Röda arméns marskalk Georgij Zjukov står staty vid Manegeplatsen i centrala Moskva, bakom marskalken och hans bronshäst går en av gatorna upp till Röda torget.
”Gde Zjukov, tam i pobeda” löd ett talesätt om marskalken under andra världskriget, det stora fosterländska kriget som det kallades under sovjettiden, och fortfarande i Ryssland. ”Där Zjukov har befälet, där finns segern”, lyder översättningen.
Ryttarstatyn restes 1995 och dimensionerna gör människor dvärglika. Hästens framhovar trampar en svastika.
Segerdagen 9 maj är en nationell helgdag med parader, orkestrar, tal och fyrverkerier. Segerdagen 2009 i S:t Petersburg fanns också veteraner från kriget med, från åskådarleden längs Nevskij Prospekt ropades ”Spassiba!” när veteranerna marscherade förbi.
Den stora segerparaden efter kriget hölls 24 juni 1945 på Röda torget med Zjukov i spetsen.
Hans karriär i Röda armén inleddes redan 1918, han klarade sig undan Stalins utrensningar på 30-talet i motsats till många andra höga militärer, och blev 1941 särskild befälhavare för fronterna i väst, vid Leningrad och vid Moskva. Han var med vid slutstriderna i Berlin 1945.
Efter kriget pekades han ut som konspiratör men klarade sig genom att militära kolleger tog honom i försvar, och efter Stalins död blev han återigen del av Kremls maktcentrum. Han rehabiliterade de officerare som avrättats under dens tora terrorn 1937-38 och såg till att de som ännu levde i Gulag frigavs.
Zjukov stödde Chrustjev, men åsidosattes senare av samme Chrustjev. Han skrev på 1960-talet sina memoarer som då sorgfälligt censurerades och gavs tillägg som senare väckt viss munterhet eftersom de så tydligt visar censorernas kryperi för den dåvaande makthavaren Brezjnev.
För den som vill veta mer om Zjukov finns nu Geoffrey Roberts biografi översatt av Claes Göran Green; ”Stalins general: Georgij Zjukov” (Historiska Media). Biografin recenserades i SvD, Under strecket 23 februari 2013, av Lennart Samuelsson.