Men vad är detta?

Det är Posankka! En grisanka! Inofficiell symbol för Åbo.
Från början inte helt okontroversiell då Alvar Gullichsen 1999 skapade den stora, rosa grisankan i glasfiber och den flöt i Aura å.

En monstrositet tyckte delar av Åbos befolkning, men andra tyckte den var helt speciell. De första två åren fanns Posankka i Aura, men 2001 flyttades den och står nu mellan Studentbyn och Åbo universitet, framför Holiday Club Caribia, intill Helsingforsgatan, genomfartsled i Åbo. Väl synlig för många med andra ord, men inte längre i centrum.

En av tankarna hos konstnären med grisankan var att med den protestera mot utvecklingen av GMO − genetiskt modifierad organismer skapade då DNA från olika organismer kombineras. Posankka skulle få betraktaren att fundera över genteknikens möjligheter. Och omöjligheter.

Med de nu 25 år som gått sedan dess har Posankka blivit en inofficiell symbol för staden. Det hålls till exempel Posankka Races i Aura, i år på Åbodagen den 20 september. Det går att adoptera en badposankka och delta i tävlingen. Deltagaravgifterna används för olika miljöprojekt, Håll skärgården ren rf är en av arrangörerna. Läs mera om tävlingen:
https://posankkarace.fi

Åbobor, och kanske särskilt studenter, har funnit flera sätt att uppmärksamma skulpturen. Sålunda förses Posankka med en studentmössa till Valborg, och en tomteluva till jul.
Det kan nämnas att Posankka har blivit om inte världskänd så näst intill, och har återkommit på listor över ”weirdest sculptures worldwide”.
Och naturligtvis finns Posankka-souvenirer. Vad sägs om en reflex?

Poesibilen kom till Åbo

Tre hela dagar med poesiläsningar, poesishow, poetry slam, poesigudstjänst och workshop i kreativt skrivande bjöds i Åbo 10-12 april. Och Poesibil.

Poesibilen kom från Norge där den rullat landet runt sedan 2004 med poeten Ted Granlund vid ratten. Nå, det har inte varit samma bil hela tiden, den har bytts till nyare modeller några gånger, och den har också bytt färg på karossen, hela tiden steget efter hur de riktiga norska polisbilarna varit målade. Den nuvarande Poesibilen är vit med röda och blå horisontella ränder. (Polisbilarna är numera vit-svart-neongula, huvudsakligen med vertikala ränder.)

Att det är polisbilar som inte bara inspirerat karossfärg, utan hela idén med projektet förklarade Ted Granlund under den 45 minuter långa föreläsning han höll i Åbo stadsbibliotek (så vackert!, så stort!) på lördagen.
– Jag och en vän var på väg från Oslo till Göteborg och ett poesievenemang, och plötsligt dök en poliskontroll upp längs vägen. Jag var passagerare och läste fel på bilen, inte ”Polisbil”, utan ”Poesibil”.
– Så trevligt, tänkte jag. En poesibil, med poesikonstaplar och poesikontroller…nå, det var ju en felläsning, men tanken var född. Så började projektet, berättade Ted Granlund.

Granlund har givit ut ett flertal diktsamlingar och är en del av det kreativa kollektivet Papirbruget, samt åker runt i Norge och besöker bibliotek, skolor, föreningar … varhelst han hälsas välkommen. Med Poesibilen kommer uppläsningar, seminarier, workshops, skrivarkvällar med intresserade i alla åldrar.

Så uppskattade har han och Poesibilen blivit att han 2018 fick Norges forfattarsentrums utmärkelse Wergelands åre, ett hederspris som delas ut till person eller institution som gjort en förtjänstfull insats för att förmedla poesi.

Tänk om vi får en Poesibil i Sverige också? Skulle inte det vara … störtskönt. Cool rentav.

Läs om Ted Granlund:
https://no.wikipedia.org/wiki/Ted_Martin_Granlund