Kategori: Inrikes

Publicerat

Sänk skatten och slipp statlig service!

Sänkta skatter är slagordet i tiden, sänkt skatt på inkomster (jobbskatteavdrag, diverse andra bidrag, rut, rot, el t ex) och ingen alls på arv och gåvor och så lite som möjligt på fastigheter och drivmedel.

Vad som inte ingår i slagorden är att mindre skatt till staten innebär mindre pengar att fördela till statliga myndigheter. (Inte bara till dem, läs gärna:)

Skatten politikerna inte vill att du ska känna till

Myndigheter ska vara invånarna behjälpliga i olika ärenden.
Lätta att nå, lätta att förstå kunde vara ett slagord om politikerna hade den inställningen. Men när myndigheterna får minskade anslag ska de effektivisera. Bolagiseras, eller kanske delvis ”knoppas av” för senare försäljning. Dvs privatiseras. Priset bestämmer politikerna. Det blir billigt om politikerna tycker det är finfint med privata företag.
Så långt behöver det ju inte gå med allting, men minskade anslag gör att myndigheterna krymper, eller slås samman i effektivitetens namn. Då minskas kostnader för lokaler, och för personal.

Arbetsförmedlingen är ett utmärkt exempel på båda sakerna, privatisering av kurser, exempelvis Rusta och matcha, och effektivisering för att minska kostnader för lokaler och personal.
Om Rusta och matcha kan man läsa följande på SVT:
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/efter-svts-granskning-johan-britz-l-vill-lagga-ner-rusta-och-matcha

Statens servicecenter är (var) resultatet av effektiviseringsivern. Där ska myndigheterna Skatteverket, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Arbetsförmedlingen samverka i gemensamma lokaler.
Att det gällde personal i större utsträckning än jag trott har jag först sent förstått: det fanns inte minst en från vardera myndigheten vid varje servicecenter – det kunde vara en eller två personer där, som kunde ringa upp centrala myndigheter om exempelvis en besökares frågor om skatter blev för svår för tjänstemannen från Försäkringskassan, eller tvärtom.

I Enköping har det funnits ett Statens Servicecenter. Skylten på Korsängsgatan såg ut så här i januari 2022:

Och i juni 2025:

Arbetsförmedlingen, en av myndigheterna som det inte är svårt att tänka sig har betydelse för invånarna skriver på sin hemsida:
https://arbetsformedlingen.se/om-oss/var-verksamhet
”Vi samarbetar med Statens servicecenter vilket innebär att vi finns tillgängliga för arbetssökande och arbetsgivare på servicekontor i städer över hela Sverige. På servicekontoren samverkar vi med andra myndigheter för att på ett och samma kontor erbjuda service och hjälp i olika frågor.”
Och:
”Statens servicecenter är en myndighet som jobbar med effektiv statsförvaltning. Genom dem får medborgare en och samma väg in till flera myndigheters erbjudande.På servicekontor runt om i landet samverkar vi med Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Skatteverket. Där kan arbetssökande och arbetsgivare få hjälp med att bland annat

  • skriva in sig
  • använda våra tjänster på webben
  • aktivitetsrapportera.”

Effektiviseringen/centraliseringen har inte tagit slut med detta. Nej, nej. Nu läggs servicecenter också ner.
Kommuner kan förstås protestera, det har lokalpolitiker i Enköping gjort. Men vad hjälpte det? Servicecentret i Enköping stängdes för gott i december 2025.
Nu ser det ut så här:

Enköpingsbor med ärenden till Skatteverket, Pensionsmyndigheten, Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen ska nu enligt besked lämnade på en 10,5×15 cm stor lapp med förtroende vända sig till:

… och andra sidan:

Servicecentren kallas förvisso servicekontor, men det är väl samma sak då, och se en
qr-kod, hurra! Läs av med kamera-appen, få en lista på var servicekontoren finns. Omgivande städer har du förstås koll på, och har du svårt med svenskan kan du alltid få texten på engelska. Tack snälla statenssc.se!
(Lägg märke till att det är sc, servicecenter igen, inte statenssk, som i servicekontor. Klart och tydligt ska det vara när myndigheter informerar. Jajamen. Eller?)

Upplysningsvis kan meddelas att om någon bakåtsträvare insisterar på att få personlig service av en människa må de hänvisas till Strängnäs, Västerås eller Uppsala där servicecentren finns kvar. Finfint, det blir bil eller buss (region- och stadsbuss åtminstone i Uppsala. Lycka till med att hitta rätt hållplatser och linjenummer!)

Åter till myndigheterna, effektivisering är vad som krävs, och sparbeting. Och privatisering förstås. Vi kollar på Arbetsförmedlingen.

Arbetslös i Enköping? Se till att ha tillgång till en dator och börja surfa – klick, klick, klick …
Starta här:
https://arbetsformedlingen.se/for-arbetssokande/arbetslos—vad-hander-nu
”Det är viktigt att du skriver in dig via vår digitala tjänst din första arbetslösa dag. Tjänsten är öppen varje dag klockan 07–24. Du kan börja fylla i uppgifter innan du har blivit arbetslös. Vänta sedan till din första arbetslösa dag innan du skickar in din inskrivning.”

Lite krångligt kanske, till och med om svenska är det språk du föredrar. Hys hopp, det finns hjälp på olika språk: engelska, arabiska, ryska, ukrainska, teckenspråk och minoritetsspråken, samiska, romani, finska , meänkieli. Men inte på dari, tigrinja eller persiska.

Nåväl, vi fortsätter. Klicka, scrolla, klicka … inskriven?
https://arbetsformedlingen.se/for-arbetssokande/arbetslos—vad-hander-nu/villkor-nar-du-har-ersattning-fran-a-kassan
Klicka, scrolla, klicka, klicka …
Inte a-kassa? Tillbaka till startsidan:
https://arbetsformedlingen.se
Rutan ”Extra stöd” kanske? Klick.
”Stöd och program A-Ö
Arbetsmarknadsutbildning, nystartsjobb, Rusta och matcha, praktik, etableringsjobb.”
Det finns mycket att välja på. Och den här rubriken:
”När kan jag få stöd eller delta i ett program?
Vi erbjuder flera former av stöd och program för dig som söker arbete och är inskriven på Arbetsförmedlingen. Efter en individuell bedömning beslutar vi om du har rätt till stöd eller kan delta i ett program, baserat på just dina behov.”

Klicka på bakåtpilen, en annan ruta på startsidan, klick:
”När du deltar i ett program
Ersättning när du deltar i ett program. Hur du ansöker, villkor och frånvaro.”
Scrolla, klicka…
”Ersättning när du deltar i ett program
Det är Arbetsförmedlingen som efter en bedömning beslutar om du behöver ett program. Har Arbetsförmedlingen beslutat om ett program ansöker du om aktivitetsstöd, utvecklingsersättning eller etableringsersättning hos Försäkringskassan.”

Åhå. Där har vi Försäkringskassan igen … men fortsätt klicka, klicka, scrolla …

Vi håller oss kvar på Arbetsförmedlingen och kollar på Rusta och matcha (ett av programmen):
Söker på Enköping/ ofiltrerat/ leverantörer (dvs företag) 132. Och filtrerat på bygg och anläggning 46 (inom 5 mils radie från Enköping. Pendlingsavstånd, men det förutsätter tillgång till bil eller kollektivtrafik). Jaha.

Om någon missat det lägger jag in länk till artikel på svt.se, uppföljning av undersökning rubricerad Fuskförmedling som gjorts av SVT Skåne:
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/efter-svts-granskning-johan-britz-l-vill-lagga-ner-rusta-och-matcha

Mycket klicka och scrolla blir det på arbetsformedlingen.se. Inte konstigt om den arbetssökande till sist ändå behöver en människa att fråga till råds. Ett servicecenter. Förlåt servicekontor … på pendlingsavstånd.
Det går att få tag på en adress i Uppsala via den där adressen på den lilla informationslappen nämnd ovan. Man klickar och kommer till
https://www.statenssc.se/besok-servicekontor/uppsala-bolanderna-servicekontor

Med en gatuadress och en tydlig varning (i parentesen) högt upp på sidan:
”Besöksadress
Kungsängsvägen 31C
753 23 Uppsala
(Observera att du inte kan skicka post som brev eller handlingar till denna adress)”

Och en vägbeskrivning via google maps. Hur vettig den är för bilister vet jag inte.
Men kollektivresenärer kan jag meddela att det är regionbuss 804 från Enköping, gå av på hållplats Stålgatan södra, korsa Kungsängsleden, och så är det första huset till vänster, före Kungsängsvägen. Var vänlig notera skillnaden på -leden, och -vägen.
Detta står inte på google maps.. Tvärtom kan man förledas tro att hållplatsen heter ”Kungsporten”. Håhåjaja.

Till Gottsunda servicecenter/-kontor är det också 804:an som gäller, gå av vid Klostergatan, gå åt sydöst, samma håll som bussen åker, fram till Vaksalagatan, vik åt höger (mot Stora torget med Carolina Rediviva i fonden) till närmsta hållplats, buss 7 till Gottsunda torg/centrum. Voilà.
(Den alternativa hänvisningen på google maps till stadsbuss 1, ringlinjen, från Ekonomikum och Kyrkogårdsgatan är obegripligt krånglig.)

Arbetsförmedlingen poängterar på sin hemsida att man samarbetar med andra myndigheter, se lista:
https://arbetsformedlingen.se/om-oss/var-verksamhet/samarbeten

Det kan roa en cyniker att se Statens servicecenter/-kontor på 10:e av 12 platser i listan.
Överst ligger Återvandring med länk till Migrationsverkets hemsida. På fjärde plats Kriminalvården, på 6:e Mot organiserad brottslighet, på 7:e Motståndskraft hos utbetalande och rättsvårdande myndigheter, på 9:e Samverkan mot arbetslivskriminalitet, och, efter Servicecentren, på 11:e plats Öka utrikes födda kvinnors inträde på arbetsmarknaden och på 12:e och sista Ökad upptäckt av våld.
Vi kan kanske inte helt blunda för att det finns angelägenhetsgrader uttryckta i placering på listan.

Arbetsförmedlingen, liksom andra statliga myndigheter, har en organisationsplan med en generaldirektör, en överdirektör, en ledningsstab, fem verksamhetsområden och en analysavdelning.
https://arbetsformedlingen.se/om-oss/var-verksamhet/var-organisation

Migrationsverket, som intog första platsen i Arbetsförmedlingens lista över samarbeten, har naturligtvis också en general- och en överdirektör, en myndighetsstab, ett huvudkontor med sex olika avdelningar, en operativ verksamhet fördelat på tre regioner, nord, syd och väst, men häpnadsväckande nog också något som benämns ”nationella operativa avdelningen.
NOA? Det är väl en polisiär instans?
https://sv.wikipedia.org/wiki/Nationella_operativa_avdelningen

Men uppenbarligen också Migrationsverkets mimikry:
https://www.migrationsverket.se/om-migrationsverket/var-organisation.html

Migrationsverket kan nu nås via 35 servicecenter/-kontor runt om i Sverige. Bland annat i ”Uppsala City”. Var det är i förhållande till Boländerna och Gottsunda är oklart.
Trafikverket och Transportstyrelsen, nog så viktiga myndigheter för ex. bilförare och -ägare som ska ta sig till anvisade jobb/program, har sina egna, sparsamt lokaliserade, kontor. För dem som för andra statliga myndigheter förutsätts information hämtas från hemsidor och kontakt företrädesvis ske via mejl eller telefon.
Blanketter hämtas på hemsidor, fylls i och förses i förekommande fall med bilagor, och sänds via nätet. Svar förmodas lämnas via mejl. Ve den fattige och/eller inte uppkopplade.

Den som inte har råd eller av andra skäl inte har tillgång till dator och internet, kan få viss hjälp på bibliotek. Som de flesta vet är biblioteken kommunala, drivs med kommunala skattepengar.
Det innebär alltså att kostnaderna för att bistå invånare som behöver hjälp med att utföra sina ärenden vid statliga myndigheter har flyttats från staten, till kommunerna.

Det är ändå en evinnerlig tur att biblioteken finns när statens myndigheter kräver tillgång till internet och myndigheternas hemsidor. Ännu större tur att där finns bibliotekarier som sett hur deras arbetsuppgifter mer och mer handlar om att hjälpa besökare till rätta vid datorer och printrar, och samtidigt undvika att ta på sig rådgivar- eller informationsroller som berör myndigheter, och självklart också värna om besökarnas personliga integritet.
Heder åt bibliotekarierna!

Det vore bra om alla skattetrötta kunde se och förstå vad politikerna i regering och riksdag gör när de flyttar kostnaderna från egna ansvarsområden till politiker i regioner och kommuner, och därmed också till andra skattekollektiv. Statlig skatt är som bekant i viss mån progressiv, region- och kommunalskatt enhetlig.

Det ska sägas att Arbetsförmedlingen också bidrar med information till potentiella arbetsgivare. Jag har inte fördjupat mig i den klicka-scrolla-världen, men önskar dem lycka till. Kanske nedanstående länk kan vara till hjälp:
https://arbetsformedlingen.se/for-arbetsgivare/kom-igang-med-din-rekrytering/fa-stod-i-rekryteringen

Avslutningsvis och med ovanstående i beaktande kan jag inte annat än rysa åt de förslag om förstatligande av skola och sjukvård som vissa partier drivit (L respektive KD). Tror någon att regering och riksdag skulle sköta vård och skola bättre än de sköter de egna myndigheterna?

Publicerat

Befriande gungor

Det är något befriande med viss formgivning, sådan som går emot det förväntade.
Gunghästar finns av olika former och fabrikat, olika färger och olika material. Men visst har vi sett det mesta? I varje fall här i Mellansverige.

Hur befriande då att på Samemuseets, Gaaltijes, gård, Köpmangatan 58 i Östersund (besök rekommenderas), träffa på ett
… gungbi! (eller är det en fluga?)

Bortom gungbiet (vingarna må se hårda ut, men de är mjuka, jag testade) står det en
… gungmyra!

Och intill dem en … skalbaggsgungbräda!

Det är sånt som får en att önska sig en lekplats att utrusta.

Publicerat

Om vattendunkar, om kraftförsörjning och om Ena Energi

Det var då det. Ena Kraft lyste upp, och skulle fortsätta så. Trodde vi. Men tron har också halkat på sned.

Det är ingen hejd på tips och råd till enskilda när det gäller batteriradior, vatten på flaska och i dunkar, värmeljus och pålägg på tub. Men vem säger åt kommunpolitiker att värna om kommunal värme- och kraftförsörjning?
I Enköpings kommun skriver lokaltidningen artiklar och Enköpingsbor insändare, om eller snarare när, det förträffliga kraftvärmeverket Ena energi ska flyttas, dvs ersättas.

Ersättas med vad frågar sig intresserad medborgare. Ett nytt kraftvärmeverk? Ett nytt fjärrvärmeverk? Eller ska det köpas fjärrvärme från Västerås, värme som då ska transporteras tre mil i rör mellan Västerås och Enköping. Och kraft köpas från Vattenfall, dvs Nordpool. Inte billigt kan jag säga, i synnerhet inte vid kris.

Så det blir väl så här, uppochned och ljuslöst.

Det politiker tycks ägna sig åt är ”fjärrvärme”, inte ”kraftvärme”.

Men hallå? Hur tänker ni? Är det ingen som tänker på omsorg om kommuninvånarna som under en följd av år betalat för kommunal fjärrvärme och då har kunnat glädjas åt att kraften som producerats i samband med produktionen av fjärrvärmen bidragit till kraftvärmeverkets intäkter?

Att kraftproduktionen levereras/säljs till Vattenfall är en abrovink som lätt kan avhjälpas med en transformatorstation så att den lokalt producerade kraften kan behållas i Enköping.

Lätt? Nåja. En investering? Ja det är klart. Vill man förbättra beredskapen så kostar det, oavsett om man gör det tillsammans eller var och en för sig.

Så här ser det ut, sadelskyddet från en tid när kraftvärmen inte sattes iråga och bara väldigt lättstötta kunde ha annat än ett småleende över till pr-makarens lite sliriga text.

Frågan är väl snarare om det är kommunens, och därmed kommunpolitikernas uppdrag och ansvar, att värna om invånarna, gjorda investeringar och gemensam infrastruktur, eller är det deras uppdrag att lägga ut ansvaret för nödvändig infrastruktur på var och en.
”De kan väl läsa”, eller ”De kan väl köpa dunkar/vevradio/gasolvärmare/bil (för laddning av mobiltelefon, powerbank).
Men nej, alla läser inte ens meddelanden i trappuppgångar, mycket mindre broschyrer från MSB.
Vad är MSB förresten?
Ännu en akronym att lära sig, som snafu, osv.
Det sista är alltså ”och så vidare”. Det näst sista återkommer jag till. De övriga önskar jag alla läsare lycka till med.
Och nej. Det är inte som att lära sig gamla landlinjetelefonnummer till nära och kära. Och larmnummer. Det är akronymer i en värld som inte håller varken el eller värme kvar, vatten i kranen eller hunger på avstånd.

Rikspolitikerna har för övrigt nu ”hjälpt” medborgarna och bytt namn på MSB, till MCF. Från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, till Myndigheten för civilt försvar.
Tack snälla rikspolitiker, namnändringen och de kostnader den för med sig, gör oss så mycket tryggare.
Broschyren Om krisen eller kriget kommer utökades från den första utgåvans 20 sidor år 2018 till 32 sidor 2024, efter Nato-inträdet. Det, och DCA-avtalet, tackar vi särskilt för.
När det gäller DCA-avtalet är jag ironisk, vilket säkert behöver understrykas.

Tillbaka i det lokala, Enköping. Det är sorgligt att miljarder tydligen ska läggas på en flytt av (kraft)värmeverket för att, enligt vad som sägs, tillgängliggöra marken i hamnen för bostäder. Klimatförändringarna gör att vattennivåer kommer att stiga, även i Enköpingsån kan vi förmoda. Så hur ska bostäderna skyddas från översvämningar (täcker försäkringar kostnaderna, individuella försäkringar, med vilka premier? Om de ens går att försäkra.). Invallningar för att tillgängliggöra marken längs ån torde kommunen (skattebetalarna) få stå för. Eller också enbart fjärrvärmekunderna, om kostnaden läggs på Ena energi.

Det är väl pengar som snarare borde läggas på att skydda kraftvärmeverket – står det kvar så blir det ju inga flytt- och nybyggnadskostnader. De senare har beräknats till mellan 1,2 och 2 miljarder kronor. Den högre summan förmodar jag att, då beräkningen gjordes, omfattade även flytt av kraftproduktionen.

Kostnaden för en planerad ny panncentral i Stenvreten som behövs för ökade värmebehov vid Enköpings garnison, och för värme till den beslutade nya bussdepån i området, läggs definitivt på fjärrvärmekunderna och i slutänden skattebetalarna. Den kostnadsberäkning för panncentralen som redovisades i Enköpings-Posten i december -25 uppgick till 334 miljoner kronor.

Och så snafu då. Eller SNAFU.
Akronymen lär ska härröra från amerikansk militärrapportering (i satirer) och uttydas:
Situation Normal All Fucked Up.

https://en.wikipedia.org/wiki/SNAFU

Det finns en uppföljning. SUSFU.
Situation Unchanged Still Fucked Up.

Publicerat

Don’t mourn – organize!

Sörj inte – organisera er! Så löd uppmaningen från Joe Hill, fackföreningskämpen, författaren och sångaren som avrättades i Utah 1915.
Han har en särskild plats, eller flera faktiskt, i Gävle, men också en i Salt Lake City, Utah, där en minnesplats installerades i Sugar House Park 2023.

Joel Emmanuel Häggström utvandrade från Gävle och Sverige till USA 1902 och lyckades på 13 år etablera sig som fackföreningsaktivist för IWW (International Workers of the World) och framför allt skapare av politiska sångtexter, ofta till kända frireligiösa melodier.

Det trettonde året, 1915, avrättades han i Salt Lake City efter en i högsta grad tvivelaktigt genomförd rättegång där han stod åtalad och dömdes för två mord. Hills biografi och ett referat av det som ledde fram till hans död finns att läsa här:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Joe_Hill

Såväl rättegången som avrättningen väckte starka protester och Joe Hills begravning följdes i Chicago av 30 000 personer. Askan efter hans kropp skulle enligt hans önskan delas upp och skickas till sympatiserande organisationer världen runt.
Det gick så där visade det sig 1988 då det amerikanska postväsendet hittade ett av breven med Joe Hills aska, aldrig förmedlat till adressaten, då innehållet ansågs kontroversiellt; nämligen ett foto av Joe Hill med texten ”Joe Hill murdered by the capitalist class, Nov. 19, 1915”.

1969 köpte Sveriges Arbetares Centralorganisation (SAC syndikalisterna), Joe Hills barndomshem i Gävle och har där skapat ett kombinerat museum och samlingsställe med plats inte bara för historien om Joe Hill utan också en plats för möten och sammankomster, enkel fika och lyssning på skivor med hans sånger framförda av olika artister och grupper, Fred Åkerström, Finn Zetterholm och Mora Träsk m fl.
Joe Hill-gården finns på Nedre Bergsgatan:

Men Gävle har också en Joe Hill-plats mellan Södra Centralgatan och Södra Kopparslagargatan framför det som var Folkets Hus men nu är Centralteatern, med två skulpturer som minner om Joe Hill:

No one will for bread be crying/we’ll have freedom love and health
when the gran red flag is flying/in the workers’ commonwealth
Workers of the world awaken/rise in all your splendid might
take the wealth that you are making/it beongs to you by right

Joe Hill och IWW sökte inte minst organisera migrantarbetare av olika nationaliteter, hobos, som de kallades. Språk och nationell bakgrund kunde göra det svårt att nå dem, men med sånger, slagkraftiga och ofta satiriska, gick det bättre. Strejkbrytare, hycklande präster och om arbetssökandes utsatthet och soppköer var ämnen som Hill skrev om.

Det går att jämföra med hur svårt traditionella svenska fackföreningar har att organisera migrantarbetare som kommer till Sverige med oklara kontrakt och arbetsvillkor. Det kan nämnas här att SAC har sökt lösa dessa människors ofta gräsliga arbetsförhållanden och -villkor genom ex Solidariska Byggare och Solidariska Städare:
”Don’t mourn – Organize!”
Sök gärna på nätet, tidningen Arbetaren skriver regelbundet om detta.

Joe Hill-gården och Joe Hill-platsen är kompletterad med ”Joe Hill Visitor Center”
(notera att stavningen är amerikansk, på brittisk engelska stavas det ’centre’), en väl inredd och intressant del av Gamla fängelset på Hamiltongatan. Därifrån utgår också stadspromenader till platser med anknytning till Joe Hill. Och souvenirer förstås, som kassen med loggan på en sida och Joe Hills sista vilja på den andra. Hans sista vilja återfanns f ö i en stor samling dokument som amerikanska kommunistpartiet överlämnade till New York University 2007.

Läs om Visitor Center:
https://www.visitjoehill.se

På Gävle länsmuseum finns fem originalbrev skrivna av Joe Hill med blyerts på gulnat papper, skrivna från fängelset mellan 1914 och 1915. Breven och deras innehåll har varit kända sedan 1923, men de fem originalen kom 1975 till Joe Hill-gården och Sven Nygårds, aktiv inom SAC och en av initiativtagarna till att gården köptes och gjordes till museum. Joe Hill-Sällskapet deponerade breven på länsmuseet, möjligen i början av 1980-talet. Läs mera här:
https://www.visitjoehill.se/post/i-%C3%A5rtionden-l%C3%A5g-joe-hills-brev-bortgl%C3%B6mda-l%C3%A4ngst-in-i-ett-kassavalv

Joe Hills sånger har sjungits, och sjungs, på svenska. Ture Nerman översatte många av sångerna. Men strofen
”…där folk går fram
för männskovärde lag och rätt…
där hittar ni Joe Hill”
i sången om Joe Hill översattes till svenska av Rune Lindström 1963. Den engelska originaltexten skrevs av Alfred Hayes 1925, musiken av Earl Robinson.
Sången, ”I dream´t I saw Joe Hill last night”, framförde Joan Baez på Woodstockfestivalen, Bruce Springsteen ska också ha sjungit den.
Joe Hills minne lever även i litteraturen, 2015 skrev Göran Greider Städerna som minns Joe Hill. Samma år publicerades Joe Hill – Mannen som aldrig dog, skriven av William H Adler.

Bilden togs på Joe Hill Visitor Center

Det finns anledning att se sig om även i övriga delar av Fängelsemuseet. Det är en inte särskilt uppbygglig miljö, och det är inte alltför längesedan som fängelser såg sådana ut. Där finns dock en liten detalj i utställningen som trots det för fången gruvliga resultatet, ändå kan locka fram ett litet leende.

Gävle har naturligtvis mera att erbjuda historia- och konstintresserade; intill Joe Hill-platsen ligger Centralteatern, tidigare Folkets Hus. Där finns en monumentalmålning av Torsten Billman, invigd 1948, i det då nybyggda Folkets Hus.
Läs om al fresco-målningen Samhällsutveckling, som skildrar svensk historia från August Palm till Torgny Segerstedt:

Folkets hus fresk av Torsten Billman, Gävle – av Bengt Söderhäll

Och mera om Torsten Billman:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Torsten_Billman
Billmans målning är numera övertäckt, men vid specialvisningar tas den fram. Centralteatern kan bistå med information.

Gävle har förstås också en mångfald andra skulpturer, bland andra Fem musicerande genier av Carl Milles i Stadsträdgården:

Joe Hill, Folkets Hus och Torsten Billman anknyter till fackförenings- och arbetarrörelsen, och i Billmans fall lyfts också Torgny Segerstedt fram.

Milles hade ett annat perspektiv och gav stöd till Riksföreningen Sverige-Tyskland som bildades 1937. Inte hade han mycket till övers för svenska journalister heller: “Pressens okunniga skribenter, som uppfantiseradt sina små hjärnor till äcklig nidskriveri om ett stort folk som kämpar sig upp till oberoende från svält och kommunism…”
https://sv.wikipedia.org/wiki/Carl_Milles

Det påpekas i wikipediatexten att Milles ”hade en komplex hållning till Nazityskland” och inte alltid gillade vad som tilldrog sig i Tredje riket.
Oavsett hans politiska inställning är genierna vackra. På andra sidan Gavleån ligger Gävle konserthus, och nedströms Agnes kulturhus invigt 2024, något att avundas Gävleborna. Läs om det:
https://www.gavle.se/kultur-och-fritid/kulturupplevelser/agnes-kulturhus
Besök Joe Hill-gården, besök Joe Hill Visitor Center, besök Agnes kulturhus.
Besök Gävle!

Publicerat

Osåfint! …högfjällshotellet!

”Nämen … osåfint!”
Besökare häpnar i Storliens högfjällshotells Kopparbar. En bar, visst, men med möbler, och kanske framför allt tak, som inte är likt mycket annat.

Koppparbaren. Takmålningarna som går runt hela rummet skymtar i bildens överkant.

”Tänk att det finns kvar!”
Ointresse är ibland den bästa försäkringen mot klåfingrighet.
Så kan det vara med interiörerna på högfjällshotellet. Där står inte bara Kopparbaren kvar med väggmålningar, barstolar och sittgrupper.

Sittgrupp i Kopparbaren.

I övre hallen hänger en magnifik gobeläng, en väv av bilder som visar Storlien från heden tid och fram till att det då nya hotellet invigdes 1935. Skidfrämjandet, Friluftsfrämjandets föregångare, som 1927 fick Storliens fjällhemman som donation, finns förstås med i väven.

Den första delen av gobelängen.


Att Blomsterstigen, Enköpings doktor Westerlund och hans luftgäster, fanns med i Storliens historia redan före Skidfrämjandet är lätt att överse med. Skidturister och fjällvandrare är trots allt fler än luftgästerna och medlemmarna i Enköpings Westerlundsällskap.
Men även utan Blomsterstigen, vandrar- eller utförsåkarambitioner är högfjällshotellet väl värt ett besök. Det är inte bara gobelängen och Kopparbaren som är kvar från storhetstiden, där är biblioteket och dess möbler, där är målningar med fjällmotiv, förstås, men också med motiv som minner om karolinerarméns katastrofala reträtt över fjällen från Trondheim.

Trapphallen upp till restaurangen.
Biblioteket.

Om målningarna i trapphusen och den mindre väv som placerats mera i skymundan där, är minnen från storhetstiden, i likhet med Kopparbar, konstverk och gobelängen är oklart. Men vackert är det med blomster, inne och ute.

Blommor i trappen och en mindre väv som möjligen tillkom i samband med andra världskriget då hotellet stod till militärens förfogande.

Mycket har hänt sedan den nuvarande ägaren tog över 2022 efter att hotellet legat i malpåse under fyra år. Allt som hänt är kanske inte i en strikt antikvarisk anda, sålunda märks sprinklersystemet som installerats efter försäkrings- och brandsäkerhetskrav. Men vattenspridare och rör som kan störa helhetsintrycket är också en säkerhet för gäster och personal.
Storliens högfjällshotell är en resa i tiden lika mycket som en resa i nutiden. Interiörerna bjuder på modern kommers (vin/öl, mat och fjällutrustning) men också på samhällets och traktens historia, och som komplement till Vindarnas Tempel där Blomsterstigen vänder ned från fjället, på oväntade höjdpunkter. Som takmålningarna i Kopparbaren, och den oförlikneliga gobelängen.

Publicerat

Tio år sedan Aaron Swartz drevs i döden

I dag, 11 januari 2023, har det gått tio år sedan den dag då datorgeniet och förkämpen för fri information på internet hängde sig i sin lägenhet i Brooklyn, sviken av MIT och jagad av en federal åklagare med hot om miljonskadestånd och mångåriga fängelsestraff.
Information ger kunskap, kunskap är makt. Tillgång till information är en maktfråga, det insåg Aaron Swartz tidigt, och han sökte vägar att göra information och kunskap tillgänglig för så många som möjligt.

När nyheten om Aaron Swartz död nådde ut fann många, akademiker, politiker och nätaktivister, anledning att beklaga hans död, och att kritisera hur amerikanska myndigheter agerat.

Många har också hållit minnet av honom levande, genom minnesdagar och projekt. Läs om dem här:

https://www.aaronswartzday.org/

https://www.aaronswartzday.org/remembering-aaron-in-2021/

Via länkarna ovan går det att följa det arbete som fortsatt sker i Aaron Swartz anda.

Aaron Swartz och den kamp han förde är lika aktuell här och nu.
Det klargörs i texten nedan:

In Memoriam Aaron Swartz 1986-2013

Lottas Allehanda har tidigare publicerat en rad inlägg om Aaron, bland annat:

Aaron Swartz
Aaron
Vi plågar ihjäl och kastar i fängelse våra it-entreprenörer …
Publicerat

Kryp inte för klandervärda

Nej, Sverige ska inte krypa för Erdogan. Tvärtom ska han och hans regim klandras.
Denne lättkränkte despot leder en regering och statsapparat som terroriserar oliktänkande landsmän och, förstås, -kvinnor, och avstår från att gripa in till skydd för människor i grannstater.

I Journalisten, februari 2021, rapporterades att Erdogan förolämpats 63 041 gånger på fem år. (Lättkränkt, den.) Av de 63 041 personer som åtalats för förolämpning av presidenten hade 9 554 dömts, varav 3 831 efter domstolsförhandling. Bland de dömda fanns 63 journalister. Under 2020 dömdes 23 journalister till sammanlagt 103 år och tre dagars fängelse.
90 procent av tv-kanalerna och 80 procent av den tryckta pressen betecknades då, enligt rapporten från Media Monitoring Report som turkiska journalistförbundet gav ut 2020, som regimtrogen. Eventuellt oppositionella tidningar drabbades av annonsförbud, och sändningstillstånd drogs in under sammanlagt 41 dagar på grund av kritisk rapportering. Fortfarande enligt samma rapport som Journalisten förtjänstfullt sammanfattade.

I Svenska Dagbladet 14 september 2021 meddelades att även siffran 128 kränker den turkiske presidenten. Det beror på att 128 miljarder dollar kommit på avvägar i den turkiska centralbanken.
Varthän? Undrade många, men i stället för att söka och lämna svar började siffran 128 suddas bort från väggar och skyltar, och att skriva siffran anses förolämpa presidenten. Det gäller på allmänna platser får man ändå tro, husrannsakningar i jakt på förbjudna siffror har i varje fall inte förekommit i mediarapporter.

I Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex för 2022 ligger Turkiet på plats 149 av 180 länder. Det är en ranking som borde göra att svenska politiker allt annat än angelägna om att vara Erdogan till lags.

Turkiet har beslutat lämna Istanbulkonventionen som skrevs under 2011 av hela EU och ytterligare 45 länder.
”De länder som undertecknat konventionen förbinder sig att upprätthålla en viss juridisk minimistandard gällande exempelvis våldtäkt, sexuella övergrepp, könsstympning, hedersrelaterat våld och tvångsäktenskap.” skrev Markus Wiechel (SD) i en fråga till dåvarande utrikesminister Ann Linde då beskedet från Turkiet blev offentligt i mars 2021. Han avslutade frågan ”Kan vi förvänta oss att ministern markerar mot Turkiets beslut att lämna Istanbulkonventionen, och vilka åtgärder avser ministern att vidta för att stärka utsatta kvinnors trygghet i Turkiet?”

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/skriftlig-fraga/turkiets-beslut-att-lamna-istanbulkonventionen_H8112287

https://sieuropaparlamentet.se/aktuellt/mycket-allvarligt-att-turkiet-lamnar-istanbulkonventionen/

https://www.europaportalen.se/2021/04/debatt-forhandla-inte-bort-kvinnors-rattigheter-i-handeln-med-turkiet

Om Wiechel, SD och minoritetsregeringen fortfarande ömmar för turkiska kvinnors möjlighet att få skydd från rättsvårdande myndigheter är oklart. Klart är i varje fall att Sverige och svenska politiker , inte bara i den nuvarande regeringen, till följd av beslutet att söka medlemskap i Nato på ett rent osmakligt sätt smörat för Erdogan och den turkiska statens företrädare.

Skönt då att Bo Pellnäs, pensionerad överste av 1:a graden, säkerhetspolitisk expert och krönikör i Upsala Nya Tidning 26 november 2022 skrev under rubriken ”Krök inte rygg för Turkiets Erdogan”. I brödtexten skriver Pellnäs att ”Det finns inga skäl att buga underdånigt för Erdogan. (…) Vi har dessutom starka säkerhetspolitiska garantier från främst USA och Storbritannien. Slutligen kan vi konstatera att att vårt beroende av Nato inte är större än Natos behov av vårt territorium för att kunna försvara Finland, Norge och Baltikum vid en rysk aggression.”
En överste av första graden, om än något till åren kommen, är ingen dununge vill jag påstå.

I sin krönika beskriver han statsminister Kristerssons resa till Ankara: ”Kanske skapade Kristerssons erfarenheter som kommunalråd i Strängnäs en överdriven tro på det personliga mötets betydelse. Bilderna från Ankara med en vänligt leende Kristersson och en iskall Erdogan säger mer än många ord.”

För den som läst Carsten Jensens Den första Stenen ( Albert Bonniers förlag, 2017) påminner det om Ove Steffensen, överste och battlegroupchef för en grupp danska militärer på uppdrag i Afghanistan. Han har vid sidan om jobbet som överste suttit i kommunstyrelsen för Venstre på Bornholm och ”är stolt över sin förmåga att spela spelet”. Han anser att det är möjligt att hitta lösningar på allt. ”Överste Steffensen har kommit till öknen för att få saker och ting gjorda”.
Bakgrunden i Bornholms kommunstyrelse är till ingen hjälp i Afghanistan. Steffensens självgodhet blir förödande i en omgivning han inte förstår.

Man behöver inte förstå Erdogan på annat sätt än att han utnyttjar den position som han och hans regering nu har i förhållande till Finlands och Sveriges Nato-ansökan. Enligt SvT har Erdogan sagt att Sverige lovat lämna ut 73 ”terrorister” till Turkiet. I andra media är det 33 personer som han vill ha utlämnade, terrormisstänkta, enligt honom.
Men Upsala Nya Tidnings politiska chefredaktör Sakine Madon skriver i sin ledarkrönika 8 juni -22 att varken hon eller flera andra som i bland annat turkisk media pekats ut som ”terrorister” eller ”terroristsympatisörer” är något av detta. ”Vi som pekas ut har olika övertygelser och åsikter … Den enda gemensamma nämnaren är att vi på olika sätt har kritiserat Turkiets brott mot mänskliga rättigheter och förtryck av minoriteter. I Turkiet terroranklagas och fängslas människor för att göra just det.”

I augusti beslutade dåvarande regeringen att lämna ut en man till Turkiet enligt landets begäran. Mannen hade 2013 och 2016 dömts i Turkiet för missbruk av bank- och kreditkort. ”Ett rutinärende” sade dåvarande justitieministern.

Högsta Domstolen har nyligen beslutat att den turkiske exiljournalisten Bülent Kenes inte ska utlämnas till Turkiet. Han flydde till Sverige efter kuppförsöket 2016, och har i Turkiet anklagats för att ha varit medlem i Gülen-rörelsen. 2015 dömdes han till villkorligt fängelsestraff för att ha förolämpat Erdogan på Twitter.

När det handlar om utlämning av misstänkta kriminella har jag undrat hur det är med ”Räven”, misstänkt för grovt narkotikabrott i Sverige och som tros befinna sig i Turkiet. Om han begärts utlämnad har inte framgått i de medier jag tagit del av, inte heller hur en sån begäran i så fall bemötts.

Inställsamt leende ministrar har givit mig krypningar, så skönt då att det finns en Pellnäs, en Madon och ett flertal andra som i artiklar och insändare vänder sig mot fjäsket för Erdogan. Sverige är i praktiken sedan länge allierat med Nato. Det finns ingen anledning att låta en turkisk president bestämma över svensk utrikespolitik.

Den som vill veta mer om två av de organisationer som Erdogan betecknar som terroristen, YPG och YPJ, kan med fördel läsa journalisten Joakim Medins bok Kobane. Den beskriver de kurdiska militärer, män och kvinnor, som trots Turkiet, stod upp emot och slog tillbaka IS i norra Syrien. Avgörandet stod vid staden Kobane. Det är den och de landområden som befriades från IS som Turkiet nu bombar.

Också i Kobane bor det människor. För att parafrasera Lev Rubinstein i Sexvingad seraf, 1984 (ur Vidare och vidare, Ersatz, Stockholm 2021).
I samma bok finns också Rubinsteins Poeten och hopen från 1986 med. Där skriver han
” Ensamma stannar vi kvar i Gehenna, vi lämnar inte in, vi fortsätter att vittna, till slutet om så krävs …”

Så var det där och då, och så är det i Rajava, i Kobane, och i Turkiet. Och våra svenska ministrars mjuka ryggar kommer också att finnas kvar att vittna om. Till slutet. Om så krävs.

Wikipedia om Rojava:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Rojava

Länkar från Amnesty International:
https://www.amnesty.se/aktuellt/turkiet-osman-kavala-och-sex-andra-som-domts-protester-i-geziparken-ar-samvetsfangar

https://www.amnesty.se/aktuellt/rattvisan-har-segrat-i-turkiet-domarna-mot-fyra-manniskorattsforsvarare-havs/

https://www.amnesty.se/aktuellt/flyktingar-som-atervant-till-syrien-har-blivit-torterade-valdtagna-och-forsvunnit/

https://www.amnesty.se/aktuellt/turkiet-maste-dra-tillbaka-beslutet-om-att-lamna-istanbulkonventionen/

Reportrar utan gränser:
https://rsf.org/en/turkey-25-journalists-imprisoned-half-year

Publicerat

Snösätra, en plats för entusiaster

Gillar ni som jag Street Art? Då är Snösätra i Rågsved, södra Stockholm, en plats att besöka.
Det gäller i synnerhet under festivalen Spring Beast med nationella och internationella street art-konstnärer som har hållits under en följd av år, nu senast i maj 2022.

Läs om Kulturkvarter Snösätra:
https://www.kulturkvartersnosatra.com/

Läs om Snösätraområdet:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Sn%C3%B6s%C3%A4tra_upplagsomr%C3%A5de

Läs om årets festival:
https://www.arbetaren.se/2022/06/04/hall-of-fame-gatukonsten-blomstrar-i-snosatra/

Vill ni se mera sök på nätet, Spring Beast. Där finns länkar till flera platser där bilder finns.
Nedan är Henrik Perssons Spring Beast-bild som publicerades i Tidningen Syre vecka 22.

Syre har, som ni kan skymta, inte bara nyheter om Snösätra utan också om mycket annat, i Sverige och internationellt.
Publicerat

Faran med att ta fan i båten

”Varför berättas det inga sagor om prinsen som vid prinsessans kyss förvandlas till en äcklig, slemmig groda?”
Skrev Cordelia Edvardson i boken Viska det till vinden (Brombergs, 1988 sid. 30) om det nazi-Tyskland hon växte upp i, om Tyskland och tyskarna som det och de var och hur det och de blev, och om hur hon, som överlevde Auschwitz, kunde förhålla sig till landet.

För Stefan Zweig (1881-1941) österrikisk jude som tvingades i landsflykt efter nazi-Tysklands annektering av Österrike i mars 1938, gick det sämre. Han begick självmord i ett hotellrum i Brasilien 1941. Han hade då skrivit boken Världen av igår (Ersatz 2011) om hur Mellaneuropeiska länder från överväldigande, brusande kulturell blomstring via första världskriget, hyperinflation och politisk instabilitet slukades av fascism och nationalsocialism.
Zweig skriver om hur han som ung man från Wiens instängt högborgerliga värld kom till Berlin vid förra seklets första år och mötte världen:

”… de unga människorna i denna nya värld (kom) från vitt skilda samhällsskikt, uppifrån, nedifrån, den ene var preussisk aristokrat, den andre redarson från Hamburg, den tredje av westfalisk bondesläkt. Jag befann mig plötsligt i en krets där det även förekom verklig fattigdom med trasiga kläder och nedtrampade skor, alltså en sfär jag i Wien aldrig kommit i beröring med. Jag satt vid samma bord som förfallna drinkare, homosexuella och morfinister … ” (Världen av igår, sid 134)

Zweig beskriver sig som ständigt intresserad av kultur, aldrig politiskt engagerad. Men han var observant och skriver längre fram:

”Först efter kriget (första världskriget min anm) började nationalsocialismen förstöra världen, och som första synliga fenomen frambringade vårt århundrade den mentala epidemi som kallas xenofobi: främlingshatet, eller åtminstone främlingsrädslan. Överallt försvarade man sig mot utlänningen, överallt stötte man ut honom. Man måste låta fotografera sig från höger och vänster, i profil och en face, med håret så kortklippt att örat syntes. (…) man måste kunna åberopa moraliska och ekonomiska garantier (…) Om jag summerar (…) hur många timmar (…) hur många visiteringar och utfrågningar jag varit med om vid gränserna, då först märker jag hur mycket av människovärdet som gått förlorat under detta århundrade, som vi unga hade drömt om som ett frihetens tidevarv, världsmedborgarskapets kommande era.” (Ibid sid 442-443)

Fler som i nutid ingår i den kulturkrets som många av oss identifierar oss med borde ta sig tid att läsa och betänka vad Martin Niemöller skrev 1947:

”När nazisterna hämtade kommunisterna
teg jag;
jag var ju ingen kommunist.

När de spärrade in socialdemokraterna
teg jag;
jag var ju ingen socialdemokrat.

När de hämtade de fackliga,
lät jag bli att protestera;
jag var ju inte med i facket.

När de hämtade judarna
teg jag;
jag var ju inte jude.

När de hämtade mig,
fanns det ingen kvar som kunde protestera.

Martin Niemöller grundade 1933 tillsammans med teologen Dietrich Bonhoeffer Bekännelsekyrkan, en evangelisk protestorganisation mot Nazitysklands ledning. Niemöller greps 1937 och fördes först till koncentrationslägret Sachsenhausen. 1941 flyttades han till Dachau där han var kvar till befrielsen av lägret i april 1945. Bonhoeffer avrättades av nazisterna i april 1945. Mer om de båda står att läsa på Wikipedia.

Skildringar av det framväxande skräckväldet i Tyskland på 1930-talet och de fasor som följde nazisternas maktövertagande och angreppskrig i Europa lämnar få oberörda. Samtidigt förefaller det svårt för många att se att det som bar fram nazisterna till makten inte skiljer sig i art om än i grad från vad vi ser i dagens samhällen.

Att känna sig förbisedd, utlämnad, rent av revanschlysten är inte ovanligt oavsett om det gäller medmänskliga relationer eller samhälleliga funktioner. I synnerhet om det man tagit för givet, eller fördelar man anser att man har rätt till, hotas. Vare det billig värme, maxtaxa på dagis eller rot- och rutavdrag för altanbyggen och läxläsning med barnen.

Men det är något djupt olustigt med samhällsandan då den egna bekvämligheten, gången långt utöver livsnödvändigheter, vänds i ovilja att hjälpa de andra, de som har bara sig själv och sina närmaste kvar att försöka rädda i en kaotisk och krigisk värld.

Den oviljan kan sluta med att det visat sig vara fan man fått i båten. Eller som Cordelia Edvardson skrev, att prinsen vid prinsessans kyss förvandlas till en äcklig, slemmig groda.

Publicerat

Varg? Gå etter’n me käppen

Nej, just varg är jag inte rädd för när jag rör mig i skog och mark. Vildsvin och björn däremot, huvva.
Andra ser det inte så, åtlar och fällor och skoterjakt och … förgiftade åtlar! Herreminje.

Johannes Janssson/Norden.org

Det är lätt att förstå att samer varken vill ha varg eller järv runt sina renar.
Lätt att förstå också fårägare som föga uppskattar varg som förgör deras inhägnade får.

Lite svårare är det att förstå jägarna som anser att vargen tar deras bytesdjur. För är det inte så att vargen tar de unga och svaga? Eller är det bara i naturprogram från Afrika som de stora rovdjuren tar ungdjur?

Svårt kan det också vara att förstå tystnaden från skogsägare, små, men framför allt stora, som klagar över älgstammens tillväxt och vad det innebär för tillväxten i skogsplanteringar. ”De ser planteringar som skafferi” som en skogskunnig sagt, med en suck tittande ut över topptuggade plantor.
Då borde de väl välkomna rovdjuren som i åtminstone någon mån håller tillbaka tillväxten av djur som äter upp deras kommande intäkter?
Den skogskunnige tittade snett och hummade om jaktlag och intäkter från jakt.
Ren- och fårägare har kanske inte de de dubbla intressena. Och jägarnas intressen är kanske också ensartade.

För de som förundrade följer debatt och artiklar i dagens, i huvudsak glest vargutsatta, Sverige kan följande citat ur Ottilia Adelborgs Dalarna, Gidlunds, 1986, Från Gagnä-mäns näs, Kvällsprat i buan, s 336, ge ett historiskt perspektiv. Adelborg verkade i slutet av 1800- och början av 1900-talet.

”… den sommaren var vargan svår. Så snart det blef kväll, hörde man dem ’rula’ i bergan, och om nätterna snodde de runt gårdarna. Inte fick då hölan (fäbodkullan) vara rädd, för va de så illa, att vargan kom åt något får, så fick hon lof te gå etter’n me käppen å be en vara go å låta bli – å då släppte’n fåret. För si vargan har försyn för människan.”