Escoffiers stora kokbok. 1935 när den kom i Sofias händer hoppades hon kanske att den skulle bli en av nycklarna till ett annorlunda och bättre liv, borta från vardagsslitet och det trånga köket med bäddsoffa vid bordet och slaskhink under vasken.
En hjälp för Sofia och svenska husmödrar att förstå franska kökstermer ger listan med ordförklaringar. Där får man inte bara veta vad bain-marie är (vattenbad), utan också hur det ska uttalas (bängmarí), betydelsen av chaud-froid (rätter överdragna med kall sås eller kallt gelé), samt uttalet (schå’froa). 1927, kokbokens tryckår, kanske inget varningsord behövdes för franskans cocotte, (kåkått’) som översätts ”liten eldfast form”. I SAOL 2006 har kokott en enda betydelse: ”prostituerad kvinna som lever luxuöst, demimond”.
Behövde Sofia en liten eldfast form sade hon troligen ”liten eldfast form” för att vara säker på att få det hon behövde. Det känns betryggande, för kokboken är välläst, bokmärken ligger fortfarande kvar. Som vykortet vid ”Ägg i tartletter”:
”Då de skola serveras, garneras var tartlett med en kaffesked kaviar, varpå ett ägg ställes i mitten. I stället för kaviar kan man använda gåsleverpuré, blandad med hälften tryffel.”
Vid vaktlar med druvor (Cailles aux raisins) för 6 personer är bokmärket ett kvitto på 4.25 från sybehörsaffären. Vid sjötungsfiléer med hummer (Filets de sole Walewska) en bild av en filmstjärna som sannolikt följt med en chokladkartong eftersom det står Marabou tryckt över kjolen.
Om det var någon tanke med att lägga en bokmärkesängel vid receptet på kabeljopudding, så var det kanske att denna då vardagliga rätt behövde himmelsk hjälp för att nå Escoffierska höjder.
Annonserna före och efter receptsamlingen väcker också tankar.
Där förkunnas till exempel att ”de franska och svenska köken i denna kokbok ingå en ädel förening och i den föreningen deltager Falu Ättika som således efter utgivandet av denna bok i ännu högre grad än hittills är De svenska hemmens ättika”.
Svenska husmödrar förutsattes vara intresserade av Gummans tvättpulver, Skandinaviska gummiaktiebolaget Viskafors hygieniska och prydliga kök och Maria Hägglunds köttextrakt soya.
Om Escoffier aldrig blev den nyckel till ett annat liv som Sofia önskade så gav recepten med vaktlar och gåsleverpuré och annonserna ändå stoff till drömmar om vackert linne och bordssilver, om korrespondenskort från Papyrus i Mölndal och om verklig harmoni genom att samla familjen vid ett bord där Lundgrens Imperial Thé serverades.