Film- och skivbolag har framgångsrikt fört krig mot uppladdare av upphovsrättsskyddat material. Krigen har förts i rättssalar där inte bara de som faktiskt laddat upp dömts till böter och stora skadestånd. Även de som tillhandahållit servrar för så kallade pirattjänster har dömts.
Det är ungefär lika rimligt som att döma vapenhandlare för att ha sålt vapen som sedan använts till mord eller andra våldsbrott. Och då menar jag inte älgjakt. För att inte tala om försäljare av hammare, och för den delen pianosträngar. Undrar om inte fiskelinor kan användas på ett ytterst våldsamt sätt också.
Men nu är det ju inte våld som ska stävjas, utan verkliga eller påstådda förtjänster av tillhandahållandet. Ungefär som om elnätägare skulle ställas inför rätta för att någon hanterat sitt eluttag på ett sätt som lett till döden, kanske.
För att komma fram till hur stora förtjänster som gjorts av serverägare görs schematiska beräkningar, och likadant gör film-och musikindustrin schablonberäkningar av hur stora förtjänster de gått miste om på grund av ned- och uppladdningar.
Att en sådan beräkning lustigt nog kan göra intäkter till en film nästan lika stor från ett skadestånd som storleken på publikrelaterat stöd (skattepengar till filmer som lockar stor publik) till filmen från Nordisk Film A/S har jag skrivit om i ett tidigare inlägg. https://lottasallehanda.wordpress.com/2014/11/06/dubbelt-betalt-till-filmbolag/
Men då och då, mera sällan än de allt mindre notiserna om åtal för upphovsrättsbrott och dito domar, dyker det upp artiklar om att bolag och artister som berövas intäkter av pirater, i stället tjänar stora pengar på konserter och kringprodukter. Merchandise. T-tröjor, jackor, kepsar, affischer, ballonger, neonstavar, vin, öl, vodka … nästan allt verkar gå att sälja med rätt namn till rätt publik.
Det är klart, stora artister tjänar stora pengar, mindre artister tjänar mindre på merchandise.
Enligt Forbes ska Rihanna, Katy Perry, Beyoncé och Rihanna ha tjänat mellan 200 och 300 miljoner kronor vardera på slikt under år 2012. (Forbes refererades i en tt-artikel i mars 2013).
Och redan i maj 2012 kunde Computer Sweden citera en försäljningschef på Universal Music som meddelade att ”branschen är inte krisdrabbad längre”.
http://www.idg.se/2.1085/1.450343/nu-vander-det-for-musikindustrin
Och till yttermera visso har en privatkopieringsersättning införts, motsvarande ”kassettskatten”, (kassetter skulle också leda till musiklivets död som några kanske minns). Privatkopieringsersättningen läggs på usb-minnen och externa hårddiskar. Ersättningen betalas till upphovsrättsorganisationer och fördelas sedan på oklart sätt mellan musik- och andra kulturutövare.
http://lottasallehanda.wordpress.com/2014/10/02/ang-radiolicenser-och-kassettavgifter/
På mobiler och datorer har motsvarande avgifter ännu inte lagts, men det är bara nästa steg. Och förresten, en extra avgift eller skatt på internet? Ungern har redan föreslagit det, och tanken på internetskatt som intäktskälla till public service-tv och radio har förordats av till exempel Ulrika Knutson i en krönika i Journalisten, Journalistförbundets tidning.
Pengar till staten, som kan fördelas på det sätt regering och riksdag beslutar.
Tjänar bäst som tjänar sist.
Men möjligheterna att sprida musik via nätet har gjort det möjligt även för nya, okända musiker och sångare att nå en publik. Kreativiteten har inte minskat på grund av pirater, inte lusten att leta efter och lyssna på ny musik. Nya förmågor har funnit en stor och rent av internationell publik via exempelvis Youtube.
Unga människor har hittat gamla artister, barnbarn sjunger schlagers från farfars ungdom, till den senares stora förvåning och de förras ytterligare förnöjelse.
Så det som sägs vara en förlust för några är en vinst för andra, i räckvidd och kunskap.
Men så länge jurister och bolagsadministratörer ges fritt spelrum att begränsa nätets möjligheter och tjäna pengar på det kommer de att fortsätta jaga fildelare. Intresset för att försvara och bevara ett fritt internet verkar tyvärr begränsad bland de som faktiskt skulle kunna göra något: politiker och lagstiftare.
Låt oss hoppas att nätet kommer att fortsätta att göra det som det för många är till för, och också är bäst på: sprida information och kunskap.
Tjänar bäst som tjänar sist.