Under lång tid reporter vid Upsala Nya Tidning, längst tid vid lokalredaktionen i Enköping. Från 2018 reporter vid Enköpings-Posten.
Sedan 1 juni 2021 pensionär.
Berlusconi till exempel. Frikänd från att ha köpt sex av minderårig och maktmissbruk.
Tre icke namngivna personer som skjutit och skadat, några av dem allvarligt, 28 bangladeshiska gästarbetare vilka krävde lön för sex månaders obetalt arbete, och som frikändes av en grekisk domstol.
En svensk riksdagsman (M) som slog en väktare men frikändes av svensk domtsol (det händer väldigt sällan att väktares ord inte tas för sanning i domstol. Det går att jämföra med hur dåvarande ordföranden för SSU, Anna Sjödin, bedömdes i rättegången mot henne).
Andra är inte rättssäkra alls.
* De två egyptier som utvisades från Sverige 2011 ger förmodligen inte mycket för svensk rättssäkerhet. Historien om hur avvisningen gick till, och om hur det tre journalister som avslöjade det fick fram alla uppgifter finns i Lena Sundströms bok Spår, 2013. Finns också som Månpocket. En bok som rekommenderas varmt. Inte bara av mig utan också av Pernilla Ström i SvD 26 juli -14. Hon rekommenderar dessutom läsning av Barnläkarfallet- en förnekad rättsskandal av Kjell-Olof Feldt och Birgitta von Otter. ”Rättsstaten prövas bäst under tryck” är rubriken på Ströms kolumn.
* Håkan Lans är möjligen inte imponerad varken av svenskt eller amerikanskt rättssystem. Han har förlorat tvisten om ersättning för rättegångskostnader (mot ett amerikanskt bolag) efter en som han hävdar försumlig hantering av en amerikansk advokat i en tvist i amerikansk domstol om ett patent på färggrafik i datorer. Tingsrätt och hovrätt anser att Lans inte bevisat att det förekommit formella fel i hanteringen i den amerikanska domstolen.
* Pirate Bay-grundarna är sannolikt inte alls imponerade av rättssystemet. ”A document has been discovered online that shows the US Copyright Office, the US Department of Justice, and the US State Department worked with the Government of Sweden to prosecute the Pirate Bay…” (Polity News)
* Tele2 kanske, som med hänvisning till EU-domstolens beslut att förklara datalagringsdirektivet ogiltigt eftersom det strider mot grundläggande mänskliga rättigheter, trots det av Post- och telestyrelsen ska tvingas lagra datauppgifter, och därför vänt sig till Förvaltningsrätten. Rätten har nu beslutat att det inte behöver inhämtas något yttrande från EU-domstolen i tvisten. PTS anser att även om direktivet är ogiltigt ska svensk lag gälla – en lag som införts på grund av det (ogiltiga) direktivet.
* Tele2:s och andra svenska telekomkunders rättssäkerhet kanske också skulle kunna nämnas, men för dem handlar det ju inte om liv, pengar eller yrkesheder och karriär, där handlar det ”bara” om personlig integritet.
Det finns naturligtvis exempel från många länder. I Ryssland till exempel, där Pussy Riot inte är det värsta exemplet, utan Sergej Magnitskij. I USA, Aaron Swartz som drevs till självmord av federala åklagare.
Invändningar? Ja, naturligtvis är det väsentliga skillnader mellan exemplen ovan, och listan är på intet vis uttömmande.
Assange och de kvinnliga målsägandena i utredningen om misstänkt våldtäkt m m har jag inte ens nämnt.
Inte heller 15-åringen som hovrätten ansåg inte ha blivit våldtagen av sex tonårskillar i ett mörkt, låst rum. Tingsrätten dömde för gruppvåldtäkt, hovrätten friade. Jimmy Fredriksson skrev en kolumn om domen.
Jag har inte heller nämnt Blair Peach som slogs ihjäl av brittisk polis. Polisen frikändes eftersom rätten kom fram till att Peach hade ovanligt tunt skallben.
Däremot vill jag kommendera en bok: Eva Joly: Vardagshjältar, SNS Förlag, 2010. Det finns personer som gör sitt bästa för att upprätthålla lagar och rättssystem under ibland oerhört svåra förhållanden.
Det är ingen motsättning mellan ekologisk uthållighet och ekonomisk utveckling, och att inse det är att bejaka solidaritet i en bemärkelse som också omfattar kommande generationer.
Det var kontentan i det tal som Göran Persson (S), höll i Anna Lindhs park i Grillby öster om Enköping på lördagen. Den tidigare statsministern var inbjuden att invigningstala i parken 2004, men anmälde då förhinder. När nu arrangörerna, Enköpings arbetarekommun och Socialdemokrater för tro, förnyade inbjudan kom Göran Persson.
Göran Persson talade om solidaritet och miljöpolitik i Anna Lindhs park i Grillby.
– Jag fick välja själv vad jag skulle ta upp i mitt tal, och Anna var aktiv på många områden. Jag tänkte på kultur, en väldigt underskattad del av vårt samhälle där kulturarbetarna har en stor och viktig roll i att överbrygga klyftor mellan människor, sade Göran Persson.
– Jag tänkte på utrikespolitik och krisen i Ukraina, och på Rysslands sönderfall, som är vad vi nu bevittnar.
– Men jag stannade för Det gröna folkhemmet, nödvändigheten av att vi kopplar samman den traditionella socialdemokratiska folkhemstanken med en ekologisk politik som gör att vi kan lämna jorden till våra barn i bättre skick än vad den nu är i. Det är solidaritet i en vidare bemärkelse än den gängse. Det är solidaritet med kommande generationer, våra barn och barnbarn.
Göran Persson värjde sig mot föreställningar om att ett ekologiskt hållbart samhälle skulle vara liktydigt med ekonomisk tillbakagång:
– Ett ekologiskt uthålligt samhälle kräver modern teknik, det kräver forskning, produkter och produktion, och det kräver investeringar. Det innebär inte ekonomisk tillbakagång, det innebär utveckling och en produktiv välfärd.
Klimatförändringarna är en realitet anser Göran Persson. Att fem procent av forskarvärlden anser att de inte är en effekt av människors påverkan menade han att inte kan tas som ursäkt för att inte agera:
– Skulle vi i något annat fall bortse från vad 95 procent av forskarvärlden håller för sannolikt? var hans retoriska fråga till de drygt 200 personer som samlats i parken.
Persson tog exempel på förändringar från sin nuvarande bondetillvaro:
– Jag har i dagarna kört ut stödfoder till mina kossor, det var tänkt att bli vinterfoder. Men två månaders torka har gjort att vallarna inte växt som planerat. Vi har haft ett extremt väder. Vi har sett det här nu, och det har setts på andra håll i världen. Jag ser det som en bekräftelse på att de 95 procenten har rätt. Och då måste vi göra något, av solidaritet med kommande generationer.
Men Göran Persson vore inte den han är om han inte passade på att ge en känga till Alliansen i sitt tal:
– Det räcker inte med att nöjt luta sig tillbaka och konstatera att vi i Sverige har gjort vår del av sänkningen av koldioxidutsläpp, vi måste gå vidare, och det måste ske på ideologisk grund och med politiska beslut.
– Marknaden klarar inte allt. Marknaden är en dålig herre, den ska vara en tjänare. Vi måste visa vägen mot ett nytt samhällsbygge, en ny framtid. Vi måste komma bort från olja, kol och fossilgas, bort från fossila bränslen. Det krävs en politisk viljeinriktning för detta, och väntar vi för länge kan det bli för sent.
Snabba åtgärder krävs inte bara för klimatets skull menade Göran Persson:
– Politiska beslut kan föra utvecklingen framåt. Vill vi vara först i den utvecklingen måste vi ha en regering som vågar driva en sådan politik, inte en som bara sitter och väntar på ”marknadskrafterna”.
– Kan vi leda utvecklingen, då kommer produkterna, tillverkningen och den ekonomiska utvecklingen. Inom 20 år kan vi ha en elproduktion baserad på solceller, tekniken finns, se på Tyskland.
Från teorin gick Göran Persson sedan över till en del av praktiken som han då han nu beskriver sig som bonde, kanske ser bättre än han skulle ha gjort som politiker:
– Det är en skandal att vi har en stor anläggning i Norrköping för tillverkning av etanol, etanol som konkurreras ut av sämre etanol importerad från USA.
– Det är också en groteskt snabb inflyttning till stora städer samtidigt som landsbygden avfolkas. Vi måste lära oss, igen, att se värdena i naturen, och göra det möjligt att hålla landsbygden levande. Jordbruket är för övrigt också en del av klimatfrågan. Vad är det för fel att göra etanol av säden som odlas? Det är väl bra att jorden brukas, och att det som produceras kommer till god användning.
Avslutningsvis återknöt Göran Persson till sina kossor, och till lördagens frukost:
– Jag fick på Ekot höra att det spekuleras i att jag ska bli utrikesminister i en kommande S-regering. Det gjorde slut på frukostlugnet. Som kommentar kan jag bara travestera den gamla låten ”Får man ta hunden med sig in i himlen?”. Skulle jag mot förmodan få frågan blir min motfråga ”Får jag ta korna med mig in på UD?”. Och får jag inte det så vill inte jag heller dit.
*******
Om medialogik:
Riksmedia fanns på plats när Göran Persson valtalade i Grillby. Men rapporteringen handlade inte om miljöpolitik.
En av Morgonekots huvudnyheter på lördagen gällde ”en tillförlitlig uppgift” om att Löfven ”vill ha” Persson som utrikesminister.
Kvällens ekosändningar ägnades åt Göran Perssons och Stefan Löfvens dementier av spekulationer om tilldelning av ministerposter i en eventuellt kommande S-ledd regering.
Den tillförlitliga uppgiften lämnades dagarna efter att Margot Wallström återinträtt i det socialdemokratiska valmaskineriet. Att Wallström och Persson inte drog jämnt och att det var en anledning till att hon lämnade inrikespolitiken är en uppgift som cirkulerat och inte ifrågasatts.
Wallström har tidigare varit EU:s miljökommissionär och haft internationella uppdrag för FN. Det är inte alltför osannolikt att miljöfrågor och även en del utrikesfrågor kommer att ligga på henne i valrörelsen.
Ett referat, eller åtminstone omnämnande, av vad Göran Persson faktiskt talade om i Anna Lindhs park, skulle ha varit ett stöd för (S) och Wallström.
Uppgiften att Persson kunde vara aktuell som utrikesminister skulle däremot kunna röra upp motsättningar i valmaskineriet, och i förlängningen också ytterligare spekulationer om regeringsduglighet.
Media, inte bara Ekot, ägnade den möjliga ministerposten baserad på en anonym källa allt rapporteringsutrymme.
”Medialogik” kallas det, en logik som är lätt att utnyttja för den som så vill.
*******
Om utveckling av klimatvänlig energiteknik:
Tyskland har legat långt framme när det gällt produktion av solpaneler. Produktionen höll på att konkurreras ut av kinesiska paneler som var billigare, enligt många bedömare därför att kinesiska tillverkare gynnades av staten genom gratis mark och fördelaktiga lån. EU-kommissionen beslutade efter klagomål från branschen att införa strafftullar (USA införde också högre tariffer med liknande motiveringar) Se: http://www.europa.eu/rapid/press-release_MEMO-13-498_sv
Om nationell produktion, konkurrerande internationella producenter, WTO och alla komplikationer som kan uppstå, sade Göran Persson ingenting. Inte heller något om kärnkraft och kärnkraftverk.
Det är bättre med betalkort än med matpaket. Så tycker syriska flyktingar i Jordanien enligt ett reportage i SvD 1 februari -14.
Livet blir värdigare när man får välja mat själv, och jordanska företagare blir också glada för nya kunder med betalkortsförmåga.
Vem vill inte välja själv vad som ska inhandlas och småningom inmundigas. Självklart är det så.
Och naturligtvis är det bra om jordanier tjänar på flyktingarna snarare än bara ser dem som en belastning på det egna landet, försörjda som de tidigare blev med mat från stora, rentav multinationella grossister. Grossister som då tog hem vinsten på affärerna med WFP, FN:s livsmedelsprogram, i stället för att den kom lokalsamhällets butiksägare till del.
Det är bara några saker som jag undrar över med betalkorten.
Vem tillhandahåller dem?
Är det avgifter på användningen av dem, som i svenska butiker där varje draget betalkort genererar en avgift till banken?
Vilka maskiner är det som tar korten, och vem säljer och servar dem?
Blir hanteringen dyrare med betalkort än med matpaket, eller än den skulle varit med, säg utdelning av kontanter?
”I USA håvar banker in storkovan med hjälp av de betalkort som fattiga amerikaner får i stället för kontanter eller matkuponger. Betalkorten kallas EBT, Electronic Benefits Transfer. Tre företag dominerar distributionen av korten, Efunds, Affiliated Computers Systems och JP Morgan Chase.
Korten är belagda med adminsitationsavgifter, EBT-maskinerna i afffärerna med månadsavgifter, avgifter tas ut för förlorade kort och för samtal till kundtjänst.
Det är SvD (23 augusti, Näringsliv, skribent Daniel Kederstedt) som berättar om EBT-korten och hur de fungerar, och också om en rapport från GAI, Government Accountability Institute, ungefär motsvarande Riksrevisionen.
GAI har kommit fram till att JP Morgan Chase under de senaste nio åren tjänat 3,6 miljarder kronor från 18 delstater där de tillhandahåller EBT-kort.
Kederstedt avslutar sin artikel med GAI:s notering att JP Morgan Chase blivit en allt större donator till jordbruksmyndigheten som hanterar EBT-systemet. 83 000 dollar i snitt varje valperiod 1998-2002, 215 000 dollar år 2010.”
Betalkortsinköp är säkerligen värdigare än matpaket, och naturligtvis är det utmärkt att kunna välja vad man vill laga till middag.
Men nog tål det att fundera på vem/vilka det var som kom på att betalkort är den bästa lösningen, och över vilka andra effekter betalkorten får. Också.
Import av ord och import av varor kan ge såväl väntade som oväntade konsekvenser.
När import av haggis, den skotska traditionella rätt som påminner om pölsa, men ändå inte, förbjöds till USA och Kanada 1971, oklart av vilket skäl, så uppstod en marknad för haggis-smuggling.
Hur utbredd smugglingstrafiken över Atlanten blev är likaledes oklart.
Men klart är att amerikanska entreprenörer fann en ny nisch. Amerika-tillverkad haggis, finns såväl vegetarisk som i originalskicka med undantag för att amerikanska varianten levereras i burk och inte är tillredd i fårmage som originalrecepten föreskriver.
Fårmagar är väl ohygienskt kantänka.
Nu verkar ändå ljuset nå den skotska haggishimlen till sist i varje fall. Enligt rapporter i media har den brittiske livsmedelsministern satsat stenhårt på att få amerikanska myndigheter att häva importförbudet. Detta rapporterades i svenska medier i juni 2014. Hur satsningen har gått har ännu inte rapporterats.
Under nästan lika lång tid har importen av inte minst amerikanska filmer pågått, om till Skottland i samma överväldigande grad som till Sverige är osäkert. I Sverige har de senaste åren i varje fall inte bara filmerna utan även deras titlar direktimporterats.
Avengers, Prometheus, The Amazing Spider Man, Men in Black, Ice Age, Hunger Games … exemplen är många fler.
James Bond filmen Quantum of Solace fick också behålla sin amerikanska titel.
Om detta skriver Olle Käll roligt i Språkförsvarets antologi Såld på engelska – om språkval i reklam och marknadsföring (Språkförsvaret 2013).
Olle Käll förmodar att den svenska distributören helt enkelt inte förstod vad titeln betydde, och att detta var en anledning så god som någon att inte översätta den. Men inte bara svenskar hade svårt att förstå vad titeln betydde.
Käll skriver:
”Symptomatiskt är att manusförfattaren Paul Haggis (! min kursivering), som svarade för den slutliga versionen av filmmanuset, inte gillade titeln: ”Det är inte min titel” sade han till MTV. ”Jag vet inte ens vad den betyder”, detta enligt en nätsida.” (Käll lämnar också referens till nätsidan, commanderbond.net/4899/paul-haggis-on-quantum-of-solace-its-not-mytitel.html).
Paul Haggis är enligt Wikipedia ”född 10 mars 1953 i London, Ontario, Kanada, är en tvåfaldig Oscars-vinnande kanadensisk regissör, manusförfattare och filmproducent.”
Vilket förhållande Haggis har till haggis framgår varken i Wikipedia eller någon annan av mig känd källa.
Samt haggis. Det ser möjligen ut en aning som pölsa, fast torrare. Men det smakar inte som pölsa. Korngrynen fattas, och kryddningen är annorlunda. Recept på haggis finns på nätet.
Krim går inte att jämföra med Kosovo hävdar folkrättsexperter och politiker. Kosovo hade all rätt att folkomrösta sig bort från Serbien.
Vad som sedan hänt med de serber som efter krigsslutet levde i nordöstra Kosovo hör man inte mycket talas om.
En del säger att det pågått en ”naturlig etnisk rensning” i området. Serber dör eller lämnar frivilligt Kosovo.
Men i Montenegro finns flyktingläger efter Kosovokriget.
Vem har hört talas om de lägren? Camp Konic One, och Camp Konic Two?
1999 kom flyktingarna till Konic, och där är de fortfarande, internflyktingar eftersom Montenegro var i federation med Serbien.
Vem bryr sig om flyktingarna i Camp Konic?
Någon?
Svenska Dagbladet publicerade ett bildreportage från Camp Konic 30 mars, text och foto av Gianmarco Maraviglia/Echo Photo Agency.
Heder åt SvD som gav ett helt uppslag åt människor som alla glömt/förträngt/avsiktligt struntar i.
Uppslaget under vinjetten SvD Insikt, ss 24-25, är inte utlagt på webben.
Ni som vill läsa och se bilderna får vända er till SvD och köpa tidningen eller gå till ert bibliotek och hoppas att de inte bara prenumererar på papperstidningen utan också att de har den kvar.
och lika i värde och rättigheter.” FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 1.
Det är geografiskt neutralt och duger inte för en liberal som Jan Björklund, ordförande (FP).
Nato och EU däremot, ”finns därför (att) våra barn ska få leva i frihet och demokrati”, säger han.
Det är häpnadsväckande.
Våra barn och andras ungar.
Om Ryssland och Ukraina säger Björklund ”Jag blev överraskad. Inte minst av brutaliteten.”
Brutaliteten?
Alla bedömare verkar annars vara överens om att annekteringen av Krim gick väldigt lugnt och utan brutalitet, om än inte regelrätt till.
Brutalitet jämfört med vad?
Militärens återkomst i Egypten och vad som sedan hänt?
Invasionen av Irak och vad som hänt därefter?
Invasionen av Afghanistan och därefter?
Libyen, där kidnappning av flyktingar från Eritrea blivit praxis som tidigare på Sinaihalvön??
Sydsudan?
Marocko och Västsahara kanske? Om den ockupationen kan ju i varje fall sägas att den inte är särskilt omskriven i svenska media.
Om skolreformer och förstelärare som ”ger vissa lärare möjlighet att tjäna betydligt bättre än sina kolleger”, säger Björklund:
”Först kanske det mest leder till osämja i lärarrummen, men i nästa steg kommer den positiva utvecklingen”.
Jaha?
Människor vänjer sig vid orättvisor, kanske han menar. Det är oklart efter vilka kriterier de förstelärare väljs ut som ska tjäna två månadslöner mera än sina kolleger, och undervisa mindre.
Men sånt är livet. Orättvist. En del är rika och friska, andra är fattiga och sjuka.
Det är Cecilia Stegö Chilò som har intervjuat Jan Björklund, resultatet är publicerat på ledarsidorna i SvD 20 april. Läs och förundras över såväl intervjuare som intervjuad.
Välgörenhet i stället för skatter – att ge av fri vilja till det eller dem man vill dela med sig till.
Visst är det vackert?
Men ännu vackrare blir det sedan 1 januari 2012, för efter det datumet kan man i Sverige vara givmild och samtidigt reducera sin skatt!
Två flugor i en smäll, s a s.
Det är lite grann som viljan att göra svartjobb vita: utan skatteavdrag får det vara.
Först Rut och sen en vit lön.
Först skatteavdrag och sen en gåva till Rädda Barnen, Röda Korset eller vilken av de stora organisationer som haft röd och möjlighet att registrera sig som gåvomottagare. Hittills lär det ska vara 66 stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund (!) som registrerat sig.
Men det är inte vilka små gåvor som helst som räknas som skattereducerande – minst 200 kronor per gåvotillfälle, och minst 2000 kronor per år ska det vara för att räknas.
25 procents skattereduktion kan den givmilde få, maximalt 1500 kronor.
Det är ynkligt att dra av på skatten för gåvor.
Det är ynkligt att betalning för tjänster som läxhjälp och hämtning från dagis ska ge skattereduktion. Och det är ännu ynkligare att inte små gåvor räknas – änkans skärv kan man läsa om evangelierna, och vad Jesus hade att säga till dem som föraktade den skulle kanske våra lagstiftare ta och läsa på om. Ifall de var frånvarande under den lektionen i skolan.
Åt den som har ska vara givet, och äganderätt ger pengar, nu mer än någonsin.
EU ger bidrag till jordägare och Sveriges regering har ändrat lagstiftningen så att inte bara ockerhyror är lagenliga, och schablonavdragen för andrahandsuthyrning höjs från 21 000 kronor till 40 000 kronor per år.
Det går också att göra sig en hacka på små stugor på den egna tomten, 26 kvadratmeter kan de vara, och sedan kan de hyras ut till någon av alla dem som står utan bostad i Stockholm och andra städer där bristen är skriande.
Nu ska studentrummens storlek minska också. Det räcker med 16 kvadratmeter tycker bostadsministern.
Om det i dessa kvadratmeter också ingår toalett och dusch har inte framgått. Men kanske ministern vet att de allra flesta studenter vill ha egna hygienutrymmen, och helst också eget pentry?
Den tid då städning av allmänna utrymmen ingick i hyran är sedan länge förgången, men så är också just städning ett monumentalt problem i korridorboenden. Problemet uppstår inte för dem som inte städar, utan för de som gör det – eller rättare sagt inte ständigt vill göra det efter andra som i största möjliga utsträckning låter bli.
I stället för att göra något åt bristen, nämligen se till att det byggs nya bostäder, genomförs reform efter reform som sätter dem som redan äger i allt bättre position att utnyttja ägandet ekonomiskt.
I den mån något annat förespråkas är det enklare byggregler, mindre inflytande från grannar och närboende, snabbare beslut i lägre instanser, stopp för lokala regler för nybyggnation, färre p-platser som krav till nybyggen av bostadshus … pruta på kvaliteten i stället för att bygga hyresrätter i offentlig regi.
Allmännyttan har i stället sålts ut eller håller på att renoveras till hyresnivåer som tidigare hyresgäster inte klarar.
Så var ska de bo, de inte nödvändigtvis fattiga och arma, men de som inte har löner som svarar mot kostnaden för hyror och andra levnadsomkostnader?
Eller är det bostadsbidrag som ska till?
”Kaptitalet höjer hyrorna, och staten bostadsbidragen …”
Vad är det i vårt samhälle som gjort att äganderätt inte bara ger rätt till ägande, utan också till makt över alla som inte äger, bostadslösa oavsett ålder till exempel?
Lika stötande är EU:s jordbruksbidrag som inte längre delas ut med produktion som grund, utan ägande – arealbidrag heter det numera, och betalas ut per ägd hektar, olika stora bidrag beroende på möjlig produktionskapacitet. Allt som krävs är att arealerna ska kunna återtas i produktion om så är nödvändigt, det vill säga trädan får inte övergå i förbuskning.
Det är något som inte är som det ska när ägande lönar sig bättre än arbete och produktion.
Eva Joly är imponerande. Hon är norska, kom till Paris som au pair, stannade, gifte sig, utbildade sig till jurist, utsågs till juge d’instruction, undersökningsdomare, och genomförde utredningen av den monumentala mut- och korruptionshärva som det franska oljeföretaget Elf-Aquitaine, och också många maktens män, företagare och politiker, var djupt inblandade i. Hon levde under flera år med vakter dygnet runt, ständigt hotad.
Under utredningen som i hög grad berörde Elfs affärer i Gabon och Gabons högsta dignitärer, skrev en gabonesisk tidning om utredningen och refererade till henne som ”en norska som luktar rutten torsk”.
Hon har skrivit en bok om utredningen, ”Sanningens ögonblick”, Bokförlaget DN 2003.
Den rekommenderas varmt.
Hennes trovärdighet som jurist och osviklig i kampen för ett för alla rättssäkert samhälle är hög, mycket hög.
Nu är Eva Joly EU-parlamentariker, invald av de Gröna i Frankrike.
Som EU-parlamentariker har hon enligt en artikel i SvD 28 mars besökt Sverige för att försöka bryta dödläget i utredningen om Julian Assange, misstänkt för olaga tvång, två fall av sexuellt ofredande och våldtäkt.
Assange är häktad i sin frånvaro, och har sökt och fått asyl vid Ecuadors ambassad i London. Han vägrar komma till Sverige som åklagaren Marianne Ny begärt, eftersom han är rädd för tt från Sverige bli utlämnad till USA där han anklagas för terrorism och spioneri.
Av USA betraktas Assange inte som publicist. Wikileaks offentliggörande av filmen Collateral Murder där amerikanska soldater i Irak från en helikopter mejar ned en grupp civila på en gata, bland dem två journalister som arbetade för Reuters, var inte i amerikanska ögon ett avslöjande av krigsbrott utan ett sätt att gå fienden tillhanda.
Eva Joly citeras i artikeln skriven av Harry Amster:
– Detta är ett hot mot alla journalister i världen och det är inte den värld vi vill ha. Jag förstår inte varför Assange ska ge upp sina mäskliga rättigheter för att låta sig utfrågas i Sverige med risk för utvisning till USA.
Eva Joly anser att inget hindrar Marianne Ny från att förhöra Assange på ambassaden i London. En rättegång kan genomföras i Sverige med Assanges advokater närvarande och Assange med via Skype.
Eva Joly är inte ensam om att ifrågasätta åklagarens vägran att genomföra förhör med Assange i London. Jurister har gjort det, journalister har gjort det.
Åklagare har i andra fall inga problem med att åka utomlands för att genomföra förhör, mycket längre bort än Storbritannien.
Under besöket i Sverige ville Joly träffa justitieminister Ask och åklagare Ny. Ingen av dem hade tid att träffa Eva Joly.
Var de rädda att hon skulle lukta rutten torsk?
Eller var de kanske rädda att det är de och det svenska rättsväsendet som luktar, om inte torsk så i varje fall ruttet.
Slutcitatet i Amsters artikel lyder:
– Vanligtvis när jag som EU-parlamentariker ber om ett möte brukar jag få det, säger Eva Joly.
PS. Även om Assange skulle få garantier för att inte lämnas ut till USA om han kom till Sverige, vad skulle sådana garantier vara värda? Hade inte Sverige fått ”garantier” från Egypten att de två egyptier som kidnappades och forslades till Egypten med CIA-plan från Bromma 2001, inte skulle torteras? Vad var de garantierna värda? FRA, NSA och datasäkerhet ska vi inte tala om. Dick Sundevall, chefredaktör för webbtidningen Para§raf, har skrivit flera artiklar om fallet Assange. Jag är inte glad över allt i artiklarna, men finner dem trots det läsvärda. DS
Verkliga och inte bara kosmetiska konstitutionella reformer efterlyser Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov enligt en artikel i SvD 5 april. Det handlar om krisen i Ukraina och skydd av minoriteters rättigheter. Mer än bara kosmetiskt intresse för reformer skulle WTO gärna se att också Ryssland kunde visa 1,5 år efter att landet kom med i Världshandelsorganisationen.
Vid ett seminarium i Uppsala torsdagen 3 april talade Joakim Reiter, ambassadör vid den svenska WTO delegationen i Genève, under rubriken ”Russia: the New Kid on the Block. How has Russia done so far?”
Diplomatiskt berättade ambassadör Reiter att Rysslands representanter inte kommit till Genève som ”a ravaging Siberian bear”, vilket några uttryckt oro för, utan tvärtom stillsamt rekognoserat och lärt sig hur WTO-kulturen fungerar. Under Bali-konferensen i november 2013 var ryska diplomater också till hjälp för att få förhandlingarna att leda fram till ett avtal.
Men
Ryssland har också i osedvanligt stor omfattning misslyckats med att verkställa överenskommelser om tulltariffer på en mängd varor. Trä och pappersmassa är två som vållat bekymmer och klagomål när det gäller EU-länder. Men stål är en annan och sammanlagt är det flera hundra produkter som tullarna inte anpassats för, 18 månader efter inträdet.
– En förklaring som gavs några månader efter inträdet var att de nya bestämmelserna inte hunnit kommuniceras och verkställas på grund av semesterperioden. Men fortfarande ett år senare har verkställigheten inte genomförts.
Ambassadör Reiter kommenterade naturligtvis inte ryska semesterperioders längd.
– Ryssland har också infört tveksamma restriktioner för importprodukter. Senaste gällde det fläskkött, med motiveringen att två vildsvin smittade med afrikansk svinfeber hittats i gränstrakterna mellan Lituaen och Belarus. Enligt vissa uppgifter ska sjukdomen vara vanligt förekommande bland ryska vildsvin, och att det cirkulerat rykten om att de två vildsvinen saken gäller i själva verket kommit från Ryssland ska bedömas som just rykten, men importstoppet har stor betydelse för EU-producenter av fläskkött.
Ytterligare ett område där Ryssland inte motsvarat WTO-avtalen gäller skydd av intellektuella rättigheter, ambassadören gick inte närmare in på exempel där.
– WTO är en klubb där man blir medlem därför att man gått med på att följa klubbens regler. Ryssland är inte ensamt om att på olika sätt försöka kringgå regler, men mängden produkter där tullavtalen inte följs saknar motsvarighet bland övriga klubbmedlemmar.
Frågor ställdes om annekteringen av Krim och EU:s och USA:s beslutade sanktioner mot Ryssland.
Men enligt Reiter finns inget samband mellan WTO och sanktionerna. USA har sedan decennier ett handelsembargo mot Kuba, Venezuela ett embargo mot Panama, och det finns starka internationella restriktioner mot Iran. Medlemsländerna är angelägna ”not to trigger a call on §21, and open claims of national security” när det gäller sanktioner och deras inverkan på WTO.
Så, utrikesminister Sergej Lavrov, kanske ett samtal med kollegorna i inrikes- och handelsministerierna vore bra, för att få till verkliga reformer av om inte konstitutionen så åtminstone av kommunikationen inom de egna myndigheterna, så att ingångna avtal med WTO-klubben verkställs?
