Fördomar dödar

Drygt tre månader efter en för hbtq-personer positiv nyhet från S:t Petersburg, kom ett svartast möjliga nyhetstelegram från samma stad: Jelena Grigorjeva har mördats.
Åtta knivhugg och spår av stryptag.
En rysk nätsajt uppmanar till attacker på hbtq-personer och aktivister vilkas namn och adresser listas på sajten. Belöningar utlovas. Jelena Grigorjevas namn fanns på listan.
Att homosexualitet inte är förbjudet i Ryssland innebär … inte mycket. Homofobin är utbredd och understöds av kyrka och politiker. Sedan 2013 finns lagen som förbjuder ”propaganda för icke-traditionella sexuella umgängen”. Formellt ska den skydda barn och ungdomar och ”traditionella familjevärderingar”. I praktiken har den gjort hbtq-personer än mer utsatta för trakasserier, hot och … mord.

I ett land där rätt inte nödvändigtvis bygger på lag utan på pengar och kontakter kan det ändå, någon gång, ske något positivt, som då S:t Petersburgs distriktsdomstol i april beslöt att avskedandet av transpersonen A från det tryckeri där hon till arbetsgivarens uttalade belåtenhet arbetat under tio år, var olagligt. Avskedad blev hon efter könsbyte, och rättsprocessen hade pågått i två år då domen meddelades.
Anledningen till avskedandet uppgavs vara att hennes yrke, ”deep printing” (jag har inte hittat någon svensk översättning), är ett av 456 jobb som kvinnor inte får ha i Ryssland.
Coming Out, LGBT-organisation i S:t Petersburg, anser det vara diskriminering att förbjuda kvinnor att ha vissa jobb, och i A:s fall också diskriminering på grund av sexuell läggning.

Jag kan bara hoppas att domen om den överklagas står sig. Och också hoppas att den eller de som dödade Jelena Grigojevas hittas, åtalas och döms för mord.

De ”traditionella familjevärderingarna” har ryska duman och president Putin skyddat än mera genom en lag som trädde i kraft 2017. Den nya lagen innebär att våld i nära relationer inte automatiskt är ett brott. Den som slår sin kvinna eller sitt barn kan få böter i ungefär samma storleksordning som för hastighetsöverträdelser, eller upp till 15 dagars fängelse.
Bara 40 procent av alla våldsbrott utförda inom hemmet anmäls, och varje dag blir cirka 36 000 kvinnor slagna av sina män enligt uppgifter från ryska myndigheter.
Redovisningen av projektet Cause of Death: Woman som genomfördes 2010-2012 har några år på nacken men kan ändå vara värd att läsa.

Att Ryssland utmärker sig på ett så föga hedrande, för att inte säga förfärande, sätt när det gäller hbtq-personers rättigheter, inklusive rätt till liv, innebär inte att EU unisont står upp mot diskriminering av hbtqi-personer. Majoriteten av medlemsländerna, 19 av 28, och parlamentet har uttalat sig för att arbetet för att stärka gruppens mänskliga rättigheter ska vara prioriterat under den nya kommissionen. De länder som inte ställer sig bakom är Polen, Ungern, Lettland, Litauen, Bulgarien, Rumänien, Österrike, Slovakien och Kroatien.

Svenska socialdemokrater i EU-parlamentet sammanställde våren 2019 en rapport med titeln Backlash för jämställdheten i Europa. ”Det senaste decenniet har vi bevittnat ett aktivt motstånd mot jämställdhet och kvinnors grundläggande rättigheter.” står det i inledningen. Rapporten citerar bland annat FRA, European union agency for fundamental rights, med mottot Helping to make fundamental rights a reality for everyone in the European Union, och en undersökning som gjordes 2014.
I den skriver man bland annat:
”Although violence against women has long been recognised as a pressing problem across the EU, there is a lack of comprehensive data in a number of Member States, particularly from official sources. This situation partly reflects women’s unwillingness to report abuse. It also reflects their lack of faith in the authorities to appropriately respond to their needs as victims of crime.”

S-rapporten nämner också Istanbulkonventionen ännu inte ratificerats av åtta av EU:s medlemsländer, enligt uppgift med motiveringar som att den handlar om ”könsideologi”, västerländsk propaganda och är ett hot mot den traditionella kärnfamiljen.

NCK:s (Nationellt centrum för kvinnofrid, Uppsala universitet) hemsida beskriver konventionen:
”Istanbulkonventionens officiella namn är Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet. Konventionen fördömer alla former av våld och beskriver våld mot kvinnor som ett uttryck för historiskt ojämlika maktförhållanden mellan kvinnor och män. Den slår fast att våld mot kvinnor är könsrelaterat på strukturell nivå. ”

RFSL publicerade före 2018 års val en genomgång av de partiernas hbtq-politik.
Det finns en del kvar att göra när det gäller mänskliga rättigheter för hbtqi-personer, och för kvinnor, i Ryssland och i EU.
När det gäller ”propaganda för icke-traditionella sexuella umgängen”, ”traditionella familjevärderingar” och homofobi vill jag gärna hänvisa till min tidigare bloggtext, och då särskilt till post skriptumet.

 

 

 

 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *