Snowden. Och Biden.

Snowden och Assange snyltar på den frihet som de påstår sig försvara skriver Mario Vargas Llosa. Han är Nobelpristagare påpekas det i ingressen till hans artikel i SvD 18 juli 2013. Om Biden skriver Kjell Häglund i Journalisten.

Vargas Llosas artikel är ett förvirrat angrepp på Snowden och Assange där den förre ifrågasätts för att han inte valde att ”gå den lagliga vägen” via ”Förenta staternas oberoende rättsväsen, fria press, folkvalda kongress och oräkneliga organisationer för mänskliga rättigheter som kan avslöja sådana övertramp och försöka rätta till dem”. Det var väl det han gjorde? Gick till den fria pressen alltså?

Oacceptabla intrång i privatlivet, det sker hela tiden skriver Vargas Llosa. Det är vad spioner gör, och i demokratiska stater väcker ibland i ovanliga fall sådana övertramp skandal och spionerna hamnar inför rätta.
Jaa, och det här är ett ovanligt fall, skandal har väckts, men den som är anklagad är Snowden, som inte borde ha avslöjat något, anser Vargas Llosa.
Dels därför att spioner inte gör något annat än kränker medborgares privatliv, och dels för att skandalpress och hänsynslös politisk debatt gjort att det inte längre finns någon gräns mellan privat och offentligt.

Om hur det gick till när Snowden började tvivla på vad han höll på med berättade Gunilla von Hall, kolumnist i SvD, 10 juli. Snowden var stationerad i Genève 2007-2009, och citerades om den tiden i en intervju The Guardian:
– Det jag såg i Genève gjorde mig verkligt desillusionerad om hur min regering fungerade.

Von Hall skriver: ”Då hade 25-åringen fått sin första dos av hur säkerhetstjänster kan jobba. I försök att rekrytera en schweizisk bankir i Genève hade CIA fått bankmannen rejält på fyllan, och uppmanat honom att köra hem. När bankiren greps för rattfylla kom CIA-kontakten emellan för att hjälpa honom, vilket senare ledde till en framgångsrik rekrytering”.
Fyllefällor, honungsfällor, pengafällor, vi har hört det förut, och det är som Vargas Llosa skriver oacceptabla intrång i privatlivet, men ska det accepteras?

Om Assange skriver Vargas Llosa: ”… som ser ner på de demokratiska staternas rättvisa och vägrar att möta anklagelser för sexuella övergrepp och våldtäkt i Sverige, en av de mest genuina demokratierna i världen.”
Det kan vara värt att notera att Assange inte vägrar möta anklagelserna, han vägrar åka till Sverige eftersom han inte litar på att han inte kommer att lämnas ut till USA. Där det, som jag skrivit i ett tidigare inlägg, ”redan ligger ett åtal färdigt mot honom” (Cyber snooping … 16 juli).

Finns det anledning för Assange att frukta utlämning till USA?

Fanns det anledning att tro att EU-länder, Spanien, Frankrike, Portugal, Italien och Österrike skulle tvinga ned Evo Morales officiella presidentflygplan i Österrike på väg från Moskva till Bolivia, och söka igenom planet på jakt efter Edward Snowden?
Det är inte bara Sverige som beter sig som, och är, vasallstater.

Hur ser då Ryssland på Snowden och Assange?
Hur de ser på Assange vet jag inte, men fotokollaget på förstasidan på ryska nyhetsveckotidningen Argumenty i Fakty no 27, 3-9 juli, är intressant.

IMG_6048

Amerikas huvudfiende lyder rubriken, med Snowdens bild överst, Assad, Saddam Hussein, Usama bin-Laden i små bilder nedanför, alla med sikten lagda över sina porträtt. Och militärer stående runt om, några försedda med svenska vapen.

Hur Ryssland sett på Snowden har varit ämne för spekulationer i svensk press. Å ena sidan ska Putin ha gottat sig åt skandalen, och tillbakavisat krav på utlämning av Snowden till USA, å andra sidan har han inte varit beredd att ge honom asyl. Nu har Snowden enligt media lovat att inte fortsätta sprida information om Prism, i enlighet med Putins direktiv att han inte får ägna sig åt ”anti-amerikansk verksamhet”, och kan därför komma att få åtminstone tillfällig asyl i Ryssland. Tidigare har han beviljats asyl i Venezuela, men kan inte ta sig dit eftersom hans pass dragits in.

Anna-Lena Laurén, SvD:s korrespondent i Moskva, skrev 13 juli under rubriken ”Snowden blir till besvär”:
”Putin gillar att sätta USA på plats, men samtidigt är han en pragmatiker. Att hans KGB-själ skulle känna några äkta sympatier för Snowden har jag dessutom svårt att tro.”

Om massövervakning och om Stasi har jag skrivit tidigare och parallellen har dragits av andra, men också bestridits. Om hur massövervakningen i USA tog sin början har Kjell Häglund, krönikör i Journalisten skrivit. Läs den krönikan!

http://www.journalisten.se/kronika/massovervakningen-och-mannen-som-saknas-i-den

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.