Sjungande revolutioner

Den sjungande revolutionen ger 1940 träffar för den som söker på Altavista. Bland de första 50 träffarna handlar alla utom två om Estlands frigörelsekamp från Sovjetunionen.
De två handlar om Kuba, Silvio Rodriguez, Victor Jara och andra.

Ingen handlade om IWW och den fackliga kampen i USA i början av 1900-talet.
Den som John Reed skrev om och sammanfattade:
”När man hör de här sångerna vet man att det är den amerikanska sociala revolutionen man lyssnar till. Över hela landet sjunger folk Joe Hills sånger.”, citerat i Göran Greiders bok Städerna som minns Joe Hill, s 220.
En sjungande revolution till väckelserörelsens melodier och med texter av svenskfödda Joel Hägglund från Gävle.

Joe Hill avrättades i Salt Lake City 1915, dömd för dubbelmord på bevisning som starkt ifrågasatts.
Det gick bara marginellt bättre för IWW. Det räckte inte med att medlemmarna i den fria fackföreningen sjöng, eller att många icke-medlemmar också sjöng deras sånger.
Mot polis, arbetsgivarnas privatmilis, huligangäng och ett fientligt rättsväsende var det svårt, och som det visade sig, omöjligt för dem att hävda sina rättigheter både som medborgare och som fackligt anslutna.
Det blev inte ett dugg lättare av att den ”gamla fackföreningen” för yrkesutbildade, AFL, American Federation of Labor, inte hade något till övers för wobblies som organiserade hantlangarna och dagsverkarna.

I Göran Greiders bok finns inga anspelningar på andra sjungande revolutioner eller musikens makt, och därför inte heller något om det till synes paradoxala att den sjungande revolutionen i USA slogs ned med brutala metoder medan den i Estland till slut avgick med seger.

Det kan väl ändå vara värt att fundera över varför det, tack och lov, gick bra på ett ställe, och inte gick alls på ett annat?

Fundera och sjung ”Som vanligt var jag utan jobb och gick på stan när jag, fick se ett anslag:
Tusen man får anställning i dag. En världsomsegling bjuder vi på böljorna de blå!, det lätt väl flott jag tänkte på ett papper skrev jag på. Jag blev snodd där, snodd där, s-n-o-d-d, snodd där, snodd där … (om militärlivet som försörjningsväg).

Eller ”… och varför har du, inte löningen kvar? Om jag svälter ihjäl blir blir jag välbärgad karl. Halleluja gå och driv, halleluja vilket liv, halleluja kom med ett bidrag jag är friställd igen…”

Eller en av dem som fick störst spridning ”Svarta präster stå upp titt och tätt, lär dig skilja på synd och på rätt, men begär du ett torrt stycke bröd, sjunger kören i trossäker glöd: Du får mat o kamrat uti himmelens härliga stat, slit förnöjd, o vad fröjd, du får kalvstek i himmelens höjd. (you’ll get pie in the sky when you die).

Det finns många fler texter skrivna av Joe Hill, men en av de kändaste sångerna handlar OM honom: ”Jag drömde om Joe Hill i natt, vi stod där man mot man. Jag sa till Joe, du är ju död! Jag kan ej dö sa han …”, Joan Baez sjöng den på engelska, och den finns i flera versioner på svenska.

Läs: ”Städerna som minns Joe Hill. En svensk-amerikansk historia.” Göran Greider, Albert Bonniers förlag, 2015.

Mera graffiti

Kulturveckan vid Västerledstorg som nu är avslutad kanske resulterar i nya målningar vid Västerledstunneln.
I väntan på det kan graffitiintresserade söka sig till gården Botholm på Lagnö ”mellan Enköping och Strängnäs” – där finns ett mikrobryggeri som Enköpings-Postens Maria Hedenlund skrev om 15 juni. Artikeln handlade förstås mest om bryggarparet Eriksson Whiu och ölet, men läsaren får också veta att de samarbetar med designföretaget Graffitisthlm om en ölsort med specialdesignade etiketter, och Ulrika Eriksson Whiu citeras:
”- De här samarbetena är roliga, man upptäcker nya världar. Vi ska få en graffitimålning ute på väggen i nästa vecka.”

Det värmer hjärtat. Att det sedan bland ölsorterna tycks finnas en ”Harry Porter” också, gör en riktigt glad.

Graffiti är kul, klotter är okul. Okul för graffitin och okul för fastighetsägare.
Men till och med graffiti med lite klotter är roligare är betonggrått, och därför får ni än en gång se vinterbilden med de nu borttagna Enköpingsmotiven under järnvägsviadukten:

Pelarna blev också dekorerade.
Pelarna blev också dekorerade.

Kunskapskanalen visade samma dag som Botholmsartikeln var med i EP programmet ”Graffitirevolutionen i Egypten”. Missade den, och den finns inte på SvtPlay. Synd.

Men boken Wall and Piece med ett antal av Banksy’s världskända, offentliga målningar finns. Utgiven av Century, 2006.
C(opyright) TM: Copyright is for losers.
Med tillägget:
”Against his better judgement Banksy has asserted his right under the Copyright, Designs and Patents Act 1988 to be identified as the author of this work. The authors and publisher have made all reasonable efforts to contact copyright holders for permission, and apologise for any omissions or errors in the form of credits given. …”
Och avslutningen:
”Note from the publisher: This book contains the creative/artistic element of graffiti art and is not meant to encourage or induce graffiti where it is illegal or inappropriate.”

 

PS. Inläggen Street art gr**p**, Gråare Enköping och Mera graffiti är inte heller avsedda att uppmuntra till eller försöka förmå någon att utföra graffitimålningar där det inte är tillåtet eller på annat sätt olämpligt.
De är avsedda att visa att graffiti är roligare än grå betong. Man upptäcker nya världar. DS.

PPS. Det svenska förlaget Dokument Press ger ut böcker om olika former av populärkultur, foto, konst, mode, musik… En av böckerna bär titeln titeln Art kod – demokrati, konst och det offentliga rummet – enligt beskrivningen ”…en bok för dig som arbetar med städer och våra gemensamma platser. För dig som arbetar i politik och med styrning. Och för dig som arbetar med barn och ungdomar.” Ett tips till alla berörda, överallt.
För mig som bara vill bli glad är boken Street art London säkert fullt tillfredsställande. DDS

PPPS. ”There’s no way you’re going to get a quote from us to use on your book cover”,
Metropolitan Police spokesperson, citerad på omslaget till Wall and Piece. :)) DDDS

PPPPS. ”Graffitirevolutionen i Egypten” visas igen på Kunskapskanalen, i kväll söndagen 19 juni klockan 22.40. DDDDS

Gråare Enköping

Enköping har blivit gråare. Järnvägsviaduktens östra sida på Fjärdhundragatan har med högtryckstvätt förvandlats från Enköpingsvyer gjorda av konstnären Eric Beckeld och några av hans elever på Westerlundsgymnasiet till grå betong.

Högtryckstvätten har också drabbat Finn Öhlunds målningar i Fannatunneln och Gustaf Engströms målningar i tunneln mellan Gesällgatan och Fabriksgatan. Såväl Öhlund som Engström är graffitikonstnärer.

Vem som bestämt detta vet inte Magnus Björstedt, t f chef för teknikförvaltningen. ”Någon”, om politiker eller tjänsteman, har ansett att målningarna under järnvägsviadukten var så nerklottrade att de skulle bort säger han.

Så försvann doktor Westerlund, Vårfrukyrkan, gamla rådhuset från väggarna och till sist också gräset från pelarna.
Sorgligt.
Lika sorgligt som att tunnlarna vid Fanna och Romberga förlorat färg och fantasi.

Och visst var det klottrat på målningarna, mer i tunnlarna än vid viadukten, men målningar kan restaureras.
Häller någon färg på Damen med slöja tar man inte fram högtryckstvätten. Vilket är något att vara tacksam för.

När Ung Pirat med klisterlappar varnade allmänheten för att fotografera offentliga skulpturer och lägga ut bilderna på nätet med hänvisning till en dom i ett upphovsrättsmål blev det ett väldigt liv. Klistret förstörde skulpturernas patina. Men vad är upphovsrätten värd om det går an att ta fram högtryckstvätten och förstöra signerade offentliga verk, uppförda med vederbörliga tillstånd?

Vad som nu kommer att ske med tunnlar och viadukt är oklart. Magnus Björstedt har i varje fall hört att gång- och cykeltunneln under Västerleden ska åtgärdas – den är också försedd med målningar, dock inte beställda och signerade, däremot nedklottrade.
– Men först ska tunnelns bärighet kontrolleras, och sedan ska någon form av dekoration på plats, galler med konstverk och belysning, något sånt, säger Magnus Björstedt.

Men det finns hopp om tunnlar och viadukt – kanske Enköpingsvyerna kan återskapas under järnvägen för på Västerledstorg är det kulturfestival där ungdomar mellan 12 och 17 år jobbar med street art under ledning av graffitikonstnärerna Shora Dehnavi och Kristoffer Persson. Upplevelseförvaltningen håller i trådarna för ett veckolångt projekt, och från pappersskisser kan deltagarna gå vidare och måla sina motiv på stora skärmar.
– De får prova sig fram, måla över och prova igen tills de blir nöjda. Vi vill att det ska sparas, och skärmarna kan komma att ställas ut på skatehallen sedan, säger Klas Hällerstrand, kulturutvecklare vid upplevelseförvaltningen.

Drömmen är att ungdomarna ska få använda sina kunskaper och få i uppdrag att dekorera inte bara betonggrå tunnlar med hjälp och stöd från graffitikonstnärer.

För en street art gr**p** (https://lottasallehanda.wordpress.com/2015/03/03/street-art-grp/comment-page-1/) lyser drömmen i starka färger och fantastiska former. Man kan bara hoppas att den blir verklighet och att graffitimålningar i fortsättningen respekteras som den konstart de faktiskt är.

Till sist: det är skillnad på graffiti och klotter.

Makt över det som kan förgöra

Gå i kyrkan, på gudstjänst? Va, nä.
Men det gjorde jag, på långfredagen. Och skrev om predikan. Det blev nedanstående text som jag av flera skäl inte lagt ut tidigare. En anledning kan ha varit att det känts lite … tant-genant. Men jag blir inte mindre tant vartefter dagarna går. Och predikan inte mindre intressant.

När Jesus gick på vatten var det inte för att vara ”cool” inte för att visa att HAN kunde.
Det var för att visa att han hade makt över det som kan förgöra – vattnet, drunkningsdöden.

Från långfredagens gudstjänst i Vårfrukyrkan och predikan av prästen Erik Berger har en mening etsat sig fast – om än inte knuten till Jesus och evigt liv, som säkert var tanken.

Det är bilden av Aylan, lille treårige Aylan som drunknade på flykt till Europa, han vars döda lilla kropp bars i land av en polis.
Så mycket kan förgöra, inte bara vatten.
Vem, vilka har makt över allt detta som kan förgöra?
FN? EU? USA? NATO?
Om något av detta vore sant, eller åtminstone en möjlighet.
Om inte en säkerligen välmenande kvinna förklarat i telefon till Ring P1 att islamofob är hon, men inte rasist.
För henne spelar rasen ingen roll, men kristna värderingar.
”Vit och gul och röd och svart gör detsamma har han sagt … ” Men de där muslimerna …

Allt som kan förgöra –

Det är inte vilken religion eller hudfärg eller födelseort som spelar roll, det är inställningen till människor. Den som inte förstår det bör läsa berättelsen om den barmhärtige samariten. Eller bibelordet om att älska din nästa såsom dig själv. Eller det om allt vad i viljen att människorna skola göra eder skolen i ock göra dem.
Kristna värderingar.

För den som avstår religion kan FN:s deklaration om mänskliga rättigheter räcka långt.
(Och vill man krydda med påskevangelier går det bra att hänvisa till rövarna som korsfästes jämte Jesus som Lukasevangeliet berättar om – det är yttrandefrihet rövaren talar om, han som ska komma till himmelriket tillsammans med Jesus).

Predikan avslutades med citat från Erik Blomberg, ” Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där…”
Det finns skäl att frukta mörkret.
Även om ljuset vilar där.
Men tänd ett ljus, och låt det brinna …

Långfredagens kollekt gick till Amnesty International.

Pussy Riot är så mycket mer

Pussy Riot är så mycket mer än färgglada rånarluvor och spektakel i Frälsarkatedralen. Så mycket mer. De är till exempel Zona Prava som Wired berättade om i sitt mars-nummer 2015.
Och ja, jag vet, det är länge sedan. Men läs reportaget ändå.

http://www.wired.co.uk/magazine/archive/2015/03/features/break-the-rules-pussy-riot

Zona Prava driver ett kartprojekt, kartor som visar var ryska fängelser finns: ”… an interactive database that provides information on penitentiary institutions across Russia – 758 of which are penal colonies. It’s an effort to bring transparency to a system which, in some parts of the country, can be chaotic (after her sentencing, Tolokonnikova went missing for 28 days, eventually emerging in a work camp in Siberia), overcrowded and sometimes corrupt.”

Det hade varit välkommet om svenska medier skrev om Zona Prava och den databasen. Det är säkert så att för de som drabbas av den ryska rättsapparaten är denna fängelsekarta mera användbar än uppvisningen i Frälsarkatedralen, även om den gav stort genklang i media.
Pussy Riot, Tolokonnikova, Aljochina och deras kolleger är värd alla respekt, men inte främst för protesten i katedralen, utan för att de driver kampen för ett rättssäkert samhälle utan korruption på många andra sätt.

Läs artikeln om dem i Wired!

Och när ni ändå är i gång, läs också om Pavel Durov, Vkontakte och Telegram:

http://www.wired.co.uk/magazin/03/features/messaging-appse/archive/2015

Det är inte nödvändigtvis med joint commands and forces som världen blir bättre.
Det är med kunskap och joint efforts.