”Sakargument är nog bra, men inget slår god organisation”.
Det är en mening som etsat sig fast. Tagen ut Fredrik Sjöbergs essä En fest för livet. Den finns med i samlingen ”Varför håller man på?”. Festen för livet handlade om antikärnkraftsrörelsen, men organisation är all påverkanskrafts moder. I varje fall om den ska vara någorlunda beständig.
I detta ämne har jag för tillfället sagt allt jag har att säga.
I ställer övergår jag till filmen ”Den ovillige fundamentalisten”, regi Mira Nair. En film som gavs tre kajor i unt, och jämfördes med boken av Moshin Hamid den baseras på, och befanns komma till korta. ”Inga frågor lämnades obesvarade” enligt den kortfattade resencenten. Nej, kan jag tycka. Hur svårt är det att besvara frågan hur förnedrande kroppsvisitering och olaga arrestering är, om den baseras på utseende (”arabiskt”)? Jag har inte läst boken, men min erfarenhet är att alla filmatiserade böcker förenklar teman, så säkert även Nairs film.
Det innebär inte att filmen inte bör ses, eftersom den ger ett perspektiv vi sällan eller aldrig får i svensk media.
Inte minst är det så i ljuset av den rasande mediadebatt som förts med anledning av REVA, polisens instrument för att påskynda avvisningsärenden. Enligt en polis jag känner ett administativt verktyg som förknippats med tvångslegitimering av folk i t-stationer.
Nå, hur är det? Är vi inte alla skyldiga att bära id-kort, varhelst vi går, passfrihet eller inte passfrihet i EU:s Schengenländer?
Metro kunde för övrigt rapportera måndagen 6 maj, om Rafah Ibrahim som brottades ned och förbjöds gå ombord på en Finlandsfärja efter att hon ”kommits på” med att ta mat med sig ombord, mat avsedd för hennes allerigska dotter. Hon kastade bort maten på uppmaning, men fick ändå inte gå ombord där familjen redan befann sig. Sonen försökte hjälpa henne men då brottdes han också ned, och blev slagen med batonger.
Vakterna polisanmäldes för misshandel, och har motanmält familjen för våld mot tjänsteman. Viking förklarar i Metro att ”det blev ett ordningsproblem och enligt reglerna kan personer som uppträder hotfullt avvisas från platsen…”.
Jooja.
Jag skulle nog också bli ett ordningsproblem om jag hindrades från att ansluta till min familj som redan gått ombord på en färja. Eller om jag såg min mamma brottas ned av ordningsvakter.
Det förra kan i andra sammanhang refereras till som ”familjesammanhållning och -ansvar”, det andra som ”civilkurage”.
Pelle Forshed och Stefan Thungren tecknar Stockholmsnatt i SvD. Senast fredagen 10 maj:
Glesbygdsproblematik = hembränning. Med plastflaskorna i trähylla.
Livsstilsmarkör = göra eget vin. Med glasflaskorna i stringhylla.
Underbart!
Kortare kan det inte skrivas! Teckningarna gör det hela perfekt!