Cyber snooping, spionage och ”blåsvisslare”

”En hackare och en spion” kallas Julian Assange respektive Edward Snowden i en analys i Metro publicerad 26 juni 2013. Christian Llerena, Metro Ecuadors chefredaktör, har författat alstret som har rubriken ”Vi släpper in dem utan att tänka efter”.

Ett häpnadsväckande dubbelfel.

Julian Assange sitter inte på Ecuadors ambassad i London på grund av att han är ”hackare”, och inte är det för att Assange är ”hackare” som Fred Burton, vice vd i Stratfor, amerikansk underrättelseentreprenör, i ett av mer än fem miljoner mejl från Stratfor som Wikileaks släppt, skrev att ”Vi har ett färdigt åtal mot Assange”.

Och inte är det ”spion” Snowden är, även om svensk massmedia gärna refererar till honom som ”den spionmisstänkte”. I flera samtal till Ring P1 måndagen 15 juli togs detta upp, med kraftiga protester mot att svensk media till synes okritiskt tagit över amerikansk vokabulär. ”Skulle en person motsvarande Snowden kommen från Iran, Kina eller Kuba ha betecknats med dessa länders myndighetsetiketter?” löd en fråga. ”Var är debatten om demokratin och yttrandefriheten?” en annan.

Däremot har Assange gjort det möjligt att på nätet via Wikileaks offentliggöra information som avsetts vara hemlig, information som kommit från visselblåsare, exempelvis Bradley Manning, fängslad sedan mer än två år i väntan på rättegång för att han lämnat ut information om USA:s krigföring i Irak och Afghanistan. Collateral murder, helikoptervideon som visar hur soldater från en attackhelikopter, som på skoj, skjuter ner bland annat två journalister i en grupp civila på en gata, var en del av den information som släpptes via Wikileaks.

Och Snowden har, likt Manning, ansett att de metoder som använts i ”kriget mot terrorismen” inte varit försvarbara, och läckt information om PRISM, avlyssning och kartläggning i monumental skala av telefon- och datatrafik som NSA, National Security Agency, ägnat sig åt. Kartläggning där de största nät- och telefonföretagen varit delaktiga.

Visselblåsare brukar de kallas, de som slår larm när något inte står rätt till i myndigheter eller företag. De brukar lovprisas. Det gjorde till exempel biståndsminister Gunilla Carlsson när det gällde avslöjandet av korruption i Zambia. ”Samtidigt känner jag stor lättnad över att den zambiska riksrevisionen – tack vare att en s k whistle blower (”visselpipa”) uppmärksammat den zambiska antikorruptionskommissionen om korruption inom hälsoministeriet – nu vidtar åtgärder för att utreda fallet och ställa de ansvariga inför rätta.”, skrev GC i en debattartikel i augusti 2009.
Manning, via Assanges Wikileaks, visade världen att krigsbrott begicks. Snowden har visat att Storebror ser dig, hör dig och sparar informationen.

Att allt du en gång sagt eller skrivit kan vändas emot dig vet vi sedan tidigare. Om någon tror annat så går det bra att läsa Heinrich Bölls roman Katarina Blums förlorade heder, men det finns andra romaner, filmer, dokumentärer och förfärliga historier om hur information kan brukas och missbrukas.

Cyber snooping, det är vad myndigheter ägnar sig åt, i hemlighet. Och företag, men då kallas det industrispionage, och det är sannolikt inte så farligt om det är det egna landets företag som ägnar sig åt det. Däremot alldeles åt helskotta om andra länders företag snokar i våra företags datorer och kommunikation.

Men knappast är det spioneri att lämna ut till offentligheten vad man haft fri tillgång till och som rör exempelvis brott mot mänskliga rättigheter, eller som i GC-exemplet, hantering av offentliga medel. Skillnaden är ”offentligheten” vill jag påstå. Det är så visselblåsare gör.

Finansieringen av Wikileaks försvårades avsevärt efter Collateral damage-videon, på grund av amerikanska betalföretags agerande. Och Christian Llerena verkar inte behöva oroa sig, det förefaller vara mycket svårt för Ecuador att ”släppa in dem”, med eller utan eftertanke.

När Patti Smith och hennes band gav en konsert i Uppsala 12 juli, dedicerade förbandet First Aid Kit en låt till Bradley Manning, Edward Snowden och Pussy Riot. Patti Smith hade en sång till Edward Snowden i sitt program, och nämnde honom flera gånger under konserten.
Att Snowden gavs epitetet ”blåsvisslare” av UNT:s recensent är något man kan …. fundera över.

Ett svar på ”Cyber snooping, spionage och ”blåsvisslare””

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.