Månad: januari 2026

Publicerat

Don’t mourn – organize!

Sörj inte – organisera er! Så löd uppmaningen från Joe Hill, fackföreningskämpen, författaren och sångaren som avrättades i Utah 1915.
Han har en särskild plats, eller flera faktiskt, i Gävle, men också en i Salt Lake City, Utah, där en minnesplats installerades i Sugar House Park 2023.

Joel Emmanuel Häggström utvandrade från Gävle och Sverige till USA 1902 och lyckades på 13 år etablera sig som fackföreningsaktivist för IWW (International Workers of the World) och framför allt skapare av politiska sångtexter, ofta till kända frireligiösa melodier.

Det trettonde året, 1915, avrättades han i Salt Lake City efter en i högsta grad tvivelaktigt genomförd rättegång där han stod åtalad och dömdes för två mord. Hills biografi och ett referat av det som ledde fram till hans död finns att läsa här:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Joe_Hill

Såväl rättegången som avrättningen väckte starka protester och Joe Hills begravning följdes i Chicago av 30 000 personer. Askan efter hans kropp skulle enligt hans önskan delas upp och skickas till sympatiserande organisationer världen runt.
Det gick så där visade det sig 1988 då det amerikanska postväsendet hittade ett av breven med Joe Hills aska, aldrig förmedlat till adressaten, då innehållet ansågs kontroversiellt; nämligen ett foto av Joe Hill med texten ”Joe Hill murdered by the capitalist class, Nov. 19, 1915”.

1969 köpte Sveriges Arbetares Centralorganisation (SAC syndikalisterna), Joe Hills barndomshem i Gävle och har där skapat ett kombinerat museum och samlingsställe med plats inte bara för historien om Joe Hill utan också en plats för möten och sammankomster, enkel fika och lyssning på skivor med hans sånger framförda av olika artister och grupper, Fred Åkerström, Finn Zetterholm och Mora Träsk m fl.
Joe Hill-gården finns på Nedre Bergsgatan:

Men Gävle har också en Joe Hill-plats mellan Södra Centralgatan och Södra Kopparslagargatan framför det som var Folkets Hus men nu är Centralteatern, med två skulpturer som minner om Joe Hill:

No one will for bread be crying/we’ll have freedom love and health
when the gran red flag is flying/in the workers’ commonwealth
Workers of the world awaken/rise in all your splendid might
take the wealth that you are making/it beongs to you by right

Joe Hill och IWW sökte inte minst organisera migrantarbetare av olika nationaliteter, hobos, som de kallades. Språk och nationell bakgrund kunde göra det svårt att nå dem, men med sånger, slagkraftiga och ofta satiriska, gick det bättre. Strejkbrytare, hycklande präster och om arbetssökandes utsatthet och soppköer var ämnen som Hill skrev om.

Det går att jämföra med hur svårt traditionella svenska fackföreningar har att organisera migrantarbetare som kommer till Sverige med oklara kontrakt och arbetsvillkor. Det kan nämnas här att SAC har sökt lösa dessa människors ofta gräsliga arbetsförhållanden och -villkor genom ex Solidariska Byggare och Solidariska Städare:
”Don’t mourn – Organize!”
Sök gärna på nätet, tidningen Arbetaren skriver regelbundet om detta.

Joe Hill-gården och Joe Hill-platsen är kompletterad med ”Joe Hill Visitor Center”
(notera att stavningen är amerikansk, på brittisk engelska stavas det ’centre’), en väl inredd och intressant del av Gamla fängelset på Hamiltongatan. Därifrån utgår också stadspromenader till platser med anknytning till Joe Hill. Och souvenirer förstås, som kassen med loggan på en sida och Joe Hills sista vilja på den andra. Hans sista vilja återfanns f ö i en stor samling dokument som amerikanska kommunistpartiet överlämnade till New York University 2007.

Läs om Visitor Center:
https://www.visitjoehill.se

På Gävle länsmuseum finns fem originalbrev skrivna av Joe Hill med blyerts på gulnat papper, skrivna från fängelset mellan 1914 och 1915. Breven och deras innehåll har varit kända sedan 1923, men de fem originalen kom 1975 till Joe Hill-gården och Sven Nygårds, aktiv inom SAC och en av initiativtagarna till att gården köptes och gjordes till museum. Joe Hill-Sällskapet deponerade breven på länsmuseet, möjligen i början av 1980-talet. Läs mera här:
https://www.visitjoehill.se/post/i-%C3%A5rtionden-l%C3%A5g-joe-hills-brev-bortgl%C3%B6mda-l%C3%A4ngst-in-i-ett-kassavalv

Joe Hills sånger har sjungits, och sjungs, på svenska. Ture Nerman översatte många av sångerna. Men strofen
”…där folk går fram
för männskovärde lag och rätt…
där hittar ni Joe Hill”
i sången om Joe Hill översattes till svenska av Rune Lindström 1963. Den engelska originaltexten skrevs av Alfred Hayes 1925, musiken av Earl Robinson.
Sången, ”I dream´t I saw Joe Hill last night”, framförde Joan Baez på Woodstockfestivalen, Bruce Springsteen ska också ha sjungit den.
Joe Hills minne lever även i litteraturen, 2015 skrev Göran Greider Städerna som minns Joe Hill. Samma år publicerades Joe Hill – Mannen som aldrig dog, skriven av William H Adler.

Bilden togs på Joe Hill Visitor Center

Det finns anledning att se sig om även i övriga delar av Fängelsemuseet. Det är en inte särskilt uppbygglig miljö, och det är inte alltför längesedan som fängelser såg sådana ut. Där finns dock en liten detalj i utställningen som trots det för fången gruvliga resultatet, ändå kan locka fram ett litet leende.

Gävle har naturligtvis mera att erbjuda historia- och konstintresserade; intill Joe Hill-platsen ligger Centralteatern, tidigare Folkets Hus. Där finns en monumentalmålning av Torsten Billman, invigd 1948, i det då nybyggda Folkets Hus.
Läs om al fresco-målningen Samhällsutveckling, som skildrar svensk historia från August Palm till Torgny Segerstedt:

Folkets hus fresk av Torsten Billman, Gävle – av Bengt Söderhäll

Och mera om Torsten Billman:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Torsten_Billman
Billmans målning är numera övertäckt, men vid specialvisningar tas den fram. Centralteatern kan bistå med information.

Gävle har förstås också en mångfald andra skulpturer, bland andra Fem musicerande genier av Carl Milles i Stadsträdgården:

Joe Hill, Folkets Hus och Torsten Billman anknyter till fackförenings- och arbetarrörelsen, och i Billmans fall lyfts också Torgny Segerstedt fram.

Milles hade ett annat perspektiv och gav stöd till Riksföreningen Sverige-Tyskland som bildades 1937. Inte hade han mycket till övers för svenska journalister heller: “Pressens okunniga skribenter, som uppfantiseradt sina små hjärnor till äcklig nidskriveri om ett stort folk som kämpar sig upp till oberoende från svält och kommunism…”
https://sv.wikipedia.org/wiki/Carl_Milles

Det påpekas i wikipediatexten att Milles ”hade en komplex hållning till Nazityskland” och inte alltid gillade vad som tilldrog sig i Tredje riket.
Oavsett hans politiska inställning är genierna vackra. På andra sidan Gavleån ligger Gävle konserthus, och nedströms Agnes kulturhus invigt 2024, något att avundas Gävleborna. Läs om det:
https://www.gavle.se/kultur-och-fritid/kulturupplevelser/agnes-kulturhus
Besök Joe Hill-gården, besök Joe Hill Visitor Center, besök Agnes kulturhus.
Besök Gävle!

Publicerat

Förfärligt förflutet i förfärlig samtid

Länsmuseet i Gävle har sedan 2017 en del av utställningsytan avsatt för politisk konst. Där finns Lady be Good. Jaques Zadigs målning är från 1972. Då var det USA:s militära närvaro i Vietnam som uppmärksammades.
I Zadigs målning sprutar brinnande napalm ur frihetsgudinnans fackla, och flaggan hon svepts i fladdrar i luftvirvlarna från bombnedslagen. Under flaggan ligger offren.

Vad som sprutar ur facklan i dag är förakt för mänskliga rättigheter och sanning och för den världsordning för konfliktlösning som många länder länge sagt sig värna.
Flera av konstverken i avdelningen för politisk konst är gjorda på 1970-talet. Det är sorgligt att de ämnen som berörs ännu är aktuella, och ännu sorgligare att det förefaller kunna bli än värre.

På länsmuseets hemsida finns flera filmer med korta föreläsningar om olika delar av museets utställningar.
Sök efter se-gora/utstallningar/rettigs-konstsalar.
Scrolla ner på sidan så hittar ni länkar till dem, bland dem presentationen av avdelningen för politisk konst. Ingela Broström visar och berättar.

Publicerat

Aaron Swartz är inte glömd

Han skulle ha varit 39 år gammal nu, Aaron Swartz. Men i dag för tretton år sedan tog han sitt liv, efter att ha hotats med åtal och fängelse för brott mot USA:s Computer Fraud and Abuse Act.

Jag skrev om Aaron på lottasallehanda för tolv år sedan,
och igen för tre år sedan. Ni är välkomna att läsa texterna, men
se gärna också filmen om honom,
The Internets Own Boy, The Story of Aaron Swartz.
Länkar till texter:

Aaron
Tio år sedan Aaron Swartz drevs i döden

Länk till filmen:
https://archive.org/details/TheInternetsOwnBoyTheStoryOfAaronSwartz

Den som tror att Aaron Swartz håller på att glömmas i AI- och annan cyberyra, eller att det är bara i USA och väst som han är av intresse kan följa länken nedan, kolla gärna datumet:
https://www.thehindu.com/sci-tech/technology/the-guerilla-open-access-movement-how-aaron-swartz-changed-the-way-we-think-about-piracy/article70477319.ece

EFF, Electronic Frontier Foundation, beskriver sig på sin hemsida som ”The leading nonprofit defending digital privacy, free speech, and innovation for 35 years and counting!”
I november 2024 skrev EFF om organisationens minnesdag för Aaron. Det finns anledning för alla som är intresserade av internet och hur det kan användas, och missbrukas, att ägna tid åt att läsa om programmet och föreläsarna:
https://www.eff.org/deeplinks/2024/11/celebrating-life-aaron-swartz-aaron-swartz-day-2024

2025 arrangerade inte EFF något program till minne av Aaron Swartz, men det innebär inte att organisationens intresse för internet, integritet och tillgång till nätet upphört. Se listan på kommande program – en resa till Arizona kanske inte är möjlig för alla, men att lyssna på ett panelsamtal via zoom med Bruce Schneier och Nathan E Sanders är inte oöverkomligt.
https://www.eff.org/events/list?type=event

För de som är särskilt intresserade av integritet på nätet kan den här länken vara något att titta på (kolla Privacy Badger där också, en av underrubrikerna):
https://www.eff.org/issues/privacy

Den som vill läsa mer om åtalet mot Aaron, läs
https://en.wikipedia.org/wiki/United_States_v._Swartz

och något om åklagaren som ledde utredning och åtal (och kraftfullt avvisade varje fråga om eventuell skuld för hans självmord på henne och myndigheten):
https://en.wikipedia.org/wiki/Carmen_Ortiz

Och så till sist, en uppmaning:
”… it’s more important than ever now for us to continue our important work, stay true to each other and stay true to our ideals, during what is sure to be a dark and tumultuous period in the history of the world.
We do believe we can get through it though! And we’ll do it together.”
Citat från Episode 7: Aaron Swartz Day 2024 | Aaron Swartz Day and International Hackathon

Publicerat

Tomtar i pepparkaksrymden

Tomtarna gjorde sig redo för ett juluppdrag bland stjärnorna – men i fjol fick renarna vila då rymdraketen Rudolf stod klar att lyfta.

Notera den lilla astronauttomten längst ned i bilden …

 För fjärde året i rad stod konstnären Erik Olof Wiklund, född 1989 i Alfta, bakom det gigantiska pepparkakshuset i Gävle länsmuseums entré. Delar av den fyra meter höga och tre meter breda rymdinspirerade pepparkakshuset hade bakats med barn och äldre på Engmansgårdarna i Alfta, och liksom tidigare hade konstnären utgått från sin gammelfarmor Märtas pepparkaksrecept. Ett visst mått av hållbarhetstänk fanns med i degen på 115 kg, då huset till stor del är bakat på ingredienser som har passerat bäst före-datum.

Traditionen med stora, för att inte säga monumentala, pepparkakshus i länsmuseets entré är mångårig. Riktigt hur många år är lite oklart trots ivirigt sökande i tidningars och SVT:s arkiv. Klart är i varje fall att det under mer än ett decennium var konstnären Margareta Persson som stod för design, bakning och konstruktion.
Oavsett hur långt tillbaka traditionen går så lockar pepparkakshusen skaror av barn och vuxna till museet, och hade inte Gävlebocken (den stora) eller Lillbocken (NF-elevernas mera blygsamma bock, mer om bockar i tidigare text) på Rådhusesplanaden lockat fram julkänslorna så gjorde den förförande doften av pepparkaka det garanterat.

Doften är en sak, pepparkakshusens storlek är en annan. Inte bara små utan kanske ännu mera stora hakor tappas när de ställs inför skapelserna. 2025 kanske mer än någonsin när huset var rymdinspirerat och inte likt något annat känt bakverk.

Liksom tidigare år var det lönt att titta närmare på konstverket, där fanns alltid detaljer att upptäcka. Ett ufo, till exempel:

Läs gärna mer om Erik Olof Wiklund, sök på hans namn på internet!

Och går ni till länsmuseet för att kolla pepparkakshus, passa på att se på övriga utställningar också, permanenta såväl som tillfälliga. Välgjort och intressant.

Publicerat

Stora bocken i Gävle stöp men stod Lillbocken pall?

När Gävlebocken knäade och stöp i stormen Johannes häromveckan, så stod kanske bockens lillebror pall i bortre änden av Rådhusesplanaden. Lillebror har även under tidigare år fått bära ansvaret för stadens julbockeri.
Den första bocken kom på plats 1966, och redan från början blev den illa utsatt av vandaler, så pass att Köpmännen i Enköping som initierat bockbyggandet, 1971 tröttnade och avsvor sig vidare julbockeri. Det innebar inte att Gävle blev utan julbock, Naturvetenskapliga föreningen på Vasaskolan höll ut och Lillbocken fanns fortsättningsvis på Slottstorget i advents- och juletid, inte alltid i fred för vandaler, men eleverna var ihärdiga.

1986 återupptog Köpmännen bockbyggandet och sedan dess är det två julbockar i Gävle, en stor och pampig, så den lite mindre och med en mera luggsliten framtoning. Sedan ett par år står bocken (bockarna) inte längre på Slottstorget, utan på Rådhusesplanaden och för Gävlebesökare i advents- och jultid är naturligtvis den stora bocken ett givet mål, och där den nu står bakom dubbla staket och bevakad av kameror och larm borde den vara säker åtminstone för vandaler på två ben. (För några år sedan hemsöktes den dock av fåglar som försåg sig med allt ätbart i halmen, ett materialmisstag som inte upprepats).
Vasaskolans Naturvetenskapliga förenings Lillebror kunde skymtas långt bort framför Gävle stadsteater.

Nog är den stor och fin och väl skyddad från vandaler, men stormen Johannes fick den på knä.

Den längsta perioden bocken fått stå orörd är fyra år, åren 2017–2020.
Hur det gick för stora bocken 2025 vet de flesta redan. Följ länken nedan och se hur den tvingas på knä. Följ länken nedan:

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/gavleborg/har-blaser-gavlebocken-omkull-under-stormen-johannes

Ingen information har nått ut om att även Lillebror skulle ha blivit offer för stormvindarna. Årets lilla bock ser (såg) ut så här:

En mindre smickrande bild av Lillbocken, men långt bort i bilden skymtar stora julbocken.

Det finns en hel del att läsa om Gävlebockens historia på nätet:
https://www.visitgavle.se/sv/om-gavlebocken

På den sidan finns också en länk till en dokumentär om Gävlebocken, gjord av The Guardian. Det, och den, är häpnadsväckande:

Undertecknad reste till Gävle enkom för att se julbocken. Nåja, inte enkom. Lillebror var ett lika stort dragplåster, och årets pepparkakshus i Länsmuseet naturligtvis. Mer om det i separat text.

Fotnot. Naturvetenskapliga föreningen (NF) är en elevförening vid Vasaskolan i Gävle. NF grundades 1906. Föreningen har sedan 1970-talet som tradition att varje år bygga en julbock på Vasaskolans gård för att sedan bära den till Slottstorget där den placeras nedanför den stora halmbocken. En gång på 1980-talet och en på 1990-talet hamnade NF:s bock på 12,5 meter i Guinness Rekordbok.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Naturvetenskapliga_F%C3%B6reningen,_G%C3%A4vl