En bild säger …

mer än tusen ord.
Om man ger sig tid att titta på bilden.

IMG_6043

Så titta på Tomas Oneborgs underbara bild av EQT:s vd Conni Jonsson: orakad, utan slips och i skjortärmarna, blir han serverad kaffe av kvinna med make up, målade naglar, pärlor i örsnibbarna och leopard(!)mönstrad klänning är … fantastisk. (SvD Näringsliv, 5 juni 2013)
Rubriken gör den inte sämre, ”Nja, vi letar faktiskt efter tjejer också.” (Riskkapitalbolaget EQT ska rekrytera styrelse till nytt ägarbolag.)
Conni hittade Josef, Marcus, Leif och Finn till sin nya styrelse. Inga tjejer. Synd va?

Kvinnor som syns eller inte syns. Kvinnor som finns, får finnas, inte får finnas. I varje fall inte var som helst, eller hur som helst.

Ondgjort mig över porr har jag tidigare på denna blogg. Inga skrivna men väl muntliga kommentarer har jag fått. Jag tycker fortfarande likadant, men visst, det är skillnad på porr och porr. Och på erotik och porr. Erotisk litteratur, ja visst kan den vara upphetsande, rent av instruktiv. Men våld och tvång, nä tack.

Ondgjort mig har jag också över det vardagliggörande av prostitution som sker bland annat genom artiklar i nyhetstidningar, ”jag gör det bara så länge jag vill”, ”kunderna är hyggliga”, ”bra med extrapengar under studietiden”, osv osv osv

I Pat Barkers senaste roman, Toby’s room, säger Kit Neville med förfärlig ansiktsskada från Västfronten (första världskriget) om sin första permission från militärsjukhuset:
– Went to a brothel. I thought at first the stupid little cow was going to refuse. I soon put a stop to that.
Senare säger samme Kit Neville som kommit på en överordnad som hade sex med en stallpojke:
– We’re talking about a man exploiting his inferiors. Brooke was an officer. That lad couldn’t have said no even if he’d wanted to.
Och när den person Neville berättar för säger att det kanske fanns känslor mellan officeren och stallpojken:
– I knew the boy. Total idiot, face like a pig’s arse.
Att Kit Neville inte är en sympatisk romankaraktär förtar inte kontrasten i synen på kvinnor, och på underordnade män. Hur det är så är män ändå män, oavsett om de är ”total idiots, faces like a pig arse’s”, och ska inte exploateras.

I recensionen av spelet Metro last light kommenterar recensenten särskilt ”den nochalanta sexism som genomsyrar Last light. De enda kvinnor som förekommer som annat än bakgrundsrekvisita är översexualiserade strippor, vars enda samtalsämnen är smink och män … Spelet är skamlöst objektifierande – kvinnor är inte ens personer, de är hårdvaluta att köpas eller belönas med.” Tove Bengtsson recenserade i SvD 17 maj 2013.
Metro last light är uppföljare till Metro 2033 som bygger på boken med samma namn av Dimitrij Gluchovskij.
Synen på kvinnor i Ryssland är … låt säga, ibland öppet annorlunda än vad vi är vana vid. Öppet vana vid alltså.

Ännu mera annorlunda är synen på kvinnor i Afghanistan, det andra största mottagarlandet av svenska biståndspengar.
Operation 1325, Kvinna till kvinna och Svenska Afghanistankommittén har pläderat för att biståndet ska villkoras med krav på förbättringar av kvinnors och barns situation. Ingen rapport har setts om att några sådana villkor ställts från bistånds- eller utrikesminister.

För den som sett Nima Sarvestanis film ”Frihet bakom galler” förefaller ett sätt att förbättra afghanska kvinnors villkor vara att bygga, förvalta och kontrollera kvinnofängelser med plats för barn, och med skolor och yrkesskolor för barn och vuxna. Och besöksförbud för misshandlande män.

Sen är det det där med ”öppet vana vid”. Ibland blir det ändå tydligt att synen på kvinnor även i Sverige inte är den vi tror, och skulle önska. För det är faktiskt så att unga tjejer inte vill få flaskor uppkörda i slidan, som en svensk tingsrätt tycks ha trott. Eller att det på intet vis är acceptabelt att påtvingat analsex som skett ”av misstag, träffade fel” inte ska vara straffbart, som en annan tingsrätt ansåg. Eller att misstankar om grova våldtäkter inte utreds av polisen med hänvisning till ”resursbrist” och ”utredningstekniska svårigheter”.

Tomas Oneborgs fantastiska foto säger inget om rättstillämpning, men det säger verkligen mer än tusen ord om män och kvinnor, över- och underordning.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *