Ketch-up, Brad.

Nu är rättegången inledd. Bradley Manning kläs i olika kläder i media. Förrädare och hjälte och ganska mycket däremellan.

Häromdagen sades det i en notis att han ”skröt” om hur duktig han var på datorer och på att knäcka koder.
Det var en överordnad som framställt det så. Nu. Inte då förmodligen när den överordnade var tacksam över att få en soldat som var duktig på annat än slå hårt, skjuta prick och gå långt med tung packning.
Bradley sökte sig alltså till en tjänst inom it- och analysverksamheten, särskilt fysisk var han kanske inte.
Enligt en artikel ska Mannings överordnade ha ifrågasatts därför att de satt en ”så ung och så labil nykomling” på en position där han kunde ta del av så känslig information.

Jo. Man kan ju undra. Men för att ta del av Colleteral Damage utan att reagera emot vad som skedde i videofilmen, ska man nog vara psykopat. Och då har det inte med åldern att göra, däremot med mänskliga rättigheter, empati och värdighet.
Det är kanske inte prio ett i träning av soldater i någon militärmakt, och inte heller i vad som premieras i hierarkierna.

Om Bradley Manning och ketchup skriver Jenny Nordberg, SvD-kolumnist placerad i New York, fredagen 7 juni. ”Förrädaren i ketchupfabriken”. Hon konstaterar att den sympati som Bradley Manning bemöts med från olika läger, om än inte alla förstås, i Europa, i stort sett är frånvarande i USA. Och förklaringen är – ketchup.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/forradaren-i-ketchupfabriken_8244034.svd

Nå, det är en min förenkling, och SvD:s rubriksättares. Det är helt enkelt så många miljoner människor som är beroende av det militära komplexet, inkluderat privata säkerhetsorganisationer och privata leverantörer av olika förnödenheter till militären, att det inte går att väcka en opinion mot militären och allt det den representerar.

Det är inte ”cherchez la femme” det handlar om, utan ”follow the money”.

Är man beroende av att fabriken man arbetar på får leverera ketchup till butiker vid USA:s militärförläggningar runt om i världen, då försvarar man militären och den egna försörjningen.
Vem bryr sig om mänskliga rättigheter, empati och värdighet? Vad är en whistleblower, om inte en förrädare som hotar – den egna försörjningen?
Det är kanske förståeligt, men inte mindre beklämmande för det.

Men allt vad i viljen att människor skola göra eder, skolen i ock göra dem.
För att ta till ett citat som kanske inte är i allmänt bruk i något Bibelbälte.

Bradley Manning kom till militären och trodde att han hade caught-up vad det handlade om: it, analysverksamhet, anti-terrorism och försvar av demokrati och mänskliga rättigheter.
Vad han inte hade koll på var att det är ketch-up som gäller.

Farväl folkhem

Farväl folkhem, eller ska vi önska välkommen tillbaka?

Nu är tiden tillbaka då hembiträden fanns att tillgå för dem som hade råd och behövde tid till att bygga karriärer.

När Rut hette Ruth, har DN så fyndigt satt rubriken till en recension av en ny avhandling av Emma Strollo, ”Det städade folkhemmet. Tyskfödda hembiträden i efterkrigstidens Sverige”, Makadam förlag. Lars Linder recenserade 21 maj 2013.
Avhandlingen handlar om tyska kvinnor som kom till Sverige på 1950-talet och tog plats som hembiträden. ”En undantagslag gjorde det möjligt att trots strikta bestämmelser om arbetskraftsinvandring importera tyska kvinnor för hemarbete”.
Jomen. Så kan man få städat, diskat, tvättat och mat lagad till en billig penning. Lönerna kan hållas nere också, det är inte så dumt. Det heller.

Rut har inte nödvändigtvis hög lön, men hälften av den betalas med skattepengar. Och nu är det inte något krav på att Rut ska stå till tjänst i Sverige heller, det går bra att göra skatteavdrag för Rut inom hela EU. Precis som avdrag för Rot. ”Tack alla hyresgäster för halva min nya veranda” som en villaägare sa.
De där avdragen som sägs vara så bra för att de gör svart arbete vitt, och skapar arbetstillfällen. I Sverige. Däremot är det inte nödvändigtvis arbetslösa svenskar som får jobben, det finns många arbetslösa i EU och skatteavdragen gäller tjänster, vem som utför dem är inte reglerat.

Låter det främlingsfientligt? Det är inte det är som är poängen. Poängen är skatteavdragen. Rut- och rotavdragen utomlands ökade från 20 miljoner kronor 2011 till närmare 30 miljoner kronor 2012. Totalt har bara 100 miljoner kronor av de totalt 55 miljarder som Skatteverket betalat ut sedan 2009 gått till rut- och rotavdrag i utlandet.

Och förlåt, men det är 55 miljarder som förefaller ha behövts till vård och inte minst skolor i Sverige.
Av Lars Linders artikel framgår att undantagslagen för hembiträden var utformad så att ”social turism” skulle motverkas. Det innebar att de som kom skulle ägna sig åt hushållsarbete i minst två år innan det var tillåtet att ta andra jobb, eller få förlängt uppehållstillstånd.

Ringer det inte en klocka där också? Om äktenskap och fruimport? Hembiträdena behandlades inte nödvändigtvis väl. Det gör inte nödvändigtvis hustrur till svenskar som anser att exempelvis asiatiska kvinnor är mera behagliga att ha med att göra än svenska kvinnor heller. Om äktenskapet upplöses inom två år blir kvinnan utvisad, oavsett om hon misshandlats och plågats så till den grad att hon tvingats söka skydd för att överleva.

Men cynismen i dag är ännu mera omfattande med de bestämmelser som sedan 2008 gör det möjligt att sälja arbetserbjudanden som leder till arbetstillstånd i Sverige. Det har skrivits om hur människor fått betala för arbetserbjudanden och sedan tvingats arbeta under slavliknanade förhållanden. Har Migrationsverket godkänt arbetserbjudandet går det inte att lagföra ”arbetsgivarna”. Två tredjedelar av de utfärdade tillstånden gäller enklare jobb inom städ- eller restaurangnäringen. Bärplockning och skogsplantering. När lagen infördes var det efter många års lobbying från företag som sade sig behöva kvalificerad och högutbildad arbetskraft som inte fanns att tillgå i Sverige.

Migrationsverket utövar ingen tillsyn över ”arbetsgivarna”. Enligt en artikel i SvD 15 april 2013 (Negra Efendic skrev) säger en tjänsteman vid Rikskriminalen att de ”sett exempel på pizzerior som anställt hundra personer via arbetstillstånd”.

En lucka i lagen. O, så tråkigt då.
Det är inte bara en kriminell hantering av människor från andra länder. Det är förlorade arbetstillfällen för dem som är arbetslösa i Sverige, i Husby till exempel, eller Enköping. Det är lönepress nedåt, och det är underminering av facket.
Samtidigt som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen gör livet surt för alltför många som av sjukdom och/eller stress inte klarat villkoren i arbetslivet.
Samtidigt som ersättningar i a-kassa, sjukpenning, barnbidrag, och statsbidrag till kommunerna inte räknas upp med inflationen.
Samtidigt som pensionerna inte räknas upp.
Staten sparar mångmiljardbelopp varje år på uteblivna uppskrivningar, pengar som används till … till exempel rut- och rotavdrag, och jobbskatteavdrag.

Arbetslinjen gäller.
Varför då jobbreseavdragen blir allt mindre värda, är något att fundera över. Det gör jag.

Sannerligen. Vi ser hur samhället skiktas, i de som har rättigheter och de som inga har, de som har jobb och de som inga har.
De som äger bostäder, och de som hyr.
Ingen gräns för andrahandshyror längre, och höjda gränser för skattefria inkomster för uthyrning av hus och fritidshus.
Det har blivit avdragsgillt till och med att idka välgörenhet om välgörenheten är tillräckligt stor, och om välgörenhetsorganisationen är tillräckligt stor för att finansiera registrering hos Skatteverket.

Och det var just det som var meningen.
Enligt uppgift ska Anders Borg i en skrift 1992, ”Generell välfärdspolitik – bara magiska ord” ha skrivit att politikens viktigaste uppgift var ”att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken”.
Jag har inte kollat citatets autencitet. Men nedmontering pågår.
”De ökande klyftorna är chockerande” lyder rubriken på en artikel i SvD 23 maj 2013, signerad Ove Sernhede, professor och föreståndare för Centrum för urbana studier i Hammarkullen, ett samarbete mellan Göteborgs universitet och Chalmers. Husby är inte en segregerad stadsdel, Stockholm är en segregerad stad, anser Sernhede.

Och visst, det är vad som var meningen med utförsäljningar och privatiseringar, gentrifiering och ”arbetslinje”.
Åt den som har, ska vara givet. Och den som fått, ska få alltmera.

Det lönar sig att äga, av arbete blir man trött och sjuk och fattig.

PS. EU:s jordbruksbidrag gör inte saken bättre – bidrag utbetalas för ägande av mark, inte för produktion/arbete. DS

Azerbajdzjan och musiken

Musiken förenar, sprider värme och gemenskap. Världskultur och förståelse. Kanske rentav demokrati.
Eller?

Om så är, är väl ESC som det nu förkortas, Eurovision Song Contest, schlagerfestivalen jättebra.

2012 hölls festivalen i Baku, men inte har där blivit mera demokratiskt eller präglat av värme, gemenskap och förståelse än tidigare. Och inte har väl Europa i betydelsen EU lärt sig mera om Azerbajdzjan heller.
Men ibland kommer det rapporter därifrån. Senast i SvD då Anna-Lena Laurén skrev under rubriken ”Bortglömda orättvisor”:

Nya lagar har gjort att det är i praktiken omöjligt att registrera NGO:s (när Ryssland beslutade att NGO:s som tar emot pengar från organisationer utanför Ryssland ska registreras som ’utländska agenter’ uppmärksammades det stort i västmedia, och tas ofta upp i rapporteringen därifrån), och rätten att demonstrera har begränsats samtidigt som det blivit möjligt att hemlighålla ägare till företag. Grävande journalistik försvåras alltså avsevärt. Och det är hur som helst farligt att rapportera om korruption, misstänkt valfusk med mera. Hot och utpressning förekommer, och i slutändan drakoniska domar och långa fängelsestraff.

En drabbad journalist skriver Kvinna till Kvinna om i ett pressmeddelande: Khadija Ismayilova, internationellt prisad journalist och en av dem som kritiserat president Ilham Aliyevs hemliga affärer och avslöjat korruption på högsta nivå.

I början av maj rapporterade Kvinna till Kvinna om hur den azerbajdzjanska regimen satt upp en webbsida som bland annat visar snuttar av en porrfilm där hon påstås vara med.

I pressmeddelandet citeras Khadiya Ismayilova från hennes facebooksida:
– Regimen fortsätter sitt omoraliska krig mot sina kritiker. De publicerar en okänd kvinnas porrvideo och påstår att det är jag som är med. Det är vad man måste handskas med i det här landet – människor utan moral, utan värderingar och utan hjärna. De slipper dessutom straffansvar och kan fritt förolämpa och angripa de som vågar kritisera.

Kvinna till Kvinna har publicerat en rapport: Equal Power – Lasting Peace. Rapporten kartlägger hinder kvinnor möter om de tar plats i offentligheten.

”Ett mönster vi ser är att kvinnliga människorättsaktivister utsätts för förtal, förolämpningar och ”skvaller”, ofta med sexuella anspelningar på deras moral och beteende. Det görs med avsikt att förlöjliga och marginalisera aktivisterna och därmed tysta kritiken mot makthavarna” säger Lena Ag i pressmeddelandet.

”Schlagerfestivalen gjorde varken till eller från när det gäller människorättsproblemen här i landet” säger en journalist till Anna-Lena Laurén i artikeln i SvD, införd 26 maj 2013.

I årets ESC-final i Malmö kom Azerbajdzjans bidrag på andra plats. Nästan genast kom anklagelser om fusk och köpta röster.

Vann gjorde Danmark, och om det kan räknas till världskulturell förståelse att en Uppsalayngling redan dagen efter släppte en parodi på vinnarbidraget, ”Dumma Danmark” på nätet och fick stort genomslag inte bara där utan också draghjälp i gammelmedia inklusive deras tv- och nätkanaler, då har ESC ändå fyllt någon av de funktioner som nämndes inledningsvis.