Månad: januari 2013

Oj, vad det är besvärligt med tågen i Sverige, nån borde se till att de går i tid!

Som i Schweiz tycker en del. Andra påpekar att de kan få gå som i Ryssland också. I tid, i alla väder. En av dem som påpekat att ryska tåg går i tid är Anna-Lena Laurén, denna förträffliga Rysslandskorrespondent som bor i Moskva, arbetar för Hufvudstadsbladet i Helsingfors och nu till min glädje också dyker upp i svenska tidningar, genom TT och med artiklar i Svenska Dagbladet (jag har tidigare på bloggen hänvisat till hennes intervju med Pussy Riot-medlemmen som fick villkorlig dom och slapp fängelse), och i Officerstidningen, med en intervju med en rysk stridspilot.

Om ryska järnvägar (Leve dem!) skriver Anna-Lena Laurén på sin blogg:

Leve de ryska järnvägarna!

Svetlana Aleksijevitj skriver om ryska järnvägar i boken Kriget har inget kvinnligt ansikte, en bok som starkt rekommenderas, om än framför allt av helt andra skäl:

”Jag reser till Moskva … Men jag fick inte vara i fred med mina tankar särskilt länge. Vagnskonduktören kom med te. I kupén började man genast glatt och högljutt bekanta sig med varandra. På bordet stod plötsligt den traditionella buteljen med Moskovskajavodka och något tilltugg, medtaget hemifrån. Och så inleddes, som alltid hos oss, ett förtroligt samtal: om privata familjeangelägenheter och politik, om kärlek och hat, om ledare och grannar … Sedan länge har jag insett att vi är ett folk som gillar att resa och samtala … ” (sid 128-130)

Och om rysk tågkultur skriver Staffan Ringskog i reportageboken Mockba 2011 bland annat:

”Ett ryskt tåg drabbas aldrig av förseningar. Ett ryskt tåg är punktligt oavsett om det rör sig om en kort sträcka utanför Moskva eller S:t Petersburg eller någon längre sträcka, exempelvis från Moskva till Vladivostok med transsibiriska järnvägen… I Ryssland har varje vagn minst en konduktör, ibland till och med två. … Konduktören är samtidigt tågvärd, som under resans gång tar upp beställningar på kaffe eller te. … Tågvärden ser självklart också till att vagnens två toaletter är rena och städade…”

Det ni. Rossijskie zjeleznye dorogi, RZJD.

Men bäva månde ryssarna. Utförsäljningen av RZJD ska börja 2018.

Vad det sedan blir kvar av punktlighet och tågvärdar får vi se om kanske rapporteras i svenska media. Det får vi nog, i varje fall om Putin sitter kvar som president.

Till sist, låt mig rekommendera ännu ett inlägg i A-L L:s blogg, om något helt annat:

Den uzbekiske gårdskarlen som fick nog

Museet för non-konformistisk konst i S:t Petersburg – bilderna från utställningarna maj 2009 kan äntligen visas. Jag hittade dagboksanteckningarna, det är Viktor, tyvärr utan efternamn, som gjort skulpturerna som fortfarande gör mig glad att se!

Jag skulle gärna ha köpt med mig en fisk hem till Sverige, men hur packa ett sådant verk? Det var tur att jag inte tänkte ”det ordnar sig” och föll för frestelsen. Läs vidare nedan om hur det gick för Kurt Feckelstein, men först Viktors vackra fiskar:

Då, i maj 2009, gjorde det mig också glad att hitta museet – ingången var väl gömd. Genom ett föga inbjudande portvalv, över en föga inbjudande gårdsplan fylld av … saker … in genom en, föga inbjudande, plåtdörr gömd bakom en farstu, upp för tre trappor i ett nedgånget trapphus, genom vad som såg ut som en lägenhetsdörr– och där innanför fanns museet för non-konformistisk konst. Det var ännu bättre gömt än postkontoret på Nevskij Prospekt.

I lokalerna fanns också Kurt Feckelsteins utställning Chess-Game of the Kings, eller, egentligen inte. Och inte heller Freedom som sägs i citatet från Wikipedia nedan. Nej, utställningen bestod av en kundvagn, några skyltar som varnade för farorna med rökning, och mängder av dokument fyllda av text. Eftersom brevväxlingen var på tyska och ryska tog det tid innan jag förstod vad det handlade om: Museets, konstnärens, ryska myndigheters och det anlitade transportföretagets utväxling av brev och mejl då materialet till utställningen i tre transportlådor skulle forslas från Tyskland till Ryssland. Skriftväxlingen sträckte sig över en månads tid och längs alla rummets väggar.

Det blev inget tillstånd att föra in lådorna. Med stor tvekan hade varningsskyltarna för rökning och kundvagnen ändå givits införseltillstånd.

Rysk byråkrati och Freedom. Oförenliga storheter.

Ur Wikipedia om tyske konstnären/arkitekten Kurt Feckelstein:

The year 2009 was characterised by post-communist social changes in Russia and the Ukraine. These events were thematised by Fleckenstein with a “Freedom” exhibition at the Museum of Non-Conformist Art in St.Petersburg and the “Homage to Sergei Eisenstein” exhibit on the Potomkein steps in Odessa.