Rättvisans fuktade finger

Rättssäkerhet är ett av de krav som ställs på länder som aspirerar på att omvandlas till demokratier, från rena diktaturer eller demokratier med mer eller mindre starka frågetecken.

Garantier från en diktatur att de och deras hantlangare inte ska tortera fångar är inte mycket värda. Att så är fallet torde de flesta förstå efter allt som avslöjats om vad som hände de två egyptier som utlämnades/kidnappades från Sverige 2001, med regeringens goda minne.

Finns det anledning för Julian Assange att lita på garantier från svenska regeringen att han inte kommer att utlämnas till USA om han kommer till Sverige?
Enligt SvD 18 september ska Assange ha sagt att ”jag kommer jättegärna till Sverige”, under vissa villkor, nämligen om Sverige kan garantera Ecuador att han inte utlämnas till USA.

Tillåt mig tvivla på att en sådan garanti skulle vara värd papperet den skrivs på, eller ens luften den tar att uttala.

Det plågar mig att min tilltro till rättsväsendet i Sverige urholkas allt mer för varje år.
Det är sant att det finns domslut som är lätta att göra stora rubriker på, rubriker som ställer domslut och de som kommit fram till dem i tvivelaktig dager.
Och det är också sant att domslut kan förklaras utifrån lagtexter och förarbeten som får dem att, i någon utsträckning, framstå som förklarliga.

Men det går inte att komma i från att det är stötande, och värre än så, att en svensk domstol finner det försvarligt att frikänna förövare som kört upp en flaska i underlivet på en ung flicka, med förklaringen att ”flickan kan ha hållit ihop benen för att hon var blyg”.
Va?

Eller att gängvåldtäktsmän frikänns för att flickan inte var ”i hjälplöst tillstånd”, instängd med sex gärningsmän som stod i kö för att våldta henne.
Va?

Och det är egendomligt att utredningar av våldtäkter läggs ned av åklagare för att de är svårutredda 2002, och gärningsmannen grips och åtalas tio år senare för ett flertal synnerligen grova våldtäkter och övergrepp, däribland de svårutredda från tio år tidigare.

Det är ännu egendomligare att en filmad grov misshandel med känd gärningsman ännu fyra år senare inte lett till rättegång. Utredningen av misshandeln som skedde under en Ålandskryssning lades i ett skede ned av åklagaren, trots film och känd gärningsman, och togs upp igen först efter att Aftonbladet skrivit om fallet. Det har kallats till rättegång tre gånger men huvudförhandlingarna har ställts in lika många gånger. (Aftonbladet 20 sept -13)

I ett människohandelmål där rumänska kvinnor utnyttjats i trafficking anhölls en man i sin frånvaro. En av kvinnorna vittnade emot honom, hon hotades och misshandlades av mannen för att hon lämnat uppgifter om honom och härvan, men i stället för att häkta honom och utfärda en internationell arresteringsorder, lämnades fallet över till rumänsk polis. Mannen åtalades aldrig i Sverige. Såväl kvinnan som hennes föräldrar har enligt uppgifter i media hotats och misshandlats efter rättegången. ”Hemskt olyckligt” citerades åklagaren i målet i Expressen 16 september.

Utredningarna av sexövergrepp mot underåriga som omfattade bland annat Göran Lindberg fullföljdes inte trots att det fanns underlag för fortsatta uredningar långt innan han faktiskt greps och så småningom dömdes.

Julian Assange är däremot häktad i sin frånvaro, misstänkt för bland annat våldtäkt. Så vitt är känt gällde anmälningarna (som i sig varken behöver eller ska ifrågasättas) mot honom varken uppförande av flaskor i underliv, gängvåldtäkt eller underåriga.
Att namnet på den misstänkte förövaren kommer ut nästan direkt när brottsanmälningar gjorts hör inte till vanligheterna, tvärtom, men Assanges namn slapp ut väldigt fort.

Förhör hölls inte innan han lämnade Sverige (enligt uppgift från åklagarmyndighetens informationsdirektör hade åklagaren kontakt med Assanges advokat men Assange infann sig aldrig till något förhör. Om det betyder att han kallades men inte kom framgår inte. (Journalisten 6-26 sept -12)) och reste vidare till England, och förhör kan inte hållas i England, nej.

Assange och Wikileaks är närmast synonyma, och anmälningarna mot honom och allt som därefter följt kom efter att Wikileaks släppt ett stort antal dokument och videoklipp om USA:s krigföring i Irak och Afghanistan.
I mejl från Fred Burton, vice vd i det amerikanska underrättelseföretaget Stratfor, har det gjorts klart att det finns ett ”färdigt åtal mot Assange”. (Expressen 28 februari -12). Åtalsrubriceringen torde vara spioneri.

De 14 svenska Greenpeaceaktivister som tog sig in på Forsmarks yttre säkerhetsområde i oktober 2012 dömdes av Uppsala tingsrätt i maj i år för grovt olaga intrång till villkorliga domar och böter. Privatpersoner har inte rätt att utföra egna kontroller av beredskapen vid skyddsobjekt anser domstolen (UNT 16 maj -13). Det låter ju rimligt, men i tidigare domar i tings- och hovrätter efter en aktion 2010 dömdes för intrång av normalgraden. Och det är väl egentligen inte rimligt att intrång ska kunna ske. Igen. Om beredskapen är god, vill säga. Så det var väl bra att den testades i skarpt läge, inte som övning. Kan man tycka.

Somliga går fria, andra döms. Somligt utreds, annat inte. Somliga häktas i sin frånvaro, andra inte.
Om jag var Assange skulle jag inte lita på några garantier från Sverige om att inte utlämnas till USA. Jag skulle inte heller tro att jag skulle frikännas i domstol om jag åtalades för sexbrott, oavsett rubricering.

Rättvisan må vara blind, men hen har ett fuktat finger väl uppsträckt så det går att känna från vilket håll vinden blåser.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.