Jag älskar

ungarna förstås. Men också artiklar som är värda att läsa till slut.

Vad sägs om det här:

The Case for Abolishing the DHS

On Friday, Secretary of Homeland Security Janet Napolitano resigned to take up a post running California’s university system. With her departure, there are now 15 vacant positions at the top of the department. That suggests it would be a particularly humane moment to shut the whole thing down.”

Som avslutas så här:

”The cancellation of a planned Obama family safari at least meant there was no need for the assault team armed with high-caliber rounds against the threat of Taliban-sympathizing cheetahs.”

Länk till artikeln i Business Week:

http://www.businessweek.com/articles/2013-07-15/the-case-for-abolishing-the-dhs

Vi hade en gång en föreläsare på UNT som talade om hur man skriver en artikel. Som ett vinglas. En början som är ganska fyllig talar om vad det handlar om, en lång smal förklaring och utvckling av ämnet, och så en knorr, foten på glaset, som gör det mödan värt att läsa allt.

Vet läsaren att det kan förväntas en knorr, så läser hen vidare, och plockar upp information och fakta på vägen.
Där har vi något att lära. Samme föreläsare sa också att ”om nyhetschefen säger till en reporter att jobbet denne skickas ut på är blått, och reportern ringer in och säger att det är grönt, då är det grönt som gäller, inte chefens blå, det är inte desken som avgör färgen, det är verkligheten”.

Tack snälla Amelia för att du vidarebefordrade länken till Business Week!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.