Farväl folkhem, eller ska vi önska välkommen tillbaka?
Nu är tiden tillbaka då hembiträden fanns att tillgå för dem som hade råd och behövde tid till att bygga karriärer.
När Rut hette Ruth, har DN så fyndigt satt rubriken till en recension av en ny avhandling av Emma Strollo, ”Det städade folkhemmet. Tyskfödda hembiträden i efterkrigstidens Sverige”, Makadam förlag. Lars Linder recenserade 21 maj 2013.
Avhandlingen handlar om tyska kvinnor som kom till Sverige på 1950-talet och tog plats som hembiträden. ”En undantagslag gjorde det möjligt att trots strikta bestämmelser om arbetskraftsinvandring importera tyska kvinnor för hemarbete”.
Jomen. Så kan man få städat, diskat, tvättat och mat lagad till en billig penning. Lönerna kan hållas nere också, det är inte så dumt. Det heller.
Rut har inte nödvändigtvis hög lön, men hälften av den betalas med skattepengar. Och nu är det inte något krav på att Rut ska stå till tjänst i Sverige heller, det går bra att göra skatteavdrag för Rut inom hela EU. Precis som avdrag för Rot. ”Tack alla hyresgäster för halva min nya veranda” som en villaägare sa.
De där avdragen som sägs vara så bra för att de gör svart arbete vitt, och skapar arbetstillfällen. I Sverige. Däremot är det inte nödvändigtvis arbetslösa svenskar som får jobben, det finns många arbetslösa i EU och skatteavdragen gäller tjänster, vem som utför dem är inte reglerat.
Låter det främlingsfientligt? Det är inte det är som är poängen. Poängen är skatteavdragen. Rut- och rotavdragen utomlands ökade från 20 miljoner kronor 2011 till närmare 30 miljoner kronor 2012. Totalt har bara 100 miljoner kronor av de totalt 55 miljarder som Skatteverket betalat ut sedan 2009 gått till rut- och rotavdrag i utlandet.
Och förlåt, men det är 55 miljarder som förefaller ha behövts till vård och inte minst skolor i Sverige.
Av Lars Linders artikel framgår att undantagslagen för hembiträden var utformad så att ”social turism” skulle motverkas. Det innebar att de som kom skulle ägna sig åt hushållsarbete i minst två år innan det var tillåtet att ta andra jobb, eller få förlängt uppehållstillstånd.
Ringer det inte en klocka där också? Om äktenskap och fruimport? Hembiträdena behandlades inte nödvändigtvis väl. Det gör inte nödvändigtvis hustrur till svenskar som anser att exempelvis asiatiska kvinnor är mera behagliga att ha med att göra än svenska kvinnor heller. Om äktenskapet upplöses inom två år blir kvinnan utvisad, oavsett om hon misshandlats och plågats så till den grad att hon tvingats söka skydd för att överleva.
Men cynismen i dag är ännu mera omfattande med de bestämmelser som sedan 2008 gör det möjligt att sälja arbetserbjudanden som leder till arbetstillstånd i Sverige. Det har skrivits om hur människor fått betala för arbetserbjudanden och sedan tvingats arbeta under slavliknanade förhållanden. Har Migrationsverket godkänt arbetserbjudandet går det inte att lagföra ”arbetsgivarna”. Två tredjedelar av de utfärdade tillstånden gäller enklare jobb inom städ- eller restaurangnäringen. Bärplockning och skogsplantering. När lagen infördes var det efter många års lobbying från företag som sade sig behöva kvalificerad och högutbildad arbetskraft som inte fanns att tillgå i Sverige.
Migrationsverket utövar ingen tillsyn över ”arbetsgivarna”. Enligt en artikel i SvD 15 april 2013 (Negra Efendic skrev) säger en tjänsteman vid Rikskriminalen att de ”sett exempel på pizzerior som anställt hundra personer via arbetstillstånd”.
En lucka i lagen. O, så tråkigt då.
Det är inte bara en kriminell hantering av människor från andra länder. Det är förlorade arbetstillfällen för dem som är arbetslösa i Sverige, i Husby till exempel, eller Enköping. Det är lönepress nedåt, och det är underminering av facket.
Samtidigt som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen gör livet surt för alltför många som av sjukdom och/eller stress inte klarat villkoren i arbetslivet.
Samtidigt som ersättningar i a-kassa, sjukpenning, barnbidrag, och statsbidrag till kommunerna inte räknas upp med inflationen.
Samtidigt som pensionerna inte räknas upp.
Staten sparar mångmiljardbelopp varje år på uteblivna uppskrivningar, pengar som används till … till exempel rut- och rotavdrag, och jobbskatteavdrag.
Arbetslinjen gäller.
Varför då jobbreseavdragen blir allt mindre värda, är något att fundera över. Det gör jag.
Sannerligen. Vi ser hur samhället skiktas, i de som har rättigheter och de som inga har, de som har jobb och de som inga har.
De som äger bostäder, och de som hyr.
Ingen gräns för andrahandshyror längre, och höjda gränser för skattefria inkomster för uthyrning av hus och fritidshus.
Det har blivit avdragsgillt till och med att idka välgörenhet om välgörenheten är tillräckligt stor, och om välgörenhetsorganisationen är tillräckligt stor för att finansiera registrering hos Skatteverket.
Och det var just det som var meningen.
Enligt uppgift ska Anders Borg i en skrift 1992, ”Generell välfärdspolitik – bara magiska ord” ha skrivit att politikens viktigaste uppgift var ”att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken”.
Jag har inte kollat citatets autencitet. Men nedmontering pågår.
”De ökande klyftorna är chockerande” lyder rubriken på en artikel i SvD 23 maj 2013, signerad Ove Sernhede, professor och föreståndare för Centrum för urbana studier i Hammarkullen, ett samarbete mellan Göteborgs universitet och Chalmers. Husby är inte en segregerad stadsdel, Stockholm är en segregerad stad, anser Sernhede.
Och visst, det är vad som var meningen med utförsäljningar och privatiseringar, gentrifiering och ”arbetslinje”.
Åt den som har, ska vara givet. Och den som fått, ska få alltmera.
Det lönar sig att äga, av arbete blir man trött och sjuk och fattig.
PS. EU:s jordbruksbidrag gör inte saken bättre – bidrag utbetalas för ägande av mark, inte för produktion/arbete. DS
