Nu är rättegången inledd. Bradley Manning kläs i olika kläder i media. Förrädare och hjälte och ganska mycket däremellan.
Häromdagen sades det i en notis att han ”skröt” om hur duktig han var på datorer och på att knäcka koder.
Det var en överordnad som framställt det så. Nu. Inte då förmodligen när den överordnade var tacksam över att få en soldat som var duktig på annat än slå hårt, skjuta prick och gå långt med tung packning.
Bradley sökte sig alltså till en tjänst inom it- och analysverksamheten, särskilt fysisk var han kanske inte.
Enligt en artikel ska Mannings överordnade ha ifrågasatts därför att de satt en ”så ung och så labil nykomling” på en position där han kunde ta del av så känslig information.
Jo. Man kan ju undra. Men för att ta del av Colleteral Damage utan att reagera emot vad som skedde i videofilmen, ska man nog vara psykopat. Och då har det inte med åldern att göra, däremot med mänskliga rättigheter, empati och värdighet.
Det är kanske inte prio ett i träning av soldater i någon militärmakt, och inte heller i vad som premieras i hierarkierna.
Om Bradley Manning och ketchup skriver Jenny Nordberg, SvD-kolumnist placerad i New York, fredagen 7 juni. ”Förrädaren i ketchupfabriken”. Hon konstaterar att den sympati som Bradley Manning bemöts med från olika läger, om än inte alla förstås, i Europa, i stort sett är frånvarande i USA. Och förklaringen är – ketchup.
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/forradaren-i-ketchupfabriken_8244034.svd
Nå, det är en min förenkling, och SvD:s rubriksättares. Det är helt enkelt så många miljoner människor som är beroende av det militära komplexet, inkluderat privata säkerhetsorganisationer och privata leverantörer av olika förnödenheter till militären, att det inte går att väcka en opinion mot militären och allt det den representerar.
Det är inte ”cherchez la femme” det handlar om, utan ”follow the money”.
Är man beroende av att fabriken man arbetar på får leverera ketchup till butiker vid USA:s militärförläggningar runt om i världen, då försvarar man militären och den egna försörjningen.
Vem bryr sig om mänskliga rättigheter, empati och värdighet? Vad är en whistleblower, om inte en förrädare som hotar – den egna försörjningen?
Det är kanske förståeligt, men inte mindre beklämmande för det.
Men allt vad i viljen att människor skola göra eder, skolen i ock göra dem.
För att ta till ett citat som kanske inte är i allmänt bruk i något Bibelbälte.
Bradley Manning kom till militären och trodde att han hade caught-up vad det handlade om: it, analysverksamhet, anti-terrorism och försvar av demokrati och mänskliga rättigheter.
Vad han inte hade koll på var att det är ketch-up som gäller.