Den ryska björnen

”Approach thou like the rugged Russian bear!”
Kom som en björn från Ryssland!

Det är Shakespeare’s Macbeth som uppmanar Banquo’s spöke att anta formen av en rysk björn, så att kan Macbeth möta honom.
För svenskt försvar och vänner av Nato-anslutning räcker det med ett björnspöke. Någon önskan att möta det finns inte.
Frågan är kanske om det finns någon risk för ett möte. Försvarsreportrar och kommentatorer från olika försvarsinstitut och -högskolor är inte eniga om hur stor risken är.

Om att björnen vässar klorna är dock alla överens. Det skiljer lite emellan de som anser att vässandet sker från en så slö nivå att det egentligen inte innebär någon fara, och de som anser att vassare klor alltid kräver högre beredskap än slöa.
Sedan är frågan hur de vässade klorna ska bemötas. Natomedlemskap tycker FP, de flesta andra partier anser att det inte är en fråga att ta upp eftersom svenska folket inte är beredda att säga ja till ett sådant medlemskap.

Men att Sverige inte kan försvara sig självt är ändå något alla håller med om. Svårt att göra annat efter ÖB:s uttalande vid årsskiftet: Försvaret klarar att försvara en mindre del av landet under en vecka. Sen behövs hjälp utifrån.
Vem är egentligen förvånad? Sverige, oberoende av storlek, har väl alltid haft bundsförvanter när landet gått i krig? Allianserna har varierat, och för de flesta är det svårt att följa med i hur och varför allianserna skiftat genom århundrandena.

Nu sätter några sin tro och sitt hopp till ensidiga solidaritetesförklaringar med nordiska och baltiska länder. Solidaritetesförklaringar som vederbörande länder närmast tävlat om att förklara vara just ensidiga, för någon avsikt att rycka in till Sveriges försvar har de inte. De kommer att ha fullt upp att försvara sig själva, förstår man. Enligt rapporter från norska Aftenposten är för övrigt den norska försvarsförmågan inte alls lika bra som den vill verka: av flottans fem fregatter finns besättningar till tre, av flygvapnets 50 F16 finns bara 15-16 tillgängliga, och den internationella övningen Cold Response anses vara förlagd till fel område.

Om vi ska försvara oss mot något annat än den ryska björnen förefaller inte vara ett ämne att alls diskutera. Annat än om det handlar om ”terrorism”, men då deltar vi för fullt och Säpo lämnar uppgifter om svenska medborgare till amerikanska myndigheter som anklagar medborgarna för terroristbrott som inte är åtalbara enligt svensk lag.
Om det låter luddigt syftar det på de två svenska medborgare som utlämnades från Djibouti till USA, anklagade för medlemskap i al-Shabab som inte är terroriststämplat i Sverige eller EU.

Försvaret deltar i aktioner mot pirater i Adenviken. Gott så. Men kanske det vore bra att agera mot tjuvfiskarna i Adenviken och havet utanför Östafrikas kust. Också. Det har aldrig förts på tal vad jag vet. Ingår inte i mandatet. Men nog vore det bra att agera mot de krafter som gör piratverksamhet till den enda möjliga kvarvarande försörjningkällan för fiskarbefolkningar längs Afrikas kuster. Både vid Afrikas horn och i Västafrikanska länder.

Ryska björnungar får för övrigt tas om hand av människor finansierade av IFAW (International Fund for animal welfare), en amerikansk organisation. Tydligen har denna organisation inte behövt registrera sig som utländsk agent. Anna-Lena Laurén berättar om björnungarna och familjen som föder upp dem med flaska i en artikel i SvD 3 juni. Den uteblivna registreringen förklaras med Putins förtjusning i vilda djur. Fler ryska björnar alltså, riktiga björnar, med hjälp av Putin. Hm.

Det gick inte så bra för Macbeth som bekant.
Det var inte Banquo’s ande som besegrade honom.
Det var en levande Macduff, ”off his mother’s womb untimely ripped”.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *