Månad: november 2014

Publicerat

Försvarsindustri i Sverige. Och Ryssland.

I september skärpte EU sanktionerna mot Ryssland på grund av kriget i Ukraina. Sanktionerna riktas mot tillgång till försvarsmateriel, utrustning för både militär och civil användning, känslig teknologi och EU:s kapitalmarknader.
Samtidigt bidrar EU till Kinas militära upprustning. Kinas ubåtsflotta drivs med tyska dieselmotorer, kinesiska bomb- och attackflygplan utrustas med brittiska motorer. 150 franska småflygplan och 1000 franska helikoptrar ska levereras-. Elektronisk utrustning, ingredienser till biologiska och kemiska vapen säljs och alldeles nyligen togs steg på vägen för att minska tullarna för handel med IT-teknik mellan Kina, USA och andra länder.

Det kan vara värt att nämna att EU införde vapenembargo mot Kina 1989, efter massakern på Himmelska Fridens torg.
Embargot gäller inte utrustning med dubbla användningsområden, och var motorer och kemikalier till slut hamnar är ju inte alldeles lätt att kontrollera.

Redan i maj i år citerades president Putin i Hufvudstadsbladet sägandes att ”Vi måste göra vårt yttersta för att allt som används inom vår försvarssektor tillverkas på vårt territorium”. Väst hade då redan infört sanktioner mot Ryssland på grund av Krim och Ukraina.
Den som läst Axel Kronholms artikel i Fokus nr 15 i april i år, förstår varför Ukraina är så viktigt för Ryssland. http://fokus.se/2014/04/farval-till-vapnen/
Ryssland är beroende av ukrainsk industri och leverantörer av materiel till inte bara flottan utan också till de ryska kärnvapnen.
Att Ukraina vänt sig västvart, till EU och USA är därför ett direkt hot mot det ryska försvaret och den upprustning som Putin inte bara talat om, utan också inlett.
Det kan i sammanhanget vara värt att minnas att Georgien, efter landets transformation till västvänlig nation under Saakasjvili, anföll Sydossetien, enligt media efter ryska provokationer och i tron att väst skulle ingripa på Georgiens sida.

Den strategiska analysen av Ukrainas förhållande till Ryssland torde inte vara svår att göra, och inte heller särskilt svårt att förstå att Ryssland inte är bekvämt med utvecklingen efter Majdan.

Att ukrainare, liksom ryssar och människor i många andra länder, med eller utan nära band till väst eller med en historia som f d allierad med Sovjet, vill bli kvitt korrupta makthavare, vinna inflytande över sina egna liv och de samhällen de lever i är inte svårt att förstå. Det var vad som kom till uttryck på Majdan, på Tahrir och på Taksim. Och på Himmelska Fridens torg.

Det är inte människornas önskan om frihet som skiljer i hur väst agerar.
Det är strategiska analyser.
Analyser av vad som är bra och nödvändigt för ett lands försvar och försvarsindustri görs inte heller bara i Kreml.

Så sent som i våras stod det klart att Sverige och svenska regeringen slog vakt om svensk ubåtstillverkning, och Saab köpte Kockums från tyske ägaren Thyssen Krupp.
I mars skrev Alliansregeringens försvarsminister Karin Enström i en debattartikel i Dagens Industri att:

”Alliansregeringen värnar Sveriges försvar och försvarsförmåga…Som försvarsminister vill jag vara tydlig med att ambitionen måste vara att säkerställa en långsiktig stabil grund för vårt svenska ubåtsvapen. Det innebär att det bland annat måste finnas en industriell lösning där fokus är på att utveckla den svenska tekniken och designen. Där den svenska statens kontroll över immateriella rättigheter är en självklarhet och där strategiska internationella samarbeten mellan Sverige och andra nationer inom detta område bejakas.” (Dagens Industri 26 mars 2014)

Jojomen. Jag håller alldeles med.
Det är därför jag inte kan förstå hur det kan vara så svårt att förstå att Ryssland vaktar sina försvarsintressen, att de inte ”vill ha EU och NATO på sin bakgård” som någon uttryckt det apropå Ukraina.
Inte heller är det särskilt svårt att förstå om ryssar, även de som inte lätt sväljer regeringens propaganda, anser att väst har en väl utvecklad dubbelmoral – dock inte kopplat till Saab och ubåtar, utan till Krim och Kosovo.

I den bästa av världar skulle Krim fortsatt vara en del av Ukraina, fred råda i östra Ukraina och såväl Ryssland som Ukraina utvecklas till okorrumperade rättsstater, med fortsatt handel staterna emellan, och utvecklad handel med andra länder.

Nu är i stället Ukraina katalysatorn i en utveckling där motstående makt- och ekonomiska intressen bekämpar varandra. Och de som drabbas värst är som i alla krig, civilbefolkningen.

Generad redaktör, december 2011, vid Tsarkanonen (ryska: Царь-пушка, i Kreml. Den väger 39 ton, beställdes av tsar Fjodor I år 1586 och har aldrig använts i strid. Kanonkulorna är större än kanonrörets kaliber,och kanonen är tillverkad för att skjuta druvhagel av sten, inte kulor. Vore alla dödsvapen som detta, kanske världen var en bättre plats.
Generad redaktör, december 2011, vid Tsarkanonen (ryska: Царь-пушка, i Kreml. Den väger 39 ton, beställdes av tsar Fjodor I år 1586 och har aldrig använts i strid. Kanonkulorna är större än kanonrörets kaliber,och kanonen är tillverkad för att skjuta druvhagel av sten, inte kulor. Vore alla dödsvapen som detta, kanske världen var en bättre plats.

 

Publicerat

Skämma ut sig som människa

”Åtminstone vid ett tillfälle i livet skämde han inte ut sig som människa. Vem kan säga detsamma?”
Philippe Claudel i Grå själar, citatet om överste Matziev återfinns p sid 98 i Månpocketupplagan.

Om feghet, dumhet och bekvämlighet handlar Grå själar, men också om kärlek och förluster, och om livet i en fransk by nära fronten under första världskriget. Om kanonernas dån som blev ett normalt inslag i vardagslivet, om alla de sårade och lemlästade som inte blev det, och om hur klassamhället var grundmurat, krig eller inte krig.
Överste Matziev hörde till dem som stod ovanför, som visste, då, att hålla ihop med klassfränderna. Det tillfälle då han inte skämde ut sig varnärhan som ung militär tog ställning för Dreyfus och därmed förstörde sina möjligheter att göra militär karriär.

”På en enda natt hade Mierck (domaren) och Matziev lyckats få en bondpojk att bli både galen och erkänna sig skyldig … Men jag tror det finns något som är starkare än hat, och det är samhällsklassens kutym … Över gärningar och lynne, högt över de lagar som människan skriver, svävar ett samförtånd och en belevad grundregel: ”Om du inte stör mig så stör jag inte dig”. Att tro att en av de egna kan vara en mördare är detsamma som att tänka att man själv kan vara det. Det är att inför alla medge att även de som snörper på munnen och ser ner på oss som om vi vore hönsskit är lika fördärvade som alla andra. Och det skulle kunna vara början till slutet, deras världs ände.” s 170.

Grå själar är en kriminalroman med en velig och feg polis som berättare. Han lyssnar och letar vittnen, får veta saker ibland för att han envist söker, men ibland också för att han har tur, och för att han är hönsskit, så det går att tala med honom, gärna över ett och flera glas vin.
Det är inte bara krigets tragedier utan också personliga tragedier helt fristående från masslakten vid Västfronten som bygger upp historien om Grå själar och Affären, mordet på den 10-åriga flickan Belle du Jour.

Det är också en kriminalroman med överraskande vändningar, och utan glasklara lösningar på vad som verkligen hände.
I Månpocket kom den ut 2007. Det gör den inte mindre läsvärd.

Det kan vara värt att fundera över epitetet ”åtminstone en gång skämde hen inte ut sig som människa.”

Publicerat

Färöarna och ryska sanktioner

Sanktionerna mot Ryssland på grund av annekteringen av Krim och det pågående kriget i östra Ukraina, och Rysslands svar att stoppa importen från USA och EU av vissa varor, har skapat såväl problem som möjligheter på oväntade sätt.
För Färöarna har den stoppade handeln med lax till Ryssland, inneburit en boom i laxexport till Ryssland. Och Färöarna förhandlar dessutom om ett handelsavtal med Ryssland. Det är inte populärt i Danmark som ansvarar för utrikes- och försvarspolitiken i hela kungariket, där Färöarna ingår. Men Färöarna har stor självständighet när det gäller handelspolitik.

Färöarna är inte medlem av EU, det är däremot Danmark.
Och Färöarna har drabbats hårt av EU:s sanktioner mot färöisk sill och makrill som sedan augusti 2013 inte får landas i EU-hamnar, och inte heller i danska hamnar.

Jacob Bøtter: Sill. (CC)
Jacob Bøtter: Sill. (CC)

Färöarnas premiärminister har citerats i Bloomberg News sägande (om Danmark) att ”Ska samma stat som nyss har implementerat sanktioner mot oss nu begära av oss att vi ska bojkotta Ryssland? Det vore galenskap.” Om Färöarnas sill-, makrill- och laxhandeln går det att läsa i en artikel rubricerad ”Let my people trade” i Arctic Journal. http://arcticjournal.com/business/1078/let-my-people-trade

Att silltvisten ännu inte är löst framgår av ett pressmeddelande från NEAFC från november -14, också det publicerat på Arctic Journals webbsida. ”… Management measures for the large pelagic fish stocks (blue whiting, herring and mackerel) will be set through a postal procedure as soon as the coastal States have reached a conclusion in their consultations which will continue later this month…”.
http://arcticjournal.com/press-releases/1146/press-release-2014-annual-meeting-north-east-atlantic-fisheries-commission

Sillen skapar problem också inrikes på Färöarna. Två oppositionspartier, Tjóðveldi, ett självständighetsparti, och Framsókn, ett centerparti (vad det innebär på Färöarna är jag osäker på), har båda lagt förslag i Løgting, Färöarnas lagstiftande församling, som innebär att Föröarna också ska få självständighet i utrikes- och försvarspolitik.

Den största kontroversen mellan Danmark och Färöarna gäller just fiskepolitiken, och EU:s landningsförbud av färöisk makrill och sill.
Edmud Joensen, den ene av Färöarnas två representanter i danska folketinget och medlem i det färöiska regeringspartiet Sambandsflokkurin, som är för fortsatt union med Danmark, är irriterad över oppositionsförslagen och refereras i en annan artikel i Arctic Journal: ”Tórshavn, he admitted, has its disagreements with Copenhagen, but the Faroe Islands he said is generally permitted to pursue its own interests. Such was the case in the herring dispute, which saw the Faroe Islands bring the EU before the WTO, a move the was only possible because Denmark, not the Faroe Islands, is a member.”

Atle Grimsby: Sillfångst vid Utsira. (CC)
Atle Grimsby: Sillfångst vid Utsira. (CC)

Det kan noteras att sanktionerna mot Ryssland, om än så förståeliga, också skapar problem på andra håll. Väderstad till exempel, som exporterat jordbruksmaskiner, har sagt upp 100 personer på grund av minskad försäljning till Ryssland och Ukraina. Och Finland kommer att söka ekonomisk kompensation från EU om sanktionerna blir långvariga. Livsmedelsindustrin, skogs- och energiindustrin förmodades komma att drabbas värst.
Alexander Stubb, Finlands statminister citerades av TT redan i augusti ”Vi måste hålla oss till principerna om ekonomisk solidaritet. I praktiken betyder det att de medlemsstater som drabbas mest av sanktionerna också måste få någon form av kompensation” .

Maria Damanaki, Commissioner for Maritime Affairs and Fisheries, skrev på sin blogg 14 november att EU:s fiskare skulle kompenseras för förluster: http://blogs.ec.europa.eu/damanaki/compensation-for-our-fishermen-after-russian-trade-ban.html

Publicerat

Korruptionen här och där

Korruption som smörjmedel för små människor, och som förtryckarinstrument för de stora och mäktiga.
En flådig middag med dryckjom för direktörer som kan fördela jobb till kulturarbetare, en konferens på lyxhotell för personal i vårdsektorn som kan råda över inköp av materiel och mediciner. Eller bara tjänster och gentjänster, utan pengar eller varor inblandade.
Vi har våra egna former av korruption i Sverige, och säkert även i andra länder som hamnar högt på Transparency International’s lista över mer och mindre korrupta länder.

Ryssland ligger långt ner på den listan, nummer 127 av 177 (Sverige ligger på plats nummer 3 tillsammans med Finland. Danmark och Nya Zeeland delar förstaplatsen). Men där finns såväl smörjmedlen som gör livet möjligt för små människor, som de gigantiska korruptionshärvorna där alla samhällsdelar som ska vara rättsvårdande är inblandade.
Dokumentärfilmen Rövarna visades i Kunskapskanalen, Dokument utifrån 9 november. Där berättas om de som drabbats av rövarna, och av korruptionen. En av dem var advokaten Sergej Magnitskij som kom ett mångmiljonbedrägeri på spåren och anmälde det till ryska myndigheter. Det fick till resultat att han, Magnitskij, arresterades och åtalades, och dog i fängelse av vanvård och misshandel. De brott han anmälde har aldrig utretts, och spåren av dem leder högt upp bland de mäktiga, ändå in i Kreml.

Rövarna är vad de kallas som tar över företag och fastigheter med hjälp av förfalskade dokument upprättade av korrupta domare, dokument som polis och andra myndigheter ger sitt stöd, om inte förr så med hjälp av mera mutor. Och om de rättmätiga ägarna försöker sätta sig upp mot skurkarna skickas huliganer in som slår sönder egendom och människor, eller mördar dem om det ingår i ”beställningen”.

Om rövare har också forskaren och ekonomhistorikern vid Stockholms universitet Ilja Viktorov skrivit en mycket intressant artikel i Baltic Worlds, september 2013: Corporate Raiding in Post-soviet Russia. Läs den!

corpraiding

 

Det är ett rättssystem i totalt förfall, så ruttet att där inte verkar finnas en enda möjlighet att restaurera det. Jag har skrivit det tidigare, och jag kan upprepa det, åtalet och domen mot Pussy Riot må vara upprörande, men det verkligt förskräckliga och oförlåtliga rättsfallet i Ryssland (som jag känner till), det är det som gäller Sergej Magnitskij.
Korruptionen i Ryssland är inte bara vitt utbredd, den är också vida känd.

EU-länderna däremot vill vi gärna i stort se som rättskaffens, och relativt fria från korruptionens hydra.
När det därför meddelades i media i början av november att självaste Eulex, EU:s särskilda polis- och åklagarstyrka i Kosovo, skakades av en korruptionsskandal, höjdes förmodligen ett och annat ögonbryn. I stället för att bygga upp ett samhälle med lag och ordning, visade läckta dokument att det i denna den största utrikespostering som EU har, 1600 tjänstemän, poliser och åklagare, förekommer att Eulex ser mellan fingrarna på organiserad kriminalitet, att höga tjänstemän tagit emot stora summor i mutor för att inte väcka åtal och att journalister som skrivit om de läckta dokumenten hotats med åtal.

En internutredning pågår, under tiden kvarstår de utpekade mutmisstänkta; chefsåklagaren, domaren och tjänstemannen, i tjänst. Däremot har den brittiska åklagare som påtalat oegentligheterna, Maria Bamieh, stängts av från sin Eulex-tjänst.
Tidigare mediarapportering har inte givit känslan av att kriminella ligor med bas i Kosovo skulle vara särskilt mysiga banditer – snarare förknippas de med vapen- och narkotikasmuggling i stor skala, liksom trafficking, även det i stor skala.

Om Eulex efter fem år i relativt lilla Kosovo ännu inte kommit bättre till rätta med kriminalitet eller lyckats etablera ett rättssamhälle där, utan tvärtom själv snärjts in i korruptionsskandaler. Hur ska då korruptionen i ett gigantiskt land som Ryssland kunna stävjas, och inom vilken tidsrymd?

Colin C Williams, John Round and Peter Rodgers har tillsammans givit ur boken The Role of Informal Economies in the Post-Soviet World, Routledge, Taylor &Francis Group, 2013. Det är vetenskapliga undersökningar av svartjobb och korruption I främst Ryssland och Ukraina. I förordet skriver de:
“… our aim is to start to bring out of the shadows the important role that informal economies play in people’s livelihood practices …. In the post-soviet/socialist world in general, and Ukarine and Russia in particular.  s 2
As will be shown through the lens of everyday life, there was never any ‘pure’ command economy system where the state controlled all aspects of planning, production, distribution and sale. Neither is it the case that all post-Soviet/socialist states have now moved to some ‘pure’ ideal-type market economy, which after all only exists in textbooks and is in lived practice nowhere apparent.” s 3

Om Ukraina och vilka som tjänar/tjänade på mutor: “ …examining who provides and receives such paid favours, the finding is that higher-income households give and receive some 41 percent more paid favours than the average household, while the lowest-income households receive and provide just one-half of the paid favours as the average household. The realm of paid favours, therefore, reinforces rather than reduces the disparities produced by the formal economy. As a recently retired man explained, “I can no longer afford to get things done from old friends because I cannot give them a little something. The result is that they no longer get in contact with me to ask for favours.” His ability to receive paid favours is therefore severly curtailed by the inability to offer paid favours in return.” ss 150-151

En äldre kvinna i en förstad till Moskva beskrivs: Hennes hus och trädgård var väldigt välskötta. Hon hyrde ut rum till tjetjenska papperslösa arbetare, som i stället för hyra stal material från sina arbetsplatser, (byggen av hus till rika ryssar) reparerade hennes hus, och också skötte hennes trädgård. Hon kunde sälja grönsaker på marknaden, vid ett stånd i marknadsplatsens utkant, en plats hon kunde ha utan att betala licens för den, därför att hon betalade informellt till polisen, som i sin tur betalade sin överordnade. På så vis kunde hon ha en bättre levnadsstandard, och bättre sköta sin fastighet, än vad hon skulle ha klarat på bara sin pension. Samtidigt fick de tjetjenska byggarbetarna sina intjänta (svarta) löner kvar, och kunde skicka mera pengar hem till familjerna i Tjetjenien.

Om å andra sidan den korrupta polisen skulle avsättas och ersättas med en högavlönad polis som inte lät sig mutas till ett marknadstillstånd, skulle kvinnan mista sin inkomst, och fick de tag på tjetjenerna skulle hon mista sina hyresgäster och de skulle mista möjligheten att arbeta och tjäna pengar att skicka till sina familjer. (Men om rika ryssar betalade ordentliga löner till byggarbetare med (eller utan) arbetstillstånd, vore det kanske en början. Min kommentar.)

En god och nära vän med viss erfarenhet av Ryssland utbrast en gång att ”ryssar håller alltid på och fixar med allting. Inget är bara att göra, allt måste fixas …” Min vän var lite trött på fixandet, men såg samtidigt att det var nödvändigt. Historien ovan visar vad fixandet innebär, i många led.
Dokumentären Rövarna visar fixandet i en skala så stor att den blir närmast ofattbar, med betydligt större insatser än ett marknadsstånd. Men korruptionen, ”den informella ekonomin”, är densamma.

Inget kan försvara behandlingen av Sergej Magnitskij. Han förlorade inte bara tron på en möjlig rättvisa, han förlorade allt. Han är långtifrån ensam drabbad i detta väldiga land. Orätt och orättfärdighet ska inte relativiseras, korruption måste bekämpas var än den finns, rättssäkerhet är om något en mänsklig rättighet. Men magnituden av problemen, geografiska, ekonomiska och strukturella, i Ryssland kanske ändå borde betänkas. I synnerhet om det, trots ovanstående, ställs i relation till Kosovo.

Publicerat

Det var en Ask, en Heckscher och ett domstolsutslag …

När EU-domstolen ogiltigförklarade datalagringsdirektivet, då kom som ett spam i inkorgen, en om inte flod så i varje fall ström av debatt- och inte minst nyhetsartiklar som handlade om hur viktigt det är för polisen att ha tillgång till mejl och telefonloggar vid kartläggning av brottslighet.
(OBS längst ned finns länken till P1 Kalibers mycket intressanta program om datalagring)
I synnerhet rysliga brott, mord och mordbränder, får komplettera de regelbundet upprepade behoven av nät- och mobilspaning i barnpornografiutredningar.
En rubrik som ropar ut att ”IT-brott ökar kraftigt” ger också samma känsla av att det nog ändå är nödvändigt med lagring av allt i minst sex månader för att uppgifterna ska kunna tas fram om en polischef/åklagare/domstol skulle anse att det behövs.

Så är det inte.

Det mesta av det som samlas och lagras kommer aldrig att behövas. Det är som spam. Men det här är privata uppgifter. Det är metadata om oss alla, och om alla i de cirklar vi rör oss på nätet, när, hur, var, vem. Sånt som Stasi på sin tid samlade in om DDR-medborgarna. För den som har tillgång till uppgifterna, och tro inte att de är bättre skyddade än våra bankkontouppgifter, kan de vara användbara till varjehanda. Om inte tredje gradens förhör, så kanhända av utpressare, eller bara folk som tycker det är kul att kartlägga personer, av en eller annan anledning.
Det vi vet är att uppgifterna samlas och lagras, för att det går, inte för att vi är misstänkta för brott.

EU-domstolens utslag om datalagringsdirektivet ansågs av dåvarande regeringen, Alliansen, inte tillräckligt viktigt för att behöva följas. Efter snabbutredning av Sten Heckscher, tidigare rikspolischef och ordförande i Högsta förvaltningsdomstolen, kom såväl Heckscher som regeringen fram till att datalagring, det är bra det, och den svenska datalagringslagen är mera restriktiv än EU-direktivet som var motivet till att den alls infördes. Så mänskliga rättigheter, EU-rätt och Europarätt respekteras i Sverige, och lagen uppfyller också EU-rättens krav på proportionalitet ansåg Hecksher och regeringen.,Visserligen kan frågan om skydd för privalivet och rättssäkerhet behöa utredas vidare, men i väntan på det är allt frid och fröjd. För polisen.

Efter EU-domstolens beslut i april i år, slutade flertalet teleoperatörer datalagra, men fortsatte lagra viss information för internt bruk. Post- och telestyrelsen sade att så fick det vara, utifrån vad EU-domstolen kommit fram till. Men efter Heckschers utredning ändrade PTS sig och förelade operatörerna att återuppta lagringen. Så gjorde också Tele2 efter föreläggande från PTS, men under protest och bolaget ligger nu i tvist med PTS och har gått till förvaltningsrätten. Där ansåg man inte att man behövde inhämta något yttrande i saken från EU-domstolen, och tvisten tvisten fortsätter därför i förvaltningsrätten. Comhem stod också länge emot PTS, men vek sig, och kvar är nu Bahnhof som inte lagrar och som anmält Sverige till EU-kommissionen.

PTS svarade i slutet av oktober med ge bolaget en månad på sig att börja datalagra, annars väntar vite på fem miljoner kronor. Bahnhof kommer att överklaga.

Om den nya regeringen mot förmodan skulle ha en annan inställning än den förra till vikten av att följa EU-domstolens utslag, det återstår att se. Miljöpartiet har ju gärna framställt sig som beskyddare av personlig integritet. Men det har ju Centerpartiet också, och hur C agerat vet vi. Om det finns anledning att förvänta sig bättre av MP, framstår som alltmer tveksamt.

P1-programmet Kaliber kommer att prata med (MP) i detta ämne söndagen 16 november. I en förhandsartikel om programmet säger inrikesministerns Ygeman (S) att han är nöjd med att EU-domen inte påverkade svensk lag. Att lagen tillkom på grund av EU har han kanske glömt?
Länk till programmet: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/460237?programid=1316

EU-kommissionen har enligt brev daterat 10 november och undertecknat av enhetschef Bruno Gencarelli, beslutat undersöka det klagomål som Bahnhof lämnat in mot Sverige för att staten inte rättar sig efter EU-domstolens beslut att datalagringsdirektivet ”thereby being in breach of The Cahrter of Fundamental Rights of the European Union, articles 7 and 8, ’Respect for private and family life’ and ’Protection of personal data’.

PS: Nyligen kom Högsta förvaltningsdomstolen fram till att PUL, Personuppgiftslagen, inte gäller om ett företag utanför Sverige begär uppgifter från en svensk myndighet, uppgifter som i Sverige är skyddade med hänvisning till PUL. PUL gäller ju bara i Sverige. DS

PPS: Sten Heckscher har i en annan utredning beställd av f justitieministern Beatrice Ask kommit fram till att reglerna för hemlig avlyssning (alltså inte bara metadata från datalagring, utan även innehåll) inte behöver ändras så att de omfattar fler grova vapenbrott. ”Metoden får sällan riktas mot grova vapenbrott, eftersom straffvärdet (minst två års fängelse, min anm) inte når upp till den nivå som krävs för att avlyssning ska vara tillåten … Brott inom den organiserade brottsligheten i allmänhet kan vara svåra att utreda. Några särskilda utredningssvårigheter vid just grova vapenbrott finner Sten Heckscher däremot inte belagda.”, skrev regeringskansliet i sitt pressmeddelande om utredningen 19 december 2012. DDS

Publicerat

Murar, staket och Frontex

Berlinmuren föll, äntligen, i november 1989. I stället har vi nu höga staket och taggtråd vid Bulgariens gräns till Turkiet. Staket och taggtråd i de spanska enklaverna Ceuta och Melilla i Marocko, och vakter vid Greklands gräns mot Turkiet. 2010 sattes Frontex gränsinsatsgrupp Rapid Border Intervention Teams in vid den grekiska gränsen mot Turkiet.

Staket och vakter ska skydda EU från flyktingar och immigranter.

Photo: Susie Cagle Some of the barbed wire It is everywhere. (CC)
Photo: Susie Cagle
Some of the barbed wire
It is everywhere. (CC)

EU hjälper till med staketbyggen genom Frontex, EU:s gemensamma byrå för gränskontroll, en byrå som helst framhåller sitt arbete för att stoppa gränsöverskridande brottslighet och har nära samarbeten med Europol (Europeiska polisbyrån) och Olaf (Europeiska Byrån för Bedrägeribekämpning). I praktiken ägnar sig myndigheten med huvudkontor i Warszawa mest åt att stoppa flyktingar från att komma in i EU.

Nu har Frontex tagit över spaningen över Medelhavet i operation Triton efter den italienska Mare Nostrum-operationen som sattes in efter drunkningskatastrofen utanför Lampedusa där mer än 360 flyktingar drunknade hösten 2013. Mare Nostrum har räddat tiotusentals flyktingar från att drunkna i Medelhavet, andra EU-länder har inte bidragit till kostnaderna.
Frontex Triton är en betydligt mindre insats, och den är inriktad på gränsövervakning, inte räddning. Och den finansieras av EU-medel.

Frontex bildades 2005 med en budget på sex miljoner euro. Budgeten 2014 ligger på 89 miljoner euro. Frontex satsar på ”offensiv gränskontroll”, vilket betyder samarbetsavtal med länder utanför EU, samarbete som innebär hjälp med övervakningsutrustning, EU-gränsvakter på icke-EU-territorium, och gemensamt stoppande av migranter som försöker ta sig in över EU:s yttre gränser.

Frontex samordnar också avvisningar av asylsökande från Sverige och andra Schengenländer. Samordningen sparar mycket pengar säger svenska representanter för polisväsendet nöjt.

Frontex styrs av respekt för mänskliga rättigheter, enligt organisationens ledning.

EU:s ombudsman Emily O’Reilly är inte övertygad om att det verkligen är så. Hon har inlett en undersökning med syfte att ta reda på hur Frontex försäkrar sig om att mänskliga rättighter respekteras då migranter av- och utvisas från EU tillbaka till sina urprungsländer. Undersökningen inleddes i oktober 2014.

Cecilia Malmström var EU-kommissionär med ansvar för flyktingfrågor och Frontex fram till hösten 2014.

Det är vackert att fira Berlinmurens fall. Det är sorgligt att nya murar och staket byggs.

Publicerat

… för att han med stort personligt mod

… och välformulerade analyser ha initierat en global debatt om ett övervakningssystem som agerar bortom både demokratisk kontroll och rättsstatliga principer.
Det är Edward Snowden förstås, och motiveringen till att han tilldelas Ordfronts Demokratipris . Priset delas ut lördagen 15 november i umeå Folkets Hus under Mänskliga Rättighetsdagarna.
Snowden kommer att medverska via länk från Moskva i samband med prisutdelningen.

Edward Snowden Wired Magazine Cover on News Stand 8/2014 by Mike Mozart of TheToyChannel and JeepersMedia on YouTube
Edward Snowden Wired Magazine Cover on News Stand 8/2014 by Mike Mozart of TheToyChannel and JeepersMedia on YouTube

Att han inte kommer själv är förståeligt.
Han har väl grundad fruktan för att han i så fall med omedelbar verkan, med eller utan lugnanade sprutor, stolpiller, hand- och fotfängsel, omedelbart skulle skeppas i väg till USA om han visade sig i Sverige. Inte för att han har sagt det, i varje fall inte offentligt. Men utlämningsavtal är utlämningsavtal, och dödsstraff riskerar han (kanske) inte

När Edward Snowden fick stiftelsen Right Livelihoods hederspris i slutet av september, då stoppades stiftelsen från att tillkännage vilka årets pristagare var i Utrikesdepartementets lokaler, vilket varit tradition sedan 1995. Om det var dåvarande utrikesminister Bildt som satte stopp för Right Livelihood-stiftelsen eller inte, är kanske ointressant. Departementen präglas sannolikt av sina främsta företrädare och diplomatiska hänsyn, så beslutet skulle ha varit detsamma oavsett ett direkt ingripande från Bildt. ”Det passar sig inte” går säkert bra som argument från toppen och ned på vaktmästarnivå.

Den officiella förklaringen var i varje fall att regeringskansliets lokaler räknas som skydsobjekt från och med 1 september i år.

Ole von Uexkull som företräder stiftelsen har citerats i media:
”- …när pristagarna kommer från små och svaga länder då har Sverige stått för värderingar som demokrati och mänskliga rättigheter. Det hade varit passande om man vågat stå för de värderingarna även i förhållande till mäktigare stater.”

Folkets hus i Umeå lär inte stoppa Ordfront från att dela ut sitt Demokratipris till Edward Snowden på lördag.
Snowden har lämnat en kommentar till arrangörerna av MR-dagarna:

”I am humbled and grateful to be recognized for my work to reinvigorate democratic oversight over national security agencies worldwide. The debate that we have seen over the last year should have occurred before, not after, the deployment of a global mass surveillance system. But it’s not too late for the citizens of free societies to demand reform and accountability. I thank you for this honour, but I thank you even more for your work in furtherance of true democracy.”

Läs om MR-dagarna: http://www.mrdagarna.nu
Inte minst kan det vara intressant att se vilka som är medarrangörer, vilka som samarbetar, och vilka som stöder MR-dagarna.

Right Livelihood-priser gick i år till Asma Jahangir, Pakistan, som arbetar för mänskliga rättigheter liksom Basil Fernanado och Asian Human Rights Commission, och till Bill McKibben och 350.org i USA för sitt arbete med att mobiliera opinion för insatser mot klimatförändringar. De tre delade på 1,5 miljoner kronor.
Hederspris får förutom Edward Snowden också Alan Rusbridger, redaktör för The Guardian som först publicerade artiklar baserade på Snowdens avslöjanden.

I början av oktober blev det känt att Snowden och hans flickvän återförenats i Moskva. Bilder av de två tillsammans fanns med i en dokumentärfilm som spelats in i den lägenhet Snowden disponerar i Moskva.
Det var en nyhet som gladde mig. Att ha stort personligt mod är en sak. Vara ensam i främmande land är en annan.
Jag har rekommenderat den tidigare, men rekommenderar den gärna igen, den långa intervjun med Snowden i Wired, läs den:
http://www.wired.com/2014/08/edward-snowden/

Publicerat

Tjänar bäst som tjänar sist

Film- och skivbolag har framgångsrikt fört krig mot uppladdare av upphovsrättsskyddat material. Krigen har förts i rättssalar där inte bara de som faktiskt laddat upp dömts till böter och stora skadestånd. Även de som tillhandahållit servrar för så kallade pirattjänster har dömts.
Det är ungefär lika rimligt som att döma vapenhandlare för att ha sålt vapen som sedan använts till mord eller andra våldsbrott. Och då menar jag inte älgjakt. För att inte tala om försäljare av hammare, och för den delen pianosträngar. Undrar om inte fiskelinor kan användas på ett ytterst våldsamt sätt också.

Men nu är det ju inte våld som ska stävjas, utan verkliga eller påstådda förtjänster av tillhandahållandet. Ungefär som om elnätägare skulle ställas inför rätta för att någon hanterat sitt eluttag på ett sätt som lett till döden, kanske.
För att komma fram till hur stora förtjänster som gjorts av serverägare görs schematiska beräkningar, och likadant gör film-och musikindustrin schablonberäkningar av hur stora förtjänster de gått miste om på grund av ned- och uppladdningar.
Att en sådan beräkning lustigt nog kan göra intäkter till en film nästan lika stor från ett skadestånd som storleken på publikrelaterat stöd (skattepengar till filmer som lockar stor publik) till filmen från Nordisk Film A/S har jag skrivit om i ett tidigare inlägg. https://lottasallehanda.wordpress.com/2014/11/06/dubbelt-betalt-till-filmbolag/

Men då och då, mera sällan än de allt mindre notiserna om åtal för upphovsrättsbrott och dito domar, dyker det upp artiklar om att bolag och artister som berövas intäkter av pirater, i stället tjänar stora pengar på konserter och kringprodukter. Merchandise. T-tröjor, jackor, kepsar, affischer, ballonger, neonstavar, vin, öl, vodka … nästan allt verkar gå att sälja med rätt namn till rätt publik.
Det är klart, stora artister tjänar stora pengar, mindre artister tjänar mindre på merchandise.
Enligt Forbes ska Rihanna, Katy Perry, Beyoncé och Rihanna ha tjänat mellan 200 och 300 miljoner kronor vardera på slikt under år 2012. (Forbes refererades i en tt-artikel i mars 2013).
Och redan i maj 2012 kunde Computer Sweden citera en försäljningschef på Universal Music som meddelade att ”branschen är inte krisdrabbad längre”.
http://www.idg.se/2.1085/1.450343/nu-vander-det-for-musikindustrin

Och till yttermera visso har en privatkopieringsersättning införts, motsvarande ”kassettskatten”, (kassetter skulle också leda till musiklivets död som några kanske minns). Privatkopieringsersättningen läggs på usb-minnen och externa hårddiskar. Ersättningen betalas till upphovsrättsorganisationer och fördelas sedan på oklart sätt mellan musik- och andra kulturutövare.
http://lottasallehanda.wordpress.com/2014/10/02/ang-radiolicenser-och-kassettavgifter/
På mobiler och datorer har motsvarande avgifter ännu inte lagts, men det är bara nästa steg. Och förresten, en extra avgift eller skatt på internet? Ungern har redan föreslagit det, och tanken på internetskatt som intäktskälla till public service-tv och radio har förordats av till exempel Ulrika Knutson i en krönika i Journalisten, Journalistförbundets tidning.
Pengar till staten, som kan fördelas på det sätt regering och riksdag beslutar.

Tjänar bäst som tjänar sist.

Men möjligheterna att sprida musik via nätet har gjort det möjligt även för nya, okända musiker och sångare att nå en publik. Kreativiteten har inte minskat på grund av pirater, inte lusten att leta efter och lyssna på ny musik. Nya förmågor har funnit en stor och rent av internationell publik via exempelvis Youtube.
Unga människor har hittat gamla artister, barnbarn sjunger schlagers från farfars ungdom, till den senares stora förvåning och de förras ytterligare förnöjelse.
Så det som sägs vara en förlust för några är en vinst för andra, i räckvidd och kunskap.

Men så länge jurister och bolagsadministratörer ges fritt spelrum att begränsa nätets möjligheter och tjäna pengar på det kommer de att fortsätta jaga fildelare. Intresset för att försvara och bevara ett fritt internet verkar tyvärr begränsad bland de som faktiskt skulle kunna göra något: politiker och lagstiftare.

Låt oss hoppas att nätet kommer att fortsätta att göra det som det för många är till för, och också är bäst på: sprida information och kunskap.

Tjänar bäst som tjänar sist.

Publicerat

Dubbelt betalt till filmbolag

4,3 miljoner kronor. Så mycket ska Nordisk Film A/S ha i skadestånd av en 28-årig fildelare enligt en dom i Västmanlands tingsrätt.
Det gjorde 28-åringen till en av ett 50-tal kvinnor och män som fällts i svensk domstol för att ha fildelat film, musik, eller ljudböcker sedan politikerna nästan mangrant i valrörelsen 2006 om än i svävande ordalag uttryckte förståelse för fildelning och fildelare, och blivande statsminister Reinfeldt sade att ”vi kan inte jaga en hel ungdomsgeneration”. Det var andra tider då.

Men med IPRED kom möjligheten att jaga fildelare. En upphovsman, i de flesta fall i Sverige företrädda av Rättighetsallaiansen, f d Antipiratbyrån, kan med hjälp av ett spårat IP-nummer och en tidsangivelse och efter beslut i tingsrätt tvinga internetleverantörer  att lämna ut namn och adress till den som står för just det internetabonnemanget. Därmed går det också att väcka åtal för brott mot upphovsrättslagen, och begära skadestånd.

Mångmiljonskadeståndet utdömt mot 28-åringen i december 2013 är baserat på Bertil Sandgrens uppskattning att det 2010 fanns en miljon internetanvändare som var aktiva nedladdare av filmer.
Samma år fanns det i Sverige enligt SCB 2,4 miljoner folkbokförda mellan 15 och 34 år. En mera rimlig avgränsning av ”ungdomsgeneration” är kanske 15-24 år, 2010 var de 1,2 miljoner i Sverige.

Skadeståndet beräknades alltså antingen på nästan 100 procent av ungdomsgenerationen, eller nästan 50 procent av en generösare bedömning av ”ungdomar”.

Fildelning är inte tillåtet enligt gällande upphovsrättslag, inte ens när det inte görs av kommersiella skäl.  (Att kopiera genom att förkorta och nödtorftigt stuva om en text kallas för övrigt att ”rewrita” i mediavärlden, och används tämligen flitigt, inte minst i de nya satsningarna på sociala medier som ska dra klick med häftiga nyheter från nätsidor över hela världen, och med klicken förväntas annonsintäkter också komma.)

En aning stötande kan det ändå tyckas vara att utredaren som f d Antipiratbyrån anlitar, är en före detta polis som ohämmat laddar ned och upp upphovsskyddat material och tjänar pengar på det. Nämligen som anställd.

Stötande är det också att Nordisk Film A/S begär mångmiljonskadestånd av en medborgare och skattebetalare, samtidigt som svenska skattebetalare givit mångmiljonstöd till bolaget.
Svenska filminstitutet betalade år 2010 drygt 5 miljoner kronor till Nordisk Film A/S för filmen Beck -levande begravd i så kallat ”publikrelaterat stöd”, stöd som betalas ut till filmer som går bra publikmässigt.
Enligt institutets besöksstatistik såg 106 411 personer filmen från premiären i slutet av juni 2010 fram till årsskiftet. Intäkterna uppgick till totalt 9,2 miljoner kronor.

 

Publicerat

Dödens dal, Damberg och demokratin

Fler företag måste ta sig förbi dödens dal och bli internationella, säger nyblivne näringsministern Mikael Damberg i en stor intervju i SvD Näringsliv fredagen 31 oktober.
”Internationella” är melodin, och då inte som Vattenfall med Nuon och brunkolsdrivna kraftverk, får man tro. Inte heller internationell som i Malmös och Köpenhamns hamnbolag, Copenhagen Malmö Port heter det, anglifierat och klatschigt, men tydligen inget som faller Damberg i smaken. Det kan ju vara reporterns beskrivning som leder till den slutsatsen också.
Precis som det är beskrivningen av besöket hos e-handelsbolaget som säljer Halloweenattiraljer och dataspel som gör att Damberg där tycks se en framtid för Sverige.

Dödens dal är nu inte bara Sverige, eller samägda bolag Sverige-Danmark. Det är ett begrepp som används för att beskriva svårigheten att få kapital för att hålla nya bolag i gång i mellanperioden där en produkt tagits fram och marknadsförts men ännu inte fått tillräcklig spridning för att göra det möjligt för företaget att fortleva. Statligt riskkapital borde kunna gå in, tycker Damberg. Och Damberg anser uppenbarligen inte att det räcker med den svenska marknaden.
Om också e-handeln med Halloweenprodukter behöver hjälp över ”dödens dal” framgår inte, men kanske är det så att den internationella marknaden behöver stärkas med Halloweenprodukter förmedlade av ett malmöitiskt e-handelsbolag.
I andra artiklar har det klart framgått att Mikael Damberg är helt positiv till investeringsskyddet ISDS i de pågående förhandlingarna om ett frihandelsavtal, TTIP, mellan EU och USA.

Investeringsskyddet gäller företag. De ska kunna stämma stater som inför lagar eller regler som skadar dem.
Om e-handelsföretaget ovan blir internationellt, med eller utan statlig hjälp över ”dödens dal”, och försäljningen i något land varit så framgångsrik att man investerat i ett lager och ett dotterbolag med kontor, och att det landet, eventuellt med hjälp av den forskning som bedrivs vid EU:s kemikaliemyndighet i Helsingfors, ECHA, inser att plasten i halloweenmaskerna är hälsovådlig och därför förbjuder försäljning av dem. Då skulle e-handelsföretaget kunna stämma det landets regering, och kräva skadestånd för att deras investering inte kommer att leda till förväntade intäkter.

Investeringsskydd är inget ovanligt i frihandelsavtal. USA-bolaget Lone Pine Resources har till exempel stämt Kanada för att man där förbjudit frackingtekniken att utvinna olja. Philip Morris har stämt Australiens regering för att den beslutat att det ska finnas antirökningsbilder på cigarettpaket.
För statliga bolaget Vattenfall är det intressant med investeringsskydd – Tysklands regering har beslutat avveckla kärnkraften, och Vattenfall kräver därför Tyskland på drygt 40 miljarder som ersättning för de förluster som kommer att drabba bolaget.

Men för Sveriges regering borde det vara intressant att bevara riksdagens möjlighet att besluta om lagar som skyddar natur och människor.

I Dagens Arena har Michael Feldbaum skrivit bitskt om Mikael Damberg som i riksdagen ska ha givit sken av att ISDS del av frihandelsavtalet TTIP inte skulle formuleras på ett sätt så att demokratiska beslut inte skulle kunna stoppas med hot om skadeståndsprocesser. I ett brev till Cecilia Malmström, ”vår” handelskommissionär, ska han däremot ha skrivit att ”rådets mandat är tydligt i sitt införande av skyddsmekanismer för investerare i TTIP-avtalet”.

Den minnesgoda vet att Malmström också hade problem med ISDS och TTIP då hon blev utfrågad i EU-parlamentet. Först var hon mot, och sen blev hon för, fast mot, men Juncker är mot så … vad som händer i förhandlingarna återstår att se.

Feldbaum hänvisar inte utan förnöjelse till The Economist som skrivit om hur liknande tvistelösningsmekanismer använts av stora företag mot regeringar.
För det är sannolikt inte e-handelsföretaget i Malmö som kommer att stämma någon regering. Det är till exempel multinationella Monsanto som stämmer Sveriges regering för förbud mot GMO-grödor.

Läs Feldbaums artikel i Dagens Arena med länkar till Damberg, till hemliga brevet och The Economist bland annat. Rubriken lyder Dambergs dubbelspel.

Läs gärna också Dagens Industri, 19 november 2013: Hemlig baksida med nytt frihandelsavtal