The Minsky Moment

Uncertainty, irrationality and exuberance.
Osäkerhet, oberäknelighet och överflöd. Sådant som är svårt att göra tabeller och tjusiga kurvor av.

Hyman Minsky var ekonomen som beskrev hur ekonomiska kriser uppstår, med ord. Ord som kan ta med det som inte får plats i en tabell eller en aldrig så paramterrik förklaringsmodell av hur människor fungerar, en och en, och i grupp.

Det är lättare att förklara hur banker fungerar – de vill låna ut pengar, mycket pengar och få in mycket pengar i form av räntor och amorteringar.

Kan de låna ut pengar till människor som tror att det de köper för de lånade pengarna kommer att stiga i värde, då kan bankerna avstå amorteringar under en period. Tror de, och låntagarna, att det köpta kommer att stiga mycket i värde, då kan de till och med avstå räntor, under en period. För allt ska ju kunna betalas när låntagarna säljer vidare – dyrt, till någon som i sin tur lånat pengar i förväntan att det de köpt ska stiga i värde.

Så kraschar ekonomin, eftersom det händer saker som ingen hade med i matrisen – oljepriset steg mycket och snabbt, företag säger upp anställda, Ryssland tar över Krim, Iraks oljekällor producerar inte förväntade mängder olja, Nordöstpassagen öppnas för åretrunttrafik till följd av klimatförändringar.
Nåja, det sista tar väl tillräckligt med tid för att kunna förutsägas.

När detta oväntade händer och länders ekonomi destabiliseras, det är då kraschen kommer.

Hyman Minsky talade om tre stadier i utvecklingen mot kraschen (han växte upp under depressionen i USA, den som startade 1929). Den första kallade han the Hedge, häcken, då banker och låntagare är försiktiga, lånar (ut) mot säkerhet, betalar räntor och amorteringar.
Den andra the Speculative, den spekulativa, då bankerna lånar ut och godtar att amorteringarna skjuts framåt i ömsesidg förväntan på att värdet av det köpta kommer att stiga.

Den tredje och sista fasen är Ponzi-stadiet, så kallad efter bedragaren som fått sitt namn så förknippat med finansiella falsarier och investeringsbedrägerier att ”Ponzi-scheme” (ett slags pyramidspel) blivit ett lika etablerat begrepp som Quisling, något de flesta förstår vad betyder. Under Ponzi-stadiet lånar bankerna ut, men varken ränta eller amorteringar behöver betalas, värdet på huset/lägenheten kommer ju ändå att stiga, snabbt och mycket.
(Om en ryss med egna, och bedrägliga, idéer om pengar och penningars värde har jag skrivit tidigare i min blogg ”M som i Mavrodi, mavro, Madoff och MMM”.)

Sen händer det oväntade, låneekonomin rasar, låntagaren förlorar allt utom skulderna och banken får statsbidrag (skattepengar) för att inte gå i konkurs.
Det där sista sade inte Minsky, det är mitt tillägg.

Hyman Minsky dog 1996, men hans ekonomiska teorier har återupplivats av ekonomer som Paul Krugman, mottagare av Riksbankens pris till Nobels minne 2008.

Minsky har fått ett alldeles eget begrepp kopplat till sitt namn: The Minsky Moment.
Det är det ögonblick då en figur i en tecknad serie inser att han inte längre springer på marken, han är utanför klippkanten. Och faller.

Om Hyman Minsky läste jag i BBC News Magazine på nätet 24 mars.
Länk till artikeln http://www.bbc.com/news/magazine-2668093
Programmet om Minsky kan höras på BBC iPlayer.

Internet är fantastiskt! Hur skulle jag annars ha hittat Hyman Minsky?

Åldrande, färst och fitta

De senaste veckorna har jag vid två tillfällen blivit nogsamt upplyst om 1. att jag är gammal, samt att jag 2. inte vårdar mig om mitt yttre.
Det första fallet gällde användande av ordet färst, som i få, färre, färst.
Kunde det användes på sajten?
Nej, tyckte jag, det är fult och onödigt.
Jo tyckte chefen, det står i SAOL.
Det blir det inte vackrare eller nödvändigare av, tyckte jag.
Och fick då veta att om man inte accepterar SAOL, då är man verkligen gammal.

Så var det med det, färst blev det skrivet, och jag tänkte surt att i SAOL står ju såväl fitta som kuk, och skulle det också vara lämpligt på sajten eller i tidningen, kanske va?

Och tänk, det skulle det! Ett par veckor senare hade vi fitta i en rubrik!

Nu väntar jag på det andra ordet, och på ett verkligt tecken på ungdomlig fräschör, ”rövknulla” eller nåt.
Förlåt om jag är ålderdomlig där, jag har fiskat i ungdomliga vatten efter något garanterat för mig okänt begrepp, men fått till svar att ”såna ord använder jag inte och är verkligen inte något jag skulle lära dig.”

Det andra fallet var en lunchkonversationen två kolleger emellan, en stol bort från mig i ett annars tomt matrum. De två kom överens om att grått hår, det ville man inte ha, det lägger tio år till på den gråhåriges utseende, men ”det är tur att det går att färga”.

Jag höll tyst den gången, och vet därför inte om jag ser ut som 70, eller om jag skulle se ut som 50 hällde jag bara lite kemikalier i håret.

Men jag skattar mig lycklig som inte är bekymrad över min ålder eller mitt gråa hår.

Däremot är vårdat språk och ord som inte riskerar att störa läsandet eller förståelsen något som borde intressera alla involverade i en produkt som lever av sina läsare.

Detta skulle ha varit slutet på betraktelsen över år och språk, men jag kan inte underlåta att fylla på med ett citat och en kommentar:

”- Vänta, alltså alla dessa ord ni slänger er med. Landskap, gasque, kuratorer…?
– Ja det kan vara svårt att komma in i lingon.”
(UNT City 14 mars -14, ”Snäll och Gnäll”)

Lingon?
Nej.

Língon.

Jag är alldeles övertygad om att ”língon” inte står i SAOL.
Men jag tycker ändå att det är kul.
Vad som saknas är asterisken.
Och förklaringen.

För vi vill väl vara en produkt som våra läsare har en möjlighet att förstå? Oavsett ålder och hårfärg.

Lättingar och mordmaskiner

”…en berättelse om manliga äventyr i en sluten krets, Råddjuret är kock, Joxaren är drönaren …”

Muminpappans bravader, omskriven i Boel Westins stora biografi om Tove Jansson, ”Ord, bild, liv”, Albert Bonniers förlag 2007, sid 249.

O så skönt att en drönare är en drönare, inte en unmanned air vehicle. En slöfock, inte en mordmaskin.

En drönare var för mig en lätting fram till att jag fick höra om bisamhällens organisation och bemanning.

Sedan var det en lätting och … ett arbetsfritt bi… tills det kom … drönare.

Jag hade föredragit att drönare hade förblivit drönare, att de UAV:er använda för mord på distans, bortom allt vad folkrätt eller krigets lagar heter, aldrig hade funnits.