Förtal och förtryck eller serviceyrke

Hora låter väl inte så bra, men eskort är ok. Det är ok att försörja sig som eskort också, temporärt åtminstone. För att dryga ut a-kassa eller socialbidrag eller studiebidrag.

Faktum är att det egentligen är lite nobelt, en service åt mestadels män, svältfödda på sex. Deras fruar förstår dem inte, orkar inte ge dem vad de behöver, är inte tillräckligt attraktiva längre, eller de får inte valuta för pengarna de lägger på en bjudmiddag. Men ”betalar de bra vill jag ge allt”, citerades en ”eskort” i en artikel i UNT som tidigare refererats till i ett inlägg på denna blogg. Servicen kan kanske rent av jämställas med hemhjälp och berättiga till rut-avdrag, med eller utan den oförstående frugans goda minne.

I SvD 2 april skrev Daniel Kederstedt om ”Tlaxcala – staden där sexhandeln går i arv”. Det vill säga, pojkarna blir handelsmän, eller hallickar med ett annat ord. Flickorna blir varor. Mellan 15 000 och 18 000 unga mexikanska flickor smugglas enligt artikeln årligen över gränsen till USA. Av 32 hallickar som greps av New York-polisen vid ett tillslag 2012, kom 26 från Tlaxcala.

Alma lyckades fly från hallick och prostitution och lever i ett skyddshus. Mamman håller utåt fast vid familjens vita lögn ”Alma har flyttat till USA”, så att inte hallicken, Almas kusin, ska skada någon av dem.

Juanita, 14 år, sitter inlåst i ett rum i Texas sedan ett år tillbaka. Hennes pojkvän lurade i väg henne hemifrån, till ett liv som prostituerad i USA.
Alma och Juanita är de exempel som nämns i artikeln.

Är det kanske sådana historier och sådana som i Lilja 4ever, historier om missbrukande kvinnor som tvingas till prostitution, traffickingoffer, barn och vuxna -tvång och smuts och latenta hot om våld, och inte historier om eskortservice, som gör att två tonårstjejer i Göteborg åtalats för grovt förtal efter det som kallas Instagramkravallerna i december 2012.

Till ett Instagramkonto skickades bilder på ”orrar” (slampor/horor), över 200 bilder av mestadels tjejer men också några killar, med kommentarer om deras påstådda sexaktiviteter.

Kontot blev populärt, och fick snabbt flera tusen följare, som mest var 8 000 tillräckligt intresserade för att kolla vilka som var ”orrar” i Göteborg.
Men det fanns också ett antal tonåringar som ansåg att åtminstone några av de uthängdas heder skulle försvaras. Den som satt upp kontot skulle ställas till svars. Omkring 400 tonåringar samlades utanför Plusgymnasiet för att göra upp med en 17-årig tjej som de trodde öppnat kontot.
Det hade hon inte, ryktet om 17-åringen var lika ogrundat som ryktena om de 200:s sexaktiviter. Uppmaningen till att samlas vid skolan hade gått ut via en nyskapad Facebookgrupp, och uppmaningen gällde också misshandel av 17-åringen.
Nu har två andra tjejer, 15 och 16 år gamla, åtalats för grovt förtal genom att sprida vidare kränkande inlägg på nättjänsten Instagram. Ingen har veterligen åtalats eller ens utretts för att ha spritt ryktet om 17-åringen som satt i förhör hos polisen en hel dag och sedan tvingades gå under jorden tillsammans med sin familj.

Lynchmobbar är svåra att utreda.

Det kan ju nätbrott också vara, men svensk polis fick till sist från Instagram i USA ut mejladress, ip-adress och telefonnummer till den mobiltelefon som Instagramkontot skapats på.

Om något försök gjorts att spåra den som skapade Facebookgruppen, eller spåra den eller de som uppmanade till misshandel av 17-åringen, har inte framgått. Olaga hot och uppvigling låter annars som tillämpliga brottsrubriceringar.

Varför framställs prostitution som ett acceptabelt alternativ för försörjning i media, när vidareförande av rykten om lösaktighet i andra fall leder till åtal för grovt förtal?
Så farligt kan det väl inte vara med lite lösaktighet. Eller är det?
Ja. Det är det.
Att ha ett aktivit sexliv är en sak.
Sex för försörjnings skull är något annat.
Det senare är inte socialt accepterat, det första accepterat med förbehåll, även i frigjorda Sverige/Skandinavien.
Och hora är ett skällsord.

Låt mig citera ur Göra skillnad, Svenska kyrkans informationsblad om dess internationella arbete, nr 2/2013. Artikeln handlar om Marilia, 28, från Recife i nordöstra Brasilien:
”Marilia växte upp i Morro da Conceicao – ett område där många ungdomar börjar tidigt med droger. Våld, prostitution och människohandel är vanliga inslag i vardagen… Marilia vågade inte hoppas på att hon skulle få några chanser till en bättre tillvaro.”
Men det fick hon, genom ett projekt som drevs av Diaconia. Övningar i gruppdynamik, samtal om droger, sexualitet och familjerelationer, delatagande i flera projekt, också som ledare och nu universitetsstudier.
”- I framtiden vill jag hjälpa ungdomar som känner som jag gjorde. Jag vill ta fram det som finns inom dem. Stärka deras självförtroende och lära dem hur man får respekt för sitt eget – och andras – liv.” Avslutas intervjun med Marilia.

Ve media och ve alla som försöker få prostitution att framstå som ett acceptabelt alternativ för försörjning. Det är acceptabelt bara för dem som inte förväntar sig att behöva ägna sig åt det. Och för dem som tycker det är bekvämt att använda sig av människor på samma sätt som man använder sig av kollektivtrafik.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.