Kategori: Eljest

Publicerat

Hasta till Avesta!

Skrid om ni vill, men annars åk, gå, se till att ni tar er till Verket!
Se sommar- och fasta utställningar i Avestas gamla järnverk med Dalälven som granne.
Bara miljön gör det värt ett besök, och med konstutställningarna blir upplevelsen än mäktigare.

artglas
Kjell Engman, mycket liten del av Vita frun och smederna.

En av de som gjorde störst intryck på mig var Kjell Engmans glaskonst, Vita frun och smederna.
Glas och ljus i en lokal där tak och hörn försvinner i mörker ger dimensioner åt skulpturerna som en annan lokal aldrig skulle kunna förmedla.

En annan Sonja Nilssons Korridoren. Gå genom en dörr, hur svårt kan det vara? Inte alls svårt. Det svåra är att hitta ut ur spegelkorridorerna.

Art2
Sonja Nilssons Korridoren. Suddet längst in och bort är fotografen.

Olafur Eliasson har använt spegeleffekten i en lokal i storlek motsvarande liten hiss i en utställning på Århus konstmuseum 2008. Fascinationen, och en lätt hisnande känsla, är densamma i Korridoren.

Och så OLEK, Agata Oleksiak. Ett virkat rum, en virkad cykel, en virkad värld. Alltså, en invirkad värld, en värld som OLEK gjort tillsammans med en grupp kvinnor nyanlända till kommunen och som med fantastisk hantverksskicklighet täckt soffa bord, vägguret, leksaker, dörrar – allt – i garn i många färger. Tapeterna har mönster av virkade figurer, och lutad mot rummets yttervägg cykeln.
Och filmen. Hur det såg ut och vad som sedan hände.

art4
OLEK, Agata Oleksiak, och det rum som virkades in. Vad som sedan hände visar filmen som ingår i installationen.

Allt sammantaget en konst- och konsthantverkupplevelse utöver det mesta.

Att de flesta av de deltagande konstnärerna inte nämns här betyder inte att de inte är värda uppmärksamhet eller deras verk inte att ses. Tvärtom.

Läs och se mera på www.verket.se.
Sommarens utställning Struktur pågår till 18 september.
Hasta till Avesta och Verket!

PS OLEK deltar i ännu en kultursatsning för integration i Avesta. Gula villan virkas in i rosa garn, och det ska stå klart i mitten av augusti. Det borde alltså vara färdigt nu. Christos projekt må ha varit monumentala, men OLEKs är närmare. DS

PPS Om fönstren ingår bland de officiella konstverken är lite oklart, men roliga är de, och det är inte denna (höjdrädda) Lotta som varit i farten. DDS

Art3art5

 

 

 

Publicerat

Falken och labradoren

Hök eller falk, för de högst uppsatta en örn. Falkenering, jakt med fåglar som vapen, har dåligt rykte. Men lika lite som säljägare utrotar sälar så utrotar falkenerare fågelarter.
Miljögifter däremot, kemikalier på jord och i vatten har decimerat åtskilliga såväl land- som vattenlevande arter.

Det finns böcker om falkenering, hur fåglar tränas, vilka hjälpmedel som behövs och hur de ska användas. En sådan bok skrevs 1948 av Frank Illingworth i England. 1975 trycktes den fjärde delvis omarbetade upplagan, och 1978 gavs den ut i ännu ett nytryck.

Bland alla råd och tips och en del ”gör-absolut-inte” berättas historier om fåglar Frank Illingworth haft. Många av dem relaterar till hur de tränats, hur deras boplatser inretts, dragfria och med vilo- och sittplatser på lämpliga ställen. Men historien om pilgrimsfalkshonan Mrs Andy Capp ger ytterligare en dimension åt falkenerarfamiljens leverne:

”Mrs Andy Capp was a fighting machine, remorseless, gifted in aerobatics, with fear of none. (Så långt följer beskrivningen det vanliga mönstret, men så …) … regularly she went for walks on the collar of a Labrador. (!, pilgrimsfalkar blir 40-50 centimeter långa!). Once she leant forward to tweak the dog’s ear, whereupon Reg (hunden) let out an almighty yowl (tror jag det) and took off at the double with Mrs Andy Capp hanging on to his collar, her wings at near-stretch for balance. (se det framför er, labradoren rusande fram med en pilgrimsfalk balanserande i halsbandet). All most undignified, especially so when Reg swerved violently under a bush (!!) and Mrs Andy Capp let go and threw up (steg upp) and waited on, for all the word as though she planned to stoop on Reg and really tweak him.” (Aargh, han strök av sig fågelskrället under en buske! En syn och en historia värd att bevara och föra vidare till eftervärlden, även till dem som aldrig skulle drömma om att ägna tid åt en bok om falkeneringskonsten).

Frank Illingworth och familjen förefaller ha mera förståelse för falken än för labradoren.
”I think her nibble was just an idle inquiry: ’I wonder what these things hanging down on either side of Reggie’s head are?’” Och Reg fick fortsättningsvis tillnamnet ”Poor”. ”Poor Reg”.
Nå, pilgrimsfalkar, i synnerhet tränade, är rarare än labradorer. Men ändå, nog kunde Reg få lite erkänsla och beröm för rådigheten att fara i väg under busken.
Historien om Reg och Mrs Andy Capp återfinns på sid 79 i Frank Illingworth’s ”Falcons and Falconry”, 1978, Blandford Press, Poole, Dorset.

I boken som sedan den inköptes för 3,25 pund i Newcastle 1980 stått i bokhyllan halvläst finns en samling tidningsurklipp om rovfåglar, kriminell rovfågelshandel och kronans vilt. En av artiklarna handlar om Gleneagles i Skottland där falkeneringskurser ännu anordnas. Klippet kommer från UNT, februari 1990.
Det var en tid då det fanns plats för udda ämnen i udda layout, tre-spaltig rubrik över två-spaltig bild och brödtexten i en enda lång spalt nästan ned till botten av fullformatssidan.

TT-artikeln och bilden är signerade Nils Horner.
Ett gammalt klipp, en gammal layout, men med dem minnet av en mördad journalist med bredd och djup i sina rapporter från andra och mera fjärran länder än Skottland.

Publicerat

Snyltlökar och babelfiskar

Det finns kultböcker jag inte förmår uppskatta till deras rätta, omfångsrika, värde.
En av dem är Douglas Adams Liftarens guide till galaxen. Efter nära 900 sidor pyttetext på dåligt papper har jag fått veta att svaret på universums gåta är 47. Eller var det 42? Och hur var det nu då med fisken?

Men jag har också fått mig några goda skratt. Och för att få dem hade jag bara behövt läsa de första femtio sidorna.
Först var det skildringen av översiktsplaner, hur de blir till och tillgängliggörs för samråd med medborgarna.
”Planerna fanns utställda …” låt mig inte förstöra det hela läs själva ss 12-13 Månpocket, 1998.

Det fortsätter med vogonerna och galaktiska överrymdplaneringsrådets utvecklingsplaner, ibid ss 32-33.

Och sen kom snyltlökarna ”… oftast förmögna glin som inte har nånting att göra. Dom drar omkring och kollar efter planeter som inte fått några kontakter utåt ännu, och snurrar upp dom ….Dom letar rätt på något avlägset ställe med lite folk, och där landar dom mitt framför näsan på någon stackars fåne som ingen nånsin kommer att tro på och knallar omkring framför honom med löjliga antenner på huvudet och säjer pip pip. Rätt barnsligt.”

Arthur Dent och Ford Prefect blev aldrig mina favoriter, men ordet ”snyltlökar” gillar jag å det högsta.
Strängt taget gillar jag ”Krikkitkrigen” också, men såväl de som snyltlökarna är översättaren Thomas Tidholms förtjänst, inte författarens.

Däremot ska Douglas Adams hedras för beskrivningen av översikts- och utvecklingsplaner och hur de antas – många gånger säkert i bästa välmening och iakttagandes alla paragrafer och procedurer som krävs.
Det är bara det att för den som trott sig köpa en avsides belägen gård för sig och sin familj och framtida släkten, och plötsligt får en motorväg strax norr om och ett industriområde strax söder om, och i söder en matarväg till industrierna. För den är det inte så kul.
Och visst fanns möjligheten med i översiktsplanen som antogs för femton år sedan men sedan glömts bort till och med av gårdens åldrige säljare efter två konjunkturrnedgångar och därav följande uppgivenheter.

En sak att förundras över är babelfisken, den som Dent stoppar i örat och sedan förstår alla språk i galaxen. Mest fantastiskt är att den nu finns, men då kallas Pilot och tillverkas av amerikanska Waverly Labs. Visserligen översätter inte Pilot alla språk i galaxen, men engelska, franska, spanska och italienska är ingen dålig start. Läs Ny Teknik som skrev om Pilot i maj i år: http://nyteknik.se/teknikrevyn/oversatter-direkt-till-orat-6574742

De med en dragning åt svart humor, sf-begär i fnattform och ett även i övrigt öppet sinne finner i Adams bok säkert ändå vad som står på omslaget, en kultbok. Jag har vänner och bekanta som gillar den högt och rent, ingen av dem saknar förståndsgåvor.

Publicerat

Viljan, nåden och döden

Blir man frälst till evigt liv av Guds nåd eller spelar roll det hur människor behandlar medmänniskor, djur och miljö?
En god lutheran borde svara ”av nåd allena”.
Med tanke på tillståndet i världen bådar det inte gott varken för detta eller eventuellt kommande liv, egna och andras.
För en kristen borde Matteus 7:12, ’Allt vad i viljen att människor skola göra eder skolen i ock göra dem’ vara rättesnöre snarare än Luther och Augustinus.

Harry Järv skrev om en teologisk strid på 400-talet och skillnaden mellan Augustinus och den engelske teologen Pelagius i essän ”Revolten mot förnuftet”. (Läsarmekanismer – essäer av Harry Järv, BOC-serien Bo Cavefors Bokförlag 1971, sid 156 ff.)

Järv försummar inte att ta med reformationstiden och Calvin i essän som egentligen behandlar en 1900-talsdebatt.
”Under reformationstiden återupplivades Augustinus’ lära av Calvin, som ansåg att Gud har förutbestämt en del människor till ett saligt liv, andra till evig förtappelse. Calvin försökte också med våld genomföra en sedlig vandel i Genève – 58 avrättningar och 76 landsförvisningar under sju år i en stad med 16 000 invånare är det från humanitär synpunkt diskutabla resultatet. Terrorn var ju för övrigt onödig också enligt Calvins egen tro, eftersom människans moraliska strävan inte kan inverka på hennes frälsning.”

Oavsett tro om tillvaro efter döden, så vore det rimligt att inte ta livet av eller fördriva folk för att lära dem uppföra sig ordentligt.
Och det är än rimligare att göra det goda man kan, oavsett eventuell nåd.

Harry Järv skriver i en annan essä ”Förkunnelsen från predikstolarna” (Ibid, sid 163 ff) om sofisten ”… Protagoras från Abdera, som ansåg att människan är alltings mått, inledde på 400-talet f Kr en skrift om gudarna med påståendet att han inte hade någon möjlighet att veta om de finns eller inte , ’ty det är mycket som hindrar oss att veta det, sakens oklarhet och människolivets korthet’. För detta förnuftiga uttalande blev den 70-årige filosofen utvisad från Athen. Han skall ha omkommit på vägen till Sicilien.”

Oavsett Guds existens är det rimligare att utgå från kunskap och beprövad erfarenhet än tro, oavsett på vad eller vilken gudom.
Och det är än rimligare att åtminstone inte vilja människor, djur och natur ont.

Harry Järvs essäer har stått olästa i bokhyllan i säkert 30 år. Var sak har sin tid, och inte allt känns angeläget, även om allt är välskrivet.. Men tron och döden går alltid att fundera över. För att inte tala om den fria viljan.

Publicerat

Mera graffiti

Kulturveckan vid Västerledstorg som nu är avslutad kanske resulterar i nya målningar vid Västerledstunneln.
I väntan på det kan graffitiintresserade söka sig till gården Botholm på Lagnö ”mellan Enköping och Strängnäs” – där finns ett mikrobryggeri som Enköpings-Postens Maria Hedenlund skrev om 15 juni. Artikeln handlade förstås mest om bryggarparet Eriksson Whiu och ölet, men läsaren får också veta att de samarbetar med designföretaget Graffitisthlm om en ölsort med specialdesignade etiketter, och Ulrika Eriksson Whiu citeras:
”- De här samarbetena är roliga, man upptäcker nya världar. Vi ska få en graffitimålning ute på väggen i nästa vecka.”

Det värmer hjärtat. Att det sedan bland ölsorterna tycks finnas en ”Harry Porter” också, gör en riktigt glad.

Graffiti är kul, klotter är okul. Okul för graffitin och okul för fastighetsägare.
Men till och med graffiti med lite klotter är roligare är betonggrått, och därför får ni än en gång se vinterbilden med de nu borttagna Enköpingsmotiven under järnvägsviadukten:

Pelarna blev också dekorerade.
Pelarna blev också dekorerade.

Kunskapskanalen visade samma dag som Botholmsartikeln var med i EP programmet ”Graffitirevolutionen i Egypten”. Missade den, och den finns inte på SvtPlay. Synd.

Men boken Wall and Piece med ett antal av Banksy’s världskända, offentliga målningar finns. Utgiven av Century, 2006.
C(opyright) TM: Copyright is for losers.
Med tillägget:
”Against his better judgement Banksy has asserted his right under the Copyright, Designs and Patents Act 1988 to be identified as the author of this work. The authors and publisher have made all reasonable efforts to contact copyright holders for permission, and apologise for any omissions or errors in the form of credits given. …”
Och avslutningen:
”Note from the publisher: This book contains the creative/artistic element of graffiti art and is not meant to encourage or induce graffiti where it is illegal or inappropriate.”

 

PS. Inläggen Street art gr**p**, Gråare Enköping och Mera graffiti är inte heller avsedda att uppmuntra till eller försöka förmå någon att utföra graffitimålningar där det inte är tillåtet eller på annat sätt olämpligt.
De är avsedda att visa att graffiti är roligare än grå betong. Man upptäcker nya världar. DS.

PPS. Det svenska förlaget Dokument Press ger ut böcker om olika former av populärkultur, foto, konst, mode, musik… En av böckerna bär titeln titeln Art kod – demokrati, konst och det offentliga rummet – enligt beskrivningen ”…en bok för dig som arbetar med städer och våra gemensamma platser. För dig som arbetar i politik och med styrning. Och för dig som arbetar med barn och ungdomar.” Ett tips till alla berörda, överallt.
För mig som bara vill bli glad är boken Street art London säkert fullt tillfredsställande. DDS

PPPS. ”There’s no way you’re going to get a quote from us to use on your book cover”,
Metropolitan Police spokesperson, citerad på omslaget till Wall and Piece. :)) DDDS

PPPPS. ”Graffitirevolutionen i Egypten” visas igen på Kunskapskanalen, i kväll söndagen 19 juni klockan 22.40. DDDDS

Publicerat

Gråare Enköping

Enköping har blivit gråare. Järnvägsviaduktens östra sida på Fjärdhundragatan har med högtryckstvätt förvandlats från Enköpingsvyer gjorda av konstnären Eric Beckeld och några av hans elever på Westerlundsgymnasiet till grå betong.

Högtryckstvätten har också drabbat Finn Öhlunds målningar i Fannatunneln och Gustaf Engströms målningar i tunneln mellan Gesällgatan och Fabriksgatan. Såväl Öhlund som Engström är graffitikonstnärer.

Vem som bestämt detta vet inte Magnus Björstedt, t f chef för teknikförvaltningen. ”Någon”, om politiker eller tjänsteman, har ansett att målningarna under järnvägsviadukten var så nerklottrade att de skulle bort säger han.

Så försvann doktor Westerlund, Vårfrukyrkan, gamla rådhuset från väggarna och till sist också gräset från pelarna.
Sorgligt.
Lika sorgligt som att tunnlarna vid Fanna och Romberga förlorat färg och fantasi.

Och visst var det klottrat på målningarna, mer i tunnlarna än vid viadukten, men målningar kan restaureras.
Häller någon färg på Damen med slöja tar man inte fram högtryckstvätten. Vilket är något att vara tacksam för.

När Ung Pirat med klisterlappar varnade allmänheten för att fotografera offentliga skulpturer och lägga ut bilderna på nätet med hänvisning till en dom i ett upphovsrättsmål blev det ett väldigt liv. Klistret förstörde skulpturernas patina. Men vad är upphovsrätten värd om det går an att ta fram högtryckstvätten och förstöra signerade offentliga verk, uppförda med vederbörliga tillstånd?

Vad som nu kommer att ske med tunnlar och viadukt är oklart. Magnus Björstedt har i varje fall hört att gång- och cykeltunneln under Västerleden ska åtgärdas – den är också försedd med målningar, dock inte beställda och signerade, däremot nedklottrade.
– Men först ska tunnelns bärighet kontrolleras, och sedan ska någon form av dekoration på plats, galler med konstverk och belysning, något sånt, säger Magnus Björstedt.

Men det finns hopp om tunnlar och viadukt – kanske Enköpingsvyerna kan återskapas under järnvägen för på Västerledstorg är det kulturfestival där ungdomar mellan 12 och 17 år jobbar med street art under ledning av graffitikonstnärerna Shora Dehnavi och Kristoffer Persson. Upplevelseförvaltningen håller i trådarna för ett veckolångt projekt, och från pappersskisser kan deltagarna gå vidare och måla sina motiv på stora skärmar.
– De får prova sig fram, måla över och prova igen tills de blir nöjda. Vi vill att det ska sparas, och skärmarna kan komma att ställas ut på skatehallen sedan, säger Klas Hällerstrand, kulturutvecklare vid upplevelseförvaltningen.

Drömmen är att ungdomarna ska få använda sina kunskaper och få i uppdrag att dekorera inte bara betonggrå tunnlar med hjälp och stöd från graffitikonstnärer.

För en street art gr**p** (https://lottasallehanda.wordpress.com/2015/03/03/street-art-grp/comment-page-1/) lyser drömmen i starka färger och fantastiska former. Man kan bara hoppas att den blir verklighet och att graffitimålningar i fortsättningen respekteras som den konstart de faktiskt är.

Till sist: det är skillnad på graffiti och klotter.

Publicerat

Lögner, evangelium och mutor

Om lögner talade Stefan Einhorn under gudstjänsten i P1 söndagen 6 mars. Vi fick veta att i genomsnitt ljuger vi tio gånger per dag. Vem som räknat och hur framgick inte, men det gjorde topp-tre-lögnerna.

På tredje plats kom ”Tack, jag mår bra!”
På andra plats ”Jag hörde inte telefonen.”
Men allra vanligaste lögnen är ”Kul att se dig!”.

Församlingen skrattade, och det gjorde säkert radiolyssnarna också. Förhoppningsvis var de många eftersom ett gott skratt sägs förlänga livet, och även om det inte skulle vara sant så är det trevligt att få skratta.

Det är inte alltid radiogudstjänsterna inbjuder till skratt, och det är inte alltid de känns angelägna.
Men det var i en radiogudstjänst som jag fick klart för mig att redan evangelietexter tillhöll myndighetspersoner att inte ta mutor. Det är något som kanske borde framhållas i kristna kyrkor världen över.

Folket och myndigheterna frågar, Johannes Döparen svarar:
“Vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden!”
– Vad ska vi då göra?
– Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt.
Även tullindrivare kom dit för att bli döpta och frågade honom:
– Mästare, vad skall vi göra?
– Driv inte in mer än vad som är fastställt.
Och när det kom soldater och frågade honom:
– Och vi, vad skall vi göra?
– Pressa inte av någon pengar med våld eller hot, utan nöj er med er sold.

(Evangelium enligt Lukas 3:1-15, tredje årgångens läsning.)

https://lottasallehanda.wordpress.com/2013/12/15/evangelisten-lukas-om-korruption/

Publicerat

Angående byhålor

Hållnäs och Grillby är byhålor slog en företrädare för det urbana samhällsskiktet fast, och det var inte sagt i välmening.

Om byar skriver Kerstin Ekman i Skraplotter, den sista delen av trilogin Vargskinnet som i huvudsak utspelar sig i Svartvattnet, Jämtland, från 1800-talet och ett sekel framåt.
En by, skriver Ekman, är ”en mänsklig anordning, bristfull och bräcklig men också aktningsvärd.”
Svartvattnet är en plats där människor angår varandra, på gott och ont, skriver hon också.

Vad krävs då för att något ska vara en byhåla? Tillräckligt få människor boende där?
Enligt SCB:s siffror från årsskiftet 2013-14 bodde 3 408 personer i Villberga församling där Grillby är huvudort. I Hållnäs församling 2 786 personer.
I Öregrund-Gräsö bodde 2 274 personer, i Almunge 2 797, Skokloster 2 027 och Ramsta 746.
Vilka som är byhålor av dessa orter/församlingar må var och en tänka vad den vill om.

Men gissningsvis inte Skokloster eftersom där finns ett magnifikt slott.
Sannolikt inte heller Ramsta eftersom det till stor del är ett villasamhälle med pendlare.
Och troligen inte heller Öregrund. Det är ju en sommar … stad.

Om byn är ”en mänsklig anordning, bristfull och bräcklig men också aktningsvärd.”
En plats där människor angår varandra på gott och ont.

Vad är då alla andra samhällen, vad är städerna?
Bristfulla och bräckliga och aktningsvärda.
Men angår människorna där varandra?

Publicerat

Hoppla Hultman

Musikförläggarna har stolt förklarat genom sin chef Nutta Hultman att en licens har skapats för låttexter, ackord och noter. Den riktar in sig på mindre sidor som bloggar och ideella föreningars sajter.
Licensen ska köpas för tre hundra (300) kronor per år av sidor som uppfyller särskilda kriterier, bland annat ska de inte ha mer än max 10 000 unika besökare per år, vara icke-kommersiella och inte uttrycka politiska eller religiösa åsikter.
De där 300 kronorna ska berättiga till att återge max 20 låtar (text, noter eller ackord) per år.
Intäkterna från licenserna ska Musikförläggarna fördela till rätt personer, exempelvis låtskivaren eller till musikförlaget.
Men Musikförläggarna tänker också kräva att upphovsmän anges till den text/musik som läggs upp. Och ackorden, får man förmoda.
Sveriges kompositörer och textförfattare, SKAP, samt Föreningen för svenska tonsättare FST, ska ha givit sitt stöd till införande av den nya licensen, och Stims promotionsnämnd är också med som stöd.

Låt mig nu återge en av de vackraste kärleksdikter jag läst:

Min älskade.
Vi såg på varandra
och var blinda.
Då tog vi varandras blindhet
och började se.
Men vi grät.
Då tog vi
varandras sorg
och vi skrattade.
Sedan tog vi
varandras skratt
och såg in i
varandras hjärtan.
Du och jag kanske
ska vara samman
ett tag.

Den finns med i Staffan Westerbergs bok Hoppla, utgiven 2014 av Tundell och Salmson AB.
Till boken finns en cd där Staffan Westerberg sjunger en del av texterna i Hoppla – dock inte dikten ovan, den läser han. Den är lika vacker hörd som läst.

Jag har ingen licens, det är lika säkert som att jag inte har mer än 10 000 unika besökare per år och är icke-kommersiell. Det där med politik och religiösa åsikter däremot skulle säkert kunna diskuteras. Och vad åsikter beträffar skulle säkert mycket på små sidor, utom möjligen öppettider i t ex hembygdsgården, kunna diskuteras. Vägsamfälligheter med synpunkter på kommunala vägbidrag som citerar översatt King of the Road? Bostadsrättsföreningar med synpunkter på rot-bidrag och citerar 44:an? Elevråd med synpunkter på skolluncher och citerar Bring me a burger?

Hultman och Musikförläggarna ska ha haft konsulthjälp att skanna igenom nätet för att hitta sidor som faller inom ”licensramen”. Är det som att söka ordföljder för att spåra plagiat i elevuppsatser månntro, och har konsulterna kunnat vaska fram alla sidor med ovannämnda kriterier där låttexter återges? Eller är det alla hemsidor över huvud taget som ska få mejl från Musikförläggarna om text/musik/ackord dyker upp?
Många mejl blir det. Undrar hur många som kommer att fastna i spamfilter?

Men att tråla nätet efter text och musik är inget nytt – magasinet Wired, May 15, 2015, hade en lång och intressant artikel om företaget Kobalt under rubriken ”How data saved music”.
Tillåt mig citera ur inledningen till Kevin Gray’s artikel Kobalt Music Group, dess grundare (2001) och vd Willard Ahdritz:
”Musicians say there is no money in streaming, says Ahdritz…That’s what you know, isn’t it?… Well, that’s wrong…You see, someone has lied to them.”

Över fem uppslag med karaktäristiskt rörig Wired-layout, bilder, hyperintressant text och illustrativ grafik berättas sedan om Kobalt och Ahdritz. Grundaren presenteras som förutvarande programmerare i Sveriges armé, grundare av Telegram Records som såldes 1993, och efter examen vid New York University’s Stern School och Business och så småningom arbete vid British Airways som idén till Kobalt och det gigantiska dataprogram som gör det möjligt att spåra användning av musik i alla upptänkliga sammanhang världen över, och ta betalt för det. Spårningen visualiseras också: antal, plats, geografisk och lokalmässigt, typ av media …
Betalningen går direkt till artisten, inga mellanhänder. Ansvarsfull redovisning och transparens, ”accountability and transparency” är vd:s ofta upprepade ord enligt Gray.
Från tiden som skivbolagsdirektör vet han hur lång tid det tar för artister att få ersättning från stora skivbolag, förlag och diverse organisationer som till exempel Stim.
Gray citerar Ahdritz: ”The music industry is historically opaque. And it still is. There is a lot of fear among artists that they are not getting paid. I tell them, ’You are right. You’re getting screwed.’”

Sonny Moore, 27 år, aka Skrillex, dj, musikproducent och låtskrivare intervjuas av Gray:
”A generation of artists like Moore embrace the streaming model and, oddly, even the sharing of pirated downloads. ’My philosophy is get the music out to as many people as possible’ Moore says. ’I spend a big part of my career onstage. That’s why I make records, to get people to shows, because I dj. When people hear me, they want to be there.”
Och längre fram: ”Some 12-year-old kid listening on YouTube or SoundCloud is not going to buy my records, Moore says. If I took my stuff off, it’s going to alienate my fans. Theyr’e not going to say, ’Oh crap he’s not on Spotify, I’d better go somewhere else’. They will say ’There’s other stuff on here, I’ll just grab that instead.’ … (about fan uploads on YouTube:) Taking it down is just a dinosaur way of thinking. You can monetise with ads. It’s good money and it promotes my music.” ”

Det är något befriande över Moore, aka Skrillex. En befriande insikt. Nätet gör oss fria att välja något annat, och fort går det. Bättre då att läsaren/lyssnaren finns kvar, hos Moore i det här fallet.
Vidare om Kobalt och trålning på YouTube: ”If it detects any commercial matches – an advertising agency using a tune without permission, for example – Kobalt goes after those responsible. If it’s a fan video, YouTube often pays up.”
Kevin Gray berättar väldigt mycket mera, om flera artister, om teknik och om Kobalt och Ahdritz.

Läs artikeln! Läs Wired!
Kobalt gör i världen med kommersiella aktörer vad Nutta Hultman och Musikförläggarna vill göra i Sverige med icke-kommersiella.
Månne det är vad Moore kallar ”a dinosaur way of thinking”.

Den som av kärleksdikten ovan fick smak på Hoppla och Staffan Westerberg, som har mycket mer att ge, rekommenderas besök i bokhandel, fysisk eller nät-.

Publicerat

Pepparkakshotell

pekbild

Hilton Moskva, Leningradskaja Hotel, december 2011.

Maken till pepparkakshus!

Nej, jag rörde det inte. Jag visar var mitt rum är.
Dessutom var det skyltat Rör ej! och dörrvakten hade stilig uniform och såg sträng ut.