Kvinnofrid här och där

Ett nyhetsuppslag i SvD från 31 januari 2013 lämnar mig ingen ro. Ia Wadendal skrev om våldskartan, HarassMap, som Egyptian Center for Womens Rights tagit fram. Hon skrev om övergrepp i Tunisien och om den världskända gruppvåldtäkten i Indien, som ledde till att kvinnan dog.

Uppslaget:

IMG_5947

Svårast att komma undan är bilden. AP/Reuters fotograf Hmed Abdelatif fotograferade de leende slynglarna som skamlöst attackerar tre kvinnor på en stadsgata mitt på ljusa dagen.

Titta närmare:

IMG_5952

Hur är det möjligt?

Ja, och hur är det möjligt att en svensk tingsrätt friar tre 18-åriga män som stått åtalade för våldtäkt, medhjälp till våldtäkt respektive sexuellt ofredande, efter att ha kört upp en flaska i underlivet på en 16-årig flicka. Flickan höll ihop benen för att visa att hon inte ville ha någon vinflaska uppkörd i slidan. Men rätten skriver att ”…det inte med nödvändighet av de tilltalade måste ha uppfattats som ett uttryck för bristande samtycke från hennes sida, utan möjligen som ett tecken på blygsel eller inledande tvekan.”

Blygsel? Inledande tvekan?
Rätten kanske vill ha en flaska uppkörd i något lämpligt hål, efter inledande tvekan?

Domen har överklagats.

En annan tingsrätt har nyss dömt en nu 20-årig man för att ha varit en av flera som våldtog en 15-årig flicka i juni 2008. 20-åringen kunde dömas efter att dna-prover visat att han var en av dem som deltog i våldtäkten. En kommunikationsmiss mellan SKL och Uppsalapolisen gjorde att 20-åringen inte knöts till våldtäkten redan 2011, enligt vad UNT uppgav 18 maj i år då domen meddelats.

Straffvärdet för våldtäkten uppgår enligt tingsrätten till tre års fängelse. Men 20-åringen döms till fem månaders sluten ungdomsvård, med hänsyn till hur ung han var då han deltog i gruppvåldtäkten.

Flickan då? Lika ung som förövaren? Hon begick självmord två år efter våldtäkten. Våldtäkten kan ha bidragit till att hon fått ”vissa psykiska problem”, tror tingsrätten.

Kanske rätten också skulle få ”vissa psykiska problem” efter att ha utsatts för en gruppvåldtäkt?

Hur är det möjligt?

Med detta sagt känns det skönt att det finns gender advisers med svenska trupper på uppdrag utomlands. I Afghanistan till exempel. Afghanistans oberoende människorättskommission registrerade 4000 fall av våld mot kvinnor i hemmen från juni till december 2012. ”Många av fallen uppvisar en grymhet som vida överstiger de vanligare formerna av kvinnomisshandel i västerlandet. Halshuggning, hängning och svält toppar listan. Kraften i de känslor som exploderar när kvinnor anses ha brutit mot anständighetens lagar saknar gränser”. Uppgifterna kommer från en artikel av Nancy Hatch Dupree i Afghanistan-nytt 1/13, Svenska Afghanistankommitténs tidning.

I den rapport som SAK, Kvinna till Kvinna och Operation 1325 gemensamt gjort om de svenska insatserna för kvinnor, fred och säkerhet i Afghanistan skriver man om gender field advisers, GFA:s, bland annat att ”Not all GFA:s had felt the support of the field commander, a factor which was deemed crucial to their effectiveness also by the vast majority who had encountered no problem in this regard. Another problem reported was the substantial gap between an understanding leadership and the bulk of the common soldiers still looking on these issues as peripheral, if not as a cumbersome expresson of political correctness aloof of harsh military realities.”

”… these issues as peripheral, if not as a cumbersome expression of political correctness …”

Förvånad – någon?

Visst är det skillnad på halshuggning och våldtäkt.
Men här halshuggs ingen, varken man eller kvinna. Däremot våldtas det. Och det går tydligen att hitta ursäkter för denna form av maktutövning. Ungdom och oförstånd till exempel.
Kanske är det inte konstigt att respekt för kvinnor och flickor, och hänsyn till deras livsförhållanden, uppfattas som ”pk”, detta begrepp som kan användas till vad som helst.

Om våld och kön, Könskriget och Bang nr 3-4, 2012 skrev Rasmus Landström i UNT 12 januari 2013. Det är en länk värd att följa. Redigering och citatteknik är något som diskuteras och kritiseras ibland, och det kan gälla såväl press som radio och tv. Vad är det som blir kvar i minnet hos läsare/lyssnare/tittare? ”Få program har gjort så mycket skada” skriver Landström om dokumentären Könskriget från 2005. Läs artikeln:

http://www.unt.se/kultur/litteratur/konskriget-svts-lagvattenmarke-2054730.aspx

Avslutningsvis får vi ändå vara glada över att såväl Uppsala tingsrätt som Svea hovrätt visat förståelse och beslutat att Mange Schmidt inte gjorde sig skyldig till förargelseväckande beteende då han kissade bakom en buske i Stadsträdgården i Uppsala 2012. Nöden har ingen lag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *