”Hemligt liv som eskort” löd rubriken till den bildsatta puffen i unt 6 november 2012. Det såg kanske för illa ut med ”hora”, trots allitterationen. Eller prostituerad. I bildtexten får man veta att ”Eva” försörjer som eskort, och i pufftexten att ”för henne är prostitution ett servicearbete och när männen betalar bra får hon en kick och vill ge allt”.
– Rena reklamtexten! Sa en (manlig) läsare med erfarenheter från marknadsavdelning.
I artikeltexten får man, så småningom, veta att ”Eva” (hon är anonym för hon vill inte att hennes grannar och barn ska få veta något om eskortservicen) inte fick de pengar hon räknat med från Försäkringskassan, och därför började ägna sig åt ”eskort” för att kunna betala räkningarna.
”… nu går hon på esplanaden, tie spänn för kärlekslek … ”
I Verdens Gang för ett par veckor sedan var det en stor intervju med en studerande tjej som drygade ut studielånet med pengar från prostitution. Hon var rädd att någon hon kände, pappan till exempel, skulle svara på hennes internetannons. Och hon hade naturligtvis pseudonym i artikeln.
Annars var det inte några problem med prostitutionen, bra pengar och snälla kunder.
Är det så att den som reagerar negativt på smygglorifiering av prostituion bara är trångsynt, avundsjuk rentav?
Eller är det så att det kanske inte är så lattjolajbans som det framställs att tillhandahålla sexuella tjänster åt främmande människor mot betalning?
Finns det månne en anledning till att de flesta av oss tycker att tilltalet ”hora” är fult, och att de allra flesta som ägnar sig åt prostitution inte vill framträda med namn?
Är ”eskort” nåt att ha i cv:et?
Borde det vara det?
- Får jag be alla som vill att deras döttrar/söner ordnar sin försörjning med ”servicearbete som eskort” räcka upp en hand?
- Och nu alla som vill att deras hustrur/makar, pojk-/flickvänner försörjer sig med ”servicearbete som eskort”?
- Och till sist alla som själva vill ordna sin försörjning med ”servicearbete som eskort”?
Rätten att ligga har jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Vad är skillnaden att ligga för kärleks, förälskelses eller stundens ingivelses skull, och för pengars?
Skillnaden är behovet av pengar, om det nu är elräkningen, en ny mascara eller en sil som ska betalas.
Vi lär våra barn att känna efter och säga nej, HÖGT, när någon inte respekterar deras fysiska integritet.
Det är rimligt att vuxna gör likadant – och framför allt att det inte framställs som något vardagligt med prostitution, nåt att ta till i stället för protester mot arbetslöshet, utförsäkringar, kommersialism.