O, store Gud när jag den värld beskådar …
Eller lyssnar på. Som på Görans julshow på Uppsala stadsteater häromsistens.
Då känner jag mig ibland fosterländskt förnärmad. Eller bara förnärmad.
Jag har inget emot Elvis, jag har inget emot O great thou art. Men jag tycker faktiskt det är lite taffligt att inte sjunga en enda strof av Carl Bobergs psalm på svenska.
Hur svårt kan det va’?
O helga natt kunde väl också ha fått en strof på svenska, och rent av något från det franska originalets Minuit Chrétiens att överraska publiken med, inte bara den engelska O Holy night.
Eller O Tannenbaum, åtminstone några rader från tyska originalet, inte bara svenska och engelska kanske?
Som sagt, lite fosterländskt förnärmad av förbiseendet av Boberg, och mera allmänt förnärmad av Du mörka gran/Oh Christmas tree, och av O holy night.
I övrigt var julshowen helt ok. Musik, sång, dans, framträdanden …
Jag tycker bara att det finns ett värde i att visa att kultur och traditioner vuxit och växer över nations- och språkgränser.