Azerbajdzjan och musiken

Musiken förenar, sprider värme och gemenskap. Världskultur och förståelse. Kanske rentav demokrati.
Eller?

Om så är, är väl ESC som det nu förkortas, Eurovision Song Contest, schlagerfestivalen jättebra.

2012 hölls festivalen i Baku, men inte har där blivit mera demokratiskt eller präglat av värme, gemenskap och förståelse än tidigare. Och inte har väl Europa i betydelsen EU lärt sig mera om Azerbajdzjan heller.
Men ibland kommer det rapporter därifrån. Senast i SvD då Anna-Lena Laurén skrev under rubriken ”Bortglömda orättvisor”:

Nya lagar har gjort att det är i praktiken omöjligt att registrera NGO:s (när Ryssland beslutade att NGO:s som tar emot pengar från organisationer utanför Ryssland ska registreras som ’utländska agenter’ uppmärksammades det stort i västmedia, och tas ofta upp i rapporteringen därifrån), och rätten att demonstrera har begränsats samtidigt som det blivit möjligt att hemlighålla ägare till företag. Grävande journalistik försvåras alltså avsevärt. Och det är hur som helst farligt att rapportera om korruption, misstänkt valfusk med mera. Hot och utpressning förekommer, och i slutändan drakoniska domar och långa fängelsestraff.

En drabbad journalist skriver Kvinna till Kvinna om i ett pressmeddelande: Khadija Ismayilova, internationellt prisad journalist och en av dem som kritiserat president Ilham Aliyevs hemliga affärer och avslöjat korruption på högsta nivå.

I början av maj rapporterade Kvinna till Kvinna om hur den azerbajdzjanska regimen satt upp en webbsida som bland annat visar snuttar av en porrfilm där hon påstås vara med.

I pressmeddelandet citeras Khadiya Ismayilova från hennes facebooksida:
– Regimen fortsätter sitt omoraliska krig mot sina kritiker. De publicerar en okänd kvinnas porrvideo och påstår att det är jag som är med. Det är vad man måste handskas med i det här landet – människor utan moral, utan värderingar och utan hjärna. De slipper dessutom straffansvar och kan fritt förolämpa och angripa de som vågar kritisera.

Kvinna till Kvinna har publicerat en rapport: Equal Power – Lasting Peace. Rapporten kartlägger hinder kvinnor möter om de tar plats i offentligheten.

”Ett mönster vi ser är att kvinnliga människorättsaktivister utsätts för förtal, förolämpningar och ”skvaller”, ofta med sexuella anspelningar på deras moral och beteende. Det görs med avsikt att förlöjliga och marginalisera aktivisterna och därmed tysta kritiken mot makthavarna” säger Lena Ag i pressmeddelandet.

”Schlagerfestivalen gjorde varken till eller från när det gäller människorättsproblemen här i landet” säger en journalist till Anna-Lena Laurén i artikeln i SvD, införd 26 maj 2013.

I årets ESC-final i Malmö kom Azerbajdzjans bidrag på andra plats. Nästan genast kom anklagelser om fusk och köpta röster.

Vann gjorde Danmark, och om det kan räknas till världskulturell förståelse att en Uppsalayngling redan dagen efter släppte en parodi på vinnarbidraget, ”Dumma Danmark” på nätet och fick stort genomslag inte bara där utan också draghjälp i gammelmedia inklusive deras tv- och nätkanaler, då har ESC ändå fyllt någon av de funktioner som nämndes inledningsvis.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.