Den sjungande revolutionen ger 1940 träffar för den som söker på Altavista. Bland de första 50 träffarna handlar alla utom två om Estlands frigörelsekamp från Sovjetunionen.
De två handlar om Kuba, Silvio Rodriguez, Victor Jara och andra.
Ingen handlade om IWW och den fackliga kampen i USA i början av 1900-talet.
Den som John Reed skrev om och sammanfattade:
”När man hör de här sångerna vet man att det är den amerikanska sociala revolutionen man lyssnar till. Över hela landet sjunger folk Joe Hills sånger.”, citerat i Göran Greiders bok Städerna som minns Joe Hill, s 220.
En sjungande revolution till väckelserörelsens melodier och med texter av svenskfödda Joel Hägglund från Gävle.
Joe Hill avrättades i Salt Lake City 1915, dömd för dubbelmord på bevisning som starkt ifrågasatts.
Det gick bara marginellt bättre för IWW. Det räckte inte med att medlemmarna i den fria fackföreningen sjöng, eller att många icke-medlemmar också sjöng deras sånger.
Mot polis, arbetsgivarnas privatmilis, huligangäng och ett fientligt rättsväsende var det svårt, och som det visade sig, omöjligt för dem att hävda sina rättigheter både som medborgare och som fackligt anslutna.
Det blev inte ett dugg lättare av att den ”gamla fackföreningen” för yrkesutbildade, AFL, American Federation of Labor, inte hade något till övers för wobblies som organiserade hantlangarna och dagsverkarna.
I Göran Greiders bok finns inga anspelningar på andra sjungande revolutioner eller musikens makt, och därför inte heller något om det till synes paradoxala att den sjungande revolutionen i USA slogs ned med brutala metoder medan den i Estland till slut avgick med seger.
Det kan väl ändå vara värt att fundera över varför det, tack och lov, gick bra på ett ställe, och inte gick alls på ett annat?
Fundera och sjung ”Som vanligt var jag utan jobb och gick på stan när jag, fick se ett anslag:
Tusen man får anställning i dag. En världsomsegling bjuder vi på böljorna de blå!, det lätt väl flott jag tänkte på ett papper skrev jag på. Jag blev snodd där, snodd där, s-n-o-d-d, snodd där, snodd där … (om militärlivet som försörjningsväg).
Eller ”… och varför har du, inte löningen kvar? Om jag svälter ihjäl blir blir jag välbärgad karl. Halleluja gå och driv, halleluja vilket liv, halleluja kom med ett bidrag jag är friställd igen…”
Eller en av dem som fick störst spridning ”Svarta präster stå upp titt och tätt, lär dig skilja på synd och på rätt, men begär du ett torrt stycke bröd, sjunger kören i trossäker glöd: Du får mat o kamrat uti himmelens härliga stat, slit förnöjd, o vad fröjd, du får kalvstek i himmelens höjd. (you’ll get pie in the sky when you die).
Det finns många fler texter skrivna av Joe Hill, men en av de kändaste sångerna handlar OM honom: ”Jag drömde om Joe Hill i natt, vi stod där man mot man. Jag sa till Joe, du är ju död! Jag kan ej dö sa han …”, Joan Baez sjöng den på engelska, och den finns i flera versioner på svenska.
Läs: ”Städerna som minns Joe Hill. En svensk-amerikansk historia.” Göran Greider, Albert Bonniers förlag, 2015.