Att förargas över samt glädjas åt
Risken för samlare är att samlingen blir oöverblickbar. Jag samlar på graffiti, väggmålningar, street art. Varhelst jag träffar på en målning, liten eller stor, tar jag en bild och tänker att ”den vill jag att fler ska få se!”
Sen blir bilderna liggande på skrivbord, i mobil eller kamera, och inte ens jag kan se dem.
Men nu får det vara nog. Här är väggarna i mitt liv, med platsangivelser om jag minns dem:
Ett märkligt förslag för att stoppa kriminalitet i förorter har lyfts av Lydia Wålsten, ledarskribent på SvD. Förslaget kommer från en forskare och sammanfattas sålunda:
”Erbjud 50 000 kronor till den som anonymt anmäler illegalt vapeninnehav som leder till fällande dom.”
Det är nu en sammanfattning, så kanske forskaren har tänkt annorlunda, men jag undrar verkligen hur belöningen ska överlämnas till den anonyma? Eller är det inte anonymt anonymt som avses?
Kanske är tanken att den ”anonyma” ska spåras via operatörers lagrade information, som ju polisen så hett eftertraktar?
För Lydia Wålstens ledare handlar mest om rikspolischefens och polismyndighetens önskelista över åtgärder som behövs för att unga människor inte ska hamna i kriminalitet.
Det är tio punkter, bland dem ingår inte polisens i många nyhetsartiklar upprepade önskan som inte bara regeringen utan åtminstone delar av oppositionen vill tillmötesgå, att telekombolag ska tvingas lagra och lämna ut information till polisen. Men Wålsten lägger till den, med kommentaren ”i strid med EU-domstolen som sagt att det bryter mot grundläggande rättigheter”.om
Jag hoppas att Lydia Wålsten inte gjorde tillägget som en ironisk släng mot EU-domstolen. Hon sammanfattar polisens tio punkter och övriga polisönskemål (förbudszoner och kameraövervakning) med att ”skulle allt på listan införas skulle vi börja få konturerna av en polisstat”.
Ja minsann.
Läs gärna artikeln, SvD:s ledarsida tisdagen 18 december 2018. Jag skulle lägga in en länk, men ho vet vad som då händer. Och det är inte betalvägg som oroar mig.
Med anledning av de polisiära önskemålen och vad de kan tänkas resultera i, låt mig citera ur Arnaldur Indridasons ”Farlig flyktväg”, om Island under andra världskriget och amerikaners och engelsmäns häpna upptäckt att det var ”tillåtet att dricka brännvin, bli redlöst berusade och till allmänt besvär, men inte det milda ölet som gjorde alla på gott humör”.
Såväl förbud som påbud kan kort sagt ge oväntade och oönskade resultat. Det gjorde det i Arnaldurs bok också, läs den om ni vill.
Ett annat möjligen tankeväckande citat är detta:
”Eftersom han hade läst mycket så visste han att det fanns länder där medborgarna inte uppfattade sin regering som en fiendemakt., utan där de trodde att den var till för att lyssna på deras behov och ge dem vad de behövde. Han undrade hur han skulle reagera om någon av hans vänner eller bekanta kom och hävdade att det var precis så det var i den här staden och det här landet. Religiös fanatism skulle vara ett mindre övertygande bevis på mental obalans.”
Varifrån citat är taget?
Donna Leon, Rättvisans mörker, Bonnierpocket 2010, sid. 53.
Det är kriminalkommissarie Brunettis i Venedig tankar som den allvetande författaren redogör för.
Nå, fiendemakt är kanske att ta i. Regeringen är kanske bara indifferent, och det finns så många lager mellan regering och medborgare att fiendeskapet lugnt kan lämnas över till rättsvårdande myndigheter.
Och kanske är det så att forskaren och Lydia Wålsten tänker sig att anonymiteten inte gäller vid överlämnandet av tipset utan ska vara en form av anonymt vittne så att belöningen faktiskt kan överlämnas. I så fall är det ju upp till tipsaren att inte låta det märkas att 50 000 kronor ramlat in på kontot från anonym avsändare. Sen är det bara Skatteverket kvar att förklara för, och naturligtvis förhoppningen att ingen på något sätt ändå gör bekant vem som tipsat.
Britter tycker naturligtvis vad de vill om EU och sitt medlemskap, men jag tycker det är tråkigt för alla dem som vill stanna om/när de tvingas lämna.
I början av mars stod Phil Jones på torget framför huvudentrén till EU-parlamentet i Bryssel med ett handskrivet litet plakat: Hug a Brit to keep UK in EU.
Det är ett stort torg och det var långt ifrån trängsel runt Phil Jones.
Det kändes också tråkigt. Han fick en kram. Då log han lite grann.
Nu ska UK välja parlamentariker och Farage sägs ha stöd av 30 procent i senaste opinionsundersökningen.
Jag är förtjust i väggmålningar, och det här är mitt bidrag till debatten om EU-medlemskap:
Texten nedan bygger på en intervju gjord 4 mars 2019. Avsikten var att anknyta till en serie artiklar om svensk transportnäring i UNT i juli 2016. Serien byggde på intervjuer med bland annat åkare, chaufförer, poliser och politiker. En av politikerna var Peter Lundgren som valts in till EU-parlamentet på SD-mandat, transportfrågor var hans huvudfråga efter decennier som yrkeschaufför. Resultatet av intervjun följer nedan, det går att söka artiklarna från 2016 på unt.se.
– Man måste bygga relationer och det är lika viktigt vad som sägs när man sitter och fikar som vad som sägs i utskott och plenum.
Peter Lundgren är åtminstone delvis nöjd med åren som EU-parlamentariker för Sverigedemokraterna.
Nöjd är han med körkortsdirektivet som han med sin bakgrund som lastbilschaufför såg till att inte innehålla ett förbud mot ”lärlingsverksamhet vid kommersiella förhållanden”.
– Det skulle ha förstört vårt system med utbildningar inom transportprogram och efterföljande lärlingsperiod vid ett åkeri med en van chaufför som handledare. De har ett likadant system i Finland.
Peter Lundgren tillägger att det är klart att skolor inte kan utbilda elever för alla situationer som kan inträffa eller på alla typer av lastbilar, och lika klart att lärlingstid behövs och att kommersiella verksamheter som åkerier är där utbildningen kan kompletteras och fullföljas.
– Jag är nöjd också med att det kom med i direktivet att det måste ingå hur man lägger på snökedjor.
Snökedjor?
– Åkerierna har lärt sig att snökedjor måste finnas med i lastbilarna men det hjälper ju inte om chauffören inte vet hur de läggs på. Men det kan man lära sig med ett vanligt personbilshjul och en snökedja på ett bord. Det är samma princip.
Snökedjeinkluderingen i direktivet gjorde inte bara Lundgren nöjd, en norsk statssekreterare blev så nöjd att han skrev ett långt brev till Lundgren och tackade:
– I Norge har de haft jätteproblem med lastbilar och utländska förare som inte haft någon vana vid körning i snö och som kört av, kört fast och orsakat olyckor för att de inte haft någon vana vid vinterkörning, och inte kunnat lägga på snökedjor.
Han letar runt i högarna av papper på skrivbordet och hittar brevet med norska statens brevhuvud och håller glatt upp det, första fullskrivna sidan, och fortsättningen på baksidan med underskrift av statssekreteraren.
Mindre nöjd var han då intervjun gjordes i början av mars med mobilitetspaketet som förhandlats i två år och omfattar regler bland annat för cabotage (1), utstationering, kör- och vilotider, allt frågor som rör konkurrenssituationen för svenska åkerier och chaufförer.
I en kort intervju 2016 med UNT sade Peter Lundgren att han inte riktade in sig på de sociala aspekterna för utländska chaufförers villkor, utan på cabotageregler.
– Det har varit besvärliga förhandlingar, öst vill kunna köra så mycket de vill, väst vill ha rättvis konkurrens. Men lönedumpning går inte bara ut över deras chaufförer som kan tjäna 250-300 euro i månaden, det gör det också omöjligt för svenska åkerier att konkurrera, säger Peter Lundgren.
I Bryssel i mars var Peter Lundgren osäker på hur det skulle gå med paketet i parlamentet.
– Det finns krafter som vill att kravet på att lastbilar måste lasta eller lossa en gång var fjärde vecka i medlemsstaten där det är registrerat ska strykas, men det kommer S&D-gruppen (socialdemokraternas partigrupp i parlamentet, min anm.) inte att gå med på. Det kan leda till att talmanskonferensen väljer att inte ta upp förslaget till omröstning i Strasbourg, hela paketet flyttas fram till efter valet och vi blir tvungna att ta om alltihop. Det vore verkligen sorgligt.
Han har en klar bild av orsaken till att rörlighetspaketet skulle kunna komma att stoppas:
– Öst vill kunna åka hem och säga till sina väljare att ”se så bra, vi stoppade cabotagereglerna”. De struntar i att de dödar inhemska marknader där vi försöker ha justa regler
Han anser att en regel om återvändande efter fyra veckor inte bara skulle utjämna konkurrensförhållanden, den skulle också förbättra trafiksäkerheten:
– Nu är tusentals bilar stationerade i Sverige året om, svenska verkstäder anses för dyra så de servas och repareras vid vägkanterna. Men det är ju ett nationellt bekymmer också att det inte finns trafikpoliser med utbildning för kontroll av tunga fordon. Det har inte blivit bättre sedan 2016, snarare tvärtom.
Sprickorna mellan öst och väst i partigrupperna i parlamentet när det gäller mobilitetspaketet bekymrar honom, men det är inte alla frågor där skillnaderna är så stora:
– Mitt förslag att det ska räcka med B-körkort för att köra eldrivna distributionsbilar röstade till och med miljöpartister för. Det innebär att man kan gå ifrån dieseldrivna lätta lastbilar på upp till 3500 kilo, lägga tillett elbatteri som väger 750 kilo och bibehålla B-körkortsbehörighet på dem. Det är framför allt i storstäder som det kommer att göra skillnad, säger han.
1. Cabotagetransporter är transporter i ett annat EU-land efter en leverans från ett annat land.
Så gick det med mobilitetspaketet:
Först i början av april kom mobilitetspaketet upp till omröstning i parlamentet. Då stod det klart att parlamentet med 370 röster för och 254 emot röstat för cabotageregler som innebär att lastbilschaufförer får göra cabotagekörningar under tre dagar åt gången, därefter måste lastbilen återvända till sitt landet där den är registrerad i minst 60 timmar.
Samma regler som gäller för utstationering, lika lön för lika arbete, ska gälla lastbilschaufförer, med undantag för om färden börjar och slutar i hemlandet ansåg 317 röster för och 278 emot, och bättre vilovillkor bland annat med tidtabeller som gör det möjligt för chaufförer att komma hem minst var fjärde vecka röstade 385 för och 244 emot. (Röstsiffrorna från Tidningen Proffs 4 april 2019)
Förslaget går nu vidare till trialogförhandling där ministerråd, parlament och kommission deltar och återkommer till parlamentet för ännu en omröstning.