Har ni inte alltid velat veta vad en kökkenmödding är för något? Och hur det kan komma sig att arkeologer gillar dem?
Om ni sedan också vill veta varför melittafilter heter melitta- och hur de kom till kaffedrickares räddning, då är Kulinariska ord författad av Olle Bergman och utgiven av Historiska media 2011 boken ni söker.
Liten och nätt, och kanske inget för en kock egentligen, men definitivt något för den som är allmänt nyfiken på varför saker vi äter eller dricker heter just som det gör.
Worcestershiresås till exempel. Jo, lord Sandys kom tillbaka till England från Bengalen och med sig hade han en sås … och efter lite om och men och ett par år så …
Hur såsen i fråga uttalas framgår inte, men så är det ju också en ordbok, inte en ljudbok.
För en vän av surströmming som dväljs bland sörlänningar utan förståelse för den sortens fiskanrättning uppstår en känsla av ”HA!” på bokstaven G. Garum, fisksås som gamla romare gillade.
Fisk och salt satt på jäsning, och resultatet blev en ”vedervärdig smörja, i små skvättar en gudabenådad smaksättare”.
Det är jämförelsen med asiatisk fisksås som gör surströmmingsvänner glada. ”Jojo. Jäst fisk går an när det är asiatiskt …”.
Vad surströmmingsfiender inte förstår är att även strömmingarna avnjuts ”i små skvättar”, dvs med mandelpotatis, hackad rödlök, tunnbröd, smör och mjölk, eller öl. Om gudabenådad vet jag inte, men gott är det.
Annat kul är ”bagel”, som kanske, men troligen inte, från början var u-formad. Varför? Jo det har med slaget vid Wien 1683 att göra, och stigbyglar. Vill ni veta mer om det, så vänd er med förtroende till ordboken.
Alexanderbakelsen får sin förklaring, liksom lapskojs, som inte har med samer att göra, och tabberas.
Att Pêche Melba fått sitt namn efter en kvinna vet kanske några, men att kvinnan var Nellie Melba, en operasångerska från Australien är möjligen mindre känt. Och att det var en fransk köksmästare, Auguste Escoffier, som skapade efterrätten med vaniljglass, persika och hallonsås, kanske ännu mindre. Till honom ska vi återvända senare.
Kulinariska ord är kort sagt något att förnöja sig med när boklusten är större än koklusten.
Och till sist, Olle Bergman, vem är det? Civilingenjör, skribent och föreläsare, med flera böcker på sitt samvete, bland andra Krigiska ord, som gavs ut året före de kulinariska.