Under lång tid reporter vid Upsala Nya Tidning, längst tid vid lokalredaktionen i Enköping. Från 2018 reporter vid Enköpings-Posten.
Sedan 1 juni 2021 pensionär.
Stora nyheten på fredagen kom från Ekot som visste berätta att Jimmie Åkesson spelar för stora summor hos spelbolag baserat på Malta.
JÅ:s bankkonton visade att han spelat för stora summor, och förlorat så mycket som 50 000 kronor under bara några timmars spel.
Det var en välsignelse att höra PM Nilsson, ledarskribent på Dagens Industri, säga i Ekots lördagsintervju att det mest oroande i denna nyhet var hur spelbolagen sköter sekretessen för sina kunder, och ännu värre, hur klarar svenska banker sekretessen för sina kunder.
Ja sannerligen!! Det är skandalöst, och det är inte skandalöst bara ur den vinkel som PM Nilsson avslutade med ”vilken riksdagsman ska få sitt bankkonto outat nästa gång”.
Det är en fråga om att allas våra bankkonton kan bli outade, och om inte outade så hackade, övertagna, tömda, därför att banker inte tycker sig behöva skydda våra konton.
Det är mer än skandalöst. Och det blir än mer skandalöst att den enda journalist som verkar inse att det är just så, är PM Nilsson.
Det är också skandalöst att det går att hacka sig in och avanonymisera inlägg i kommentarsfält på nätet, på Flashback, och var än människor tror att de kan diskutera, även anonymt.
Att Researchgruppen kan avanonymisera skribenter kan tyckas som en god gärning, för det är ju ”de onda” som avslöjas.
Och om nu ”de onda” börjar avanonymisera skribenter? Hacka bankkonton? Hur används då informationen?
Det är sannerligen på tiden att journalister inte bara ser sig själva som gudasända avslöjare utan också inser att det de gör kan också andra göra, och det behöver inte alls vara bra.
Och det riktigt allvarliga är att lagstiftare, och inte sällan också allmänhet och naturligtvis journalister, vänder sig emot dem som visar att intrång kan göras i förment säkra system! Det är naturligtvis de som tillhandahåller systemen, och de som använder sig av de osäkra systemen som ska hållas ansvariga!
Se till att mitt bankkonto inte blir tillgängligt för någon annan än mig, eller på mitt uppdrag! Basta!
Och klarar ni inte det ska ni förbanne mig betala höga skadestånd, HÖGA SKADESTÅND!
Och sajter som utlovar anonymitetsskydd och inte klarar det likadant! Har de ett så uselt system ska de betala till kunder de lurat! Jajamensan!
Sen får väl de i sin tur gå på systemleverantörerna.
Just så! Det ska kosta att bedra folk!
Men när det nu inte gör det, och varken journalister eller myndigheter, tjänstemän eller politiker verkar fatta, så se för i helskotta åtminstone till att INTE SJUKJOURNALER läggs ut på nätet!
FRA-lagen är en ren skandal, tack för den Annie Lööf och ni andra som röstade för, ingen nämnd och ingen glömd, (OBS det där sista är ironi!) men än värre är den allomfattande naivitet och ren dumhet som präglar användningen av nätet, via datorer, paddor och mobiler.
Läs gärna mer om Researchgruppen, Disqus och kommentarsfält m m:
Vilket parti ligger du närmast? Vilken partiledare är du? Testa vår valkompass!
Genom att klicka på mer eller mindre relevanta frågor med mer eller mindre välavvägda svarsalternativ ska vi få veta vad vi ”egentligen” är, inför de stundande valen.
De flesta tidningar har en valkompass, frågorna varierar lite, liksom svarsalternativen.
Det är bra likt Facebook-testen där man kan få svar på ”Vilken Mumin-figur är du?”
Blir man inte nöjd med Filifjonkan, är det bara att göra om tills ens sanna jag uppenbarats och Snusmumriken är svaret.
I valkompassen kan man göra likadant, ändra helt emot till delvis emot, delvis emot till instämmer delvis, eller tvärtom. Vikta svaren lite olika, och därmed byta partipreferens tills man blir det man vill vara.
Och går det inte på något annat sätt så går det bra att vikta betygssättningen på partiledare så att svaret ändå blir rätt till slut.
Behöver verkligen allvaret i bostadskris, tvivel på rättsstaten, försvarsfrågor och brister i sjuk- och äldrevård och skola lättas upp med ett Filifjonk-test?
Claes Eriksson får 2014 års Tage Danielsson-pris. Det gläder mig. Det gläder säkert Claes Eriksson också.
Annat som gläder mig är sista strofen i hans Hopp i samlingen Alster – en stunds texter (Ordfront 2003). Den lyder som följer:
I tidningen läser jag dagligen
hur världen ser ut nu, antagligen
det skrivs mig på näsan väsentligen
hur världen ser ut nu egentligen.
Jag vänder och vrider notiserna.
Jag vänder och vrider på kriserna
och hoppas i all denna vridningen
att världen är bättre än tidningen.
Det finns en strof om Bryssel i Hopp också.
Vill ni veta hur den går kan ni kanske köpa boken på antikvariat, eller låna den på biblioteket, om det finns kvar,
Gör ni det kommer ni också att hitta följande, som gjort mig glad mellan skurarna:
Glad såsom fågeln, som flyttar från Sverige
hälsar jag hösten i dimma och slask
Borta är sommarens äckliga färger
Hösten är här med sitt regn och sitt plask
Hör hur de tjutande stormarna gny
Vråla och gny! Vråla och gny!
Lycklig i kylan jag står och studerar
lågtryck och hagel och regn som passerar
Från väst och från öst
ifrån väst och från öst
i den härliga årstiden höst.
Se där en som vet hur det känns, jomen.
Det är annat det än Karlfeldt och ”den vår de svage kallar höst”.
”Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt ska inga standardkrav skattefinansieras.”
Skrev Fredrik Reinfeldt i Det sovande folket 1993 (s 110)
I mars 2014 skrev Metro under rubriken ”Expert: hundratals felbedöms av FK”. Det handlar om Försäkringskassan och om handläggares bedömningar av cancersjuka människor. ”Försäkringskassan har fått kritik efter att ha krävt sjuka på datum när de ska dö. Jan Lidbeck är smärtspecialist och läkare och har träffat hundratals svårt sjuka han menar felbedömts av myndigheten.” lyder ingressen till artikeln.
Intervjun med Jan Lidbeck och artikeln är en uppföljning av en kolumn skriven i samma tidning av Hillevi Wahl i februari 2014:
”Försäkringskassan kräver dödsdatum” löd kolumnens rubrik. Texten handlade om Anna, Hillevi Wahls väninna. Svårt sjuk efter cellgifts- och strålningsbehandling hade hon fått samtal från försäkringskassan: ”Dina sjukdagar är slut. Du måste börja jobba.” ”Men jag klarar inte av att jobba. Mitt läkarintyg …” ”Det gills inte om du inte har ett dödsdatum.”
I slutet av kolumnen skriver Wahl:
”Men Anna är tyvärr inte ensam. Flera av de vänner hon lärt känna under sin behandling har fått samma besked….En väninna har fått sälja bilen. En annan har fått sälja huset. Många tvingas jobba fast de ständigt kräks och har svår migrän. En kvinna hade en hjärntumör. Efter ett år tvingade Försäkringskassan ut henne i arbetslivet, trots att hon vädjade och bad, hon orkade inte, hon var inte frisk. Men Försäkringskassan lyssnade inte. Hon dog två veckor senare – och efterlämnade en liten dotter.
Jag vet inte om Försäkringskassan gör detta med regeringens goda minne, eller om handläggarna tolkar regelverket som fan läser Bibeln…”
Ur Det sovande folket: (önskvärd egenskap hos medborgarna) Självständighet – medborgare som inte överlåter åt staten eller andra politiska nivåer att klara deras försörjning eller garantera deras välbefinnande.” s 92
I Aftonbladet oktober 2013 skriver Bosse Löthén, författare och musiker, arbetslös med problem med ekonomi och sjukdom, en debattartikel. ”Sjukskrivningen är inget problem…Men sjukpenningsreglerna gör att jag inte kommer att få ersättning till en början, och knappt något sen heller. Jag hör av mig till socialtjänsten … Socialsekreteraren upplyser mig om att jag ligger över normen för att att vara berättigad hjälp. För att min mamma lånat mig pengar, och för att pengarna på nio- och femåringarnas konton räknas som mina. Det har deras mormor sparat åt dem. Deras konton har jag varit tvungen att godkänna eftersom jag har delad vårdnad. Hur skulle det se ut om jag tog pengar som varken jag eller min släkt satt in på banken? Förväntas jag skapa konflikt i den bräcklighet som skilsmässobarn ändå lever i? Min värld rämnar.
– Jag kan ju lika gärna hoppa ut genom fönstret här och nu, säger jag, mitt liv är ju omöjligt.
– Hur du väljer att göra med ditt liv är inte mitt problem. Om du har psykiska problem tycker jag att du ska höra av dig till psykakuten.”
Säger socialsekreteraren.
Ur Det sovande folket: ”Det framtida medborgarskapet måste uppmuntra till självständighet gentemot staten och det måste klart uttalas att andelen svenskar som för sin försörjning är beroende av direkta bidrag och indirekta subventioner skall minskas från år till år.” s 6
Läkaren Jan Lidbeck, överläkare vid Smärtsektionen på rehabiliteringskliniken vid Skånes universitetssjukhus i Lund, intervjuad i Metro i artikeln nämnd ovan, har länge varit upprörd över hur smärtpatienter behandlas, i sjukvården och av Försäkringskassan. Så upprörd att han skrivit en bok, en thriller med magiska inslag.
”Shamanens sång om en oundviklig människa” heter boken, som gavs ut på Arconia 2011. Lidbeck skriver själv: ”Shamanens sång är ett samhällsmedicinskt drama, en medicinsk thriller med satiriska inslag. Berättelsen grundar sig på verkliga skeenden vilka jag som läkare levt med under två decennier och som kulminerat under senare år.”
Huvdpersoner är Martin Lehman, hjärtläkare som tar en en u-landstjänst i Afrika, hans dotter Johanna som hemma i Sverige drabbas av whiplashskadan och om hur hon förudmjukas inom sjukvården, får sin sjukpenning indragen och till slut bryter samman.
”Det pågår ett krig mellan läkare, de sjuka och Försäkringskassan. I det hårdnande samhällsklimatet inbjuds till ensidiga tolkningar av komplexa medicinska verkligheter. Offren i detta krig är de sjuka, läkare och vår tro på ett humant samhälle”.
Ur Det sovande folket: ”Många verkar leva helt utan tydliga levnadsregler….De lyssnar inte på några auktoriteter. De uppträder helt enkelt som döva kravmaskiner. Denna grupp växer i välfärdsstatens skugga i mycket snabb takt.”ss106-107
”Det sovande folket” gavs ut 1993 då Fredrik Reinfeldt, Sveriges statsminister sedan 2006, var ordförande för MUF. Boken har länge varit svår att få tag på. I somras gjorde Nationalscen en nyutgåva i ett antal exemplar som delats ut till bibliotek runt om i Sverige. Ett av exemplaren finns på Uppsala stadsbibliotek. Det är intressant läsning.
”Inte en dag för tidigt” löd rubriken. Texten som följde handlade om sanktioner mot ett land som blandat sig i ett annat lands inre angelägenheter och annekterat en annan del av samma land.
(det här skrevs före fallskärmsjägarna som tillfångatogs i Ukraina, och före eld-upphör-avtalet i Gaza).
Det var under pågående krig i Gaza med israeliska trupper på marken och israeliskt flyg i luften och granatattacker mot bostäder, infrastruktur och FN-skolor.
Det var också under pågende krig i Ukraina där rebeller (proryska separatister kallas de också) i öst står mot regeringstrupper, och där ett civilt flygplan skjutits ned med vad som tämligen enhälligt i västliga media sägs vara en rysktillverkad robot.
Dödsoffren räknas i hundra- och tusental i båda konflikterna.
Och rubriken gällde – förstås – Ryssland.
Som 2013 annekterade Krim efter en folkomröstning som gav till resultat att majoriteten ville höra till Ryssland, och som sägs stödja de östukrainska rebellerna.
Inte Israel som ockuperat Västbanken sedan 1967, och som de facto annekterat inte obetydliga delar av området genom bosättningar, och som, i likhet med EU och USA, stämplat vinnaren i ett demokratiskt val, Hamas, som en terroristorganisation.
Den gällde inte heller Marocko som sedan decennier ockuperar Västsahara och förhandlar fram fiskerätter med bland annat EU-länder som därmed kan brandskatta västsahariernas fiskevatten.
Det är inte tal om att införa sanktioner mot Israel för det senaste kriget i Gaza, eller för det förra kriget, Cast Lead, Gjutet Bly. Tvärtom meddelar media att USA fyllt på Israels ammunitionsförråd efter förfrågan sänd 20 juli (SvD 1 augusti).
Amnesty International har krävt att FN inför vapenembargo mot Israel och Gaza. Man undrar vilka som (öppet) skulle sälja vapen till Gaza?
Israels mål med kriget var att förstöra tunnlarna som gör det möjligt att föra in varor av varjehanda slag till Gaza. Ship to Gaza som öppet försökt bryta igenom blockaden mot Hamasstyrda Gaza, stoppas också, som säkert är bekant.
Sanktionerna mot Ryssland har det däremot varit lättare att komma överens om. Eller kanske inte ändå. Hårda sanktioner i de första rubrikerna byttes mot ”Västs sanktioner biter inte på Putin” och så till ”Luckor i EU:s sanktioner”. Det är handel förstås, det där som ska binda samman EU:s stater binder också samman europeiska stater med Ryssland, några hårdare än andra.
Det ses som ett falissemang – vadå energi i Tyskland, vadå teknologi och utrustning för djuphavsborrning eller oljeutvinning, vadå export av krigsfartyg?
Det är inte svenska skribenter och debattörer som tjänar på sådant, så det är riskfritt att klaga på att sanktionerna är för milda.
Men 31 juli publicerade DN en lång artikel av israelen Assaf Gavron, författare, musiker, översättare och universitetslärare, där han skriver:
”Jag är inte färdig än, för det finns ytterligare ett steg i depressionens upptrappning, och det är här ni kommer in.
För när vi vänder oss till omvärlden, vi, denna jagade vänsterminoritet, vi som tror på mänskliga rättigheter, på kompromisser, på ömsesidiga överenskommelser, på fred, som motsätter oss våld på bägge sidor och inte är blinda för våldets ständiga misslyckande att uppnå några fördelar – när vi vänder oss till världen får vi inget stöd. … Jag är förfärad av tusen döda palestinier och av att så många israeler inte bryr sig. Men jag är också full av sorg över att dussintals israeliska ungdomar förlorar sina liv och av att många världen över vägrar se även vår sida av tragedin.”
Artikeln är mycket längre, och väl värd att läsa.
Medan oförståelse och okunnighet om Ryssland, ryssar och Putin (maktmänniska som andra maktmänniskor, oavsett i vilken sfär makten innehas, och föga intresserad av demokrati som vi känner den) växer sig allt större, och det görs till vardag att fördöma Ryssland och införa sanktioner. Så hörs bara spridda krav på att införa sanktioner mot Israel. Liksom mot Marocko.
För det som gäller är att det är ”dags att pressa Putin ut i kylan”.
”Företagsledare frias från våldtäkt” löd rubiken på en artikel i Enköpings-Posten i mitten av augusti. Det anmärknignsvärda med den är inte friandet utan ”företagsledare”.
Yrke brukar inte framgå varken när det gäller åtalad eller målsägare i våldtäktsmål.
Att så ändå sker i detta fall beror på att icke-våldtäkten skedde i samband med ett företagsevenemang, på en toalett vid ett etablissemang där evenemanget hölls.
Efter middag med alkoholhaltiga drycker ska, enligt kvinnan, mannen ha tvingat henne till oralt, vaginalt och analt samlag, under tiden ska mannen ha tryckt fast kvinnan och hållit ett grepp om hennes armar.
Kvinnans skador har dokumenterats i rättsintyg.
Men tingsrätten i Uppsala finner att det är oklart om ”företagsledaren” uppfattat hur kvinnan mått och hur hon reagerat på situationen inne på toaletten.
Så han frikänns, efter knappt två månader i häkte.
Domen har överklagats, men kvarstår bedömningen och domen vinner laga kraft kan han få skadestånd.
Kvinnan har fått påskrivet att hon inte är trovärdig, inte i sitt agerande mot mannen som inte kunde förstå henne, och inte heller i rätten. Hon skulle ju ha … ja vadå? Skrikit, sparkat, bitit av en bit av företagsledarsnoppen?
Men se då, då hade hon dömts för … grov misshandel? Vållande till kroppsskada?
För så skulle det ju ha varit.
Nödvärn kunde väl inte ha kommit i fråga, för mannen hade ju inte uppfattat hur kvinnan mått, och när hon reagerade på ”situationen”, så blev hon ju gärningsman. Inte offer.
Skrika, sparka, säga ifrån? Jodå. Men mannen var delägare och när det hände styrelseordförande, kvinnan anställd.
Hur bra ligger en anställd som ställer till ett sånt hallå till? Och vad hade mannen sagt: ”Hon är hysterisk, jag fattar inte vad hon pratar om!”
Om han skulle ha lagt till, mellan skål och vägg, att ”den där subban borde vara glad om nån ens ville titta på en bild av henne tagen bakifrån med vargskinnspäls och tomteluva”. Det vet man inte, men att det inte skulle bli löneförhöjning och lätt att jobba kvar, det kan man i varje fall vara ganska säker på.
Och nej, jag har bara läst ett referat av domen, så den kan vara mera nyanserad än vad som framgår av E-P:s referat.
Men att den var friande torde i varje fall stå klart.
Liksom att det inte är okomplicerat att vara yngre (”i trettioårsåldern”) kvinna och bladig efter företagsmiddag och hamna på samma toalett som styrelseordföranden (man, 44 år).
Det finns många skäl att läsa Åsa Larssons deckare.
Ett av de främsta är att de utspelar sig i en geografisk och kulturell miljö som är annorlunda än de flesta böcker, såväl deckare som andra.
Detta gäller för alla Larssonska deckare.
För ”Till offer åt Molok”, Albert Bonniers förlag, 2012, gäller även detta citat:
”För dig som undrar vad Hänen ej ole ko pistää takaisin ja nussia uuesti betyder så översätter jag det ungefär så här: Det är bara att stoppa tillbaka honom och knulla om honom.
Alltså: Han är så bedrövlig att man måste göra om honom helt och hållet.
Min mormor kunde häva ur sig sådana där saker, att hon var djupt troende laestadian var inget hinder, språket var lite kryddigare i Tornedalen.”
Käre värld.
Talesättet!
Orden! ”bedrövlig”… ”häva ur sig”.
Mormodern!
Efter den rysliga deckarhistorien är mormor en än större överraskning. Jag fnissar fortfarande åt den tornedalska kryddan.
Och nej, jag har inte förstört intrigen och spänningen med att avslöja detta, som är det absolut sista stycket i det avslutande Författarens tack.
Förhoppningsvis lockas i stället flera att läsa Åsa Larsson.
Vad är en rimlig hyra?
En hyra som en student har råd med? En ung servitris på en lunchservering? Ett pensionärspar som sålt villan i en Stockholmsförort och flyttat till lägenhet i Strängnäs?
Rimligt för en är orimligt för en annan.
För en hyresgäst i allmännyttan kan hyreshöjningen på 60 procent efter renovering bli oöverstiglig, det finns exempel på det.
En hyresgäst i privatägt hyreshus kan ha råd med hyran men önska att möglet i badrummet försvann liksom vägglössen.
Förslagen till hur bostadsbristen i framför allt storstäder ska botas är flera – för regeringen har ett sätt varit att släppa andrahandshyrorna fria – ockerhyra är numera laglig.
Presumtionshyra är ett annat sätt att lämna hyresgäster i sticket. Förslaget innebär att hyresgäster och hyresvärdar ska kunna ingå individuella avtal om hyresnivå i nybyggda lägenheter. När bostadsbristen är skriande är det inte svårt att räkna ut vilken av parterna som sitter med trumf på hand.
Ett annat sätt har varit att undanta komplementhus på 25 kvadratmeter utrustade som bostäder från krav på byggnadslov.
Det är mums för de som har en tomt stor nog att bebygga, kostnaden för huset tas igen på hyror inom en inte alltför avlägsen framtid, bostadsbristen är som sagt skriande, och studenter och andra bostadssökande har inte så många val.
Jag har skrivit det förut och skriver det igen: Det ska löna sig att äga i dagens Sverige, åt den som har ska varda givet. Om Attefallshusen dessutom byggs av ”gamla” fastighetsägare med låga lånekostnader, så blir ju risken för stigande räntor eller ändring av reglerna för ränteavdrag dessutom ringa.
Att då få se en debattartikel i SvD 22 juli -14 med rubriken ”Ge hyresrätterna en chans”, lyfter humöret. Den är undertecknad av ett antal representanter för olika bostadsföretag.
Nu visar det sig att det handlar om att förenkla och förkorta planprocesser och öka tillgång på planlagd mark, samt en ny hyressättningsmodell som är huvudkraven.
Att ändra reglerna för bostäder så att högre buller tillåts, att ettor inte ska behöva ligga mot innergårdar och en minskning, eller rent av borttagande av parkeringsnormen är redan nu förslag som regeringen skickat ut på remiss, och planprocessen är ett återkommande diskussionsämne ute i kommunerna. Reglerna för överklaganden är, eller håller på att ändras.
Men i debattartikeln skriver bostadsföretagarna också att ”hyresrätten har en betydligt högre skattebelastning än andra upplåtelseformer. Givet samma pris på marken är det i dag alltid gynnsammare att bygga bostadsrätter.”
Så intressant!
Men sen kommer det: ”I stället har Företagsskattekommittén nyligen lanserat ett förslag som ytterligare diskriminerar hyresrätten som upplåtelseform.”
Jaha.
Jaja.
Vad kunde man vänta sig?
Olyckligtvis förklaras varken den nuvarande skattebelastningen eller förslaget från kommittén.
Men att hyresrätter inte omfattas av ROT-avdrag, att kommunala bostasdsbolag ska drivas ”enligt affärsmässiga principer” och att de ska ge avkastning på sitt resultat och betala avgifter för kommunal borgen om sådan beviljats, det vet jag.
Men kommunala bostadsbolag finns ju för att människor, kommunmedborgarna ska ha någonstans att bo, även om de inte har kapital till bostadsrätt eller villa. Även om de inte planerar att stanna så länge på en plats att de vill lägga kapital på en bostad. Om de på grund av ändrade familjeförhållanden behöver en bostad. De är kort sagt den mäjlighet som det allmänna har att se till att folk inte ska behöva vara hemlösa eller bo under odrägliga förhållanden.
De är kort sagt – allmännyttan.
Om privata bostadsbolag vill men anser att de inte kan bygga hyresrätter, så är det illa.
Att allmännyttan inte heller kan bygga på grund av olika regelverk, statliga och kommunala, det är ännu mera illa, för den är halmstrået för många som inte kan konkurrera på andra bostadsmarknader.
I Aftonbladet recenserade Joar Tiberg 17 juli 2014 boken Hitta hem av Ola Andersson. Där listas grupperna som tjänar på bostadsbristen: Mäklarna, byggbolagen som bygger bostadsrätter (med glädjekostnadskalkyler byggda på avskrivningstider på över hundra år, något som SvD skrivit mycket om under våren och sommaren), bankerna och fastighetsägare som kan ta ut höga hyror. (Till vinnarna hör också de som kan sälja dyrt och investera i bättre/större men billigare fastigheter i andra områden, mitt tillägg).
I SvD 29 juli ställdes frågan Är nuvarande bostadspriser rimliga? till professorn i nationalekonomi vid Uppsala universitet, Nils Gottfries. Han svar löd:
– Det finns en mycket bra dansk rapport till Finanspolitiska rådet med slutsatsen att svenska bostadspriser troligen – men inte helt säkert – är något för höga. Min syn är att man ska ha beredskap för ett prisfall. En kraftig nedgång kan inte uteslutas.
Berlusconi till exempel. Frikänd från att ha köpt sex av minderårig och maktmissbruk.
Tre icke namngivna personer som skjutit och skadat, några av dem allvarligt, 28 bangladeshiska gästarbetare vilka krävde lön för sex månaders obetalt arbete, och som frikändes av en grekisk domstol.
En svensk riksdagsman (M) som slog en väktare men frikändes av svensk domtsol (det händer väldigt sällan att väktares ord inte tas för sanning i domstol. Det går att jämföra med hur dåvarande ordföranden för SSU, Anna Sjödin, bedömdes i rättegången mot henne).
Andra är inte rättssäkra alls.
* De två egyptier som utvisades från Sverige 2011 ger förmodligen inte mycket för svensk rättssäkerhet. Historien om hur avvisningen gick till, och om hur det tre journalister som avslöjade det fick fram alla uppgifter finns i Lena Sundströms bok Spår, 2013. Finns också som Månpocket. En bok som rekommenderas varmt. Inte bara av mig utan också av Pernilla Ström i SvD 26 juli -14. Hon rekommenderar dessutom läsning av Barnläkarfallet- en förnekad rättsskandal av Kjell-Olof Feldt och Birgitta von Otter. ”Rättsstaten prövas bäst under tryck” är rubriken på Ströms kolumn.
* Håkan Lans är möjligen inte imponerad varken av svenskt eller amerikanskt rättssystem. Han har förlorat tvisten om ersättning för rättegångskostnader (mot ett amerikanskt bolag) efter en som han hävdar försumlig hantering av en amerikansk advokat i en tvist i amerikansk domstol om ett patent på färggrafik i datorer. Tingsrätt och hovrätt anser att Lans inte bevisat att det förekommit formella fel i hanteringen i den amerikanska domstolen.
* Pirate Bay-grundarna är sannolikt inte alls imponerade av rättssystemet. ”A document has been discovered online that shows the US Copyright Office, the US Department of Justice, and the US State Department worked with the Government of Sweden to prosecute the Pirate Bay…” (Polity News)
* Tele2 kanske, som med hänvisning till EU-domstolens beslut att förklara datalagringsdirektivet ogiltigt eftersom det strider mot grundläggande mänskliga rättigheter, trots det av Post- och telestyrelsen ska tvingas lagra datauppgifter, och därför vänt sig till Förvaltningsrätten. Rätten har nu beslutat att det inte behöver inhämtas något yttrande från EU-domstolen i tvisten. PTS anser att även om direktivet är ogiltigt ska svensk lag gälla – en lag som införts på grund av det (ogiltiga) direktivet.
* Tele2:s och andra svenska telekomkunders rättssäkerhet kanske också skulle kunna nämnas, men för dem handlar det ju inte om liv, pengar eller yrkesheder och karriär, där handlar det ”bara” om personlig integritet.
Det finns naturligtvis exempel från många länder. I Ryssland till exempel, där Pussy Riot inte är det värsta exemplet, utan Sergej Magnitskij. I USA, Aaron Swartz som drevs till självmord av federala åklagare.
Invändningar? Ja, naturligtvis är det väsentliga skillnader mellan exemplen ovan, och listan är på intet vis uttömmande.
Assange och de kvinnliga målsägandena i utredningen om misstänkt våldtäkt m m har jag inte ens nämnt.
Inte heller 15-åringen som hovrätten ansåg inte ha blivit våldtagen av sex tonårskillar i ett mörkt, låst rum. Tingsrätten dömde för gruppvåldtäkt, hovrätten friade. Jimmy Fredriksson skrev en kolumn om domen.
Jag har inte heller nämnt Blair Peach som slogs ihjäl av brittisk polis. Polisen frikändes eftersom rätten kom fram till att Peach hade ovanligt tunt skallben.
Däremot vill jag kommendera en bok: Eva Joly: Vardagshjältar, SNS Förlag, 2010. Det finns personer som gör sitt bästa för att upprätthålla lagar och rättssystem under ibland oerhört svåra förhållanden.
Det är ingen motsättning mellan ekologisk uthållighet och ekonomisk utveckling, och att inse det är att bejaka solidaritet i en bemärkelse som också omfattar kommande generationer.
Det var kontentan i det tal som Göran Persson (S), höll i Anna Lindhs park i Grillby öster om Enköping på lördagen. Den tidigare statsministern var inbjuden att invigningstala i parken 2004, men anmälde då förhinder. När nu arrangörerna, Enköpings arbetarekommun och Socialdemokrater för tro, förnyade inbjudan kom Göran Persson.
Göran Persson talade om solidaritet och miljöpolitik i Anna Lindhs park i Grillby.
– Jag fick välja själv vad jag skulle ta upp i mitt tal, och Anna var aktiv på många områden. Jag tänkte på kultur, en väldigt underskattad del av vårt samhälle där kulturarbetarna har en stor och viktig roll i att överbrygga klyftor mellan människor, sade Göran Persson.
– Jag tänkte på utrikespolitik och krisen i Ukraina, och på Rysslands sönderfall, som är vad vi nu bevittnar.
– Men jag stannade för Det gröna folkhemmet, nödvändigheten av att vi kopplar samman den traditionella socialdemokratiska folkhemstanken med en ekologisk politik som gör att vi kan lämna jorden till våra barn i bättre skick än vad den nu är i. Det är solidaritet i en vidare bemärkelse än den gängse. Det är solidaritet med kommande generationer, våra barn och barnbarn.
Göran Persson värjde sig mot föreställningar om att ett ekologiskt hållbart samhälle skulle vara liktydigt med ekonomisk tillbakagång:
– Ett ekologiskt uthålligt samhälle kräver modern teknik, det kräver forskning, produkter och produktion, och det kräver investeringar. Det innebär inte ekonomisk tillbakagång, det innebär utveckling och en produktiv välfärd.
Klimatförändringarna är en realitet anser Göran Persson. Att fem procent av forskarvärlden anser att de inte är en effekt av människors påverkan menade han att inte kan tas som ursäkt för att inte agera:
– Skulle vi i något annat fall bortse från vad 95 procent av forskarvärlden håller för sannolikt? var hans retoriska fråga till de drygt 200 personer som samlats i parken.
Persson tog exempel på förändringar från sin nuvarande bondetillvaro:
– Jag har i dagarna kört ut stödfoder till mina kossor, det var tänkt att bli vinterfoder. Men två månaders torka har gjort att vallarna inte växt som planerat. Vi har haft ett extremt väder. Vi har sett det här nu, och det har setts på andra håll i världen. Jag ser det som en bekräftelse på att de 95 procenten har rätt. Och då måste vi göra något, av solidaritet med kommande generationer.
Men Göran Persson vore inte den han är om han inte passade på att ge en känga till Alliansen i sitt tal:
– Det räcker inte med att nöjt luta sig tillbaka och konstatera att vi i Sverige har gjort vår del av sänkningen av koldioxidutsläpp, vi måste gå vidare, och det måste ske på ideologisk grund och med politiska beslut.
– Marknaden klarar inte allt. Marknaden är en dålig herre, den ska vara en tjänare. Vi måste visa vägen mot ett nytt samhällsbygge, en ny framtid. Vi måste komma bort från olja, kol och fossilgas, bort från fossila bränslen. Det krävs en politisk viljeinriktning för detta, och väntar vi för länge kan det bli för sent.
Snabba åtgärder krävs inte bara för klimatets skull menade Göran Persson:
– Politiska beslut kan föra utvecklingen framåt. Vill vi vara först i den utvecklingen måste vi ha en regering som vågar driva en sådan politik, inte en som bara sitter och väntar på ”marknadskrafterna”.
– Kan vi leda utvecklingen, då kommer produkterna, tillverkningen och den ekonomiska utvecklingen. Inom 20 år kan vi ha en elproduktion baserad på solceller, tekniken finns, se på Tyskland.
Från teorin gick Göran Persson sedan över till en del av praktiken som han då han nu beskriver sig som bonde, kanske ser bättre än han skulle ha gjort som politiker:
– Det är en skandal att vi har en stor anläggning i Norrköping för tillverkning av etanol, etanol som konkurreras ut av sämre etanol importerad från USA.
– Det är också en groteskt snabb inflyttning till stora städer samtidigt som landsbygden avfolkas. Vi måste lära oss, igen, att se värdena i naturen, och göra det möjligt att hålla landsbygden levande. Jordbruket är för övrigt också en del av klimatfrågan. Vad är det för fel att göra etanol av säden som odlas? Det är väl bra att jorden brukas, och att det som produceras kommer till god användning.
Avslutningsvis återknöt Göran Persson till sina kossor, och till lördagens frukost:
– Jag fick på Ekot höra att det spekuleras i att jag ska bli utrikesminister i en kommande S-regering. Det gjorde slut på frukostlugnet. Som kommentar kan jag bara travestera den gamla låten ”Får man ta hunden med sig in i himlen?”. Skulle jag mot förmodan få frågan blir min motfråga ”Får jag ta korna med mig in på UD?”. Och får jag inte det så vill inte jag heller dit.
*******
Om medialogik:
Riksmedia fanns på plats när Göran Persson valtalade i Grillby. Men rapporteringen handlade inte om miljöpolitik.
En av Morgonekots huvudnyheter på lördagen gällde ”en tillförlitlig uppgift” om att Löfven ”vill ha” Persson som utrikesminister.
Kvällens ekosändningar ägnades åt Göran Perssons och Stefan Löfvens dementier av spekulationer om tilldelning av ministerposter i en eventuellt kommande S-ledd regering.
Den tillförlitliga uppgiften lämnades dagarna efter att Margot Wallström återinträtt i det socialdemokratiska valmaskineriet. Att Wallström och Persson inte drog jämnt och att det var en anledning till att hon lämnade inrikespolitiken är en uppgift som cirkulerat och inte ifrågasatts.
Wallström har tidigare varit EU:s miljökommissionär och haft internationella uppdrag för FN. Det är inte alltför osannolikt att miljöfrågor och även en del utrikesfrågor kommer att ligga på henne i valrörelsen.
Ett referat, eller åtminstone omnämnande, av vad Göran Persson faktiskt talade om i Anna Lindhs park, skulle ha varit ett stöd för (S) och Wallström.
Uppgiften att Persson kunde vara aktuell som utrikesminister skulle däremot kunna röra upp motsättningar i valmaskineriet, och i förlängningen också ytterligare spekulationer om regeringsduglighet.
Media, inte bara Ekot, ägnade den möjliga ministerposten baserad på en anonym källa allt rapporteringsutrymme.
”Medialogik” kallas det, en logik som är lätt att utnyttja för den som så vill.
*******
Om utveckling av klimatvänlig energiteknik:
Tyskland har legat långt framme när det gällt produktion av solpaneler. Produktionen höll på att konkurreras ut av kinesiska paneler som var billigare, enligt många bedömare därför att kinesiska tillverkare gynnades av staten genom gratis mark och fördelaktiga lån. EU-kommissionen beslutade efter klagomål från branschen att införa strafftullar (USA införde också högre tariffer med liknande motiveringar) Se: http://www.europa.eu/rapid/press-release_MEMO-13-498_sv
Om nationell produktion, konkurrerande internationella producenter, WTO och alla komplikationer som kan uppstå, sade Göran Persson ingenting. Inte heller något om kärnkraft och kärnkraftverk.
