner, och därmed också till andra skattekollektiv. Statlig skatt är som bekant i viss mån progressiv, region- och kommunalskatt enhetlig.

Det ska sägas att Arbetsförmedlingen också bidrar med information till potentiella arbetsgivare. Jag har inte fördjupat mig i den klicka-scrolla-världen, men önskar dem lycka till. Kanske nedanstående länk kan vara till hjälp:
https://arbetsformedlingen.se/for-arbetsgivare/kom-igang-med-din-rekrytering/fa-stod-i-rekryteringen

Avslutningsvis och med ovanstående i beaktande kan jag inte annat än rysa åt de förslag om förstatligande av skola och sjukvård som vissa partier drivit (L respektive KD). Tror någon att regering och riksdag skulle sköta vård och skola bättre än de sköter de egna myndigheterna?

Publicerat

Konsten i medvetandegörandets tjänst – Banksy

Den som söker på nätet efter synonymer till ”medvetandegöra” kommer snabbt från ”belysa” till olika för individer negativa sammanhang i arbetslivet. Vad krävs för att en arbetsköpare ska ge en anställd en ”erinran” eller, värre, en ”varning”?
I konstverk är det inte fråga om formalia och lagtexter. Det är snarare belysning av det som många, eller åtminstone några, ser som problem i världen, i människors liv och med den samverkan, eller brist på samverkan, som sker med andra. Kanske en varning också?

Utställningen av Banksy’s konst, tavlor, skulpturer, muralmålningar och installationer som skapades i Lissabon och som visats i flera europeiska städer, nu senast i Åbo, är just sådan. Medvetandegörande. Belysande.

Var så goda:

Bilden till höger känns ju betryggande. Jag fortsätter:

Frälsarkrans.
Räddningsväst/”Räddningsväst”.

Råttor. Som omväxling. Den översta sanerar klotter. De nedre gör sig hemmastadda.

Ibland är det bråttom …

Banksy har belyst även Palestina. Kanske rent av medvetandegjort konstpubliken.

Svårt att läsa texten till vänster om flickan? Så här står det:

Det finns flera som behöver Banksy’s, och vår, uppmärksamhet. Andra behöver påminnas om …

Den kurdiska konstnären överst, och nedanför Love is in the Bin, strimlandet av Flicka med ballong på Sotheby’s. Det visades i många nyhetsmedier när det hände.

Banksy har kommentarer till vår djurhållning också:

Titta gärna på vilka som tittar ut från lastbilen ”Meat Truck” … och om det är svårt att läsa skylten vid bilden nedanför förklarar den att det var Dumbo, inte en drönare som ”krigarna” sköt ned. Befrielsen av djuren på London zoo behöver ingen förklaring.

Inte kommentaren till konsumism heller:

Eller till rättssamhället:

Ukraina är naturligtvis närvarande:

Några varningens ord?

Övervakning, överallt …

Hur media tas om hand och tar om hand för spridning till läsare och tittare:

Resultatet?

Den känslan …

… den känslan …

Det är möjligen (för) sent att besöka utställningen i den gamla fabrikshallen på Varvsstranden i Åbo, men utställningen kanske flyttar till en stad närmare dig?
Gå då och se den.!
Den var värd varje krona/euro den kostade. Bilderna ovan är bara en liten del.

Yle skrev om utställningen då den skulle öppnas, läs gärna:
https://yle.fi/a/7-10095470

Publicerat

Återfunnet roligt från besvärlig tid

Bilder försvinner ibland i mängden. Men så en dag dyker de upp. Det var vad som hände med nedanstående foto taget i salluhallen i Åbo, april 2022.

Det var inte bara kunder och affärsinnehavare som använde munskydd och höll avstånd minsann. Även hajen ovanför delikatessdisken hade vidtagit skyddsåtgärder.
Det är sånt som får mungiporna att dras uppåt, även efter att munskydden lagts undan.

Publicerat

Några bilder från Jyväskylä – vid sidan om Aalto

Inte hade hade jag kunnat tro att jag skulle hamna i Jyväskylä. Och inte hade det hänt om inte för min dotter, och för Alvar Aalto. Aalto har en separat text. Här kommer den andra.
En skulptur, visst är det lite Milles över den? Men det här är inte Milles, det är Heikki Häiväoja (1929-2019). Läs mer om honom:
https://www.blf.fi/artikel.php?id=1280

Skulpturen på bilden är från 1979, och är enligt plaketten benämnd ”Elinehto (levnadsvillkor) – ajatus (idé, aning) – liiletoiminta (företagande). Jag har inte lyckats åstadkomma en vettig översättning.

Den står vid det som fram till 2023 hette Jaroslavtorget, Jyväskyläs vänort i Ryssland. Hur det är med vänortskapet är oklart, men torget heter nu Viitaniemi torg efter stadsdelen där det ligger. Kanske också för att det ligger alldeles intill ett av de flerfamiljshus som ritades av Alvar Aalto, Viitatorni. Läs om Viitaniemi och se bild på Viitatorni:
https://en.wikipedia.org/wiki/Viitaniemi

En vägvisare i en av de centrala parkerna i Jyväskylä:

Man kan ju undra vad Eskilstuna har med Jyväskylä att göra, och Esbjerg, Potsdam och … men så, aha! Det är vänorter! Och där finns inte längre ovannämnda, onämnbara, med. Tur ändå att Eskilstuna är kvar. Och Debrecen, Poznan, Fjardabyggd, Stavanger och några till.

Varför är svenska cykelställ så trista att se på, och ibland också att parkera i. Av en klarröd, utdragen spiral blir man ändå glad!

Och sist men inte minst:

Det är inte det röda ovanpå bron som är grejen, det är det som är under…

Man blir så häpen. Och så glad.

Publicerat

Aaltos världsarv

Förlåt Finland, trots att det är 13 vackra och monumentala Aalto-byggnader som nu finns på Unescos världsarvslista, är det i Jyväskylö som det mest fantastiska Aalto-huset finns.

Det är Arbetarföreningens hus i Jyväskylö som gör mig tårögd. Byggt 1924, bara det!, och så fantastiskt. Det mest fantastiska har jag visserligen inte sett, det var stängt när jag var där. Men det finns bilder på nätet. Kolla länken (som inte går att bädda in här):
visitjyvaskyla.fi/en/attractions/alvaraalto-workers-club

Byggnadens yttre har jag ändå fotograferat, och se så fint det är!

På avstånd, och lite närmare, med balkongen.
Ännu närmare, med baldakinen och de vackra portarna.
Närmast, med lykt- eller kanske fackelhållare, och handtagen på kopparportarna.

När jag sedan fick se Aira, byggt för järnvägsarbetare (1924-26) och ett kanske inte så överväldigande trevåningshus tills man blir varse detaljerna, takfoten till exempel. Omsorg om detaljer, viljan att göra enkelt, men vackert. Så vann Aalto mitt hjärta.

Kolla takfoten, och stuprören. Och gården bakom huset, lutande, jo, men grön och vacker med träd och bänkar.

Det var också i Jyväskylö som Alvar Aalto inledde sin arkitektbana, och där finns det universitetscampus som nu finns med på UNESCO:s världsarvslista. Och visst är det fint, och visst finns där detaljer att lägga märke till i all storslagenhet. Men det är i det lilla, mindre storslagna som mästaren visar sig. Så förlåt Finland, men det är i Arbetarföreningens och järnvägsarbetarnas byggnader som Aalto först visade sin storhet.

Om Jyväskylö kan i övrigt sägas att det är Finlands sjätte stad med 146 000 invånare. Staden fick marknadsrättigheter 1801 (fortfarande på den ”svenska tiden”), och stadsrättigheter 1837 (då ryskt storfurstendöme).
Kända Jyväskylöbor är backhopparen Matti Nykänen (1963-2019) svårslagen tills hoppstilen förändrades av Jan Boklöv, (V-stilen) och Nykänen förklarade att han inte ”var någon ladusvala”. Han gjorde ett tioårigt uppehåll men återkom i veterantävlingar. Det finns en film om hans karriär, uppgång och fall, Matti, gjord 2006.
Namnkunnig är också Minna Canth (1844-1897) den första finskspråkiga kvinnliga journalisten som står staty i Kyrkparken, Johanna Mesch (1963- ) som 2019 blev Sveriges och Nordens första döva professor i teckenspråk vid Institutionen för lingvistik vid Stockholms universitet, och författaren Sofi Oksanen. Kolla Wikipedia om ni vill läsa mera om dem.

För att återgå till Alvar Aalto (1898-1976) så har han naturligtvis ritat flera byggnader i Jyväskylä. Där kan nämnas flerbostadshuset Viitatorni, modernare än järnvägsarbetarnas hus men fortfarande spännande. Där finns stadens administrativa och kulturella centrum som byggdes i etapper 1964-1982. Det finns flera, kolla på:
visitjyvaskyla.fi/en/alvaraalto/locations (gick inte att bädda in)

Och där finns, inte minst, hans båt, ritad och byggd 1954-55 och älskad av Aalto och hans familj. Nu finns den 10 meter långa träbåten att se i en utställningshall i Lutakko hamn i Jyväskylä. Båtens namn? Nemo Propheta In Patria”.

Åk till Jyväskylä och se hela båten! Alvar Aaltos porträtt kommer från
https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/a/a2/Alvar-Aalto-1969.jpg

Hur det var med profetskapet på 1950-talet kanske kunde diskuteras. Nu, med världsarvsstatus är Aalto om inte profet så klart upphöjd inte bara i Finland.
I Jyväskylö går det att delta i guidade Aalto-rundturer och den finska glädjen över att Aaltos byggnader inkluderats i världsarvslistan är inte att ta miste på. Läs t ex

https://yle.fi/a/7-10102441

Tillåt mig påminna om att det finns två Aalto-byggnader i Sverige också. Det ena är V-Dala nation i Uppsala, det andra Sundh-centrum, ett affärs- och bostadshus klätt i blått kakel (mycket vackert, även i detaljer, precis som nationshuset) i Avesta. Nu kallas det Aaltohuset. Tidigare fanns en utställningshall i Hedemora, men den förföll och brann ned 2020. I Hedemora fanns också en fabrikslokal där Aaltos inredningsföretag Artek tillverkade möbler mellan 1946 och 1956. Om jakten på Aalto i Hedemora skrev jag här

Jakten i Hedemora
Publicerat

Men vad är detta?

Det är Posankka! En grisanka! Inofficiell symbol för Åbo.
Från början inte helt okontroversiell då Alvar Gullichsen 1999 skapade den stora, rosa grisankan i glasfiber och den flöt i Aura å.

En monstrositet tyckte delar av Åbos befolkning, men andra tyckte den var helt speciell. De första två åren fanns Posankka i Aura, men 2001 flyttades den och står nu mellan Studentbyn och Åbo universitet, framför Holiday Club Caribia, intill Helsingforsgatan, genomfartsled i Åbo. Väl synlig för många med andra ord, men inte längre i centrum.

En av tankarna hos konstnären med grisankan var att med den protestera mot utvecklingen av GMO − genetiskt modifierad organismer skapade då DNA från olika organismer kombineras. Posankka skulle få betraktaren att fundera över genteknikens möjligheter. Och omöjligheter.

Med de nu 25 år som gått sedan dess har Posankka blivit en inofficiell symbol för staden. Det hålls till exempel Posankka Races i Aura, i år på Åbodagen den 20 september. Det går att adoptera en badposankka och delta i tävlingen. Deltagaravgifterna används för olika miljöprojekt, Håll skärgården ren rf är en av arrangörerna. Läs mera om tävlingen:
https://posankkarace.fi

Åbobor, och kanske särskilt studenter, har funnit flera sätt att uppmärksamma skulpturen. Sålunda förses Posankka med en studentmössa till Valborg, och en tomteluva till jul.
Det kan nämnas att Posankka har blivit om inte världskänd så näst intill, och har återkommit på listor över ”weirdest sculptures worldwide”.
Och naturligtvis finns Posankka-souvenirer. Vad sägs om en reflex?

Publicerat

Poesibilen kom till Åbo

Tre hela dagar med poesiläsningar, poesishow, poetry slam, poesigudstjänst och workshop i kreativt skrivande bjöds i Åbo 10-12 april. Och Poesibil.

Poesibilen kom från Norge där den rullat landet runt sedan 2004 med poeten Ted Granlund vid ratten. Nå, det har inte varit samma bil hela tiden, den har bytts till nyare modeller några gånger, och den har också bytt färg på karossen, hela tiden steget efter hur de riktiga norska polisbilarna varit målade. Den nuvarande Poesibilen är vit med röda och blå horisontella ränder. (Polisbilarna är numera vit-svart-neongula, huvudsakligen med vertikala ränder.)

Att det är polisbilar som inte bara inspirerat karossfärg, utan hela idén med projektet förklarade Ted Granlund under den 45 minuter långa föreläsning han höll i Åbo stadsbibliotek (så vackert!, så stort!) på lördagen.
– Jag och en vän var på väg från Oslo till Göteborg och ett poesievenemang, och plötsligt dök en poliskontroll upp längs vägen. Jag var passagerare och läste fel, inte ”Poliskontroll”, utan ”Poesikontroll”.
– Så trevligt, tänkte jag. En poesikontroll, med poesibil och poesikonstaplar och … nå, det var ju en felläsning, men tanken var född. Så började projektet, berättade Ted Granlund.

Granlund har givit ut ett flertal diktsamlingar och är en del av det kreativa kollektivet Papirbruget, samt åker runt i Norge och besöker bibliotek, skolor, föreningar … varhelst han hälsas välkommen. Med Poesibilen kommer uppläsningar, seminarier, workshops, skrivarkvällar med intresserade i alla åldrar.

Så uppskattade har han och Poesibilen blivit att han 2018 fick Norges forfattarsentrums utmärkelse Wergelands åre, ett hederspris som delas ut till person eller institution som gjort en förtjänstfull insats för att förmedla poesi.

Tänk om vi får en Poesibil i Sverige också? Skulle inte det vara … störtskönt. Cool rentav.

Läs om Ted Granlund:
https://no.wikipedia.org/wiki/Ted_Martin_Granlund

Publicerat

Om vattendunkar, om kraftförsörjning och om Ena Energi

Det var då det. Ena Kraft lyste upp, och skulle fortsätta så. Trodde vi. Men tron har också halkat på sned.

Det är ingen hejd på tips och råd till enskilda när det gäller batteriradior, vatten på flaska och i dunkar, värmeljus och pålägg på tub. Men vem säger åt kommunpolitiker att värna om kommunal värme- och kraftförsörjning?
I Enköpings kommun skriver lokaltidningen artiklar och Enköpingsbor insändare, om eller snarare när, det förträffliga kraftvärmeverket Ena energi ska flyttas, dvs ersättas.

Ersättas med vad frågar sig intresserad medborgare. Ett nytt kraftvärmeverk? Ett nytt fjärrvärmeverk? Eller ska det köpas fjärrvärme från Västerås, värme som då ska transporteras tre mil i rör mellan Västerås och Enköping. Och kraft köpas från Vattenfall, dvs Nordpool. Inte billigt kan jag säga, i synnerhet inte vid kris.

Så det blir väl så här, uppochned och ljuslöst.

Det politiker tycks ägna sig åt är ”fjärrvärme”, inte ”kraftvärme”.

Men hallå? Hur tänker ni? Är det ingen som tänker på omsorg om kommuninvånarna som under en följd av år betalat för kommunal fjärrvärme och då har kunnat glädjas åt att kraften som producerats i samband med produktionen av fjärrvärmen bidragit till kraftvärmeverkets intäkter?

Att kraftproduktionen levereras/säljs till Vattenfall är en abrovink som lätt kan avhjälpas med en transformatorstation så att den lokalt producerade kraften kan behållas i Enköping.

Lätt? Nåja. En investering? Ja det är klart. Vill man förbättra beredskapen så kostar det, oavsett om man gör det tillsammans eller var och en för sig.

Så här ser det ut, sadelskyddet från en tid när kraftvärmen inte sattes iråga och bara väldigt lättstötta kunde ha annat än ett småleende över till pr-makarens lite sliriga text.

Frågan är väl snarare om det är kommunens, och därmed kommunpolitikernas uppdrag och ansvar, att värna om invånarna, gjorda investeringar och gemensam infrastruktur, eller är det deras uppdrag att lägga ut ansvaret för nödvändig infrastruktur på var och en.
”De kan väl läsa”, eller ”De kan väl köpa dunkar/vevradio/gasolvärmare/bil (för laddning av mobiltelefon, powerbank).
Men nej, alla läser inte ens meddelanden i trappuppgångar, mycket mindre broschyrer från MSB.
Vad är MSB förresten?
Ännu en akronym att lära sig, som snafu, osv.
Det sista är alltså ”och så vidare”. Det näst sista återkommer jag till. De övriga önskar jag alla läsare lycka till med.
Och nej. Det är inte som att lära sig gamla landlinjetelefonnummer till nära och kära. Och larmnummer. Det är akronymer i en värld som inte håller varken el eller värme kvar, vatten i kranen eller hunger på avstånd.

Rikspolitikerna har för övrigt nu ”hjälpt” medborgarna och bytt namn på MSB, till MCF. Från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, till Myndigheten för civilt försvar.
Tack snälla rikspolitiker, namnändringen och de kostnader den för med sig, gör oss så mycket tryggare.
Broschyren Om krisen eller kriget kommer utökades från den första utgåvans 20 sidor år 2018 till 32 sidor 2024, efter Nato-inträdet. Det, och DCA-avtalet, tackar vi särskilt för.
När det gäller DCA-avtalet är jag ironisk, vilket säkert behöver understrykas.

Tillbaka i det lokala, Enköping. Det är sorgligt att miljarder tydligen ska läggas på en flytt av (kraft)värmeverket för att, enligt vad som sägs, tillgängliggöra marken i hamnen för bostäder. Klimatförändringarna gör att vattennivåer kommer att stiga, även i Enköpingsån kan vi förmoda. Så hur ska bostäderna skyddas från översvämningar (täcker försäkringar kostnaderna, individuella försäkringar, med vilka premier? Om de ens går att försäkra.). Invallningar för att tillgängliggöra marken längs ån torde kommunen (skattebetalarna) få stå för. Eller också enbart fjärrvärmekunderna, om kostnaden läggs på Ena energi.

Det är väl pengar som snarare borde läggas på att skydda kraftvärmeverket – står det kvar så blir det ju inga flytt- och nybyggnadskostnader. De senare har beräknats till mellan 1,2 och 2 miljarder kronor. Den högre summan förmodar jag att, då beräkningen gjordes, omfattade även flytt av kraftproduktionen.

Kostnaden för en planerad ny panncentral i Stenvreten som behövs för ökade värmebehov vid Enköpings garnison, och för värme till den beslutade nya bussdepån i området, läggs definitivt på fjärrvärmekunderna och i slutänden skattebetalarna. Den kostnadsberäkning för panncentralen som redovisades i Enköpings-Posten i december -25 uppgick till 334 miljoner kronor.

Och så snafu då. Eller SNAFU.
Akronymen lär ska härröra från amerikansk militärrapportering (i satirer) och uttydas:
Situation Normal All Fucked Up.

https://en.wikipedia.org/wiki/SNAFU

Det finns en uppföljning. SUSFU.
Situation Unchanged Still Fucked Up.

Publicerat

Don’t mourn – organize!

Sörj inte – organisera er! Så löd uppmaningen från Joe Hill, fackföreningskämpen, författaren och sångaren som avrättades i Utah 1915.
Han har en särskild plats, eller flera faktiskt, i Gävle, men också en i Salt Lake City, Utah, där en minnesplats installerades i Sugar House Park 2023.

Joel Emmanuel Häggström utvandrade från Gävle och Sverige till USA 1902 och lyckades på 13 år etablera sig som fackföreningsaktivist för IWW (International Workers of the World) och framför allt skapare av politiska sångtexter, ofta till kända frireligiösa melodier.

Det trettonde året, 1915, avrättades han i Salt Lake City efter en i högsta grad tvivelaktigt genomförd rättegång där han stod åtalad och dömdes för två mord. Hills biografi och ett referat av det som ledde fram till hans död finns att läsa här:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Joe_Hill

Såväl rättegången som avrättningen väckte starka protester och Joe Hills begravning följdes i Chicago av 30 000 personer. Askan efter hans kropp skulle enligt hans önskan delas upp och skickas till sympatiserande organisationer världen runt.
Det gick så där visade det sig 1988 då det amerikanska postväsendet hittade ett av breven med Joe Hills aska, aldrig förmedlat till adressaten, då innehållet ansågs kontroversiellt; nämligen ett foto av Joe Hill med texten ”Joe Hill murdered by the capitalist class, Nov. 19, 1915”.

1969 köpte Sveriges Arbetares Centralorganisation (SAC syndikalisterna), Joe Hills barndomshem i Gävle och har där skapat ett kombinerat museum och samlingsställe med plats inte bara för historien om Joe Hill utan också en plats för möten och sammankomster, enkel fika och lyssning på skivor med hans sånger framförda av olika artister och grupper, Fred Åkerström, Finn Zetterholm och Mora Träsk m fl.
Joe Hill-gården finns på Nedre Bergsgatan:

Men Gävle har också en Joe Hill-plats mellan Södra Centralgatan och Södra Kopparslagargatan framför det som var Folkets Hus men nu är Centralteatern, med två skulpturer som minner om Joe Hill:

No one will for bread be crying/we’ll have freedom love and health
when the gran red flag is flying/in the workers’ commonwealth
Workers of the world awaken/rise in all your splendid might
take the wealth that you are making/it beongs to you by right

Joe Hill och IWW sökte inte minst organisera migrantarbetare av olika nationaliteter, hobos, som de kallades. Språk och nationell bakgrund kunde göra det svårt att nå dem, men med sånger, slagkraftiga och ofta satiriska, gick det bättre. Strejkbrytare, hycklande präster och om arbetssökandes utsatthet och soppköer var ämnen som Hill skrev om.

Det går att jämföra med hur svårt traditionella svenska fackföreningar har att organisera migrantarbetare som kommer till Sverige med oklara kontrakt och arbetsvillkor. Det kan nämnas här att SAC har sökt lösa dessa människors ofta gräsliga arbetsförhållanden och -villkor genom ex Solidariska Byggare och Solidariska Städare:
”Don’t mourn – Organize!”
Sök gärna på nätet, tidningen Arbetaren skriver regelbundet om detta.

Joe Hill-gården och Joe Hill-platsen är kompletterad med ”Joe Hill Visitor Center”
(notera att stavningen är amerikansk, på brittisk engelska stavas det ’centre’), en väl inredd och intressant del av Gamla fängelset på Hamiltongatan. Därifrån utgår också stadspromenader till platser med anknytning till Joe Hill. Och souvenirer förstås, som kassen med loggan på en sida och Joe Hills sista vilja på den andra. Hans sista vilja återfanns f ö i en stor samling dokument som amerikanska kommunistpartiet överlämnade till New York University 2007.

Läs om Visitor Center:
https://www.visitjoehill.se

På Gävle länsmuseum finns fem originalbrev skrivna av Joe Hill med blyerts på gulnat papper, skrivna från fängelset mellan 1914 och 1915. Breven och deras innehåll har varit kända sedan 1923, men de fem originalen kom 1975 till Joe Hill-gården och Sven Nygårds, aktiv inom SAC och en av initiativtagarna till att gården köptes och gjordes till museum. Joe Hill-Sällskapet deponerade breven på länsmuseet, möjligen i början av 1980-talet. Läs mera här:
https://www.visitjoehill.se/post/i-%C3%A5rtionden-l%C3%A5g-joe-hills-brev-bortgl%C3%B6mda-l%C3%A4ngst-in-i-ett-kassavalv

Joe Hills sånger har sjungits, och sjungs, på svenska. Ture Nerman översatte många av sångerna. Men strofen
”…där folk går fram
för männskovärde lag och rätt…
där hittar ni Joe Hill”
i sången om Joe Hill översattes till svenska av Rune Lindström 1963. Den engelska originaltexten skrevs av Alfred Hayes 1925, musiken av Earl Robinson.
Sången, ”I dream´t I saw Joe Hill last night”, framförde Joan Baez på Woodstockfestivalen, Bruce Springsteen ska också ha sjungit den.
Joe Hills minne lever även i litteraturen, 2015 skrev Göran Greider Städerna som minns Joe Hill. Samma år publicerades Joe Hill – Mannen som aldrig dog, skriven av William H Adler.

Bilden togs på Joe Hill Visitor Center

Det finns anledning att se sig om även i övriga delar av Fängelsemuseet. Det är en inte särskilt uppbygglig miljö, och det är inte alltför längesedan som fängelser såg sådana ut. Där finns dock en liten detalj i utställningen som trots det för fången gruvliga resultatet, ändå kan locka fram ett litet leende.

Gävle har naturligtvis mera att erbjuda historia- och konstintresserade; intill Joe Hill-platsen ligger Centralteatern, tidigare Folkets Hus. Där finns en monumentalmålning av Torsten Billman, invigd 1948, i det då nybyggda Folkets Hus.
Läs om al fresco-målningen Samhällsutveckling, som skildrar svensk historia från August Palm till Torgny Segerstedt:

Folkets hus fresk av Torsten Billman, Gävle – av Bengt Söderhäll

Och mera om Torsten Billman:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Torsten_Billman
Billmans målning är numera övertäckt, men vid specialvisningar tas den fram. Centralteatern kan bistå med information.

Gävle har förstås också en mångfald andra skulpturer, bland andra Fem musicerande genier av Carl Milles i Stadsträdgården:

Joe Hill, Folkets Hus och Torsten Billman anknyter till fackförenings- och arbetarrörelsen, och i Billmans fall lyfts också Torgny Segerstedt fram.

Milles hade ett annat perspektiv och gav stöd till Riksföreningen Sverige-Tyskland som bildades 1937. Inte hade han mycket till övers för svenska journalister heller: “Pressens okunniga skribenter, som uppfantiseradt sina små hjärnor till äcklig nidskriveri om ett stort folk som kämpar sig upp till oberoende från svält och kommunism…”
https://sv.wikipedia.org/wiki/Carl_Milles

Det påpekas i wikipediatexten att Milles ”hade en komplex hållning till Nazityskland” och inte alltid gillade vad som tilldrog sig i Tredje riket.
Oavsett hans politiska inställning är genierna vackra. På andra sidan Gavleån ligger Gävle konserthus, och nedströms Agnes kulturhus invigt 2024, något att avundas Gävleborna. Läs om det:
https://www.gavle.se/kultur-och-fritid/kulturupplevelser/agnes-kulturhus
Besök Joe Hill-gården, besök Joe Hill Visitor Center, besök Agnes kulturhus.
Besök Gävle!

Publicerat

Förfärligt förflutet i förfärlig samtid

Länsmuseet i Gävle har sedan 2017 en del av utställningsytan avsatt för politisk konst. Där finns Lady be Good. Jaques Zadigs målning är från 1972. Då var det USA:s militära närvaro i Vietnam som uppmärksammades.
I Zadigs målning sprutar brinnande napalm ur frihetsgudinnans fackla, och flaggan hon svepts i fladdrar i luftvirvlarna från bombnedslagen. Under flaggan ligger offren.

Vad som sprutar ur facklan i dag är förakt för mänskliga rättigheter och sanning och för den världsordning för konfliktlösning som många länder länge sagt sig värna.
Flera av konstverken i avdelningen för politisk konst är gjorda på 1970-talet. Det är sorgligt att de ämnen som berörs ännu är aktuella, och ännu sorgligare att det förefaller kunna bli än värre.

På länsmuseets hemsida finns flera filmer med korta föreläsningar om olika delar av museets utställningar.
Sök efter se-gora/utstallningar/rettigs-konstsalar.
Scrolla ner på sidan så hittar ni länkar till dem, bland dem presentationen av avdelningen för politisk konst. Ingela Broström visar och berättar.