Dödens dal, Damberg och demokratin

Fler företag måste ta sig förbi dödens dal och bli internationella, säger nyblivne näringsministern Mikael Damberg i en stor intervju i SvD Näringsliv fredagen 31 oktober.
”Internationella” är melodin, och då inte som Vattenfall med Nuon och brunkolsdrivna kraftverk, får man tro. Inte heller internationell som i Malmös och Köpenhamns hamnbolag, Copenhagen Malmö Port heter det, anglifierat och klatschigt, men tydligen inget som faller Damberg i smaken. Det kan ju vara reporterns beskrivning som leder till den slutsatsen också.
Precis som det är beskrivningen av besöket hos e-handelsbolaget som säljer Halloweenattiraljer och dataspel som gör att Damberg där tycks se en framtid för Sverige.

Dödens dal är nu inte bara Sverige, eller samägda bolag Sverige-Danmark. Det är ett begrepp som används för att beskriva svårigheten att få kapital för att hålla nya bolag i gång i mellanperioden där en produkt tagits fram och marknadsförts men ännu inte fått tillräcklig spridning för att göra det möjligt för företaget att fortleva. Statligt riskkapital borde kunna gå in, tycker Damberg. Och Damberg anser uppenbarligen inte att det räcker med den svenska marknaden.
Om också e-handeln med Halloweenprodukter behöver hjälp över ”dödens dal” framgår inte, men kanske är det så att den internationella marknaden behöver stärkas med Halloweenprodukter förmedlade av ett malmöitiskt e-handelsbolag.
I andra artiklar har det klart framgått att Mikael Damberg är helt positiv till investeringsskyddet ISDS i de pågående förhandlingarna om ett frihandelsavtal, TTIP, mellan EU och USA.

Investeringsskyddet gäller företag. De ska kunna stämma stater som inför lagar eller regler som skadar dem.
Om e-handelsföretaget ovan blir internationellt, med eller utan statlig hjälp över ”dödens dal”, och försäljningen i något land varit så framgångsrik att man investerat i ett lager och ett dotterbolag med kontor, och att det landet, eventuellt med hjälp av den forskning som bedrivs vid EU:s kemikaliemyndighet i Helsingfors, ECHA, inser att plasten i halloweenmaskerna är hälsovådlig och därför förbjuder försäljning av dem. Då skulle e-handelsföretaget kunna stämma det landets regering, och kräva skadestånd för att deras investering inte kommer att leda till förväntade intäkter.

Investeringsskydd är inget ovanligt i frihandelsavtal. USA-bolaget Lone Pine Resources har till exempel stämt Kanada för att man där förbjudit frackingtekniken att utvinna olja. Philip Morris har stämt Australiens regering för att den beslutat att det ska finnas antirökningsbilder på cigarettpaket.
För statliga bolaget Vattenfall är det intressant med investeringsskydd – Tysklands regering har beslutat avveckla kärnkraften, och Vattenfall kräver därför Tyskland på drygt 40 miljarder som ersättning för de förluster som kommer att drabba bolaget.

Men för Sveriges regering borde det vara intressant att bevara riksdagens möjlighet att besluta om lagar som skyddar natur och människor.

I Dagens Arena har Michael Feldbaum skrivit bitskt om Mikael Damberg som i riksdagen ska ha givit sken av att ISDS del av frihandelsavtalet TTIP inte skulle formuleras på ett sätt så att demokratiska beslut inte skulle kunna stoppas med hot om skadeståndsprocesser. I ett brev till Cecilia Malmström, ”vår” handelskommissionär, ska han däremot ha skrivit att ”rådets mandat är tydligt i sitt införande av skyddsmekanismer för investerare i TTIP-avtalet”.

Den minnesgoda vet att Malmström också hade problem med ISDS och TTIP då hon blev utfrågad i EU-parlamentet. Först var hon mot, och sen blev hon för, fast mot, men Juncker är mot så … vad som händer i förhandlingarna återstår att se.

Feldbaum hänvisar inte utan förnöjelse till The Economist som skrivit om hur liknande tvistelösningsmekanismer använts av stora företag mot regeringar.
För det är sannolikt inte e-handelsföretaget i Malmö som kommer att stämma någon regering. Det är till exempel multinationella Monsanto som stämmer Sveriges regering för förbud mot GMO-grödor.

Läs Feldbaums artikel i Dagens Arena med länkar till Damberg, till hemliga brevet och The Economist bland annat. Rubriken lyder Dambergs dubbelspel.

Läs gärna också Dagens Industri, 19 november 2013: Hemlig baksida med nytt frihandelsavtal

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.