Kategori: Ekonomi

Publicerat

Fattiga och tyfonhjälp ger klirr i kassor

Sms-bidrag till tyfondrabbade Filippinerna fyller mobiloperatörernas kassor. Det rapporterar SvD på sidan 14 i söndagens tidning (17 nov).
Wywallet, ägt av Telia, Tele2, Telenor och Tre, tar ut sms-avgifter, olika procentsatser för olika biståndsorganisationer. Enligt artikeln signerad Erik Paulsson Rönnbäck, går 5 procent av sms-gåvor till Unicef till Wywallet, 7 procent av gåvor till Röda Korset, och 10 procent av belopp skänkta till Läkare utan gränser.

Viljan att hjälpa tyfonoffren är lyckligtvis stor hos många. Wywallet vill ha täckning för sina kostnader. Det kan man förstå. Vad som är svårare att förstå är varför kostnaderna är olika för olika biståndsorganisationer?

I USA håvar banker in storkovan med hjälp av de betalkort som fattiga amerikaner får i stället för kontanter eller matkuponger. Betalkorten kallas EBT, Electronic Benefits Transfer. Tre företag dominerar distributionen av korten, Efunds, Affiliated Computers Systems och JP Morgan Chase.
Korten är belagda med adminsitationsavgifter, EBT-maskinerna i afffärerna med månadsavgifter, avgifter tas ut för förlorade kort och för samtal till kundtjänst.

Det är SvD (23 augusti, Näringsliv, skribent Daniel Kederstedt) som berättar om EBT-korten och hur de fungerar, och också om en rapport från GAI, Government Accountability Institute, ungefär motsvarande Riksrevisionen.
GAI har kommit fram till att JP Morgan Chase under de senaste nio åren tjänat 3,6 miljarder kronor från 18 delstater där de tillhandahåller EBT-kort.
Kederstedt avslutar sin artikel med GAI:s notering att JP Morgan Chase blivit en allt större donator till jordbruksmyndigheten som hanterar EBT-systemet. 83 000 dollar i snitt varje valperiod 1998-2002, 215 000 dollar år 2010.

Förutom att artikeln gör att man förskräcks över att ett system som är till för att hjälpa fattiga få mat för dagen, genom sin konstruktion läcker miljontals kronor till banker och betalföretag, undrar jag över ”donationer” till en myndighet? Är inte det mutor? Ren korruption?

I november rapporterade CNN att matbidragen i USA sänkts. Staten ska spara fem miljarder dollar, och 50 miljoner amerikaner får sänkta matbidrag. Enligt CNN får nu närmare 15 procent av befolkningen matkuponger, att jämföras med knappt 9 procent 2007. TT vidarebefordrade CNN:s nyhet.

Även om jag kan tycka att Wywallet profiterar på nödhjälpsdonationer, och dessutom gör det i olika hög utsträckning beroende på organisation, så är det ändå frivilligt att ge via sms. Det går bra att skicka pengar via sparbanksgiro också, eller lägga pengar i insamlingsbössor på stan.

Publicerat

Spelar Turkiets GAP-dammar någon roll?

Har de omfattande dammbyggena i östra Turkiet inte haft någon effekt på vattenflödena i Eufrat och Tigris, och därmed påverkat den ekonomiska och sociala utvecklingen i Syrien?
Jag undrar eftersom det lagts fram ett antal förklaringar till vad som lett fram till ett blodigt inbördeskrig med miljoner människor på flykt. Men ingenstans har jag sett att de stora flodernas vattenflöden nämnts.

# Långvarig torka med fyra år nästan utan nederbörd ledde till svält och umbäranden och det initiala bondeupproret. Tänk på klimatförändringarna! Det är en förklaring jag sett.

# Assad är en diktator som likt sin far och företrädare styr genom terror och klamrar sig desperat kvar vid makten, är naturligtvis också en förklaring. Diktator har han varit under hela sitt matkinnehav, men när han tillträdde beskrevs han som nästan västerländsk (utbildad i England) och ett hopp för framtiden. Nu är han storskurk, folkfördrivare och mördare.

# Syriens konstruktion som nation efter första världskriget med ett flertal olika etniska och religiösa grupper är också en förklaring till att landet upphört existera som land och förvandlats till en krigsskådeplats där såväl inhemska som utifrån kommande krigare strider mot varandra och mot civilbefolkningen.

Men om torkan nu var en utlösande faktor i en redan bräcklig statsbildning byggd på statsterror, varför nämns inte dammarna?

Dammbyggena påbörjades för snart tre decennier sedan, det ska bli 22 dammar 19 kraftverk när det är klart. GAP kallas projektet som fått ekonomiskt stöd från bland annat Tyskland, Italien, Schweiz, Österrike och USA. Banker har lånat ut pengar, och exportkrediter har beviljats.
Turkiet räknar med att dammarna ska kunna konstbevattna sammanlagt 1,6 miljoner hektar när de är klara, det skulle motsvara 19 procent av den totala konstbevattnade arealen i Turkiet. Vattenkraften som ska produceras motsvarar 20,5 procent av den totala produktionsvolymen.

Men konstbevattningen och vattenkraften i Turkiet beräknas samtidigt minska flodernas vattenflöden från Turkiet till Syrien, från 30 miljarder kubikmeter till 16 miljarder kubikmeter, och flödena från Syrien till Irak från 16 miljarder kubik till fem miljarder kubik. Beräkningar som gjorts av GAP-dammarnas påverkan visar att de skulle ge Turkiet kontroll över 50 procent av vattenflödena från Tigris in till Syrien och Irak.

Även om GAP fortfarande är långtifrån färdigutbyggt, så står ett antal dammar färdiga och de kan väl knappast ha bidragit till att lindra effekterna av långvarig torka i Syrien?

Andra effekter av dammbyggena som ibland skymtar förbi i medier är att de lagt turkiska och kurdiska byar under vatten och påverkat långt flera människor än de som tvingades flytta från sina byar. Kulturhistoriska platser av stort värde, från romartiden bland annat, har lagts under vatten.

Aron Lund är Mellanösternexpert och liberal krönikör. Han skriver initierade artiklar i Expressen och andra tidningar om det förfärande inbördeskriget i Syrien, dess orsaker och vad som kan bli dess följder. Vatten nämns i en av dem ”Syrien använde gerillan (den kurdiska, min anm.) som påtryckningsmedel i konflikter med Turkiet, över gränsdragning och vattenresurser”.
http://www.vk.se/675894/aron-lund-revolutionen-i-syrien-banar-vag-for-pkk?
En övergripande redogörelse om inbördeskriget finns i http://fokus.se/2012/10/efter-assad/, men det närmaste vattenbrist texten kommer är omnämnande av ”dammiga provinsstäder och småbyar som lidit mest under under Assads ekonomiska reformprogram”.

Vatten och kontrollen av vatten är nu, och kommer i allt högre grad, att ge upphov till konflikter inom stater och mellan stater. Kanske är det inte vattnet som är den enda konfliktorsaken, men den kan finnas som en viktig underliggande del, och påverka hur allianser bildas och löses upp.
Jag är definitivt ingen expert på varken Syrien eller Mellanöstern, jag läser vanliga nyhetsartiklar. De turkiska dammbyggena har jag känt till av andra orsaker. Jag vet att GAP är stort och mycket betydelsefullt för Turkiet, och för grannländerna nedströms Eufrat och Tigris.

Allt levande behöver vatten. Människor som är hungriga och törstiga revolterar. Bidrog fördämningarna av Eufrats och Tigris flöden till hungern och törsten i Syrien?
Det förvånar mig att dammarna aldrig nämns i rapporteringen.

Men det finns mycket skrivet i annan kontext om vatten, regleringar och problem kring detta. Några titlar jag hittat är:
Murat Metin Hakki har skrivit ”An Analysis of the Legal Issues Concerning Turkey’s Southeastern Anatolia Project (GAP), World Affairs, vol 169 no 4, (Spring 2007).
Elisa Bruhn har skrivit ”Case Study – The Euphrates and Tigris Basin Conflict”, GRIN Verlag, 2011.
Marwa Daoudy har skrivit ”Aymmetric Power: Negotiating Water in the Euphrates and Tigris”, International Negotiation, vol 14, Issue 2, 2009.
ECA Watch har 2005 publicerat ”A Trojan Horse for Large Dams, how export credit agencies are offering new subsidies for destructive projects under the guise of environmental protection”, six case studies of water projects in different parts of the world, including ”The Birecik, Ermenek and Ilisu Projects, Turkey: No lessons learnt”

Publicerat

Ang. Royal Mail, leverera post eller profit?

Royal Mail, Storbritanniens posttjänst, ska säljas ut rapporterade Metro 13 september 2013.

Börsplaceringen av det 500 år gamla statliga postverket kommer att ske inom några veckor enligt notisen, nummer fyra av fem i en vänsterspalt. Det är det hörn av en tidningssida som uppfattas sist har undersökningar av läsares ögonrörelser visat.

Med anledning av notisen, dess innehåll och placering vill jag rekommendera Going Postal av Terry Pratchett. Den är en av många i serien Discworld novels, och publicerades första gången 2004.

Ankh-Morpork’s Post Office, the Grand Trunk, the New Trunk and the Smoking Gnu handlar det om, och om Moist van Lipwig, lord Vetinari, Reacher Gilt och John Dearheart.

”You really intend to continue with this folly, in the face of everything? The Post Office? When we all know that it was a lumbering, smug, overstaffed, overweight monster of a place? It barely earned its keep! It was the very essence and exemplar of public enterprise!” Säger Gilt.

Lord Vetinari svarar:
”It never made much of a profit, it is true, but in the business areas of this city there were seven deliveries a day.”

Gilt igen:
”A classic example of a corroded government organization dragging on the public purse.”

Och Vetinari:
”Unfortunately the Post Office came to be seen not as a system for moving mail efficiently, to the benefit and profit for all, but as a money box. And so it collapsed, losing both mail and money. A lesson for us all, perhaps.”

Leverera post eller profit. Det är frågan.
Det finns många andra frågor att fundera över i Going Postal också, en av dem berör konkurrens och hur man gör sig av med konkurrenter. Det är där John Dearheart kommer in, the Smoking Gnu, och ”living on the Overhead”.

Lord Vetinari – oftast ohotad härskare i Ankh-Morpork – har inget emot demokrati. ”En man, en röst” passar honom fint. Det är han som är mannen.
The Post Office återuppstod, med okonventionella metoder under van Lipwigs ledning. The Grand Trunk förlorade sitt lönsamma, privata monopol.

Det är en roman, upplysta envåldshärskare som agerar för det allmänna bästa finns veterligen bara i romaner.
Men det går att lära sig något om vad grundläggande infrastruktur är till för, samhällelig nytta, inte privat profit.

Läs Going Postal av Terry Pratchett! Läs gärna fler Discworld novels, många av dem finns översatta till svenska. Det är fantasy, det är roligt, det är tänkvärt eftersom böckerna inte sällan tar upp teman och händelser från vår runda värld, på skivvärldsvis.

Publicerat

M som i Mavrodi, mavro, Madoff och MMM

Ett parti som har satt som mål att skapa en global finansiell apokalyps. Finns det på riktigt, och var någonstans i så fall?

Ja, enligt The Moscow Times så bildades ett sådant parti i Ryssland i september i år.

Vad partiet heter? Vet inte, men medlet som ska användas är den virtuella valutan mavro.

Partiets grundare heter Sergej Mavrodi. Han har avtjänat 4,5 år i ryskt fängelse dömd för bedrägeri efter att hans pyramidföretag MMM imploderat på 1990-talet.

Den osannolika historien om MMM berättas i en film som våren 2012 visades på ryska filmfestivalen KinoRurik i Uppsala.

PyraMMMid heter filmen, regi Eldar Salavatov. Huvudpersonen kallas där Mamontov, en matematiker och enstöring som med marknadsföring förmådde miljontals ryssar att satsa sina sparpengar i MMM:s egentillverkade aktier och sedlar med Mamontovs bild på. Ryssland befann sig i ekonomiskt kaos på 1990-talet, och stora värden omsattes i mer eller mindre ljusskygga affärer, men MMM blev för mycket även för härdade ryssar, och för ryska myndigheter.

Pyramiden föll samman, och Mamontov/Mavrodi dömdes till fängelse.

Nu är Sergej Mavrodi åter fri, och kreativ som förut. I januari 2011 bildade han MMM-2011 och marknadsförde investmentsystemet på internet. Nu delades inga vouchers eller sedlar ut, i stället är det virtuell valuta som investerarna får. Mavros. Enligt en artikel i The Moscow Times i januari 2012, ska Mavrodi själv ha sagt i en intervju att 15 miljoner ryssar satsat pengar i MMM-2011.

Mavrodi gjorde ingen hemlighet av att det är ett pyramidspel han startat, nyinvesterade pengar ges till tidigare investerare som ränta eller vinst på insatt kapital: ”the exact definition of a Ponzi scheme” konstaterar The Moscow Times’ journalist, och redogör sedan för vad ryska myndigheter gjort för att stoppa Mavrodis nya pyramidspel.

Inte mycket visar det sig, trots skarpa uttalanden då MMM-2011 startades ett år tidigare. Federala antimonopolbyrån svarar inte på frågor, Federala konsumentskyddsbyrån inte heller. Inrikesministeriets ekobrottsenhet hänvisar till Federala myndigheten för aktiemarknaden, som säger att eftersom MMM-2011 inte är ett aktiebolag lyder det inte under deras jurisdiktion.

Nähä.

Men efter artikeln i januari 2012 började det ändå hända saker. Mavrodi bötfälldes för olika mindre administrativa brott, kunde inte betala böterna eftersom han enligt sin advokat var utfattig, satt några dagar i fängelse, kom ut, bötfälldes igen, och så höll det på till juni i år då Mavrodi tillkännagav att han stängt MMM-2011 eftersom han förföljdes av myndigheterna.

Samtidigt hade han startat … MMM-2012. Enligt Mavrodi attraheras ryska sparare ännu av utsikten till stora förtjänster på insatt kapital.

Det föranledde premiärminister Medvedev att i ett tal i Vladivostok säga att ”den som för tredje gången satsar i ett sådant system borde undervisas i hur man sköter sina pengar”.

MMM-2012 siktade internationellt, först på marknaderna i Indien och USA, och genom ett politiskt parti bildat i mitten av september i år, på att skapa en global finansiell apokalyps.

Det var svårt att tro att PyraMMMid byggde på verkliga händelser.

Utan PyraMMMid skulle The Moscow Times artiklar om de nya MMM-investmentsystemen förefalla osannolika.

Den ännu klentrogne kan söka MMM på nätet. Hemsidan finns. Nu även med möjligheten att registrera sig för MMM-2013, och få mavros för sparpengarna.

Och under fliken FAQ står det att Bernard Madoff kunde driva sitt pyramidspel i 50 år.

Minsann.

Det är nog faktiskt så att verkligheten överträffar dikten.

Men ekonomisk apokalyps – behövs det MMM-system för det?