Kategori: Datasäkerhet

Publicerat

Boundless informant m m

Prism, Xkeyscore, MonsterMind … vad allt finns det inte som konstruerats enbart för att skapa ett panoptikon vars räckvidd kanske skulle ha gjort Jeremy Bentham avundsjuk men mer troligt förfärad över utvecklingen mot en allseende och aldrig förlåtande överhet.
I synnerhet som överheten inte är förutsägbar – eller kanske den är det ändå?
Övervakningen och insamlingen av data om oss alla, hela tiden överallt, kan ju faktiskt användas på sätt som varken vi eller övervakningsprogrammens skapare kan förutse.
Ett fiffigt bildprogram för utbyte av fotomeddelanden blir till Instagrammålet vid en gymnasieskola i Göteborg och enorma konsekvenser inte bara för de direkt inblandade utan också för deras familjer. Postade bilder på Facebook blir till DeepFace med avancerad ansiktsigenkänning och nya möjligheter till spårning. En möjlighet att samla uppgifter på nätet om misstänkt kriminella, blir en gigantisk håv som samlar så mycket som möjligt om så många som möjligt, för det kan vara bra att ha.

Bra att ha om … vadå? Om grupper av personer behöver samlas in i arbets- eller än värre läger? Om vänners vänner till någon som talat med någon i telefon som kanske är kriminell, behöver förhöras i preventivt syfte? Om en i familjen letar tryckkokare på nätet och en annan letar ryggsäck?
http://newsvoice.se/2013/08/03/farligt-googla-tryckkokare-ryggsack-i-usa-insatsstyrka-stormade-hem/
För tryckkokarsökningar ingår också bland de data som samlas in, liksom försäljning av sprit. Eller jäst och socker. Med hjälp av medlemskorten i butikerna kan inte bara försäljningsökningen noteras, utan också köparna spåras. Hej och hå så står polisen i dörren och undrar ”Hur var det här då” och vädrar efter spritlukten. Men bättre det än en insatsstyrka som slår in dörren och undrar var tryckkokaren är och vad den ska användas till, va? Va? Va?

En NSA-enhet samlade under 30 dagar 2013 in 97 miljoner mail och 124 miljarder telefonsamtal över hela världen med hjälp av Boundless Informant.
Uppgiften kommer från de dokument som Edward Snowden offentliggjort via Glenn Greenwald, och redovisas i Storebror ser dig – Edward Snowden och den globala övervakningsstaten, s 122.
Data samlas från fiberkabelnät och direkt från servrar. Det är PRISM som ger insamlingen från servrar möjlig.

Men det är inte bara mejl- och samtalstrafik som samlas, och det är inte bara NSA som samlar. GCHQ i Storbritannien är om möjligt ännu mera tjänstvillig i insamlingen än vårt svenska FRA. Greenwald skriver: ”Särskilt anmärkningsvärt är den brittiska myndighetens samarbete med NSA för att knäcka de standardiserade krypteringstekniker som används för att skydda personliga internettransaktioner som banköverföringar eller hämtning av sjukjournaler. Att de två myndigheterna lyckats ta sig in i dessa krypteringssystem bakvägen innebär inte bara att de kan tjuvkika på privata händelser utan ocksåa tt systemen försvagas och förvandlas till måltavlor för hackare och utländska säkerhetstjänster.” s 150

Känns det betryggande? Någon?
Men, som en av Uppsala läns landstings jurister sade om deras tilltag att lägga ut alla sjukjournler på nätet utan att ens fråga de berörda vad de ville (opt-in): ”De ligger ju inte bara där och skvalpar heller, vi har ju särskilda program för det.”

Metadata, det är information om kommunikationen, tid, vilka personer är involverade, hur länge, med vilken teknik … låter harmlöst? Nja, inte med det exempel som Greenwald citerar från professor Edward Felten, Princetons dataforskningsinstitut:
”Betänk följande hypotetiska exempel: En ung kvinna ringer sin gynekolog. Omedelbart efter ringer hon sin mamma, sedan en man som hon under de senaste månaderna upprepade gånger har talat med i telefon efter kockan elva på kvällen, och efter det en familjeplaneringsklinik som även utför aborter. Plötsligt framträder en trolig intrig på ett mycket mer uppenbart sätt än om innehållet i ett enda telefonsamtal skulle ha undersökts. ” s 166.

Har ni läst historien om pappan som blev arg när dottern fick rabattkuponger till blöjor och babyklärder? Han skällde ut butikschefen, men sedan visade sig att dottern faktiskt var med barn. Dotterns köpvanor sammanföll med de som utmärker en gravid kvinna, vilket butiken räknat ut genom att kolla vad hon handlade.
http://pcforalla.idg.se/2.1054/1.523038/sa-blir-du-kartlagd–av-din-matbutik
Ni vet det där med medlemskort i Ica eller Coop och andra butiker? Vilka vet vad vi köper, och vart säljs informationen vidare?

”…primära motiv som driver USA att upprätthålla en global övervakningsdominans (enligt underrättelsetjänsteman vid NSA/Sigint): Put money, national interest and ego together, and now you’re talking about shaping the world writ large. What country doesn’t want to make the world a better place … for itself?” s 205
Yep. Which country doesn’t?

Britternas antiterrorlagstiftning, och förklaringen till varför David Miranda hölls kvar på Heathrow: ”… publiceringen av Snowdendokumenten ’har för avsikt att påverka en regering och syftet är att framhålla en politiks eller ideologisk ståndpunkt. Därför faller det inom ramarna för terrorism’.”
Öhh … ”framhålla en politisk eller ideologisk ståndpunkt”. Det är väl vad alla politiker, och många medborgare i samtal om liv och samhälle gör? Är vi då alla terrorister?

”När Wikileaks började publicera hemligstämplade dokument rörande krigen i Irak och Afghanistan, i synnerhet diplomatmeddelanden, höjdes röster från den amerikanska journalistkåren om åtal mot Wikileaks (…) När Wikileaks tog emot hemligstämplad information från en källa inom staten och sedan delade denna information med världen gjorde de i själva verket samma sak som officiella nyhetskanaler gör varje dag.” s 105.
Om hur Greenwald bemöttes av vissa mediai USA skriver han:
”Gregorys fråga antydde att varje grävande reporter i USA som arbetar med källor och tar emot hemligstämplad information är en brottsling. Det var exakt den här uppfattningen och det här klimatet som hade gjort grävande journalistik så vanskligt.” s 267
Men frågan kritiserades också, och Greenwald fick stöd från bl a Huffington Post och reportrar och krönikörer i flera andra tidningar. s 269

Storebror ser dig – Edward Snowden och den globala övervakningsstaten, Leopard förlag 2014, rymmer 312 högintressanta sidor. Läs den! Mitt exemplar är så fyllt av hundöron vid häpnadsväckande och i högsta grad oroande information att den blir skev när den läggs samman.

Hör också Glenn Greenwald tala om integritet, och om uppdelningen i dåliga människor, och människor (de där som har rent mjöl i påsen, får man tro), och vad det gör med ett samhälle:
http://www.ted.com/talks/glenn_greenwald_why_privacy_matters

”Dissidents have reason to worry, those who resist. Maybe not now, but maybe some day in the future.”
Jag skulle säga att alla har anledning att oroa sig. Mainstream i dag kan vara dissident i morgon. Informationen finns kvar, samlad färdig att analyseras med tillkommande sökord.

Läs den långa intervjun med Edward Snowden som publicerades i Wired:
http://www.wired.com/2014/08/edward-snowden/

Publicerat

Ang radiolicenser och ”kassettavgifter”

Det förargar mig att
datorer inte ska betraktas som tv-mottagare, och att det ska gå att se och höra public service via datorer, surfplattor och mobiler utan att betala licensavgift.

JA, jag vet att det är orimligt att företag med kontorsdatorer ska betala licens för var och en dator, som dessutom inte används för att lyssna på radio eller se på tv.
Det är något som självklart borde regleras på något sätt, det finns säkerligen jurister och tekniker som skulle älska att ägna dyra konsulttimmar åt att ta fram sådana regler med föreskrifter och undantag från regler och föreskrifter.

MEN jag vet också att ett system där public service betalas via skatten och anslagen bestäms direkt av politiker, är ett system som är (ännu) känsligare för politiska påtryckningar och politisk klåfingrighet än det system med licensavgifter som vi nu har. Det kan ju alla som nu föräfras över SD ta och fundera över.

Det förargar mig därför att

samtidigt betalar jag ”privatkopieringsavgifter” på varenda elektronisk pryl jag köper, datorer, telefoner, usb-minnen.
Det är avgifter som går till Copyswede, en ”kompensation” för kopiering av upphovsrättsskyddade verk.

Läs:

http://www.nordichardware.se/SSD/HDD/copyswedes-nya-avgifter-traeder-i-kraft-pa-soendag.html

http://www.nordichardware.se/Smartphones/copyswede-pa-jakt-efter-mobilersaettning-staemmer-telia-pa-73-miljoner.html

http://www.nordichardware.se/SSD/HDD/copyswede-tillats-hoeja-avgiften-pa-externa-harddiskar-och-usb-minne.html

Protester mot ”kassett-” eller ”privatkopieringsavgifter” har förekommit, läs:

https://ameliaandersdotter.eu/2013/09/18/private-copying-levies

http://christianengstrom.wordpress.com/2013/09/18/ett-brandtal-mot-kassettavgifter-i-eu-far-ovantat-stod-fran-folkpartiet/

MEN jag har veterligen aldrig kopierat något upphovsrättsskyddat verk i mitt liv, jag vet inte hur man gör varken när man laddar ner eller upp filmer, eller musik. Jag vet faktiskt inte vad en mp3-spelare är för något. Jag lyssnar knappast ens på nyheter via mobiltelefonen, jag läser nyheter, eller lyssnar på radio. Och jag betalar radioavgiften. Det händer, med långa mellanrum, att jag lyssnar på någon låt på Youtube. Trots att det inte är särskilt njutbart, varken tekniskt eller rumsligt. Om de ligger där med KSMB:s och Vysotskijs tillstånd eller inte vet jag inte, men det är knappast min sak att kontrollera det heller.

JAG VILL INTE betala avgifter för saker jag inte nyttjar! En avgift utan levererad tjänst är en skatt!

VARFÖR har upphovsrättsindustrin givits rätt att beskatta mig och andra konsumenter?

DET ÄR något som Högsta förvaltningsdomstolen, Högsta domstolen, Riksdagen och berörda departement inte bara borde ”titta på”, de borde agera och stoppa detta som jag inte kan se som annat än olagligt.

Och när ni funderat över detta och ”skiljenämnden” som beslutat att Copyswede ska ha ersättning för försålda usb-minnen, en ersättning som undgås om man köper via internet, från annat land, så kan ni ta och fundera över TTIP och frihandelsavtalets ISDS-del, som ska ge privata domstolar rätt att avgöra om USA (och kanadensiska i ett annat frihandelsavtal) företag ska få ersättning för förlorade intäkter på grund av lagar och beslut fattade i svenska riksdagen, exempelvis miljö- eller upphovsrättslagar.

Och därefter kan ni fundera över gråtlåten som media förmedlat angående skivbutiker som tvingats stänga på grund av nya lagringsmöjligheter av musik. Är det ingen som gråter över elektronikföretag som tvingas stänga för att försäljningen går över gränserna på grund av ”avgifter” insamlade av intresseorganisationer, från alla konsumenter?
Det var ett herrans liv i individualiseringssverige om mätningsavgifter som Byggnads tog ut.

 Bakgrund:
Högsta förvaltningsdomstolen beslutade i juni 2014 att Radiotjänst inte får ta ut avgifter av personer som inte har tv men dator, surfplatta och/eller mobiltelefon.
Från februari 2013 avkrävdes de senare radio- och tv-avgifter, som går till SVT, SR och UR. Avgiften ligger på drygt 2 000 kronor per år.

Publicerat

Internetröstning – Hur dum får man bli?

Det är bara en försiktig undran.
Det vill säga, om man tycker att valhemlighet inte är en princip att bevara, kanske enligt samma princip som för en del tycks gälla massövervakning, ”har man bara rent mjöl i påsen så”, eller är bara lat, då är det fullt logiskt att förorda val via internet.

Rösta på internet via dator eller mobil är mycket enklare liksom, man slipper hasa i väg till en vallokal och förhandsrösta, eller till det egna valdistriktet på valdagen, komma ihåg röstkort eller åtminstone ha med sig en legitimation … usch vad jobbigt. Då kan man ju inte vila/träna/jobba i trädgården/åka till sommarstugan/följa med barnen på ridlektionen, eller vad det nu är som måste göras just den där söndagen vart fjärde år då allmänna val genomförs i Sverige.

Har man ett uns begrepp om (bristen på) säkerhet på nätet och tycker att vårt demokratiska system kräver att valhemligheten bevaras, då är man faktiskt dum om man tycker att e-röstning skulle vara bra.

För den som tycker att it-säkerhet och bevarad valhemlighet väl är något som Valmyndigheten/staten ska se till, kan jag bara säga: Läs på!
Personuppgifter läcker från Skatteverket, polisregister, banker … de kan korsköras med register från andra myndigheter, och utlovad anonymitet kan avslöjas alldeles utan Researchgruppen och dataintrång.
Den som inte tror det kan ju läsa Dagens Nyheter 5 juni 2014, dagen efter tidningens artikel ”Provtrötta elever struntade i Pisa-testet” om Pisa-undersökningarna och resultaten av dem. ”Genom att koppla ihop datafiler om Pisa-undersökningen med slagningar i svenska register lyckades DN granska enskilda skolors resultat på testet och jämföra det med hur de presterat på nationella prov. Reportern Kristofer Örstadius avslöjar hur det gått till. ….OECD:s rådatafiler om Pisa-undersökningen … listor över deltagande Pisa-skolor från Mittuniversitetet … körningar i offentliga register t ex folkbokföringsregister …”

Så blev förmodat anonyma elever identifierade och intervjuade.

Enligt Metro 3 september -14, tycker 67 procent av tillfrågade (hur många som tillfrågades framgår inte) svenskar att det vore bra att kunna rösta i riksdagsval via nätet, med dator eller mobiltelefon.

Svante Linusson, professor i matematik på KTH sade i en kommentar till detta att ”Ett system med internetröstning är alldeles för sårbart för sabotageförsök. Det finns väldigt starka intressen i att sabotera ett val på internet. Det räcker med att en person lyckas hacka systemet.”
Hacka, eller kanske arrangera en DoS-attack, ”överbelastningsattack” som det kallas i media, dataintrång heter det i rättsliga sammanhang. Överbelastning av systemen var för övrigt det som drabbade hemsidorna hos berörda kommuner och länsstyrelsen i Västmanland under den stora skogsbranden i somras.

 

Publicerat

Vems bankkonto blir det nästa gång?

Stora nyheten på fredagen kom från Ekot som visste berätta att Jimmie Åkesson spelar för stora summor hos spelbolag baserat på Malta.
JÅ:s bankkonton visade att han spelat för stora summor, och förlorat så mycket som 50 000 kronor under bara några timmars spel.

Det var en välsignelse att höra PM Nilsson, ledarskribent på Dagens Industri, säga i Ekots lördagsintervju att det mest oroande i denna nyhet var hur spelbolagen sköter sekretessen för sina kunder, och ännu värre, hur klarar svenska banker sekretessen för sina kunder.

Ja sannerligen!! Det är skandalöst, och det är inte skandalöst bara ur den vinkel som PM Nilsson avslutade med ”vilken riksdagsman ska få sitt bankkonto outat nästa gång”.
Det är en fråga om att allas våra bankkonton kan bli outade, och om inte outade så hackade, övertagna, tömda, därför att banker inte tycker sig behöva skydda våra konton.
Det är mer än skandalöst. Och det blir än mer skandalöst att den enda journalist som verkar inse att det är just så, är PM Nilsson.

Det är också skandalöst att det går att hacka sig in och avanonymisera inlägg i kommentarsfält på nätet, på Flashback, och var än människor tror att de kan diskutera, även anonymt.
Att Researchgruppen kan avanonymisera skribenter kan tyckas som en god gärning, för det är ju ”de onda” som avslöjas.
Och om nu ”de onda” börjar avanonymisera skribenter? Hacka bankkonton? Hur används då informationen?

Det är sannerligen på tiden att journalister inte bara ser sig själva som gudasända avslöjare utan också inser att det de gör kan också andra göra, och det behöver inte alls vara bra.
Och det riktigt allvarliga är att lagstiftare, och inte sällan också allmänhet och naturligtvis journalister, vänder sig emot dem som visar att intrång kan göras i förment säkra system! Det är naturligtvis de som tillhandahåller systemen, och de som använder sig av de osäkra systemen som ska hållas ansvariga!
Se till att mitt bankkonto inte blir tillgängligt för någon annan än mig, eller på mitt uppdrag! Basta!

Och klarar ni inte det ska ni förbanne mig betala höga skadestånd, HÖGA SKADESTÅND!

Och sajter som utlovar anonymitetsskydd och inte klarar det likadant! Har de ett så uselt system ska de betala till kunder de lurat! Jajamensan!
Sen får väl de i sin tur gå på systemleverantörerna.
Just så! Det ska kosta att bedra folk!

Men när det nu inte gör det, och varken journalister eller myndigheter, tjänstemän eller politiker verkar fatta, så se för i helskotta åtminstone till att INTE SJUKJOURNALER läggs ut på nätet!

FRA-lagen är en ren skandal, tack för den Annie Lööf och ni andra som röstade för, ingen nämnd och ingen glömd, (OBS det där sista är ironi!) men än värre är den allomfattande naivitet och ren dumhet som präglar användningen av nätet, via datorer, paddor och mobiler.

Läs gärna mer om Researchgruppen, Disqus och kommentarsfält m m:

https://ameliaandersdotter.eu/2014/09/12/fler-ansvarsplagor-i-cyberrymden

Publicerat

”Begränsad avlyssning”

”Obama begränsar avlyssning”, ropade en rubrik 18 januari.
O så bra! Nobels fredspristagare värnar mänskliga rättigheter och personlig integritet!
Efter alla sommarens, höstens och vinterns avslöjanden om NSA:s och allierade länders omfattande spioneri på egna och andras befolkningar och ledare skrev Peter Wolodarski förhoppningsfullt i DN 12 januari 2014 att Obamas rådgivningspanel angående NSA:s verksamhet kommit med förslag om förändringar på 46 punkter. Den viktigaste rekommendationen enligt PW var att NSA inte längre ska få lagra metadata själva.
Det var en av få förändringar Obama föreslog, och den förefaller snarare kosmetisk – NSA får de data de vill, men risken för nya visselblåsare blir mindre.

PW skrev också att ”Runt om i världen finns det åtskilliga politiska ledare som delar oron (för dåliga kontrollmekanismer och bristande öppenhet) – den svenska regeringen är en av få som absurt nog fortsätter att låtsas som om ingenting hänt.”

I Sverige har vi politiker som talar varmt om ”nätets frihet” och ger bistånd till länder som behöver bygga upp möjligheter för människor att fritt kommunicera med varandra och omvärlden. För frihet och mänskliga rättigheter.
Att friheten kommer med teknologi och apparater som det finns anledning att tro att avlyssnas om inte av den egna regeringen så av många andra, är knappast något som inger förtroende eller förhoppningar om annat än att ett annat alltomfattande kontrollsystem byggs upp.

Och i Sverige vill polisen ha rätt att gå raka vägen in till systemadministratörer och begära ut nättrafikdata om sms, mejl och telefonsamtal. Systemet för automatisk polisinhämtning, ITS 27, har tagits fram i organisationen Informationstekniska standardiseringen, där operatörerna ingör. Det är mest bara bredbandsoperatören Bahnhof och vd:n Jon Karlung som hörts protestera mot Säpo:s begäran.

Notisvis fick vi i dagarna också veta att CIA håller på att bygga upp en databas för att spåra internationella ekonomiska transaktioner och personliga uppgifter från bland andra Western Union. I terrrorbekämpningens namn förstås. Som Swift-avtalet.

I alla dessa insamlade uppgifter, informationer och data som NSA sparat och sparar, bearbetar och analyserar, finns också uppgifter om den flygkrasch i Kongo 1961 där FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld dog. Men de uppgifterna vill NSA inte lämna ut.

Ola Wong kommenterade i juli 2013 Snowdens avslöjanden, då var det fortfarande ”bara” Prism det handlade om. Han skrev ”En vanlig reaktion på Prism var att det var väl inget nytt: Det visste vi väl hela tiden! Men just det är problemet. Kriget mot terrorismen har vant oss vid det oacceptabla. Men det var inte cynism som gjorde att Mandela kunde lämna cellen. Det var genom tro på principer. Och det gäller även i it-åldern. USA borde kritiseras, säkerhetstjänster tyglas och Snowden erbjudas asyl.”

Så hur var det nu, ”Obama begränsar avlyssning”. Gör han? Näe. Han har tydligen lovat att NSA inte längre ska lyssna på ”ledare” som är nära vänner och allierade. Men det går väl an att lyssna på deras medarbetare och familjer, och då åker ledarna med på köpet.
Någon minskning av avlyssning och lagring av uppgifter om telefon- och internetdata är det inte fråga om. Data ska bara lagras av någon annan än NSA, och lämnas ut om NSA begär det.
Det låter som det svenska systemet, som inte inger värst mycket förtroende för varken myndigheter eller ”domstolar”. Eller politiker, för den delen.

Prism, Sardine, Xkeyscore, och Quantum har förvandlat ”nätfrihet” och rätt till personlig integritet till ett hån.
Det är lätt att hålla med Peter Wolodarski om att svenska regeringens hållning är absurd.

Publicerat

Turing förlåten

Drottning Elisabeth II har förlåtit Alan Turing.
Det skedde på julafton 2013.
Alan Turing var matematiker, datorpionjär och knäckte det tyska Enigmakryptot under andra världskriget.
En hjälte och ett geni.
Och homosexuell. Så han tackades av England med att efter rättegång 1952 få välja på kemisk kastrering eller fängelse. Han valde kastrering och begick två år senare självmord.

Redan 2009 bad dåvarande premiärministern Gordon Brown offentligt Alan Turing om ursäkt, men i februari 2012 beslutade House of Lords att inte postumt benåda Alan Turing.
Men nu, efter 61 år (!), har Alan Turing upprättats och förlåtits av drottningen.

Att driva datorgenier till självmord av en eller annan anledning är alltså inget nytt, inte heller att det sker med stöd av lag.
Det är en skam för världarna, analoga och digitala, här och hinsides, i universum och bortom.

Publicerat

Aaron

”They killed K, Dad. They killed him.”
Aaron Swartz svar till sin far när denne inte kom ihåg hur Kafkas ”Processen” slutade.
Två månader senare var Aaron död. Han hängde sig i sin lägenhet i Brooklyn. Det var den 11 januari 2013. Han var 26 år.

Då hade närmare två år av förföljelser från federala åklagare, Secret Service och FBI nått vägs ände för Aaron Swartz. Jag hoppas och tror att han har frid. Jag hoppas att de som förföljde honom inte har det.

Sällan har en människas död berört mig så starkt som Aaron Swartz självmord 11 januari 2013.
Reaktionen återspeglar den skräck varje förälder måste känna inför möjligheten att inte kunna försvara sitt barn. Inför möjligheten att det finns – varelser – som vill ens barn illa. Att det finns, även i våra civiliserade rättssamhällen, möjligheter att förfölja, undandra stöd och driva människor i döden. Mitt barn i döden.

Aaron var inte mitt barn. Min skräckslagna sorg kan inte mätas mot den smärta som Aarons föräldrar och syskon måste ha upplevt och fortfarande lever med.

Vet ni inte vem Aaron Swartz var? Läs den här artikeln från Boston Magazine. * Den berättar historien om Aaron Swartz, geniet som i hemlighet laddade ned fyra miljoner upphovsrättsskyddade artiklar från JSTOR. MIT-studenter och -gäster med lösenord hade fri tillgång artiklarna.
Aaron kunde, enligt artikeln, ha fått öppen tillgång till JSTOR, varför han valde att inte göra det är inte känt.

Aaron skapade en open source encyklopedi före Wikipedia, var vid 14 års ålder med och gjorde kod för det som blev RSS, vid 15 med och arbetade med det som blev Creative Commons och därefter en av skaparna av Reddit. Han såg nätet som en möjlighet att fritt dela information … ”He juggled projects on open access, rethinking copyright restrictions and ending corporate corruption.”(Boston Magazine)

 “The best weapon of a dictatorship is secrecy, but the best weapon of a democracy should be the weapon of openness.”
Niels Bohr (1885-1962)

USA har en Computer Fraud and Abuse Act, och Aaron greps och skulle åtalas för brott mot den. 13 åtalspunkter, mångmiljonskadestånd och 35 års fängelse hotade federala åklagarmyndigheten med genom Stephen Heymann och Carmen Ortiz.

”Har ni fått i uppdrag att hämta mig? frågade han.
       Herrarna nickade …” (Kafka, Processen, Bakhåll 2012, s 320) 

Ansvariga på MIT var ”neutrala” under den nära två år långa processen från det att Aaron greps av Secret Service. De hade upprepade kontakter och informationsutbyte med åklagare Heymann, men varken frågor, uppmaningar, eller vädjanden från Aarons far som själv arbetade vid MIT, eller hans försvarare, besvarades.

Bob Swartz, Aarons far, anser att MIT bär skuld till Aarons självmord genom att inte ha gett honom stöd.

US Air Force har ett program för att förhindra självmord bland sin personal. Alfred Skogberg beskriver det i sin bok När någon tar sitt liv, Tragedierna vi kan förhindra, Ordfront 2012.
Han citerar generallöjtnant Wurster som skriver i programmet riktat till flygvapnets anställda:

”… Om du någon gång på allvar vill göra dig själv illa eller känner att du inte har någonstans att ta vägen, då finns jag här för dig. Jag kommer att berätta för dig hur viktig du är för vårt uppdrag, för dina arbetskamrater och för din familj. Vi kommer att få in dig i ett stödjande nätverk som vet hur de kan hjälpa dig att ta itu med det som stressar dig. Jag vill hellre tala med dig när som helst på dygnet än att se in i ögonen på dina sörjande familjemedlemmar för att säga till dem att vi inte fanns där för dig när du behövde oss.” (ss 169-170).

Tänk om MIT hade tänkt så om en strålande representant för det som MIT då sade sig stå för?

I Boston Magazine säger universitetets vice verkställande president till artikelförfattaren Janelle Nanos att ”We all know that we need to do a better job. Unfortunately we cannot repeat history … we are trying to move forward.”

”Men medan den ene herrn lade händerna runt K:s strupe stack den andre kniven i hans hjärta och vred om två gånger. Innan det svartnade för ögonen på K. uppfattade han hur de båda männen, tätt intill hans ansikte, kind mot kind, iakttog det oåterkalleliga slutet.
    – Som en hund! sa han…” (Kafka, Processen, Bakhåll 2012, ss 326-327)

Vilken riktning universitetets rörelse tagit kan ni läsa i artikelns citat från studenter, ”Om de kunde göra så mot Aaron så…”.

Lawrence Lessig, juridikprofessor på Harvard som samarbetade med Aaron Swartz när Creative Commons skapades, skrev på nätet efter nyheten om hans död:
”I will always love you, sweet boy. Please find the peace you were seeking. And if you do, please find a way to share that too.”

*  Läs också kommentarerna till artikeln – där finns  många intressanta inlägg pro et contra såväl det Aaron åtalades för som om rättsläget.
”Det är från denna högt uppsatta position Josef K. störtas ut i mörkret. Ingen (hög) position i samhället garanterar oss skydd.” Kafka, Processen, Bakhåll 2012, Torsten Ekboms efterord, s 334.

Publicerat

Quis custodiet ipsos custodet?

Vem vaktar väktarna? Vem vaktar våra myndigheter med våldsmonopol och vem vaktar vår underrättelsetjänst?
Politikerna i våra lagstiftande och beslutande församlingar?
Eller tredje statsmakten kanske?
Det har i varje fall blivit stora rubriker och många artiklar om övervakning, spioneri och datalagring efter Edward Snowdens avslöjanden om NSA, GCHQ, FRA och andra säkerhetstjänsters sätt att arbeta, där samtliga länders medborgares och besökares telefon- och internettrafik nogsamt samlas, analyseras och används som bytesvara, sorterad eller osorterad. Av säkerhetsskäl, heter det.

Samtidigt som alla tidningar redovisar innehållet i delar av de dokument som Snowden läckt och som visar på den gigantiska omfattningen av övervakningen, anläggs det också moteld.

Försvarsunderättelsedomstolens ordförande, Runar Viksten, skrev till exempel i SvD, Brännpunkt 12 december, under rubriken ”Fel sprids om signalspaning”. ”Det har påståtts att främmande makt kan ge uppdrag om signalspaning till FRA. Det stämmer inte. Allt vad FRA gör i operativt hänseende måste tillståndsprövas av Försvarsunderrättelsedomstolen” skriver Viksten.

SvD:s försvarspolitiske reporter Mikael Holmström följde upp Vikstens artikel med en egen intervju med sagde Viksten på nyhetsplats 16 december. Då blir rubriken ”Signalspaning träffar ytterst sällan Sverige”, och det är Viksten som citeras i rubrikform.

Redan 21 september kunde Holmström berätta att ”Här spionerar Ryssland på Sverige” med bild av ryskt spaningsfartyg väster om Gotland, ett fartyg som samlade signaler från vapensystem och kommunikation under den internationella marinövningen Northern Coast med Sverige som värd för 13 Nato- och EU-länder. Det ryska signalspaningsfartyget befann sig hela tiden på internationellt vatten, och i slutet av artikeln framgår att också Sverige har ett signalspaningsfartyg, Orion, som ”oftast ligger på internationellt vatten utanför Kaliningrad. Ryssland har påpekat att Sverige är väl offensiva i sin signalspaning. De svarar nu med samma mynt.” Citat från anonym källa.

8 december skrev samme reporter under rubriken ”FRA förutsåg Georgienkrig”, och i faktarutan till artikeln sägs att SvD 2008 avslöjade att FRA-lagen drevs igenom för att den gjorde det möjligt att tappa rysk data- och teletrafik på information som går genom Sverige. Information som används i byteshandel med andra undersättelsetjänster.
Det är klart att det inte är riktigt detsamma som att ”främmande makt kan ge uppdrag om signalspaning”, men vet man vad kamraterna vill ha och kan skaffa det i utbyte mot … information från signalspaning som bedrivs mot Sverige kanske? Då blir ju båda parter nöjda, och ingen har gjort formellt fel.

Dagen efter, 9 december, fick läsarna veta att ”Bytesaffär med USA räddade liv”, det är svenska soldaters liv i Afghanistan som avses, och det är återigen Holmström som skriver.
I Afghanistan står svensk trupp under Nato-kommando, men får inte del av alla Nato:s underrättelser, Sverige är ju (formellt) inte med i Nato. Alltså får svensk trupp byta till sig informationen, ryska underrättelser (som främmande makt inte givit FRA uppdrag att signalspana efter) mot underrättelser av vikt för en allierad i en väpnad konflikt.
Svenska försvaret tar alltså risker, kostnader och order, men får inte självklar del av väsentlig information.

Intressant nog har SvD:s källor också meddelat att FRA:s spaning mot Ryssland inte bara riktar sig mot militär verksamhet, utan också mot den ryska politiska ledningen, personer, beslutsprocesser och hur beslut implementeras, den militära ledningen, underrättelseväsende och kontraspionage, samt, inte minst intressant ”övrigt ryskt agerande av väsentlig betydelse för svenska intressen och politik”. I det ryms allt. Demokrati och mänskliga rättigheter brukar ingå i högtidstal om svenska intressen och politik.

Men trafficking ingår kanske inte? Varken när det gäller Ryssland eller andra länder, i något väderstreck. Om det var målet borde det med den teknik som står till buds rimligen gå att arbeta betydligt effektivare mot handel med människor, såväl små som stora.

Vare det mig fjärran att tycka annat än att det är bra att även ”den andra sidan” kommer till tals, FRA, underrättelsedomstolen, ministrar, alla politiker som tycker att FRA-lagen är bra och informationsutbytet med NSA och de andra är nödvändigt.
Men det ger inte bara en annan bild av vad som pågår, det ger också bilden att svenska medborgares integritet är en bytesvara, liksom svenska företagsintressen. För signalspaningen riktar sig inte bara mot personer – allas kommunikation i telefoner och på internet samlas in och analyseras, eller vidarebefordras osorterad.

Det borde oroa väldigt många fler, framför allt borde det oroa våra riksdagsledamöter, de som är valda för att tillvarata våra, medborgarnas intressen. Enstaka röster hörs också, från Piratpartiet utanför riksdagen till exempel, medan Fredrik Federley som gjorde sig ett namn som motståndare till FRA-lagen, nu uppmanat folk att ”skaffa foliehattar” (bli mera datasäkerhetsmedvetna menade han förstås men må det vara mig förlåtet att jag upprepar hans exakta formulering”), och Annie Lööf med liknande bakgrund, inte hörts säga något alls i frågan. Reinfeldt är inte oroad, och det är inte Björklund eller Löfven heller, vad som märkts. Peter Eriksson är inte nöjd, och Sjöstedt ännu mindre. Om Åkesson tillfrågats har jag missat svaret.

Mark Klamberg, doktor och lektor i folkrätt vid Uppsala universitet, tidigare citerad i denna blogg, har i genmäle till Runar Viksten 13 december skrivit att ”När ansvariga politiker i regering och försvarsutskott får frågor om omfattningen av FRA:s verksamhet och dess metoder får journalister inget svar alternativt svaret att riksdagsledamöterna inte anser att de ska besitta sådan kunskap. … Om FRA:s enda uppgift var att spana på andra staters regeringar, myndigheter och statskontrollerade företag (läs: Ryssland) till stöd för svensk utrikes- och försvarspolitik så skulle jag acceptera total sekretess och även att politiker i riksdagen hålls okunniga. Faktum är dock att FRA har andra uppgifter, bland annat att ge stöd till brottsbekämpande myndigheter. Då anser jag att denna del av FRA:s verksamhet måste präglas av samma principer och öppenhet som gäller för polisen. … Den långvariga kampen mot terrorism och internationella brottslighet ska föras i enlighet med traditionella principer om lagföring och inte enligt de principer som gäller i akut kris eller krig. Om detta bör politikerna diskutera med varandra och allmänheten.”
Ett långt citat ur en ännu längre artikel. Läs den gärna.

Samma dag, 13 december, svarar också Anne Ramberg, generalsekreterare i Sveriges advokatsamfund, på Runar Vikstens Brännpunktsartikel. Jag tillåter mig korta citat, och hänvisar i övrigt till Rambergs egen text.
”Han (Viksten) inbjuder (dem som uttalar sig i frågan) att avtala tid för ett besök på ”domstolen”. Jag har besökt denna institution. Vad som då framkommit har inte lugnat mig. Tvärtom.”
”Det krävs inga konspirationsteorier. Sverige har i flera andra sammanhang tydligt visat hur vi lydigt följer USA:s anvisningar och ändrar vår lagstiftning på olika områden.”
”Det betyder att FRA inom ramen för sitt utvecklingsarbete kan inhämta trafikdata som saknar anknytning till yttre hot eller terrorism … Härigenom kan FRA således helt lagenligt vid sidan av de krav som normalt uppställs för hemliga tvångsmedel också ägna sig åt teleövervakning av enskilda.”

Om USA:s anvisningar kan för övrigt noteras att representanter för amerikanska representanthuset besökte EU-parlamentet i Bryssel i december. En av de amerikanska gästerna, Mike Rogers, sade då enligt Teresa Küchlers referat i SvD att den videokonferens som parlamentets justitieutskott vill arrangera med Edward Snowden ”skulle orsaka en häftig reaktion i USA, och att det inte skulle vara konstruktivt för … förhandlingarna om ett frihandelsavtal EU-USA”.
Christian Engström (PP) sade om detta ”att då verkar det finnas ännu större anledning att bjuda in honom (Snowden)”, och Cecilia Wikström (FP), att ”det är fräckt av amerikanerna att vilja villkora vår vänskap.” Båda är ledamöter i LIBE, parlamentets justitieutskott.

Vi har gått in i det som kallas ”supervalår”.
Det är i år vi ska välja dem. Vakterna.
De som ska vakta väktarna. I Sveriges riksdag, och i EU-parlamentet.

Publicerat

Mobil utveckling och försåtlig vänskap

Mobil uppkoppling i stället för bredbandsnät. Det är den teknik som väljs i länder där fast infrastruktur är omöjlig av ekonomiska och geografiska skäl.
Jakob Svensson, fil dr i media och kommunikation verksam vid Uppsalas och Karlstads universitet och en av de som forskat om nya media i utvecklingsländer, gav i december vid en föreläsning arrangerad Uppsala utrikespolitiska förening en snabbgenomgång av hur mobiltelefonin revolutionerat stora delar av världen.

Två tredjedelar av världens mobiltelefoner finns i utvecklingsländer, telefonerna ger helt nya möjligheter att hålla kontakt mellan människor, men också till kontroll av människor.
Två exempel presenterades av Jakob Svensson.

I Kenya har mobiltelefonerna gjort det möjligt för centrala sjukvårdsmyndigheter och -institutioner att snabbt få kunskap om var malariautbrott sker. Från läkarstationer och vårdcentraler runt om i Kenya rapporteras malariafall in, och gör det därmed möjligt att snabbt skicka mediciner och eventuellt personalförstärkningar dit där de behövs.

I Afghanistan delade USAID, motsvarigheten till Sida, ut mobiltelefoner till klanledare för att de skulle kunna hålla jirga utan tidsödande resor för att samlas. (Wikipedias förklaring av jirga finns nedan).

Ett exempel från Ghana som inte kommer från JS utan från en tidningsartikel, gäller kakaoodlare som med hjälp av telefoner och mobila bredband kan kolla priser hos olika uppköpare, och därmed få bättre ersättning för sina produkter.

Telefoner och mobila bredband är en verklig teknisk revolution, något som förbättrar villkoren på såväl personliga som samhälleliga nivåer.
Kontrollen av kommunikationerna är därmed oerhört viktig.
VEM kontrollerar näten och systemägarna, VILKEN information samlas in, från vilka?

Det är lätt att se att kakaoodlaren och malariasjukvården har stor nytta av mobiltelefonerna.

Men hur är det med de afghanska klanledarna? Självklart är det bra att få kontakt med andra klanledare via telefon och slippa långa resor. Men mobilerna kan ju spåras och avlyssnas också. De kan lämnas över till andra användare som i sin tur spåras.
Leder hjälptelefonerna drönare till sina mål?
Jakob Svensson uttalade inga synpunkter på jirga-mobilerna.

Den arabiska våren byggde enligt många bedömare på sociala mediers genomslagskraft.
Men det finns även där skäl att ställa frågor runt näten och kontrollen av dem. TOR är en viktig möjlighet för oppositionella att nå ut med information och budskap. Men TOR är också det som många refererat till som darknets i betydelsen tillhåll för pedofiler, knarklangare och allsköns skumraskaffärer.
I förlängningen kräver myndigheter nationell kontroll och utvecklar som vi sett samarbete med varandra internationellt.
Det en kan kontrollera, kan flera kontrollera. Och opposition i går är regering i dag, och förrädare i morgon.

Jakob Svensson tog upp flera andra saker att fundera över och läsa mer om.
Något som andra redan både tänkt på och forskat om, är ”The Age of Auditing, Obsessive Measurement Disorder”, Pollitt: 2011, det är lätt att mäta bistånd som består av teknik som datorer eller mobiler.
Det finns också en ”Geneva Declaration of Principles at the WSIS (World Summit on the Information Society)”, 2003.

Och ”beeps”, helt nytt för mig. Att ringa utan att vänta på svar – en signal som talar om att man finns, och kanske väntar. Utan svar uppstår ingen kostnad – så fiffigt, och tydligen utbrett, inte minst kvinnor använder sig av ”beeps”.

Samt symboler och hur viktiga de är när mobilmenyer utformas. Nottecken som symbol för en ringsignal är oanvändbart i stora delar av världen, en bjällra däremot fungerar. En bild av våra gamla fasta telefoner eller en telefonlur säger ingenting, medan en bild av en mobiltelefon förstås av alla.

Fotnot: ”A jirga (occasionally jarga or jargah) is a tribal assembly of elders which takes decisions by consensus, particularly among the Pashtun people but also in other ethnic groups near them; they are most common in Afghanistan and among the Pashtuns in Pakistan near its border with Afghanistan… ‎A loya jirga is a type of jirga regarded as ”grand assembly”, a mass meeting usually prepared for major events such as choosing a new king, adopting a constitution, or discussing important national political or emergency matters.” (Wikipedia)

Publicerat

Wiseman igen

Ofog har inte serverat Wiseman’s huvud på ett fat , och gjort sig till ”maktens nyttiga idiot” som Stefan Olsson skriver i en kolumn på SvD:s ledarsida 22 december.
Ofog har däremot givit FML och informationsdirektören Erik Lagersten tillfälle att framställa sig som demokratins och yttrandefrihetens fanbärare och försvarare.
Det är för dem som inte har en tanke på MUST, FRA och SÄPO och deras möjligheter att lyssna spåra och kartlägga att tro på det.

Missförstå mig inte – men det fanns naturligtvis en anledning till att Wiseman var anonym på sin blogg om försvarsfrågor och -utveckling.
Det finns en anledning till att två av de 64 kommentarer till Lagerstens bloggtext ”Det duger inte” skriver om att anställda ”inte vågar” kliva fram alt. sticka ut hakan.
När FM:s personal ska minska så vill det till att man inte är obekväm.

”Där alla tänker lika, tänks det inte mycket” är inte en maxim som nödvändigtvis framhålls, varken i FM eller på andra arbetsplatser.
Några formuleringar i Lagerstens text speglar också hans position i hierarkin, som t ex kommentaren till efterforsknings- och repressalieförbud: ”Sverige är i vissa delar unikt med en så stark ställning för individen på bekostnad av arbetsgivaren.”

Lagersten väljer att attackera Ofog som avslöjat Wiseman’s identitet. Det är klokt som taktik inom organisationen, och säkert också externt. Men huvudfrågan är egentligen varför Wiseman valde att vara anonym.
Han har själv motiverat det med att anonymiteten gav fokus på sakfrågor i stället för på person.
Jag har ingen anledning att argumentera emot detta – men att det var en väl insatt försvarsanställd, med all sannolikhet inom flygvapnet, som skrev, kunde t o m jag som synnerligen oinsatt förmoda.

Att det skulle vara en ”liten major”, som han beskrivit sig, och inte någon högre rankad på högkvarteret som fått sådan genomslagskraft, har jag över huvud taget inte reflekterat över. Tvärtom tycks det mig troligare att det är en ”liten major” som har synpunkter på försvaret och hur det utvecklats de senaste decennierna.

Jag vet inte hur gammal Wiseman är. Men jag vet att försvaret gärna ser att officerare över 40 inte blir kvar alltför länge i FM om de inte klättrar i karriärsstegen och så småningom hamnar i HK som en del i samma karriärutveckling.

Under några år har jag med stort intresse tagit del av Wiseman’s blogg – den är initierad, kul, kritisk. Och också av kommentarerna till inläggen – inte alltid lika välformulerade men ofta givande.

Slutligen kan jag konstatera i dessa tider när försvarsministern gång efter annan talat sig varm för behovet av flera kvinnor i försvaret, inklusive på topposter som generaler, att bara fem av de 64 kommentarerna till Lagerstens blogg kommer från kvinnor. Ett av inläggen avslutas med ”Och om jag får säga det så avundas jag din fru …”.
Öh.

Ofog har för övrigt kommenterat att de avslöjade Wiseman’s identitet med att de vill ha ”en öppen försvarsdebatt.” Det är något annat än det en av Lagersten-kommentatorerna skriver: ”Ofog ska inte inskränka vår frihet att tycka fritt utan det ska vi kunna göra utan att bli hotade eller kränkta.”

Det är positivt att Wiseman kommer att fortsätta blogga, positivt att Lagersten ger uttryck för att det är FM:s åsikt att W ska fortsätta skriva vad han tycker och tänker på sin blogg.
Men, med förlov sagt, jag har större förtroende för Wiseman’s ärliga avsikter än jag har för Lagerstens.