Jag slutar skämmas. Jamen. Jag har all rätt i världen att tycka pornografi är för jävlig. Just det. Jag skiter i ”yttrandefrihet”.
Det är inte yttrandefrihet att filma eller fotografera hur någon eller några kör upp flaskor i folk, oberoende av kön. Eller penetrerar alla upptänkliga hål, samtidigt, med tänkbara och otänkbara attiraljer.
Om tidsbestämda tabun skrev Annina Rabe en krönika i DN 19 februari 2013. ”Pedofili i folkhemmet” löd rubriken.
Rabe utgår från en artikel i Hemmets Journal (!) av år 1975. Artikeln handlade om den indiska muria-stammen där barn redan från femårsåldern börjar ha sex med äldre, initiationsriter som beskrivs utan höjda ögonbryn. Dessutom framhölls det i artikeln att barnen inte behöver tröttna på någon eftersom de byter partner var fjärde natt. Det ansågs exotiskt, främmande.
Jahaja. 1975. Det var långt innan pedofiler, barntrafficking och barnsexhandel började beskrivas som de förfärliga övergrepp de är.
När handlingssätt är så främmande att de ses som exotiska, eller som något man kan skratta åt, då är det ännu något som de flesta inte kan tänka sker IRL, här.
Har det otänkbara däremot blivit en del av en verklighet ständigt tillgänglig via bilder och filmer, då kan det inte bara tänkas, det kan utföras. På prov kanske? Eller som en variant av vardagen?
Och förövarna finns IRL. De som vill ha orörda, outvecklade kroppar att hantera utan empati och respekt för barns rättigheter, eller se andra hantera dem utan empati och respekt för barns rättigheter.
Europarådet, EU och USA har gemensamt och var för sig antagit direktiv och uttalanden om att kampen mot sexuellt utnyttjande av barn är en viktig del av strategin i arbetet för barnens rättigheter. Barnpornografi på internet är en av de saker som ska bekämpas.
Varje dag anmäls minst ett barnpornografibrott till rikspolisstyrelsens grupp mot sexövergrepp mot barn och barnpornografibrott enligt en TT-artikel från december 2012. Det skulle kunna vara fler, om det fanns resurser att ta emot dem.
Det finns tusentals domäner och communities på nätet som innehåller barnpornografi, många av barnen som figurerar i filmer och på bilder är tio år eller yngre, ned till spädbarn. Merparten är flickor.
”Det jobbas rätt lite med att identifiera vilka barnen är” säger polisen som intervjuas av TT. Polisen spårar i stället de som tittar, innehavarna.
I Sverige har polis och åklagare också arbetat med att utreda och åtala innehavare av tecknad barnpornografi, japansk manga. HD friade så småningom innehavaren, en mangaexpert och översättare av manga, i alla fall utom ett, den 39:e teckningen där HD ansåg att det nog ändå såg ut som en verklig och underårig människa på teckningen.
Att barnpornografi där verkliga barn utsätts för vuxnas sexualitet och våld, sexuell eller inte, är förbjuden är självklart. Det borde också vara självklart att de som gör och medverkar i filmer där barn utsätts för sexbrott jagades med större energi och outtröttlighet än fildelare som laddar ner och tittar på ordinära filmer och lyssnar på ordinär musik på sina datorer.
Men det är uppenbarligen inte bara så att energin och outtröttligheten är mindre, den är i det närmaste obefintlig. De drabbade barnen har kanske inga ekonomiska muskler eller advokater som för deras talan?
Så långt barnpornografi. Mina åsikter om detta är sannolikt inte kontroversiella.
Men ”vanlig” pornografi då?
Pornografin släpptes fri i Sverige 1971 med hänvisning till yttrandefriheten. Att förbjuda porr har nu blivit något som förefaller så verklighetsfrämmande att det är något som bara stygga, dumma EU ibland sägs vilja göra.
Men varken hårdporr, porr eller ens sexmässor är nödvändigtvis friskhetstecken i samhällen. Inte artiklar som framställer prostitution som normalitet heller.
Lila jättedildoar och knytnävar i vaginan, snaror runt ballarna och piskmärken på skinkor, plastfår och kön som rakas för att se outvecklade ut.
Men vaffan.
Det finns en kortfilm, Porrskadat, som jag bara läst om. Men jag är glad att den finns och jag hoppas att inte bara jag som redan är anti-, utan många, många som tror att porr är något som måste finnas, för att … för att … ja, varför?, kommer att se den.
Inte minst killar. I filmen berättar tjejer om hur det är ”att leva upp till den bild som pojkvänner har onanerat till”. Killar som inte ens orkar fantisera tydligen – de har väl ingen fantisator, kantänka. Pffft.
Läste förresten om en porrstjärna specialiserad på analsex. Före inspelningar fastade hon i 24 timmar och gjorde flera tarmsköljningar. Efter inspelningar låg hon i fosterställning i dygn, tills såren läkte och smärtorna vek. Hon tyckte det var roligt om hon beredde nöje för dem som såg filmerna. Vill ni leva upp till det, tjejer?
Nej vaffan.
Vill vuxna som är överens om både inledning och stopp testa något nytt så ok då.
Men de allra flesta vill garanterat inte ha varken flaskor eller knytnävar inkörda i någon kroppsöppning, eller bli bundna och blåslagna.
Vägra pornografi! Låt det otänkbara förbli otänkbart.
Vägra behandla barn, kvinnor och män utan empati och respekt!
Våga göra egna erfarenheter, som jämbördiga parter.
Våga ge, våga ta, våga styrka, våga svaghet. Våga vara vuxna, våga älska!