Förlåt Finland, trots att det är 13 vackra och monumentala Aalto-byggnader som nu finns på Unescos världsarvslista, är det i Jyväskylö som det mest fantastiska Aalto-huset finns.
Det är Arbetarföreningens hus i Jyväskylö som gör mig tårögd. Byggt 1924, bara det!, och så fantastiskt. Det mest fantastiska har jag visserligen inte sett, det var stängt när jag var där. Men det finns bilder på nätet. Kolla länken (som inte går att bädda in här):
visitjyvaskyla.fi/en/attractions/alvaraalto-workers-club
Byggnadens yttre har jag ändå fotograferat, och se så fint det är!
När jag sedan fick se Aira, byggt för järnvägsarbetare (1924-26) och ett kanske inte så överväldigande trevåningshus tills man blir varse detaljerna, takfoten till exempel. Omsorg om detaljer, viljan att göra enkelt, men vackert. Så vann Aalto mitt hjärta.
Det var också i Jyväskylö som Alvar Aalto inledde sin arkitektbana, och där finns det universitetscampus som nu finns med på UNESCO:s världsarvslista. Och visst är det fint, och visst finns där detaljer att lägga märke till i all storslagenhet. Men det är i det lilla, mindre storslagna som mästaren visar sig. Så förlåt Finland, men det är i Arbetarföreningens och järnvägsarbetarnas byggnader som Aalto först visade sin storhet.
Om Jyväskylö kan i övrigt sägas att det är Finlands sjätte stad med 146 000 invånare. Staden fick marknadsrättigheter 1801 (fortfarande på den ”svenska tiden”), och stadsrättigheter 1837 (då ryskt storfurstendöme).
Kända Jyväskylöbor är backhopparen Matti Nykänen (1963-2019) svårslagen tills hoppstilen förändrades av Jan Boklöv, (V-stilen) och Nykänen förklarade att han inte ”var någon ladusvala”. Han gjorde ett tioårigt uppehåll men återkom i veterantävlingar. Det finns en film om hans karriär, uppgång och fall, Matti, gjord 2006.
Namnkunnig är också Minna Canth (1844-1897) den första finskspråkiga kvinnliga journalisten som står staty i Kyrkparken, Johanna Mesch (1963- ) som 2019 blev Sveriges och Nordens första döva professor i teckenspråk vid Institutionen för lingvistik vid Stockholms universitet, och författaren Sofi Oksanen. Kolla Wikipedia om ni vill läsa mera om dem.
För att återgå till Alvar Aalto (1898-1976) så har han naturligtvis ritat flera byggnader i Jyväskylä. Där kan nämnas flerbostadshuset Viitatorni, modernare än järnvägsarbetarnas hus men fortfarande spännande. Där finns stadens administrativa och kulturella centrum som byggdes i etapper 1964-1982. Det finns flera, kolla på:
visitjyvaskyla.fi/en/alvaraalto/locations (gick inte att bädda in)
Och där finns, inte minst, hans båt, ritad och byggd 1954-55 och älskad av Aalto och hans familj. Nu finns den 10 meter långa träbåten att se i en utställningshall i Lutakko hamn i Jyväskylä. Båtens namn? Nemo Propheta In Patria”.
https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/a/a2/Alvar-Aalto-1969.jpg
Hur det var med profetskapet på 1950-talet kanske kunde diskuteras. Nu, med världsarvsstatus är Aalto om inte profet så klart upphöjd inte bara i Finland.
I Jyväskylö går det att delta i guidade Aalto-rundturer och den finska glädjen över att Aaltos byggnader inkluderats i världsarvslistan är inte att ta miste på. Läs t ex
Tillåt mig påminna om att det finns två Aalto-byggnader i Sverige också. Det ena är V-Dala nation i Uppsala, det andra Sundh-centrum, ett affärs- och bostadshus klätt i blått kakel (mycket vackert, även i detaljer, precis som nationshuset) i Avesta. Nu kallas det Aaltohuset. Tidigare fanns en utställningshall i Hedemora, men den förföll och brann ned 2020. I Hedemora fanns också en fabrikslokal där Aaltos inredningsföretag Artek tillverkade möbler mellan 1946 och 1956. Om jakten på Aalto i Hedemora skrev jag här