Strössel som smörgåspålägg? Jodå. Nederländerna står burkar med strössel, choklad och karamell, på borden i lunchmatsalar, lika naturligt som salt och peppar.
Men nederländsk mat är mycket mer än strössel. Om det skriver Sylvia Pessireron i Dutch Delight (N&L publishing, 2006). Jurjen Drenth har tagit merparten av de många bilderna i boken.
Nederländsk mat är pommes frites också, som gärna äts med majonäs. Och ärtsoppa, som inte äts med senap.
Men för många utlänningar är förmodligen ost det som närmast förknippas med Nederländerna. Gouda och Edam.
I en bok om Dutch Delight finns naturligtvis ostarna med, men också mjölken som precis som i Sverige finns i mängder av varianter, lätt, mellan, helmjölk, lantmjölk och yoghurt med mängder av olika smaktillsatser.
Vad som inte finns här är chokladmjölken med vispade äggulor – i boken finns receptet. Om strössel på lunchmackan låter som för mycket, så låter chokladmjölken som perfekt att servera efter en dag i skidspåret, eller på isen.
Dutch Delight bjuder på recept, men lika mycket på historia, nederländsk historia och historier om maten där. Vilka åt vitt bröd, och i vilken del av landet, och var åts rågbröd? Vad hände 1917, under brinnande världskrig och matbrist när potatisen, stapelfödan, exporterades? (Kvinnorna revolterade och attackerade båtar med potatislast, polisen sköt skarpt, dödade nio och sårade 100, men dagen efter kom nya leveranser som blev kvar hos de hungrande.)
Varför äter man hutspot och sill 3 oktober? (De spanska trupperna retirerade från Nederländerna 1574.) Hur kom det indonesiska köket till Nederländerna, och mat med ursprung i Surinam? (Kolonialism.)
Den som vill ha chokladströssel som smörgåspålägg är förmodligen förtjust i sötsaker. Och i Dutch Delight ägnas ett antal sidor åt att berätta om just det, förtjusningen i sötsaker. Lakrits i olika former, söt och salt, efterrätter med vla (pudding) som urtypisk, mjölk, maizena och socker och sedan valfri smaksättning.
Den holländska efterrätt jag själv haft glädjen att smaka hette apfel flappen, med reservation för stavningen. Smördeg med äppelfyllning, gudomligt god. Uppenbarligen finns det mycket mera att prova på plats.
Och kakor. Får jag någon gång möjlighet ska jag definitivt smaka på en Wesper moppen. Och på en Arnhemse meisjes.
Drycker ingår förstås i en bok som behandlar delights. Öl – trappist, Grolsch och Heineken kaffe, och Jenever.
Men roligare att läsa om är de fyllda våfflorna och hur de kom till, och om Kwek, och varför det är den förnämligaste av kroketter.
Nederländerna är mycket mer än mat förstås. Det är kanaler och dijks och Amsterdam och sjöfart och litteratur och konst och … annat som inte nödvändigtvis är delights. Men mat och anekdoter är ingen dålig början, tvärtom.