Kategori: EU

Publicerat

Färöarna och ryska sanktioner

Sanktionerna mot Ryssland på grund av annekteringen av Krim och det pågående kriget i östra Ukraina, och Rysslands svar att stoppa importen från USA och EU av vissa varor, har skapat såväl problem som möjligheter på oväntade sätt.
För Färöarna har den stoppade handeln med lax till Ryssland, inneburit en boom i laxexport till Ryssland. Och Färöarna förhandlar dessutom om ett handelsavtal med Ryssland. Det är inte populärt i Danmark som ansvarar för utrikes- och försvarspolitiken i hela kungariket, där Färöarna ingår. Men Färöarna har stor självständighet när det gäller handelspolitik.

Färöarna är inte medlem av EU, det är däremot Danmark.
Och Färöarna har drabbats hårt av EU:s sanktioner mot färöisk sill och makrill som sedan augusti 2013 inte får landas i EU-hamnar, och inte heller i danska hamnar.

Jacob Bøtter: Sill. (CC)
Jacob Bøtter: Sill. (CC)

Färöarnas premiärminister har citerats i Bloomberg News sägande (om Danmark) att ”Ska samma stat som nyss har implementerat sanktioner mot oss nu begära av oss att vi ska bojkotta Ryssland? Det vore galenskap.” Om Färöarnas sill-, makrill- och laxhandeln går det att läsa i en artikel rubricerad ”Let my people trade” i Arctic Journal. http://arcticjournal.com/business/1078/let-my-people-trade

Att silltvisten ännu inte är löst framgår av ett pressmeddelande från NEAFC från november -14, också det publicerat på Arctic Journals webbsida. ”… Management measures for the large pelagic fish stocks (blue whiting, herring and mackerel) will be set through a postal procedure as soon as the coastal States have reached a conclusion in their consultations which will continue later this month…”.
http://arcticjournal.com/press-releases/1146/press-release-2014-annual-meeting-north-east-atlantic-fisheries-commission

Sillen skapar problem också inrikes på Färöarna. Två oppositionspartier, Tjóðveldi, ett självständighetsparti, och Framsókn, ett centerparti (vad det innebär på Färöarna är jag osäker på), har båda lagt förslag i Løgting, Färöarnas lagstiftande församling, som innebär att Föröarna också ska få självständighet i utrikes- och försvarspolitik.

Den största kontroversen mellan Danmark och Färöarna gäller just fiskepolitiken, och EU:s landningsförbud av färöisk makrill och sill.
Edmud Joensen, den ene av Färöarnas två representanter i danska folketinget och medlem i det färöiska regeringspartiet Sambandsflokkurin, som är för fortsatt union med Danmark, är irriterad över oppositionsförslagen och refereras i en annan artikel i Arctic Journal: ”Tórshavn, he admitted, has its disagreements with Copenhagen, but the Faroe Islands he said is generally permitted to pursue its own interests. Such was the case in the herring dispute, which saw the Faroe Islands bring the EU before the WTO, a move the was only possible because Denmark, not the Faroe Islands, is a member.”

Atle Grimsby: Sillfångst vid Utsira. (CC)
Atle Grimsby: Sillfångst vid Utsira. (CC)

Det kan noteras att sanktionerna mot Ryssland, om än så förståeliga, också skapar problem på andra håll. Väderstad till exempel, som exporterat jordbruksmaskiner, har sagt upp 100 personer på grund av minskad försäljning till Ryssland och Ukraina. Och Finland kommer att söka ekonomisk kompensation från EU om sanktionerna blir långvariga. Livsmedelsindustrin, skogs- och energiindustrin förmodades komma att drabbas värst.
Alexander Stubb, Finlands statminister citerades av TT redan i augusti ”Vi måste hålla oss till principerna om ekonomisk solidaritet. I praktiken betyder det att de medlemsstater som drabbas mest av sanktionerna också måste få någon form av kompensation” .

Maria Damanaki, Commissioner for Maritime Affairs and Fisheries, skrev på sin blogg 14 november att EU:s fiskare skulle kompenseras för förluster: http://blogs.ec.europa.eu/damanaki/compensation-for-our-fishermen-after-russian-trade-ban.html

Publicerat

Korruptionen här och där

Korruption som smörjmedel för små människor, och som förtryckarinstrument för de stora och mäktiga.
En flådig middag med dryckjom för direktörer som kan fördela jobb till kulturarbetare, en konferens på lyxhotell för personal i vårdsektorn som kan råda över inköp av materiel och mediciner. Eller bara tjänster och gentjänster, utan pengar eller varor inblandade.
Vi har våra egna former av korruption i Sverige, och säkert även i andra länder som hamnar högt på Transparency International’s lista över mer och mindre korrupta länder.

Ryssland ligger långt ner på den listan, nummer 127 av 177 (Sverige ligger på plats nummer 3 tillsammans med Finland. Danmark och Nya Zeeland delar förstaplatsen). Men där finns såväl smörjmedlen som gör livet möjligt för små människor, som de gigantiska korruptionshärvorna där alla samhällsdelar som ska vara rättsvårdande är inblandade.
Dokumentärfilmen Rövarna visades i Kunskapskanalen, Dokument utifrån 9 november. Där berättas om de som drabbats av rövarna, och av korruptionen. En av dem var advokaten Sergej Magnitskij som kom ett mångmiljonbedrägeri på spåren och anmälde det till ryska myndigheter. Det fick till resultat att han, Magnitskij, arresterades och åtalades, och dog i fängelse av vanvård och misshandel. De brott han anmälde har aldrig utretts, och spåren av dem leder högt upp bland de mäktiga, ändå in i Kreml.

Rövarna är vad de kallas som tar över företag och fastigheter med hjälp av förfalskade dokument upprättade av korrupta domare, dokument som polis och andra myndigheter ger sitt stöd, om inte förr så med hjälp av mera mutor. Och om de rättmätiga ägarna försöker sätta sig upp mot skurkarna skickas huliganer in som slår sönder egendom och människor, eller mördar dem om det ingår i ”beställningen”.

Om rövare har också forskaren och ekonomhistorikern vid Stockholms universitet Ilja Viktorov skrivit en mycket intressant artikel i Baltic Worlds, september 2013: Corporate Raiding in Post-soviet Russia. Läs den!

corpraiding

 

Det är ett rättssystem i totalt förfall, så ruttet att där inte verkar finnas en enda möjlighet att restaurera det. Jag har skrivit det tidigare, och jag kan upprepa det, åtalet och domen mot Pussy Riot må vara upprörande, men det verkligt förskräckliga och oförlåtliga rättsfallet i Ryssland (som jag känner till), det är det som gäller Sergej Magnitskij.
Korruptionen i Ryssland är inte bara vitt utbredd, den är också vida känd.

EU-länderna däremot vill vi gärna i stort se som rättskaffens, och relativt fria från korruptionens hydra.
När det därför meddelades i media i början av november att självaste Eulex, EU:s särskilda polis- och åklagarstyrka i Kosovo, skakades av en korruptionsskandal, höjdes förmodligen ett och annat ögonbryn. I stället för att bygga upp ett samhälle med lag och ordning, visade läckta dokument att det i denna den största utrikespostering som EU har, 1600 tjänstemän, poliser och åklagare, förekommer att Eulex ser mellan fingrarna på organiserad kriminalitet, att höga tjänstemän tagit emot stora summor i mutor för att inte väcka åtal och att journalister som skrivit om de läckta dokumenten hotats med åtal.

En internutredning pågår, under tiden kvarstår de utpekade mutmisstänkta; chefsåklagaren, domaren och tjänstemannen, i tjänst. Däremot har den brittiska åklagare som påtalat oegentligheterna, Maria Bamieh, stängts av från sin Eulex-tjänst.
Tidigare mediarapportering har inte givit känslan av att kriminella ligor med bas i Kosovo skulle vara särskilt mysiga banditer – snarare förknippas de med vapen- och narkotikasmuggling i stor skala, liksom trafficking, även det i stor skala.

Om Eulex efter fem år i relativt lilla Kosovo ännu inte kommit bättre till rätta med kriminalitet eller lyckats etablera ett rättssamhälle där, utan tvärtom själv snärjts in i korruptionsskandaler. Hur ska då korruptionen i ett gigantiskt land som Ryssland kunna stävjas, och inom vilken tidsrymd?

Colin C Williams, John Round and Peter Rodgers har tillsammans givit ur boken The Role of Informal Economies in the Post-Soviet World, Routledge, Taylor &Francis Group, 2013. Det är vetenskapliga undersökningar av svartjobb och korruption I främst Ryssland och Ukraina. I förordet skriver de:
“… our aim is to start to bring out of the shadows the important role that informal economies play in people’s livelihood practices …. In the post-soviet/socialist world in general, and Ukarine and Russia in particular.  s 2
As will be shown through the lens of everyday life, there was never any ‘pure’ command economy system where the state controlled all aspects of planning, production, distribution and sale. Neither is it the case that all post-Soviet/socialist states have now moved to some ‘pure’ ideal-type market economy, which after all only exists in textbooks and is in lived practice nowhere apparent.” s 3

Om Ukraina och vilka som tjänar/tjänade på mutor: “ …examining who provides and receives such paid favours, the finding is that higher-income households give and receive some 41 percent more paid favours than the average household, while the lowest-income households receive and provide just one-half of the paid favours as the average household. The realm of paid favours, therefore, reinforces rather than reduces the disparities produced by the formal economy. As a recently retired man explained, “I can no longer afford to get things done from old friends because I cannot give them a little something. The result is that they no longer get in contact with me to ask for favours.” His ability to receive paid favours is therefore severly curtailed by the inability to offer paid favours in return.” ss 150-151

En äldre kvinna i en förstad till Moskva beskrivs: Hennes hus och trädgård var väldigt välskötta. Hon hyrde ut rum till tjetjenska papperslösa arbetare, som i stället för hyra stal material från sina arbetsplatser, (byggen av hus till rika ryssar) reparerade hennes hus, och också skötte hennes trädgård. Hon kunde sälja grönsaker på marknaden, vid ett stånd i marknadsplatsens utkant, en plats hon kunde ha utan att betala licens för den, därför att hon betalade informellt till polisen, som i sin tur betalade sin överordnade. På så vis kunde hon ha en bättre levnadsstandard, och bättre sköta sin fastighet, än vad hon skulle ha klarat på bara sin pension. Samtidigt fick de tjetjenska byggarbetarna sina intjänta (svarta) löner kvar, och kunde skicka mera pengar hem till familjerna i Tjetjenien.

Om å andra sidan den korrupta polisen skulle avsättas och ersättas med en högavlönad polis som inte lät sig mutas till ett marknadstillstånd, skulle kvinnan mista sin inkomst, och fick de tag på tjetjenerna skulle hon mista sina hyresgäster och de skulle mista möjligheten att arbeta och tjäna pengar att skicka till sina familjer. (Men om rika ryssar betalade ordentliga löner till byggarbetare med (eller utan) arbetstillstånd, vore det kanske en början. Min kommentar.)

En god och nära vän med viss erfarenhet av Ryssland utbrast en gång att ”ryssar håller alltid på och fixar med allting. Inget är bara att göra, allt måste fixas …” Min vän var lite trött på fixandet, men såg samtidigt att det var nödvändigt. Historien ovan visar vad fixandet innebär, i många led.
Dokumentären Rövarna visar fixandet i en skala så stor att den blir närmast ofattbar, med betydligt större insatser än ett marknadsstånd. Men korruptionen, ”den informella ekonomin”, är densamma.

Inget kan försvara behandlingen av Sergej Magnitskij. Han förlorade inte bara tron på en möjlig rättvisa, han förlorade allt. Han är långtifrån ensam drabbad i detta väldiga land. Orätt och orättfärdighet ska inte relativiseras, korruption måste bekämpas var än den finns, rättssäkerhet är om något en mänsklig rättighet. Men magnituden av problemen, geografiska, ekonomiska och strukturella, i Ryssland kanske ändå borde betänkas. I synnerhet om det, trots ovanstående, ställs i relation till Kosovo.

Publicerat

Det var en Ask, en Heckscher och ett domstolsutslag …

När EU-domstolen ogiltigförklarade datalagringsdirektivet, då kom som ett spam i inkorgen, en om inte flod så i varje fall ström av debatt- och inte minst nyhetsartiklar som handlade om hur viktigt det är för polisen att ha tillgång till mejl och telefonloggar vid kartläggning av brottslighet.
(OBS längst ned finns länken till P1 Kalibers mycket intressanta program om datalagring)
I synnerhet rysliga brott, mord och mordbränder, får komplettera de regelbundet upprepade behoven av nät- och mobilspaning i barnpornografiutredningar.
En rubrik som ropar ut att ”IT-brott ökar kraftigt” ger också samma känsla av att det nog ändå är nödvändigt med lagring av allt i minst sex månader för att uppgifterna ska kunna tas fram om en polischef/åklagare/domstol skulle anse att det behövs.

Så är det inte.

Det mesta av det som samlas och lagras kommer aldrig att behövas. Det är som spam. Men det här är privata uppgifter. Det är metadata om oss alla, och om alla i de cirklar vi rör oss på nätet, när, hur, var, vem. Sånt som Stasi på sin tid samlade in om DDR-medborgarna. För den som har tillgång till uppgifterna, och tro inte att de är bättre skyddade än våra bankkontouppgifter, kan de vara användbara till varjehanda. Om inte tredje gradens förhör, så kanhända av utpressare, eller bara folk som tycker det är kul att kartlägga personer, av en eller annan anledning.
Det vi vet är att uppgifterna samlas och lagras, för att det går, inte för att vi är misstänkta för brott.

EU-domstolens utslag om datalagringsdirektivet ansågs av dåvarande regeringen, Alliansen, inte tillräckligt viktigt för att behöva följas. Efter snabbutredning av Sten Heckscher, tidigare rikspolischef och ordförande i Högsta förvaltningsdomstolen, kom såväl Heckscher som regeringen fram till att datalagring, det är bra det, och den svenska datalagringslagen är mera restriktiv än EU-direktivet som var motivet till att den alls infördes. Så mänskliga rättigheter, EU-rätt och Europarätt respekteras i Sverige, och lagen uppfyller också EU-rättens krav på proportionalitet ansåg Hecksher och regeringen.,Visserligen kan frågan om skydd för privalivet och rättssäkerhet behöa utredas vidare, men i väntan på det är allt frid och fröjd. För polisen.

Efter EU-domstolens beslut i april i år, slutade flertalet teleoperatörer datalagra, men fortsatte lagra viss information för internt bruk. Post- och telestyrelsen sade att så fick det vara, utifrån vad EU-domstolen kommit fram till. Men efter Heckschers utredning ändrade PTS sig och förelade operatörerna att återuppta lagringen. Så gjorde också Tele2 efter föreläggande från PTS, men under protest och bolaget ligger nu i tvist med PTS och har gått till förvaltningsrätten. Där ansåg man inte att man behövde inhämta något yttrande i saken från EU-domstolen, och tvisten tvisten fortsätter därför i förvaltningsrätten. Comhem stod också länge emot PTS, men vek sig, och kvar är nu Bahnhof som inte lagrar och som anmält Sverige till EU-kommissionen.

PTS svarade i slutet av oktober med ge bolaget en månad på sig att börja datalagra, annars väntar vite på fem miljoner kronor. Bahnhof kommer att överklaga.

Om den nya regeringen mot förmodan skulle ha en annan inställning än den förra till vikten av att följa EU-domstolens utslag, det återstår att se. Miljöpartiet har ju gärna framställt sig som beskyddare av personlig integritet. Men det har ju Centerpartiet också, och hur C agerat vet vi. Om det finns anledning att förvänta sig bättre av MP, framstår som alltmer tveksamt.

P1-programmet Kaliber kommer att prata med (MP) i detta ämne söndagen 16 november. I en förhandsartikel om programmet säger inrikesministerns Ygeman (S) att han är nöjd med att EU-domen inte påverkade svensk lag. Att lagen tillkom på grund av EU har han kanske glömt?
Länk till programmet: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/460237?programid=1316

EU-kommissionen har enligt brev daterat 10 november och undertecknat av enhetschef Bruno Gencarelli, beslutat undersöka det klagomål som Bahnhof lämnat in mot Sverige för att staten inte rättar sig efter EU-domstolens beslut att datalagringsdirektivet ”thereby being in breach of The Cahrter of Fundamental Rights of the European Union, articles 7 and 8, ’Respect for private and family life’ and ’Protection of personal data’.

PS: Nyligen kom Högsta förvaltningsdomstolen fram till att PUL, Personuppgiftslagen, inte gäller om ett företag utanför Sverige begär uppgifter från en svensk myndighet, uppgifter som i Sverige är skyddade med hänvisning till PUL. PUL gäller ju bara i Sverige. DS

PPS: Sten Heckscher har i en annan utredning beställd av f justitieministern Beatrice Ask kommit fram till att reglerna för hemlig avlyssning (alltså inte bara metadata från datalagring, utan även innehåll) inte behöver ändras så att de omfattar fler grova vapenbrott. ”Metoden får sällan riktas mot grova vapenbrott, eftersom straffvärdet (minst två års fängelse, min anm) inte når upp till den nivå som krävs för att avlyssning ska vara tillåten … Brott inom den organiserade brottsligheten i allmänhet kan vara svåra att utreda. Några särskilda utredningssvårigheter vid just grova vapenbrott finner Sten Heckscher däremot inte belagda.”, skrev regeringskansliet i sitt pressmeddelande om utredningen 19 december 2012. DDS

Publicerat

Murar, staket och Frontex

Berlinmuren föll, äntligen, i november 1989. I stället har vi nu höga staket och taggtråd vid Bulgariens gräns till Turkiet. Staket och taggtråd i de spanska enklaverna Ceuta och Melilla i Marocko, och vakter vid Greklands gräns mot Turkiet. 2010 sattes Frontex gränsinsatsgrupp Rapid Border Intervention Teams in vid den grekiska gränsen mot Turkiet.

Staket och vakter ska skydda EU från flyktingar och immigranter.

Photo: Susie Cagle Some of the barbed wire It is everywhere. (CC)
Photo: Susie Cagle
Some of the barbed wire
It is everywhere. (CC)

EU hjälper till med staketbyggen genom Frontex, EU:s gemensamma byrå för gränskontroll, en byrå som helst framhåller sitt arbete för att stoppa gränsöverskridande brottslighet och har nära samarbeten med Europol (Europeiska polisbyrån) och Olaf (Europeiska Byrån för Bedrägeribekämpning). I praktiken ägnar sig myndigheten med huvudkontor i Warszawa mest åt att stoppa flyktingar från att komma in i EU.

Nu har Frontex tagit över spaningen över Medelhavet i operation Triton efter den italienska Mare Nostrum-operationen som sattes in efter drunkningskatastrofen utanför Lampedusa där mer än 360 flyktingar drunknade hösten 2013. Mare Nostrum har räddat tiotusentals flyktingar från att drunkna i Medelhavet, andra EU-länder har inte bidragit till kostnaderna.
Frontex Triton är en betydligt mindre insats, och den är inriktad på gränsövervakning, inte räddning. Och den finansieras av EU-medel.

Frontex bildades 2005 med en budget på sex miljoner euro. Budgeten 2014 ligger på 89 miljoner euro. Frontex satsar på ”offensiv gränskontroll”, vilket betyder samarbetsavtal med länder utanför EU, samarbete som innebär hjälp med övervakningsutrustning, EU-gränsvakter på icke-EU-territorium, och gemensamt stoppande av migranter som försöker ta sig in över EU:s yttre gränser.

Frontex samordnar också avvisningar av asylsökande från Sverige och andra Schengenländer. Samordningen sparar mycket pengar säger svenska representanter för polisväsendet nöjt.

Frontex styrs av respekt för mänskliga rättigheter, enligt organisationens ledning.

EU:s ombudsman Emily O’Reilly är inte övertygad om att det verkligen är så. Hon har inlett en undersökning med syfte att ta reda på hur Frontex försäkrar sig om att mänskliga rättighter respekteras då migranter av- och utvisas från EU tillbaka till sina urprungsländer. Undersökningen inleddes i oktober 2014.

Cecilia Malmström var EU-kommissionär med ansvar för flyktingfrågor och Frontex fram till hösten 2014.

Det är vackert att fira Berlinmurens fall. Det är sorgligt att nya murar och staket byggs.

Publicerat

Dödens dal, Damberg och demokratin

Fler företag måste ta sig förbi dödens dal och bli internationella, säger nyblivne näringsministern Mikael Damberg i en stor intervju i SvD Näringsliv fredagen 31 oktober.
”Internationella” är melodin, och då inte som Vattenfall med Nuon och brunkolsdrivna kraftverk, får man tro. Inte heller internationell som i Malmös och Köpenhamns hamnbolag, Copenhagen Malmö Port heter det, anglifierat och klatschigt, men tydligen inget som faller Damberg i smaken. Det kan ju vara reporterns beskrivning som leder till den slutsatsen också.
Precis som det är beskrivningen av besöket hos e-handelsbolaget som säljer Halloweenattiraljer och dataspel som gör att Damberg där tycks se en framtid för Sverige.

Dödens dal är nu inte bara Sverige, eller samägda bolag Sverige-Danmark. Det är ett begrepp som används för att beskriva svårigheten att få kapital för att hålla nya bolag i gång i mellanperioden där en produkt tagits fram och marknadsförts men ännu inte fått tillräcklig spridning för att göra det möjligt för företaget att fortleva. Statligt riskkapital borde kunna gå in, tycker Damberg. Och Damberg anser uppenbarligen inte att det räcker med den svenska marknaden.
Om också e-handeln med Halloweenprodukter behöver hjälp över ”dödens dal” framgår inte, men kanske är det så att den internationella marknaden behöver stärkas med Halloweenprodukter förmedlade av ett malmöitiskt e-handelsbolag.
I andra artiklar har det klart framgått att Mikael Damberg är helt positiv till investeringsskyddet ISDS i de pågående förhandlingarna om ett frihandelsavtal, TTIP, mellan EU och USA.

Investeringsskyddet gäller företag. De ska kunna stämma stater som inför lagar eller regler som skadar dem.
Om e-handelsföretaget ovan blir internationellt, med eller utan statlig hjälp över ”dödens dal”, och försäljningen i något land varit så framgångsrik att man investerat i ett lager och ett dotterbolag med kontor, och att det landet, eventuellt med hjälp av den forskning som bedrivs vid EU:s kemikaliemyndighet i Helsingfors, ECHA, inser att plasten i halloweenmaskerna är hälsovådlig och därför förbjuder försäljning av dem. Då skulle e-handelsföretaget kunna stämma det landets regering, och kräva skadestånd för att deras investering inte kommer att leda till förväntade intäkter.

Investeringsskydd är inget ovanligt i frihandelsavtal. USA-bolaget Lone Pine Resources har till exempel stämt Kanada för att man där förbjudit frackingtekniken att utvinna olja. Philip Morris har stämt Australiens regering för att den beslutat att det ska finnas antirökningsbilder på cigarettpaket.
För statliga bolaget Vattenfall är det intressant med investeringsskydd – Tysklands regering har beslutat avveckla kärnkraften, och Vattenfall kräver därför Tyskland på drygt 40 miljarder som ersättning för de förluster som kommer att drabba bolaget.

Men för Sveriges regering borde det vara intressant att bevara riksdagens möjlighet att besluta om lagar som skyddar natur och människor.

I Dagens Arena har Michael Feldbaum skrivit bitskt om Mikael Damberg som i riksdagen ska ha givit sken av att ISDS del av frihandelsavtalet TTIP inte skulle formuleras på ett sätt så att demokratiska beslut inte skulle kunna stoppas med hot om skadeståndsprocesser. I ett brev till Cecilia Malmström, ”vår” handelskommissionär, ska han däremot ha skrivit att ”rådets mandat är tydligt i sitt införande av skyddsmekanismer för investerare i TTIP-avtalet”.

Den minnesgoda vet att Malmström också hade problem med ISDS och TTIP då hon blev utfrågad i EU-parlamentet. Först var hon mot, och sen blev hon för, fast mot, men Juncker är mot så … vad som händer i förhandlingarna återstår att se.

Feldbaum hänvisar inte utan förnöjelse till The Economist som skrivit om hur liknande tvistelösningsmekanismer använts av stora företag mot regeringar.
För det är sannolikt inte e-handelsföretaget i Malmö som kommer att stämma någon regering. Det är till exempel multinationella Monsanto som stämmer Sveriges regering för förbud mot GMO-grödor.

Läs Feldbaums artikel i Dagens Arena med länkar till Damberg, till hemliga brevet och The Economist bland annat. Rubriken lyder Dambergs dubbelspel.

Läs gärna också Dagens Industri, 19 november 2013: Hemlig baksida med nytt frihandelsavtal

Publicerat

Sotji och de andra

MUF, LUF, CUF och SSU vill bojkotta vinter-OS i Sotji 2014 med de famösa ryska antigaylagarna som motivering. KDU är däremot inte för en bojkott. Det framkom när samtliga partiers ungdomsförbund debatterade i Uppsala en kväll i oktober.
Varför KDU inte ville bojkotta spelen framgår inte av referatet, inte heller hur Sverigedemokraternas eller Vänsterpartiets ungdomsförbund ställde sig.

Det är hedervärt att vilja bojkotta OS som ett stöd för hbtq-personers mänskliga rättigheter i Ryssland. Om det skulle vara effektivt är en annan sak. Moderpartierna har inte uttalat sig för en bojkott.
IOK anser inte att de ryska lagarna bryter mot det olympiska förbudet mot diskriminering.
Jag vet inte hur många som är förvånade över IOK:s inställning.

Vad jag skulle vilja veta är vilka av de politiska ungdomsförbunden som också vill bojkotta fotbolls-VM i Brasilien sommaren 2014, som en protest mot eländiga arbetsförhållanden för dem som bygger arenor och andra anläggningar inför fotbollsfesten där?
Eller kanske sommar-OS i Brasilien 2016?

Jag skulle också vilja veta vilka ungdomsförbund som kan tänka sig att bojkotta fotbolls-VM i Doha, Qatar, 2022, där hundratals arbetare från bland annat Nepal arbetar under förhållanden som närmast är att likna vid slaveri, för att göra färdigt de byggnader och anläggningar som skapas för VM?

Enligt en stiftelse med säte i Australien, Walk Free, lever 30 miljoner människor runt om i världen i slaveri. I begreppet inkluderar stiftelsen då tvångsäktenskap, skuldslaveri, människohandel och tvångsarbete. Flest slavar finns enligt stiftelsen i Indien, men högst andel slavar har Mauretanien, fyra procent av befolkningen ska där leva under slavliknande förhållanden.
Förvånande för en svensk är att det enligt WFF:s beräkningar finns 1200-1300 personer i Sverige som lever under slavliknande förhållanden.
Om WFF och slaveri skrev Metro 18 oktober 2013.

En rapport från EU-parlamentets särskilda utskott för organiserad brottslighet har uppgett att 880 000 människor lever under slavliknande förhållanden inom EU. En tredjedel av dessa är sexslavar och resten slavar inom jordbruksnäringar enligt rapporten som gör uppskattningen att den organiserade brottsligheten tjänar över 200 miljarder kronor årligen på människohandel.
Om detta rapporterade SvD:s EU-korrespondent i Bryssel, Teresa Küchler, 19 oktober 2013.

Ungdomsförbunden hade kanske inte tillfälle att kommentera mänskliga rättigheter i relation till arbetsförhållanden, människohandel och slaveri i världen, EU eller Sverige under debatten i Uppsala. Men det finns tid för fler debatter och egna utspel innan fotbolls-VM sparkar i gång.
Och skulle det bli annat än idrottsbojkotter med hänvisning till mänskliga rättigheter att tänka på fram till höstens val, så arrangerar Ryssland fotbolls-VM 2018. Det är också ett valår.

Publicerat

Påsen avgör inte mjölets renhet

NSA-FRA. Ett nära samarbete som inte ifrågasätts, inte av regering och myndigheter, och i stor utsträckning inte heller av medborgarna.
Brist på känsla för självständighet, brist på självkänsla, brist på självinsikt. Övervakningssamhället där information om allt samlas in av myndigheter och företag. Information att användas när kartläggningar av konsumtion, vänner, allt skrivet, allt sagt, allt gjort, skulle kunna tjäna någons maktintressen eller någons pekuniära intressen.
– Vadå? Jag har rent mjöl i påsen … svarar alltför många.

Men vad som är rent mjöl avgörs inte av påsen. Och konsekvenserna av vad som från tid till annan går från ”rent” till ”orent” är oöverskådliga. Skicka pengar till Somalia till exempel. Det blev till stöd av terrorism, och konton blockerades i åratal. Vilka blev konsekvenserna för dem som hade kontona, och vilka blev konsekvenserna för dem som inte längre kunde få pengar från lyckligare lottade släktingar?
Flykt till läger i Kenya, eller än värre, norrut till kidnapparligor i Sinai?
Eller förmodade terrorplaner med nattliga raider i lägenheter där unga och gamla skräms från vettet och familjefäder förs bort till häkten i väntan på att myndigheter ska komma fram till att de var nog inte terrorister ändå, trots uppgifter som trålats in via telefon- och datornät, sammanställts och blivit det som motsvarade myndigheternas bild av förfärande terrorplaner, men inte verkligheten.

När EU-ledare protesterar mot NSA:s övervakning av deras telefoner vill Reinfeldt inte vara med, för det har inte diskuterats i EU-nämnden. Ibland är det viktigt att agera, ibland är det viktigt att diskutera, och är man vasall får man välja sina tillfällen för aktion.
Att det skulle bli någon skillnad med en annan regering är tyvärr inte sannolikt. Det är länge sedan det var opportunt att säga emot stormakten, garanten för fred och demokrati.

Edward Snowden är hjälte för många, för andra en förrädare. Han litade inte på att New York Times skulle publicera hans uppgifter. Tredje statsmakten i USA har en historia av följsamhet. Han valde att vända sig till engelska The Guardian, och där har också uppgifter från Snowden publicerats, med ojämna mellanrum. Det senaste var just avlyssningen av EU-ledares telefoner. Angela Merkel blev arg. Så behandlar man inte en samarbetspartner, tycker hon.
Det finns 35 världsledare på avlyssningslistan enligt The Guardians uppgifter. Om svenska ledare finns med har inte framgått. Men det kanske de inte gör, antingen för att de inte är världsledare, eller också för att det inte behövs. Husse känner och kontrollerar sina … vasaller.

Mest upprörande är ändå att svenska medborgare tycks så likgiltiga för vad som pågått och pågår när det gäller avlyssning och kartläggningar. Även svenska journalister har föga mer än övergående intresse för datasäkerhet och persondataskydd – i Journalisten anser Staffan Dahllöf att EU-förslaget till ny dataskyddsförordning är dåligt för att listor över mottagare av jordbruksbidrag inte ska publiceras på nätet. Och att det är ett hot mot yttrandefriheten om EU-domstolen ska få avgöra vad som får publiceras på nätet eller inte.

Visst går dataskyddsförordningen att framställa på det viset, det är uppenbart. Men de verkliga hoten mot journalisters möjlighet att granska och rapportera är när offentlighetsprincip, meddelarfrihet och efterforskningsförbud begränsas, kringgås eller saknas helt. På detta finns det många exempel i kommuner, i landsting, och i staten. Det är en följd av myndigheters och politikers beslut och ageranden, och en följd av privatiseringar av offentliga verksamheter. Var är de upprörda nyhetscheferna, journalisterna och medborgarna? Kommer det pressmeddelanden om ”utanförskap” och ”arbetslinjen” blir det bevakning och rubriker, resten är oftast ”särintressen” och/eller är för arbets- och tidskrävande.

Att EU-domstolen får avgöra vad som menas med EU-direktiv och -förordningar beror på att dessa är så luddigt formulerade att de går till domstolen för uttolkning.
Om detta och vad en dansk domare i EU-domstolen tyckte om det hade jag kunnat skriva redan 2008, men var var den lokala kroken? Det blev oskrivet. Det var långt före denna blogg också.

Det är lagstiftarna/politikerna som är ansvariga för hur lagar skrivs. Kräv ansvar av dem, och kräv det på rätt nivå! Landstingens diarier är inte en EU-fråga, och riksdagen avgör FRA:s befogenheter (formellt i varje fall). Kommunerna bestämmer hur överskådlig den egna diarieföringen ska vara.

Ett återkommande klagomål på journalister är deras förmenta vänstervridning. Nu har den uppburne journalisten Lars Adaktusson kommit ut som kristdemokrat, och före honom var det Göran Skytte. Att det skulle få stopp på vänstervridningslitaniorna tror jag inte.
Dessvärre tror jag inte heller att merparten av Svergies journalister kommer att göra något annat än pratminusjournalistik, varken när det gäller dataskydd, avlyssning eller FRA-NSA.

Det finns undantag förstås, ofta kolumnister i en spalt på en insida. Tillåt mig citera en kolumnist i Metro, Stefan Wahlberg, som 2011 skrev under rubriken ”Hermetiskt kretslopp av avlyssning”.

”De nya terrorlagarna ger statsmakterna närmast fria händer att avlyssna misstänkta utan att de någonsin behöver redovisa hur och varför … (Usama bin Laden) fick oss att slita upp många av de grundläggande principer som vi tidigare kunde vara stolta över.”
Det handlar om det åtal för förberedelse till mord på konstnären Lars Vilks som då väckts, och som från början rubricerades som ”planerat terroristbrott”. För terroristbrott gäller undantagslagar för hemlig avlyssning. Till och med statistiken över hemliga avlyssningar vid misstanke om terroristbrott är hemlig, skriver Wahlberg, och avslutar sin kolumn:

”Med stöd av terroristlagarna ges alltså statsmakterna möjlighet att verka i ett hermetiskt tillslutet kretslopp av avlyssning och hemliga inbrott där dolda mikrofoner monteras in bakom tapeterna. Vi får aldrig reda på omfattningen. Vi kan inte heller kontrollera om detta sker på vaga, inbillade eller påhittade grunder – eller ens om vi själva varit utsatta.”

Se där, vi kanske ska oroa oss över vårt mjöl ändå.
 Vad händer med all denna information som samlas in om oss, vår släkt, våra vänner och avlägset bekanta via nätet, via telefoner och via kameror. Information som samlas av företag och myndigheter, information som lämnas vidare mot ersättning, eller därför att myndigheter kräver att den lämnas ut, med stöd av lagstiftning som gör kontroll av insamling och användning omöjlig.

Är det vasallstaternas invånare, oavsett om det är företagare eller löntagare, barn, gamla eller i yrkesverksam ålder, som är betjänta av följsamhet och osjälvständighet, och i så fall i vilken utsträckning? Det borde vara något att fundera över för var och en, oavsett ålder, yrke, kön, etnicitet och eventuell religiös tillhörighet.

Publicerat

Spelar Turkiets GAP-dammar någon roll?

Har de omfattande dammbyggena i östra Turkiet inte haft någon effekt på vattenflödena i Eufrat och Tigris, och därmed påverkat den ekonomiska och sociala utvecklingen i Syrien?
Jag undrar eftersom det lagts fram ett antal förklaringar till vad som lett fram till ett blodigt inbördeskrig med miljoner människor på flykt. Men ingenstans har jag sett att de stora flodernas vattenflöden nämnts.

# Långvarig torka med fyra år nästan utan nederbörd ledde till svält och umbäranden och det initiala bondeupproret. Tänk på klimatförändringarna! Det är en förklaring jag sett.

# Assad är en diktator som likt sin far och företrädare styr genom terror och klamrar sig desperat kvar vid makten, är naturligtvis också en förklaring. Diktator har han varit under hela sitt matkinnehav, men när han tillträdde beskrevs han som nästan västerländsk (utbildad i England) och ett hopp för framtiden. Nu är han storskurk, folkfördrivare och mördare.

# Syriens konstruktion som nation efter första världskriget med ett flertal olika etniska och religiösa grupper är också en förklaring till att landet upphört existera som land och förvandlats till en krigsskådeplats där såväl inhemska som utifrån kommande krigare strider mot varandra och mot civilbefolkningen.

Men om torkan nu var en utlösande faktor i en redan bräcklig statsbildning byggd på statsterror, varför nämns inte dammarna?

Dammbyggena påbörjades för snart tre decennier sedan, det ska bli 22 dammar 19 kraftverk när det är klart. GAP kallas projektet som fått ekonomiskt stöd från bland annat Tyskland, Italien, Schweiz, Österrike och USA. Banker har lånat ut pengar, och exportkrediter har beviljats.
Turkiet räknar med att dammarna ska kunna konstbevattna sammanlagt 1,6 miljoner hektar när de är klara, det skulle motsvara 19 procent av den totala konstbevattnade arealen i Turkiet. Vattenkraften som ska produceras motsvarar 20,5 procent av den totala produktionsvolymen.

Men konstbevattningen och vattenkraften i Turkiet beräknas samtidigt minska flodernas vattenflöden från Turkiet till Syrien, från 30 miljarder kubikmeter till 16 miljarder kubikmeter, och flödena från Syrien till Irak från 16 miljarder kubik till fem miljarder kubik. Beräkningar som gjorts av GAP-dammarnas påverkan visar att de skulle ge Turkiet kontroll över 50 procent av vattenflödena från Tigris in till Syrien och Irak.

Även om GAP fortfarande är långtifrån färdigutbyggt, så står ett antal dammar färdiga och de kan väl knappast ha bidragit till att lindra effekterna av långvarig torka i Syrien?

Andra effekter av dammbyggena som ibland skymtar förbi i medier är att de lagt turkiska och kurdiska byar under vatten och påverkat långt flera människor än de som tvingades flytta från sina byar. Kulturhistoriska platser av stort värde, från romartiden bland annat, har lagts under vatten.

Aron Lund är Mellanösternexpert och liberal krönikör. Han skriver initierade artiklar i Expressen och andra tidningar om det förfärande inbördeskriget i Syrien, dess orsaker och vad som kan bli dess följder. Vatten nämns i en av dem ”Syrien använde gerillan (den kurdiska, min anm.) som påtryckningsmedel i konflikter med Turkiet, över gränsdragning och vattenresurser”.
http://www.vk.se/675894/aron-lund-revolutionen-i-syrien-banar-vag-for-pkk?
En övergripande redogörelse om inbördeskriget finns i http://fokus.se/2012/10/efter-assad/, men det närmaste vattenbrist texten kommer är omnämnande av ”dammiga provinsstäder och småbyar som lidit mest under under Assads ekonomiska reformprogram”.

Vatten och kontrollen av vatten är nu, och kommer i allt högre grad, att ge upphov till konflikter inom stater och mellan stater. Kanske är det inte vattnet som är den enda konfliktorsaken, men den kan finnas som en viktig underliggande del, och påverka hur allianser bildas och löses upp.
Jag är definitivt ingen expert på varken Syrien eller Mellanöstern, jag läser vanliga nyhetsartiklar. De turkiska dammbyggena har jag känt till av andra orsaker. Jag vet att GAP är stort och mycket betydelsefullt för Turkiet, och för grannländerna nedströms Eufrat och Tigris.

Allt levande behöver vatten. Människor som är hungriga och törstiga revolterar. Bidrog fördämningarna av Eufrats och Tigris flöden till hungern och törsten i Syrien?
Det förvånar mig att dammarna aldrig nämns i rapporteringen.

Men det finns mycket skrivet i annan kontext om vatten, regleringar och problem kring detta. Några titlar jag hittat är:
Murat Metin Hakki har skrivit ”An Analysis of the Legal Issues Concerning Turkey’s Southeastern Anatolia Project (GAP), World Affairs, vol 169 no 4, (Spring 2007).
Elisa Bruhn har skrivit ”Case Study – The Euphrates and Tigris Basin Conflict”, GRIN Verlag, 2011.
Marwa Daoudy har skrivit ”Aymmetric Power: Negotiating Water in the Euphrates and Tigris”, International Negotiation, vol 14, Issue 2, 2009.
ECA Watch har 2005 publicerat ”A Trojan Horse for Large Dams, how export credit agencies are offering new subsidies for destructive projects under the guise of environmental protection”, six case studies of water projects in different parts of the world, including ”The Birecik, Ermenek and Ilisu Projects, Turkey: No lessons learnt”

Publicerat

Enfalden, data och integriteten

Vi borde faktiskt veta att internet inte är säkert, att alla system kan hackas och att myndigheter med politikernas tillstånd och uppmuntran, NSA, FRA, GCHQ, FSB, välj vilken akronym du vill, hämtar, registrerar och samkör all information de får tag på, det vill säga allt. Företagen samlar och samkör de också, och person-, bank- och andra uppgifter är inte säkra där heller.
Hackandet, registrerandet och lyssnandet kallas säkerhetstjänst, spioneri, nödvändigt eller odemokratiskt beroende på vem som gör det, och var. Och när.  Men det görs överallt.

Låt mig därför instämma i uppmaningen från Amelia Andersdotter till EU-parlamentet: Tänk över öppen data en gång till, för Guds skull! (se 13 juni 2013)

Läs rubriksamlingen nedan. Mängden rubriker växer år från och år och speglar möjligen en växande medial medvetenhet, och alldeles säkert ett ökande personligt intresse för dataskydd, för systemens sårbarhet och för nät- och satellitkommunikation och dess påstådda för- och nackdelar. Läs (det är långt men går fort), väl bekomme!

”Miljoner stulna ur Nordea – nya attacker varje dag” ComputerSweden, 19 januari 2007

”Hon fortsätter att slåss för integriteten” intervju med Annie Johansson (nu Lööf) i Resumé i Almedalen 2009

”USA rustar för cyberkrig” (bristande skydd mot nätattacker) SvD 3 juli 2011

”Källskyddet måste garanteras” (Sofia Mirjamsdotter apropå anonymitet på nätet som har en viktig funktion i diktaturer men också för granskning av demokratier) Debatt SvD 16 augusti 2011

”FRA-lagen i vägen för jakten på terrorister” (Säpo-chefen klagar över att inte få använda signalspaning apropå Breivik) SvD 8 december 2011

”Jusititieministern öppnar för total övervakning”, (breddning av FRA-lagen för att tillåta signalspaning av svenskar på beställning av Säpo och Rikskriminalpolisen, Sverige går samma väg som Iran, Syrien och andra repressiva stater) SvD opinion 21 december 2011, undertecknat Jesper Bengtsson och Jonathan Lundqvist, Reportrar utan gränser

2012

”Haverirapport: Tieto vägrade berätta”. IT-leverantören Tieto hade av ett stort datorhaveri i november 2011 som drabbade ett 50-tal kommuner, myndigheter och företag som outsourcat sin it-hantering. När MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, och Kammarkollegiet skulle utreda haverierna vägrade Tieto berätta vilka myndigheter som drabbats med hänvisning till affärssekretess. För att släppa in kollegiet och MSB i Tietos haveriutredning krävde företaget att de skulle skriva på ett non-disclosure-avtal i strid mot offentlighetslagstiftningen. ’Tieto var tillmötesgående utifrån sin affärslogik’, var en MSB-kommentar. (se även ”FRA får kritik”, 5 juni 2013) ComputerSweden 23 februari 2012.

”Det ska bli lättare att lämna ut data” (omröstning i riksdagen, information ska lämnas ut vid alla typer av brott, från nätövergrepp till illegal fildelning av enstaka filmer) SvD 10 maj 2012

”Bistånd går till hemliga nätprojekt” (om krypteringsprogrammet Tor som hjälper nätaktivister att kringgå övervakning) SvD 27 maj 2012

”Så går hemlig telefonavlyssning till” 18 Minuter (UNT) 4 maj 2012

”Dom vet var du bor” (om Google) UNT, ledare 27 juni 2012

”Så fungerar datalagringsdirektivet” (skulle sätta dit grova brottslingar men lagen är så komplicerad att internet- och telefonoperatörer inte kommit i gång med lagringen) SvD 16 juli 2012

”Datormolnet en revolution som måste regleras”, EU-kommisionärerna Neelie Kroes och Viviane Reding skriver på Europaportalen. ”Brist på förtroende är ett hinder för spridningen av molntjänster … vi har påbörjat arbetet genom ett förslag om att ge EU-medborgarna ett enda regelverk om uppgiftsskydd som är anpassat till den digitala tidsåldern. Vi inser vilken enorm betydelse som data, inklusive personuppgifter, har för den digitala ekonomin … Dataportabilitet, enkla och rimliga avtalsvillkor och certifiering av tillförlitliga leverantörer kan hjälpa till att öka molnanvändarnas förtroende för tjänsterna.” 3 oktober 2012.

”Utopi att kunna glömmas bort på nätet” Europaportalen refererar Enisa, EU:s nätsäkerhetsbyrå 21 november 2012.

”Det fria nätets fiender”, Rasmus Fleischer skriver ”December 2009 sa Googles vd Eric Schmidt i en tv-intervju att den som har något att dölja kanske borde ändra sitt beteende i stället för att kräva privatsfärens skydd. Januari 2010 förklarade Facebooks vd Mark Zuckerberg att privacy inte längre är att betrakta som en ’social norm’. Ordfront Magasin 5/12.

”It’s happening faster than even I thought”. Nio punkter om hur övervakning och olika slags registrering införts och dataintrång görs, om NSA, Facebook, AT&T och internettrafik, e-postintrång, butikers medlems- och betalkort, FBI, biometrisk identifiering i skolor m m. Blogg med artikeln av Paul Rosenberg 28 november 2012, går att läsa på http://www.lewrockwell.com/orig11/rosenberg-p9.1.1.html.

”För vissa kan ett internetklick vara slutet”. ”- Regimen använde mjukvara från europeiska företag för att leta upp, trakassera och hota dissidenter. Ena dagen gillade du en bild på Facebook, nästa dag fick du ett samtal om att du blivit av med jobbet” Ur intervju med Maryam al-Khawaya, Bahrain, i AmnestyPress nr 5 (december) 2012.

”Enköpings it-system ger problem i vården”(ska någon behöva dö för att det är en röd dag?) EP 31 december 2012

2013

”Polisen siktar på nätbrottslingarna” (prostitution, ekobrott, hot och utpressning, knarkhandel och illegal handel ex utrotningshotade djur, piratkopierade varor och stöldgods) Metro 4 januari 2013

”EU:s cyberpolis ska stoppa brotten på nätet” (Cecilia Malmström är glad) UNT 10 januari 2013

”US lobbying against the data protection reform intensifies”, EDRI.org, 17 januari 2013

”Vi vill inte sätta dit människor” (SL om nya biljettsystem som kräver registrering hos betaltjänstbolag för att kunna köpa mobiltelefonbiljett) SvD 1 februari 2013

”Stockholm det nya it-meckat” (om dataspecialister från hela världen som söker sig hit) SvD Näringsliv 5 februari 2013

”Chinese army unit is seen as tied to hacking against US” New York Times, 18 februari, 2013)

”Morgondagens krig utspelar sig i cyberrymden”, understreckare av Roland Heickerö, docent i krigsvtenskap, SvD 26 februari, 2013.

”Det digitala källskyddet är en tickande bomb”, Axel Andén, Medievärlden, 12 mars, 2013.

”Fler än Kina i hackattacker”, ”…det är festligt att amerikanerna som bland annat skapat Stuxnet, specialdesignad för att angripa iranska lärnkraftverk, blir så upprörda. … det är underligt att saken blåses upp till en jättenyhet. De flesta som arbetar med it-säkerhet vet att det här pågår. … Det går inte att skylla på elaka kinesiska hackare. Det är du som har för låg säkerhet.” Åsa Schwartz, säkerhetskonsult på Cybercom i ComputerSweden, 14 mars 2013.

”Tillit – en knäckfråga på nätet” (beroendet av internetjättar som Google och Facebook som inte omfattas av svensk lagstiftning) TT 15 mars 2013.

”Tjuven spårar dig”,( om hur utdelade nyckelringar med gps-sändare kan leda tjuvar till ditt hem när bilen, och du inte är hemma) Ena-Håbotidningen, 16 mars 2013.

”IT-brotten ökar lavinartat”, rubrik i Mediaplanets tematidning om it- och informationssäkerhet. (Med halvsidesannons som säger att ”Det är dags att slå tillbaka mot Ddos-attackerna” på motstående sida, lite ironiskt kanske, det är knappast trängsel på nätet som är de verkliga hoten). Mars 2013.

”Väktare av det fria ordet – i affärssyfte” (intervju med Ross LaJeunesse, chef för Google’s arbete med att försvara det fria ordet på nätet) SvD 26 mars 2013.

”Big data” ska förutsäga framtiden” (oanade möjligheter till kartläggning, effektivisering och vinster, men också risker för intrång i privatlivet och felaktiga analyser) SvD 2 april 2013.

”Vågar du lita på molnet?” EP 9 april 2013.

”Det får vara slut med tjuvlästa vårdjournaler”, ledare SvD 10 april 2013.

”Big data gör om vår värld i grunden” rubrik på understreckare av Sam Sundberg. ”De som har bäst förutsättningar att dra nytta av big data är internetföretag, mobiloperatörer, stora affärskedjor och de underrättelsetjänster som hungrigt skannar världens nättrafik. Att CIA:s strategi är att ’samla in allting och spara det för evigt’ är värt att reflektera över i ljuset av att amerikanska myndigheteer redan i dag tar sig rätten att skicka drönare till Jemen, Pakistan och Somalia för att döda människor som de bedömer är potentiella hot mot USA:s säkerhet någon gång i framtiden.” SvD 12 april 2013.

”Allt som är gratis har ett pris”, rubrik på Jenny Nordbergs kolumn, ”500 miljoner människor är redan kartlagda utifrån sitt internetbeteende”, SvD 12 april 2013.

”Datainspektionen klandrar försvaret”. DI kritiserar att personuppgifter om anställda och jobbsökande sparas i databaser även när uppgifterna inte längre behövs. TT 16 april 2013.

”Länsstyrelserna agerar efter kritik från Datainspektionen”, DI har bland annat kritiserat att alla handläggare kan komma åt alla handlingar som inte (sic!) är sekretessbelagda. Pressmeddelande från länsstyrelsen i Uppsala 22 april 2013.

”Spotifygrundare räknar med mer personligt nät” ”Nästa stora förändring på internet är att nätet blir mer personligt och anpassar sig mer till var och en av oss.” Tomas Augustsson refererar Spotifygrundaren Daniel Ek under vinjetten Analys i SvD Näringsliv 23 april 2013.

”Ett överflöd vändes till apoteksdöd” (insändare som bland anant skriver att ’alla apotek har sina egna datasystem’, så kunden kan inte få besked om var, på vilket apotek, en medicin finns närmast att tillgå) Metro 13 maj 2013.

”Vita huset stöttar lag om medieskydd”, (efter att det avslöjats att myndigheterna begärt ut telefonlistor från nyhetsbyrån AP) TT 15 maj 2013.

”Sprid nätfriheten till fler”, debattartikel signerad Carl Bildt och Cecilia Malmström i samband med Stockholm Internet Forum, Dagens industri 22 maj, 2013.

”Övervakningssamhällets diskreta charm”, blogginlägg av Anna Troberg, PP:S partiledare, i samband med samma forum, hon skriver ”Dagens guldkorn från Bildt var när han på fullt allvar påstod att det där med statlig övervakning inte skadar yttrande- och åsiktsfrihet, eftersom sådan övervakning är ’diskret’”. 22 maj, 2013.

”Den olydiga generationens röst på Kuba” (om bloggaren Yoani Sánchez som i Stockholm föreläste om hur man använder nätet i kampen för demokrati) SvD 25 maj 2013.

”Microsoft: Vi stöder EU:s förslag om ny datalag” (Brendon Lynch, chef för personlig integritet på Microsoft intervjuas) Säkerhet24, idg.se, maj 2013.

”Sverige satsar på nätbistånd” (bistånd med internet och kommunikationsteknik, tillgång till nätet kommer att hjälpa både frihet och utveckling enligt Gunilla Carlsson) TT 24 maj 2013.

”Obamas krig mot hemligheter” (Jenny Nordbergs kolumn om jakt på journalister och deras källor) SvD 24 maj 2013.

”Vem ska äga makten över dig på nätet?” Artikel om nätintegritet och EU:s nya dataskyddslag som ska behandlas i parlamentet. SvD Insikt, 27 maj 2013.

”New EU data law could end up weaker than the old one” (om dataskyddsförordningen under omarbetning i EU) Euobserver.com, 29 maj 2013.

”FRA får kritik: ’Har inte stöd i lagen’” FRA vill skicka personuppgifter från signalspaning till datainstrångssystemet TDV, och tvärtom. Datainspektionen är kritisk. FRA byter informationen med andra länder. TDV ska avslöja allvarliga it-attacker mot statliga myndigheter som har koppling till rikets säkerhet. (Var vänlig jämför med ”Haverirapport …, 23 februari 2012) Ny Teknik, 7 juni 2013.

”Massiv övervakning avslöjad i USA – Telefontrafik, kreditkortsköp och internettrafik, myndigheterna övervakar nästan allt på nätet”, Edward Snowden, första rapportdagen i Sverige då Snowden ännu inte trätt fram. Aftonbladet.se, 7 juni 2013.

”IT-jättar indragna i amerikansk avlyssningshärva” (Apple, Google, Skype m fl, Prism, riktad mot utlandet, även avlyssning av internet- och telefonbolaget Verizons kunder) SvD 8 juni 2013.

”Uppgifter Stasi bara kunnat drömma om” (Tobias Brandels perspektivspalt) SvD 8 juni 2013.

”Jag vill inte leva i det samhället”, citatrubrik från TT när Edward Snowden trätt fram som visslaren som avslöjade massövervakningen i USA. ”Enligt Snowden finns inga skydd mot statlig övervakning: – Du vet inte ens om vad som är möjligt. Utsträckningen av deras möjligheter är skräckinjagande. Du kommer aldrig att vara säker vilka skydd du än använder.”9 juni 2013.

”Känsliga uppgifter läckte ut via nätet”, om att obehöriga kommit åt sekretessbelagd information via etjänsten ”Min journal på nätet”, landstinget Uppsala. Feministiskt perspektiv, 10 juni 2013.

”Ingen server är säker”, rubrik på debattartikel av Rodrig Ferrada Stoehrel, doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap vid Umeå universitet, Expressen 11 juni 2013.

”Ingen svensk server är oåtkomlig” citeras Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, i SvD 11 juni 2013.

”DN:s chefreaktör lovar bort ett meddelarskydd som inte längre finns”, apropå FRA och övervakning, Anna Trobergs blogg, 11 juni, 2013.

”Piratpartiet kräver granskningsutskott i EU-parlamentet om PRISM” (pressmeddelande 11 juni, PP).

”V vill ha debatt om USA:s övervakning” skrev TT 11 juni 2013.

”Utlänningar -det är vi”, rubrik på ledarartikel i UNT 12 juni 2013.

”Snowden väcker tunga frågor i USA”, kongressen vill ha svar på frågor om hemlig kontroll av data- och telefonkritik skriver SvD 13 juni, 2013.

”Chefen gör ingen hemlighet av hur NSA fungerar” intervju med James Clapper, chef för USA:s nationella underrättelsetjänst, under vinjetten Aktuell i näringslivet, SvD 13 juni, 2013.

”Matkhavarna ska bada i ljus, inte du och jag”. Anna Trobergs, partiledare för Piratpartiet, blogg 13 juni 2013.

”Pirater uppmanar parlamentet: Tänk över öppen data en gång till, för guds skull!” Pressmeddelande PP, Amelia Andersdotter, EU-parlamentet, som vill ha en andra läsning i parlamentet av lagstiftningen om öppen data i medlemsländerna, 13 juni 2013.

”Spionaget har en bortre gräns”, är rubriken på Jenny Nordbergs kolumn från USA, och hon skriver i den att ”politiker är bara så opportunistiska som vi tillåter dem att vara”. SvD 14 juni 2013.

”NSA-läckorna brottsutreds” är rubriken på artikeln på sidan efter Nordbergs kolumn. Läckorna alltså, inte övervakning och hemlig kontroll. SvD 14 juni 2013.

”Snowden hyllas som hjälte i Kina”, TT/UNT 15 juni 2013.

”Nu tänker regeringen strypa sociala medier”. Om Turkiet efter demonstrationerna på Taksimtorget i Metro 19 juni, 2013.

”NSA Chief says surveillance has stopped dozens of plots”. The New York Times, 19 juni, 2013.

”Han tar kontrollen – bojkottar nätjättarna”. Om Sam Sundberg som bytt operativsystem på datorn, slutat googla, stängt facebook-kontot med mera efter rapporterna om NSA:s övervakning. Metro 20 juni, 2013.

”Internetbank är säkrare i mobilen” skriver svt.se och citerar det amerikanska IT-bolaget Metro Star Systems. 19 juni, 2013.

”Britterna är värre än USA” citeras The Guardian efter nya avslöjanden baserade på Snowdens läckta dokument. SvD 23 juni, 2013.

Avslutande kommentar:

Det är märkligt att så många verkar överraskade av Edward Snowdens avslöjanden. Naturligtvis samlas data in, och används. Och naturligtvis är det ett bra sätt att ha koll på befolkningar och på dem som här eller där, nu eller i framtiden bedöms vara störande, eller farliga, personer och grupper. Det är fiffigt också att säkerhetsorganisationerna inte spanar på egna medborgare i respektive land, det låter så betryggande. Det begränsar eventuell kritik. Att informationen sedan byts organisationerna emellan, det är … en annan sak.
Det är som sagt märkligt att så många verkar överraskade. Överraskningen kan inte bero på att det inte skrivits och talats i media om bristande it-säkerhet, personkartläggningar och samkörning av uppgifter från olika datasamlingar. Den kanske bottnar i … enfald?

Snowden sitter för övrigt när detta skrivs på ett flygplan från Hongkong via Moskva på väg till okänd destination.
På väg till Ecuador enligt senaste ekosändningen.