Mä mä mä mä mä mä

Jag återkommer till Bodil Malmsten, denna underbara författare som får mig att skratta och tänka.
Skrattar gör man för att man känner igen sig, eller för att man blir överraskad.
Bodil Malmsten behärskar båda formerna.

I ”Det är fortfarande ingen ordning på mina papper” skriver hon om lyckoproblemet:
”All forskning som sysslar med lyckoproblemet kommer gång på gång fram till samma sak – det är inte yttre framgång som gör folk lyckliga. (…)
Att städa ett skåp ger större lycka än att åka till en paradisö.
Och skulle man inte bli lycklig av att städa skåpet så har man i alla fall ett städat skåp.”

Eller hur?

Om det vietnamesiska språket, språkkursen på band och de sex olika tonfall som en stavelse kan uttalas med:
”… en vietnamesisk röst som på bandet säger ett ord som för ovana öron är: mä.
Ordet mä upprepas sex på varandra följande gånger för att eleven ska lära sig höra skillnad på de sex olika tonerna.
Jag hör ingen skillnad.






Efter tre månader i Hanoi är det omöjligt för mig att få taxicahuffören att förstå vad jag säger när jag ber om att få bli körd till Quoc Hoa Hotel på Bat Dan Street.”

Vad ska den säga som aldrig hört skillnad på avô och avò? Bara skratta.

Eller följande, om att bli inparkerad på franska:
”Vinkar gubbarna åt höger vrider jag åt vänster och tvärtom. Min franska som inte är något vidare till vardags blir inte bättre av att stå i centrum för spektaklet.
’Jag förstår mig inte om ni behagar’. Säger jag och lämnar över åt gubbarna. Hoppar ur och glömmer att dra åt handbromsen. Hade jag inte i sista stund lyckats kasta mig på spaken hade en katastrof av aldrig tidigare skådat slag hänt där på parkeringen, men jag lyckas och belönas med en stående ovation av folkmassan.
Baskrar kastas i luften. Marseljäsen sjungs.
Till folkets jubel lämnar jag parkeringen … ”

Men hon skriver också om Georg Henrik von Wright, eftertänkaren. Det bör inte citeras, det bör läsas.
Hon skriver om Kapucsinski, hon skriver om Eva Joly, den norska utredningsdomaren, och Elf under rubriken ”Om sluskars mätresser”.
Hon skriver under rubriken ”Pol Pot och Posten” där elförsörjningen får följa med i samma svep som Posten, och hon skriver
”Om brottsförebyggande bedrifter”:
”Som en del i förskingringsprocessen ska biblioteken privatiseras.
Läggas ut på lägsta anbud. Som snöröjningen i Stockholm som gick till lägstbjudande vilket medför att stockholmarna inte längre kan gå ut i den händelse av nederbörd. Innebörden av begreppet insnöad aktualiseras.”

Och om ”Titta ett tåg”:
”Bara för några år sedan var det ovanligt med stopp i lokaltrafiken i Stockholm.
’Det var stopp i tunnelbanan’ sa man när man kom för sent.
’Åh fan’ sa den till vilken ursäkten gavs.
(…)
Vintern 2000 var det dramatiskt om ett tåg kom.
(…)
Titta ett tåg!”

Det finns mycket , mycket mer att glädjas åt och fundera över i Bodil Malmstens bok ”Det är fortfarande ingen ordning på mina papper”. Albert Bonniers förlag gav ut den i Bonnierpocket 2004.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.